När vår (kultur)konsumtion blir digital, skapas även ett hårdvaruskifte som påverkar (e)handeln

Det är oftast skivbolagen och upphovsmännen som utmålas som de stora förlorarna på fildelningen av musik. Även hårdvarutillverkarna förlorar dock stort på detta men tillskillnad från rättighetsinnehavarna finns ingen lösning i sikte. De blir orelevanta. När vårt beteendemönster förändras från exempelvis att lyssna på musik via CD-skivor till streaming, blir det även ett skifte för den tekniska infrastrukturen bakom. Fildelning eller streaming spelar ingen roll.

Fasta och portabla CD-spelare, högtalarsystem och förstärkare ersätts av en smartphone med ett par hörlurar.

När allt större del av vår konsumtion är via mobiltelefonen, ökar behovet av till exempel hörlurar och mobilabonnemang. Hörlurar och uppkoppling blir den nya digitala kulturens infrastruktur – inte skivor, dvd-spelare, tv-apparater och surroundsystem. Playknappen försvinner inte, den dyker bara upp på en annan plats.

Det är samma sak för skiftet från böcker till eböcker (bokhyllor), dvd-skivor och kabel-tv till film- och tv-streaming (dvd-skivor, dvd-spelare, bluray-spelare, tv-apparater, surroundsystem, tv-tidningar och fjärrkontroller). När vi läser böcker på vår tablet, ser film på vår dator och lyssnar på musik via vår mobil försvinner många av de behov av hårdvara vi haft tidigare. Även om de stora hårdvaruaktörerna lär hitta nya tekniska prylar vi behöver, så är det med stor sannolikhet många av de inte kommer finnas kvar i ett teknikskifte där tv:n är detsamma som en datorskärm. Eller för den delen, en smartphone detsamma som en kamera.

Ett av de tydligaste exemplen på hur hårdvara blir orelevant infrastruktur snabbare än någonsin är 3g-dongeln. För bara 2-3 år sedan hade 3g-dongeln sin storhetstid, medan de idag i allt större utsträckning är inbyggda i datorerna, våra tablets och smartphones. Är de inte redan inbyggda, använder vi vår smartphone som dongel. På bara några år har 3g-dongeln gått från att vara en av de mest sålda (och mest lukrativa) hårdvaruprylarna till att i princip redan vara uttagerad av ny teknik.

Detta skifte, som är som tydligast för tv, film och musik där streaming på mycket kort tid blivit de facto standard för vår konsumtion, påverkar i hög grad de gamla aktörerna. Sony må vara en stor spelare på mobilmarknaden men de är ingen teleoperatör.

Likaså är det lätt att tänka att Ginza och Cdon (två imperium byggda på försäljningen av  CD- och DVD-skivor) är de stora förlorarna inom ehandeln på det nya digitala skiftet för kultur. Och de tragglar säkert med verkligheten att Bluray- och dvd redan hann bli old-school innan de slagit stort. Skiftet från skivor till ett bredare sortiment med böcker och allt möjligt (från kosttillskott till skor) pågår för fullt. Ändå är det inte omöjligt att det är Inwarehouse, Netonnet, Siba och Webhallen som kommer bli de största förlorarna, liksom de varumärken som säljs där (Sony, Panasonic, Samsung, LG). Den nedåtgående försäljningstrenden för cd- skivor är troligt mycket starkare än den för dvd-spelare idag men det kan också skapa en segrörlighet. Ett exempel på en aktör som redan reagerat är Cyberphoto som börjat sälja hushållsmaskiner efter vikande försäljningssiffror av kameror.

Det finns en anledning till att mobiltillverkare köper hörlursmärken, mobiloperatörer säljer mobiltelefonerna i sina egna butiker istället för via partners och att datortillverkare även vill sälja tv-boxar. De sitter på framtidens infrastruktur.

I skiftet till digital konsumtion skapas även ett hårdvaruskifte. Streaming och fildelning dödar inte några rättighetsinnehavare. De dödar de som tillverkar skivorna, de som tillverkar cd-spelarna och de som säljer dessa. Vi fortsätter lyssna på musiken men vi fortsätter inte köpa lika många prylar.

Foto (CC): Mikey G Ottawa

Android vs iOS

”More than two-thirds of iOS users had upgraded to iOS 5 a mere three months after its release. Anyone out there think that Ice Cream Sandwich will crack the 20% mark on Google’s platform pie chart by March? How about 10%? Anyone? Anyone? Bueller?” – Techcrunch

Jag har någon slags sarkastisk teori om att anledningen till att det fortfarande är så krångligt att uppdatera iOS (sätta i sladden, öppna iTunes, helst på samma dator som man installerade telefonen på, ej syncat med backups från andra datorer etc) är för att Steve Jobs alltid fick nyuppdaterade iPhones i sin hand, så han slapp krånglet och därmed aldrig la energi på att göra det enklare. Det är krångligt att uppdatera sin iPhone till senaste versionen av iOS, även om det förbättras kraftigt i och med iOS5 (nu går det t.ex. att uppdatera via wifi).

Android har dock ett helt annat problem – tillverkarna uppdaterar inte de gamla telefonmodellerna så de stödjer nya versioner. Har du Android 2.2, lär du få fortsätta ha det ett tag till. Vilket gör att det är få Androidlurar som klarar av apps som är anpassade för (och utnyttjar möjligheterna i) de senaste Androidversionerna. Med Android går det helt enkelt inte ens att uppdatera sin device i många fall.

”OS fragmentation is the single greatest problem Android faces, and it’s only going to get worse. Android’s massive success over the last year mean that there are now tens if not hundreds of millions of users whose handset manufacturers and carriers may or may not allow them to upgrade their OS someday; and the larger that number grows, the more loath app developers will become to turn their back on them.”

Det är kanske inte så konstigt om det slutar med bara en stark vinnande aktör tillslut, om det gör saker och ting så pass mycket enklare för alla parter.

Details matter

”Path shows that apps do get second chances, but only if they come out completely rethought. The initial reaction still makes or breaks the product because it is carried so far by social media. It is getting harder and harder for products to hide in obscurity until their founders figure out what consumers really want. Reputations are made, or broken, in realtime. The details matter.”

Jag tycker mig se en tydlig trend den senaste tiden att det är de startups med en ganska så förfinad produkt redan vid lansering som även får traction. En slags motreaktion till ”minimum viable product”-tänket, där även de mest obskyra betaversionerna kunde bli hypade in i oändlighet för ett par år sedan. Det krävs mer än en bra idé och en enkel betaversion för att få någon att reagera, vare sig det är branschpress eller användare. Desto bättre produkt från början, desto bättre möjlighet att lyckas. Details matter.

Instagram, Square, Izettle, Wrapp, Spotify, Dropbox, Quora, Soundcloud och Toca Boca är bara några exempel på fantastiska startups som lanserats de senaste åren med en slick finish och nästintill färdig produkt från start. Och lyckats ofantligt väl.

Oink, Amen, 6wunderkinder, Readmill och ovan nämnda Path är några andra exempel. Startups med produkter som kanske inte har haft de mest välutvecklade koncepten från dag ett men där deras grymma finish från densamma gjort att de ändå blivit hyllade. Med resultatet flygande start.

Alla nämnda har med en approach inte helt olik Apples ett produktfokus.

”Usually, business are profit-first, not product-first.  They’re usually run by people who want to build their bank accounts, not amazing products.  Usually, the head of design isn’t a damn knight.”

Det är kanske vad som krävs för att lyckas i dagens realtidsdömande startupvärld. En snabbväxande trend bland lyckosamma startups verkar det vara hur man än vrider och vänder på det.