Månad: september 2011

Därför har eböcker blivit stort i USA men inte i Sverige

Publicerat den av Anton Johansson15 kommentarer

Foto: Bethan

Amazon, USA:s största ehandel för böcker, säljer sedan i början av året fler eböcker än vanliga pappersböcker i USA. Ett skifte som gått enormt snabbt, Amazon lanserade Kindle i slutet av 2007 och Apple lanserade iBooks så sent som i början av 2010. Varför har eböcker blivit så populärt i USA? Onekligen en komplex fråga att svara på men jag är rätt övertygad om att det framförallt handlar om dessa två anledningar.

1. De gjorde det enklare att köpa eböcker än vanliga böcker. Att handla eböcker med instant delivery är instant satisfaction at its best. No hassle, no waiting. Till och med smidigare än att ha bokaffären bakom hörnet, eller pokethyllan framför kassan på Ica. Det är ingen slump att det är Amazon som har patent på ”one-click buying” och att en av de som har köpt licens för att få använda samma modell är Apple. Som konsument har det aldrig varit kortare från idé till leverans någonsin. En eller ett par klick och man har både sökt sig fram till en bok man är intresserad av, fått tillräcklig kontext och rekommendation för att kunna ta ett köpbeslut, klickat ”Buy” och fått boken i princip två sekunder senare. 25 sekunder från det att jag började leta efter boken till det att jag började läsa den, räknade jag ut när jag testade nyss.

2. De gjorde det enklare att konsumera eböcker än vanliga böcker. Många vill framhäva vikten av att lansera läsplattor för att eboksläsandet ska ta fart i Sverige men jag vill påstå att de är bara en liten del av lösningen. Det som på riktigt öppnat marknaden för eböcker är smartphoneanvändandet. Alla har smartphone i fickan, alltid, vilket är minst ett steg mindre än att ta upp boken ur väskan (eller läsplattan) – vilket gör böckerna enklare att läsa och mer tillgängliga. Det är för att vi alltid har tillgång till all världens böcker när vi sitter på bussen, tåget, väntar på biltvätten eller äter matlådan med ett klick bort i våra smartphones som eböcker på riktigt tagit fart. Läs- och surfplattor har också varit viktiga för eboksmarknaden, särskilt eftersom de lanserats med 3g-uppkoppling (med andra ord tillgänglighet till ebokshandlande varsomhelst) och för att eboksapparna så hårt pushats vid lanseringarna. Skärmarnas allt högre kvalitet har också varit en förutsättning (om inte annat som argument) men inte det som i första hand triggat det snabba skiftet mellan fysiska pappersböcker och eböcker. Vi läser inte eböcker för att det är bättre läskvalitet att läsa på skärm än på papper, utan för att de övriga bitarna runtomkring bokläsandet (tillgänglighet både för köp- och läsning, syncning mellan olika devices, sökbarhet, den fysiska storleken osv) gör det så pass mycket lättare att läsa eböcker än vanliga fysiska pappersböcker.

När något blir enklare än tidigare är vi alltid snabba på att anpassa oss. Idag tragglar vi med olika sorters standarder för eböcker i Sverige, olika appar för varje eboksaffär (CDON, Adlibris, Bokus mfl) och köptillgängligheten är inte ihopkopplad med läsupplevelsen på samma sätt som till exempel Amazons Kindle-app är ihopkopplad med Kindle Store. Satsningar på läsplattor är jättebra, särskilt om de kan lösa dessa problem, men det är bara en liten anledning av många till att eböckerna blivit så populära i USA.

Först när det blir enklare att köpa och konsumera eböcker än vanliga fysiska pappersböcker kommer eboksläsandet att explodera i Sverige.

Läs även: Adam Erlandsson, Daniel Kederstedt.

Facebook vill att vi har många vänner

Publicerat den av Anton Johansson3 kommentarer

Igår lanserades en ny funktion på Facebook – subscribers. Istället för att kräva en vänrelation som båda parterna accepterat har de nu gjort det möjligt att följa personers uppdateringar även utan att bli vänner. Dock med förbehåll att uppdateringarna är inställda som öppna och användaren ifråga har slagit på funktionen ”subscribers”.

Subscribers är inte något som alla kommer att börja använda, inte som producenter. De flesta kommer låta sina vänner se ens statusuppdateringar, eller möjligtvis acceptera en halvöppen profil till vänners vänner. För offentliga personer och kändisar (eller semi-offentliga som jag själv) innebär detta dock stora förändringar. Istället för att begränsas av att använda Facebook Pages som ett komplement till sin egen profil, eller det maximala taket på 5000 vänner, så går det nu att låta alla som vill följa sina uppdateringar. Samtidigt som uppdateringarna går att rikta noggrannare, precis som i Google Plus.

Detta är något helt nytt på Facebook, en rejält stor förändring mot tidigare, som säkerligen kommer tweakas många gånger framöver. Vad det dock handlar om är att tillåta fler typer av relationer. Är jag intresserad av vad Kevin Rose postar, ska jag kunna följa honom utan att han å sin sida måste följa mig. Läser du min blogg men har aldrig träffat mig är det inte naturligt att vi blir ”vänner” på Facebook, däremot är det (eventuellt) naturligt att du vill följa det jag postar även i andra forum. Facebook vill inte att vi bara har våra närmaste relationer på Facebook, eller att vi följer Pages, de vill att vi följer alla typer av personer som vi är intresserade av. En av många features för att stödja och utvidga den sociala grafen i Facebook till många olika typer av relationer.

Som jag varit inne på tidigare både här, här, här och här kommer de sociala nätverken göra allt de kan för att vi ska behålla våra relationer i deras nätverk. De vill att vi sorterar och grupperar snarare än att rensa eller radera. Av den enkla anledningen att de tjänar på det.

  • Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto svårare blir det att byta.
  • Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto mer kommer vi kommunicera i  det.
  • Desto mer vi gör i ett socialt nätverk, desto mer värdefull data, kontext och demografi  lämnar vi ifrån oss.
  • Desto mer tid vi spenderar i ett socialt nätverk, desto mer möjlighet att exponera annonser (aka fler sidvisningar).
  • Desto fler relationer i ett socialt näverk, desto bättre möjligheter att rekommendera snarare än promota annonsörerna till användarna.
En annan sak som bevisar detta är Facebooks också helt nylanserade ”Smart Friend Lists”, som alltså gör det lättare att sortera sina vänner och framförallt får oss att börja göra det även i Facebook. Om ”Subscribers” är ett sätt att konkurrera med Twitter är ”Smart Friend Lists”  rätt uppenbart ett sätt att konkurrera med Google+.

När ordet upplaga försvinner

Publicerat den av Anton Johansson1 kommentar


Foto: Aubry Aragon

I digitaliseringen av böcker och konsumenternas nyvunna kärlek för eböcker förändras mycket. Tekniken skapar nya sätt att läsa på, nya sätt att köpa på och nya sätt att ge ut på. En sådan omdanande förändring är affärspotentialen när upplagor inte längre enbart görs i tryck.

Upplagor är en teknikalitet som redan i och med print on demand delvis hamnat på lut. Med eböckernas intåg blir ordet inte ens relevant när revisioner av innehållet sker. Realtidsändringar för ‘mjuka och tänjbara’ böcker kommer alldeles säkert bli vanligare. När data, fakta och research inte längre är tryckta är de ändringsbara – potentiellt även ute hos konsumenterna, och ‘upplaga’ blir orelevant med småändringarnas snabbhet och smidighet.

Affärsaspekten av denna förändring är också viktig. The long tail-teorin bygger delvis på den logik och strategi Amazon haft där lagerkostnaderna är närapå noll och därför kan ha ett bredare och djupare sortiment som säljs 24/7 utan hänsyn till om en bok säljs en gång per år eller är en blockbuster med miljontals ordrar. Sök- och rekommendationer gör att kunderna ändå hittar de ovanligare titlarna, en möjlighet som ej finns i den fysiska handeln på samma sätt. Detta har visat sig vara en extremt viktig aspekt av näthandel generellt och på Amazon i synnerhet – de nischade produkterna må sälja dåligt enskilt, men tillsammans står de för en hiskeligt stor del av försäljningen. Problemet, tills nu, har dock varit att många upplagor tar slut. Eftersom ytterst få böcker säljs med print on demand har många av de nischade böckerna i den långa svansen ej kunnat säljas eftersom efterfrågan är för liten för nya upplagor.

Tills nu, då eböckerna gör att alla böcker kan säljas alltid. En enormt lång svans av böcker som inte får nya upplagor tryckta kan helt plötsligt säljas som eböcker, till konsumenternas belåtenhet. En affärsmöjlighet i miljardklassen.

”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?”

Publicerat den av Anton Johansson5 kommentarer

En vän tillika student frågade mig i veckan ”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?” till en uppsats han håller på att skriva. Aningens mer nyanserat än rubriken tack och lov, ”Har du någon tes? Om du har en enkel liten top tre på viktiga features? till exempel, vad är det som skiljer Facebook från alla andra communities som finns på nätet (bortsett från antalet medlemmar)?”. Det här är någonting jag analyserat en del, om än inte särskilt vetenskapligt, så jag skrev ihop fyra anledningar jag tror skapat Facebooks unika särställning bland de sociala nätverken.

* Riktig identitet. Facebook var först med att låta riktiga vänner umgås med riktiga vänner. Man var tvungen att uppge sitt riktiga namn. Myspace, Friendster och andra sociala nätverk lät användarna ha användarnamn och inriktade sig inte lika hårt på att bli ett socialt nätverk för ens befintliga vänner som för att träffa nya.

* Den öppna plattformen och API:et. Det var först när Facebook lät andra utvecklare och företag börja bygga applikationer till plattformen som det på allvar tog fart. Farmville, Quiz-applikationer och en mängd andra applikationer gjorde att det Facebook inte själva hann bygga, kunde andra företag som ville profitera på Facebooks växande användarbas istället bygga. Idag är dessa applikationer inte lika viktig del av Facebook men i 2007 (då det började så smått ta fart internationellt inkl Sverige) var det en av anledningarna till att Facebook så snabbt kunde konkurrera ut Myspace, Lunarstorm, Bilddagboken et al.

* Notifications. Det svåraste är inte att få någon att testa en tjänst, det svåra är att få någon att komma tillbaka gång pågång så det tillslut blir en av de första destinationerna så fort webbläsaren öppnas. Facebook var superduktiga på att skicka ut emails så fort någon lagt till en som vän, kommenterat, taggat en i en bild eller skickat facebook message. Kallas ”retention” och är utan tvekan en av de saker som Facebook sen dag 1 varit världsbäst på.

* Sociala objekt. Det finns en hel uppsjö forskning om sånt här men kortfattat så lyckades Facebook göra varje del av sajten till ett ”socialt objekt”. Man hänger så att säga inte på Facebook för att prata med vänner, man hänger på Facebook för att prata med vänner om bilden x eller statusupdaten y.

Väldigt förenklat självfallet men ändå en inblick i hur Facebooks lyckats med sin timing på olika sätt. Har ni tips på vetenskapliga studier eller bra analyser, tipsa gärna.

Om att skapa skalbara kulturförändringar i tidningarnas kommentarstrådar

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

Det här med näthat och artikelkommentarer. Jag har diskuterat det här i lite olika sammanhang de senaste dagarna och kort sagt är jag lite trött på det stora fokus debatten har om anonymitet, journalistik och problem. Det är ju lösningarna vi letar efter.

Min poäng har hela tiden varit att det varken handlar om journalistik eller ”vad anonymiteten gör med människor”. Det här handlar om att designa en bättre användarinteraktion som optimerar kvalitet före mängd, som premierar ett sansat debattklimat, som skapar en kollektiv visdom.

Jag har full respekt för den kulturförändring som skett ute på redaktionerna och som nu måste ske framöver också. Det jag menar är att det är en konstig utgångspunkt att försöka få till en kulturförändring hos journalisterna, när det är kommentarsskrivarna som man egentligen vill skapa en kulturförändring hos. Det man ser i USA är att de som lyckas bäst är de som är duktiga på att designa kommentarer och communities, inte de som är duktiga på att integrera journalistik med läsarmedverkan. Även om det senare också är en del av lösningen, självfallet. Som entreprenör försöker man alltid utgå efter den snabbaste och mest skalbara lösningen och min poäng är att det utan tvekan är att lösa det med teknik och community, snarare än journalistik, i det här fallet.

Så: aktivera journalisterna och det kommer fungera mycket bättre. Men, försök för guds skull designa interaktiviteten så kvalitén ökas av communityn och enkla mekanismer, inte bara av redan tidspressade journalister.

Uppmärksamhetsekonomin, eller varför PR inte är oförskämt

Publicerat den av Anton Johansson6 kommentarer

Bloggen Söta Saker har vid ett par tillfällen ifrågasatt de PR-byråer som hört av sig med samarbetsförslag och velat få uppmärksamhet gratis, med argumentet att man som matskribent (både som professionell och amatör med drömmar om det förra) vill tjäna pengar som alla andra. PR-byrån fick helt enkelt svar med annonspriser. Det blev en livlig diskussion om detta med många bra (se särskilt svar från Daniel Åberg och Johanna Öberg i kommentarstrådarna, som har viktiga och kloka inflik) och dåliga argument från båda sidorna. Att man ej kan svara en PR-byrå med annonspriser eftersom de tillskillnad från reklam- och mediabyråer ej jobbar med köpt media är förvisso sant men ingenting som ger svar på frågan. Det touchar dock vid själva kärnan i det hela, uppmärksamhetsekonomin och varför PR-byråer kan approacha bloggare, journalister, kändisar osv och få uppmärksamhet gratis. Det finns nämligen en ekonomisk logik och plats för allt, annars skulle PR-byråerna ej blomstra som värsta blomman för dagen på stureplan och söder.

Uppmärksamhet är viktigt ur många aspekter, tex public affairs och lobbying. Se Almedalsveckans alla evenemang som ett bevis på det. Men lets fokusera på marknadsperspektivet, det PR-byråerna kallar marknads-PR.

Göteborgskex, Grayling och de andra som approachat Söta Saker har måhända inte varit de smidigaste och mest väloljade PR-utskicken i historen. För mig som både är bloggare, skribent, jobbar med PR och rekommenderat många av sveriges största företag i sådana här frågor så måste jag ändå medge att de gjort nästan allt rätt. De ger incitamemt, bloggaren får cred, blir approachad först och det är inte något dåligt koncept. Innehålls- och konceptmässigt skulle såväl läsare som bloggare som företaget få ut värde. Ganska equal, skulle jag tro, men det är förstås svårt att beräkna. Det är sannerligen inget pressmeddelande i pdf-form utan personligt tilltal, åtminstone.

Man måste ta i beaktning att allt inte handlar om pengar. Precis som man ofta bloggar för att positionera sig, branda sig, så vill företagen positionera sig. Att approacha och samarbeta med nischade bloggar är definitivt en smart grej för att göra det. På samma sätt som nischade bloggar ofta tjänar på att positionera sig genom att samarbeta med stora varumärken inom sitt gebit, eller skriva om deras nyheter, eftersom deras läsare vill läsa om sådant. Det är precis samma logik som med andra medier, PR-byråerna berättar och pitchar till journalister och journalisterna sållar det som är viktigt för att sedan berätta detta i det medie de representerar. Största skillnaden mellan PR till traditionella journalister och bloggare är att de senare inte har en arbetsgivare som har satt upp policies för samarbeten, giveaways och innehållsstrategi. Bloggare kan helt enkelt välja själva vad de vill blogga om eller vem de vill samarbeta med. Den moraliska kompassen styrs av ens egna principer, inte av en organisation med ansvarig utgivare.

Därför kan en bloggare gå med på att ha en tävling, utlottning eller andra typen av samarbeten och känna att de ger något till sina läsare, inte bli lurad av ett storföretag med massa pengar. Tvärtom, att bli approachad av de största företagen inom sin nisch tyder på att ens blogg gör skillnad. Att folk lyssnar. Samarbeten med stora företag, bloggtävlingar med roliga företag och nyheter om relevanta företag ger nämligen en viss legitimitet till ens bloggande. Dessutom blir bloggläsarna nästan uteslutande positiva om man har en enkel bloggtävling med sina läsare, eller berättar ett scoop före det nått traditionella medier. Nu generaliserar jag självfallet men det här är något jag jobbat med länge och det är precis så det fungerar. Både för små och stora bloggar, inom mer eller mindre alla nischer.

PR handlar inte om att ej vilja köpa annonsplats eller att utnyttja tidningar och bloggare. Det är en helt annan typ av uppmärksamhet, kommunikation, och relation än mellan medier och annonsörer. Och ärligt talat ger PR väldigt lite försäljning i sig, eller trafik till sin sajt för den delen heller, men det är viktigt för att få folk att få reda på nyheter om ens företag och produkter. Skulle man beräkna ren försäljning baserat på PR som marknadsinsats skulle det vara den med klart sämst avkastning. PR genererar helt enkelt inte försäljning i särskilt hög grad gentemot investeringen i tid och pengar. Inte i direktavkastning, möjligtvis för att det är stark branding i det långa loppet. Branding som förstärks genom att samarbeta med de rätta bloggarna, eller de rätta förebilderna.

Som bloggare har man alltid möjligheten att tacka nej, precis som journalister i andra typer av medier. Det är viktigt. Vad som också är viktigt är att man förstår logiken bakom den typen av approachningar från PR-byråer. Det handlar helt enkelt inte om att de gör något fel, eller att marknaden är omogen. Tvärtom. Det fungerar och därför går det till såhär. Alla inblandade tjänar på det, alltså fungerar det. Ge och ta, byta och dela. Däremot är det som sagt  upp till var och en att delta.

Vill man tjäna pengar som skribent ska man utnyttja situationen som PR-byråerna och deras kunder radar upp snarare än att ifrågasätta deras legitimitet eller ohyfs att utnyttja ens forum där man skriver. Affärsmodell för sitt skrivande, får man nog leta efter på annat sätt. Uppmärksamhetsekonomin innehåller nämligen väldigt lite pengar. Även för PR-byråerna.