Arkiv | trender RSS feed for this section

Om att skapa skalbara kulturförändringar i tidningarnas kommentarstrådar

1 Sep

Det här med näthat och artikelkommentarer. Jag har diskuterat det här i lite olika sammanhang de senaste dagarna och kort sagt är jag lite trött på det stora fokus debatten har om anonymitet, journalistik och problem. Det är ju lösningarna vi letar efter.

Min poäng har hela tiden varit att det varken handlar om journalistik eller ”vad anonymiteten gör med människor”. Det här handlar om att designa en bättre användarinteraktion som optimerar kvalitet före mängd, som premierar ett sansat debattklimat, som skapar en kollektiv visdom.

Jag har full respekt för den kulturförändring som skett ute på redaktionerna och som nu måste ske framöver också. Det jag menar är att det är en konstig utgångspunkt att försöka få till en kulturförändring hos journalisterna, när det är kommentarsskrivarna som man egentligen vill skapa en kulturförändring hos. Det man ser i USA är att de som lyckas bäst är de som är duktiga på att designa kommentarer och communities, inte de som är duktiga på att integrera journalistik med läsarmedverkan. Även om det senare också är en del av lösningen, självfallet. Som entreprenör försöker man alltid utgå efter den snabbaste och mest skalbara lösningen och min poäng är att det utan tvekan är att lösa det med teknik och community, snarare än journalistik, i det här fallet.

Så: aktivera journalisterna och det kommer fungera mycket bättre. Men, försök för guds skull designa interaktiviteten så kvalitén ökas av communityn och enkla mekanismer, inte bara av redan tidspressade journalister.

Det kontantlösa samhällets nya möjligheter

11 Aug

I USA har Square nått stor framgång med sin kortläsare och betalningsapp, i Sverige betatestas svenska motsvarigheten Izettle för fullt inför en bredare lansering de kommande veckorna. I kölvattnet har Payson med flera lanserat mobila appar för att smidigt föra över pengar samtidigt som bankernas internetbanker bli alltmer tllgängliga, snabba och mobila. Det är många aktörer som vill få slutanvändare och småföretag att lämna kontanterna till förmån för digitala transaktioner, där det är möjligt att få ta del av procentuellt små pengar men flödesmässigt enorma summor.

Och de gör det bra. I sann Spotify-anda vill Izettle inte vinna marknaden genom att konkurrera med befintliga banktjänster utan med en användarvänlig app och kortläsare som gör att kontanter känns betydligt krångligare. Med genomtänkt och riktigt bra interaktionsdesign gör Izettle det enklare att föra över pengar med kort än att göra det med kontanter. Squares approach är likadan och båda aktörernas design överglappar i mångt och mycket. Precis som Spotify profiterar på bättre användarvänlighet, smidighet och snabbhet gentemot andra sätt att konsumera musik kommer Izettle och Square profitera på detsamma fast för betalningar.

Det intressanta är vilka möjligheter som skapas i de beteendeförändringar som dessa nya tjänster innebär. I övergången från kontanter till digitala betalningar frigörs data och affärsmöjligheter att bli en del av pengaflöden som ej varit tillgängliga förut. Square och Izettle vill bli plattformen för transaktioner mellan personer och företag, precis som kontanter och dyra kortläsare varit det tills idag. Lyckas de är det enorma summor som kommer flöda genom deras plattform. Ett flöde de hela tiden får procent av.

Frågetecken som återstår att överbevisas handlar om förtroende, säkerhet och betalningsvilja att göra. Förtroendemässigt får det inte finnas en osäkerhet i att betala med kort hos frukthandlaren på torget via en Izettle-kortläsare gentemot att betala med kontanter, liksom 10 kr ej heller alltid ska upplevas och i realiteten bli 9 kr genom dessa system. Användarvänligheten och realtidsaspekten måste alltid väga upp för de potentiellt säkerhetsmässiga riskerna varje användare tar genom att använda plattformen.

I slutändan handlar det om en rejäl beteendeförändring för vanliga människor, småföretagare och leverantörer. Lyckas de med den, är det definitivt en oändligt stor affärspotential att bli plattformen för totalt sett många av samhällets största pengaflöden.

Nya möjligheter i datat som blir tillgängligt från eböcker

8 Aug

Foto: hashmil

I våras lanserade Amazon ett socialt nätverk för Kindle som ser mycket lovande ut. Nyligen började Henrik Berggrens och David Kjelkeruds nya Berlin-baserade startup Readmill rulla ut en betaversion av deras sociala bokläsartjänst. Det börjar bli ett gäng aktörer som försöker sig på att göra något av eböckernas nya möjligheter, oftast med det sociala som utgångspunkt, och de gör det bra.

Anders Thoresson beskriver utvecklingen i ett blogginlägg på DN.se med ”Det nya är att bokcirkeln flyttar in i böckerna. Varje bok blir sitt eget, hårt nischade sociala nätverk”. Det handlar inte enbart om att böckerna i sig själva blir sociala objekt (som de varit i alla tider), utan även specifika delar eller citat. I Readmill blir citat sociala objekt på ett väldigt snyggt och naturligt sätt.

Bokläsandet blir en kollektiv upplevelse i flera dimensioner. Dels kan man följa personers bokläsande vartefter de delar citat, tankar och kommentarer på Twitter och Facebook via t.ex. Readmill. Dels kan man ta del av andra personers citat, tankar och kommentarer när man själv läser boken. Ett eller flera lager av kommentarer, understrykningar och utrivna sidor inte helt olikt gamla kursböcker på universitetet.

Redan idag ger Readmill nästan större frihet till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med  sitt digitala eboksläsande än vad Lastfm-scrobblandet ger möjligheter till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala musiklyssnande. En liten indikation på att utvecklingen för digitala eböcker kommer gå fortare än för annan digital kultur. Mycket tack vare att affärs- och köpbeteendet har fått en så naturlig övergång från offline till digital för böcker, medan det för t.ex. film- och musik varit svårt.

För de nya högskolestudenter som nu närmsta veckorna börjar sina utbildningar behöver grupparbete inte bara handla om att skriva analysen ihop, utan att läsa kurslitteraturen ihop. Med kommentarer, diskussioner och markeringar under läsandets gång. Som blir sökbara. Delbara. Och användbara.

Pluspoäng för Circles

30 Jun

Igår lanserades Google+, Googles nya sociala nätverk. En imponerande skapelse,  särskilt ur ett användar- och designperspektiv. Google+ är väldigt, väldigt intuitivt. Mer hos Björn, Jennifer och Brit.

Det jag är mest imponerad av är dock deras fokus på grupperingar. I Google+ måste man sortera in alla kontakter i ”Circles” vilket gör att det enda man gör den första tiden i nätverket är att använda deras snygga drag-n-drop-gränsnitt för att sortera i olika Circles. Circles är, kort och gott, en blandning mellan Facebook Groups, Twitter Lists och Facebook Friend Lists. Den markanta och viktigaste skillnaden är att grupperna endast syns för dig, inte för dina kontakter. Det är helt enkelt personligt hur du grupperar dina kontakter (som i t.ex. Tweetdeck och Facebook Friend Lists), tillskillnad från Facebook Groups och Twitter Lists. Även chatt/videochattfunktionen Hangouts är väldigt gruppcentrerad i Google+.

Gruppera, sortera och umgås i grupper är något jag har förutspått och funderat över vid flertalet tillfällen här på bloggen. Det har verkligen hänt mycket sedan min första bloggpost – Twitter Lists, Facebook Groups och så nu – Circles i Google+. Mitt beteende följer dessutom trenden, idag använder jag Facebook Groups nästan mer än resten av Facebook, liksom jag följer och interagerar mer med de personer jag lagt till i grupper i Tweetdeck. More to come inom det här området, skulle jag tro. Även om det på Twitter inte verkar vara ett lika prioriterat område längre.

Bloggaktörerna mognar (anno 2011)

8 Jun

Det händer mycket i bloggosfären just nu (åtminstone i Sverige). Nyligen deklarerade både Aftonbladet, Expressen och Metro att de lägger ned sina bloggtjänster Aftonbladet Blogg, Expressen Blogg resp Metrobloggen. Och idag blev det officiellt att Nyheter24-gruppen förvärvat hela Wyatt Media Group.

Wyatt Media Group är kanske mest kända för att ha ägt/köpt Lunarstorm och Bilddagboken. De har dock även varit en av de absolut starkaste aktörerna inom bloggvärlden genom förvärv av delar av Bloglovin och Blogg.se, samt såklart Bilddagboken (som nyligen bytt namn till det internationellt klingande Dayviews).  I och med förvärvet av Wyatt Media Group äger Nyheter24-gruppen hela eller delar av Nyheter24, Dayviews, Bloglovin, Blogg.se, Hamsterpaj, Modette, Fragbite, Filmtipset, LS8 (en nysatsning av Lunarstorm) samt Tyda.se.

Detta är såklart ett intressant uppköp ur aspekten att de nu äger mycket annonsplats för en väldigt köpstark målgrupp, 15-39-åringar. Intressant är också att de nu är den klart ledande aktören inom den svenska bloggosfären med Bloglovin (som växer snabbt internationellt) och Blogg.se (som är det klart största blogghotellet i Sverige).

Kort och gott: halvdana satsningar från traditionella mediebolag läggs ned och de nya mediebolagen köper upp varandra. Jag tror definitivt det är en trend som kan komma att fortgå en närmsta året. Finns många nya aktörer som behöver köpa upp varandra för att skala upp säljet, och många gammelmediesatsningar som inte genererar några pengar.

Dags för Devote.se att köpa Spotlife.se, kanske?

Algorithms that govern our lives by Kevin Slavin

19 Maj

Kevin Slavin told us stories and examples of how algorithms affecting not only our lives, but the whole humanity of the world.

The real estate market in Manhattan and other major cities like Tokyo, Frankfurt and London are not controlled by how many people that wants to live and work there. Instead the market and prices are controlled by where the internet cables are. Why? Because it makes the financial algorithms half of a microsec faster and this means a LOT of money.

But it’s not only the financial world that makes the algorithms affecting us. Even DJ:s have started to play music based on sales figures of which artists and tracks people have bought and listened to the most near the clubs. Everything and everyone are affected and in many cases controlled by an algorithm. The world economy and especially the US economy are built up by algorithms that compete to each other every day, every microsec. Which mean that the human common sense are forgotten in everything from wine recommendations (earlier: experts and reviews now: algorithms based on friends and consumption) to which movies we’re seeing (60% of the movies people are watching via Netflix are because their algorithm “cinematon” have recommended them).

To summarize, the algorithms makes the life a lot better and easier but the downside are the complexity that comes with them and maybe also the opportunities for innovation that happens when we change a behavior. When the stock market lost 10% of its value in 5 minutes no one actually knew what happened.

(This is notes from a talk I listened to at the #NEXT11 Conference in Berlin that I visited as official blogger)

Musikindustrin i ett större sammanhang

2 Maj

“The general discussion is still that the music industry is in so much trouble, which is really not true. There are more people today than ever before who are involved in creating music. It’s time for a different definition of what the music industry is. The musical instrument market is twice as large as the recorded music market, and that’s been stable for 30 years. You need to look at what people are actually spending on engaging with music, not just listening to it. A guitar costs $1,000 or $1,500. That’s a lot of iTunes tracks.” (Via Venturebeat)

Viktig poäng av Alexander Ljung från Soundcloud (som förövrigt både Svd och IW skrivit bra om nyligen). Det gäller att titta på musikindustrin i ett större sammanhang. Vi lägger mer pengar, energi och tid på musik än någonsin tidigare. Kanske inte på skivor, men på annat.

AOL Master Plan ger en glimt av framtidens journalistik

2 Feb

Igår läckte ”AOL’s Master Plan” ut med planer, målsättning och detaljerade beskrivningar av hur affärsmålen för företaget ska uppnås. Ett dokument i tiden, får man verkligen säga. För i samma stund är det en uppblossande liten debatt om framtidens journalistik här i Sverige. En debatt som i mångt och mycket helt tappat utgångspunkten av att medierna är vinstdrivande affärsverksamheter, vilket AOL Master Plan tvärtom fokuserat på. Ett utdrag från en artikel om the AOL Master Plan:

  • AOL tells its editors to decide what topics to cover based on four considerations: traffic potential, revenue potential, edit quality and turn-around time.
  • AOL asks its editors to decide whether to produce content based on ”the profitability consideration.”
  • AOL site leaders are expected to have eight ideas for packages that could generate at least $1 million in revenue on hand at all times.
  • In-house AOL staffers are expected to write five to 10 stories per day.
  • AOL knows its sites are too dependent on traffic from AOL.com, and it wants its editors to fix the problem by posting more frequently, with more emphasis on getting pageviews.

Självklart har stora delar av denna strategi fått utstå en del kritik, inte minst från journalistiskt håll. Jag tror dock The Next Web sammanfattar framtiden ganska bra med rubriken:

”You may not like it, but AOL’s ‘Content farm’ is the future of online media”.

Innehåll, nyheter och debatt som affärsidé är säkerligen en lysande affär i framtiden. AOL och Demand Media, två av världens just nu kanske snabbast växande mediehus, visar om inte annat att det är så. Eller snarare att de tror att det kommer vara det, även i framtiden. Vare sig det kallas ”content farm” eller ”journalistik”.

Den journalistiska debatten måste förstå detta och ha med perspektivet att det inte längre är dagstidningsprenumeranter, utan söktrafik från Google, som är publiken. Och att man inte får betalt för att någon läser innehållet, utan för att de klickar på annonserna. Journalistik är i första hand en affärsidé, även om det har en uppsida i att det ibland även är samhällsnyttigt. Det handlar väldigt lite om att ”granska makten” eller journalistikens roll i detta, det handlar om ett stort skifte i hur man tjänar pengar på innehåll.

En märklig debatt, ja. Märklig i bristen på affärsperspektiv.

Speltrender: Touchspel, Minecraft & Kinect

12 Jan


Photo credit: carbonnyc (CC)

Touchspel

Angry Birds är i sig en het trend, inte minst nu när det ska komma i formen av såväl brädspel som tv-spel. Succén för Angry Birds lär dock också skapa många nya succéer i kölvattnet. Att spel på touchskärmar kommer vara det hetaste heta 2011 är ingen vågad gissning bara av den anledningen.  Seriösa satsningar från Bonnier med deras nya bolag Brickmark som Björn Jeffery samt Emil Ovemar driver, samt Johan Ronnestams Jajdo är två heta svenska bolag som om inte annat bekräftar denna trend.  Jag själv är väldigt fascinerad över hur och aktiva såväl barn i min närhet som vänner, vuxna och gamla blir av just spel på touchskärmar. Nu när iPad kommit till Sverige tror jag denna trend kommer ta fart ännu snabbare, inte minst för att iPadskärmen gör det möjligt till mer sociala spel där fler deltar likt traditionella brädspel.


Photo credit: lollaking (CC)

Minecraft

Det är svårt att inte imponeras av Markus Persson/Notch och Minecraft. Detta till synes pixliga spel utan tydlig vinstmekanik har på kort tid blivit en supersuccé med hundratusentals aktiva användare. ”In the last 24 hours, 33558 people registered, and 7151 people bought[*] the game.”. Den typen av statistik talar sitt tydliga språk – Minecraft är ett spelfenomen sällan skådat. Nu när Markus bolagifierat intäkterna och anställt bland annat Carl Manneh som VD (tidigare på JAlbum) ska det bli mycket intressant att se vad framtiden har för sig. Något riskkapital lär dock inte behövas i första taget, under 2010 hade Markus Persson intäkter på runt 350 000 dollar/dag. Och nu när betan är släppt är priset också högre. Ouch.


Photo credit: popculturegeek (CC)

Microsoft Kinect

TV-spelsvärlden är en koloss som inte förändras särskilt fort. NHL 1996 och NHL 2011 är trots allt relativt lika i sitt grundutförande, även om den senare både är snyggare och väldigt mycket mer avancerad på många plan. En stor omvälvande trend senaste åren har dock varit Nintendo Wii som med ganska enkel teknik gjorde det mer interaktivt att spela med en kontroll och spelmoment som innefattade kroppen. Microsoft Kinect är nästa steg, två enkla små kameror som kopplas ihop med Xboxen och som gör att man slipper handkontrollen och där kroppens rörelser styr spelet istället. Vilket i sig är jäkligt coolt. Än coolare är dock alla hacks som folk gör med Kinect och vilka möjligheter två små kameror som känner av rörelser ger. Vi lär få se fler än dessa hack närmsta året, liksom många nya spel som tar nytta av Kinects möjligheter.

”2010 kommer bli stora sorteringsåret”

9 Nov


Niclas, jag, Evelina på en Flashy Jacks-spelning. Foto: Helena Sund

Det här med att sortera och gruppera människor i sociala nätverk har jag bloggat om ett par gånger. För ett år sedan skrev jag att ”2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig”. Då hade Twitter precis lanserat Twitter Lists, Tweetdeck var min desktopklient för Twitter just för möjligheten att ha kolumner med specifika listor och jag efterfrågade fler liknande satsningar, främst från Facebook.

Nu när Facebook Groups har kommit, börjar det kännas som att jag hittade rätt i min analys om vad som skulle hända i år. I Facebook har det funnits ett ökat behov av att kommunicera med grupper av människor på ett smartare, mer konversationsinriktat sätt utan att behöva blanda in andra. När jag skrev om behovet förra året hade jag och mina närmsta vänner Facebooks mailfunktionen som räddning, den kunde man ju cc:a andra på, men den var inte så välanpassad då den ständigt tog uppmärksamhet. Funktionen för meddelanden i Facebook var helt enkelt till för just meddelanden, inte ostrukturerade diskussioner om många olika ämnen. Vilket nya Facebook Groups, eller för den delen de tidigare Jaiku Channels, gör på ett briljant sätt.

Idag uppstod en närliggande intressant diskussion om Facebook (på Facebook, förstås). Fler och fler, visar det sig, har släppt på den mentala spärren att endast ha privata vänner på Facebook. Gamla skolkompisar, jobbkontakter, konferensminglare eller för den delen någon man bara träffat på en fest någon gång, börjar bli självklara som kontakter på Facebook.

Detta är något jag också märkt, och efterlever med ganska stor tydlighet. Jag har gamla dagiskompisar, lärare, rektorer (!), skolkompisar, folk jag träffat på någon fest jag inte ens kommit ihåg, SSWC-vänner, dirigenter från orkestrar jag varit med i och såklart en och annan kontakt jag fått genom konferensminglandet. Fortfarande är jag ganska noggrann med att ha träffat alla personer IRL i någon form, mest för att det verkar vara normen bland de flesta på Facebook.

Joakim Jardenberg har en bra poäng kring detta, att om man inte tillåter sig att adda nya smått okända kontakter så kommer man aldrig skaffa sig några nya vänner. Vilket är extremt sant, och något jag verkligen rekommenderar andra att fundera över. Desto fler bra vänner, desto bättre. Allt. Se bara till att konvertera de nya kontakterna till riktiga vänner.

Och generellt är det ju så att relationer varken har med privat eller professionellt att göra. Precis som man har lösa eller mindre nära kontakter i vanliga livet av människor man träffat någon gång, finns sådana i arbetslivet. Världen är full av olika typer av kontakter, människor och relationer. Facebook är förutom ett bra verktyg att kommunicera med dessa, dessutom den bästa kontaktlistan för dessa. Om sedan den person du lade till för fyra år sedan, som du bara träffat två gånger, inte vill veta vad du åt till lunch – låt den personen bestämma det själv. Facebook har alla möjliga filter, smarta lösningar och bra sätt att sortera in människor i fack.

Ta inte bort Facebookvänner, tänk inte att det bara ska vara för privata kontakter. Det är en ohållbar tanke i 9 fall av 10, och dessutom ett sätt att motsträva verktygets möjligheter. Jag raderar aldrig foton eftersom alla foton är ett minne. Likaså raderar jag aldrig Facebookkontakter då de är en relation. Om än aningens grå, just nu. Chansen att de gråa håren ska försvinna från den relationen ökar dock tusenfalt om Facebookrelationen finns kvar.

Så istället för att radera – sortera. Sätt in personen i facket ”gamla vänner” och klicka ”hide” i nyhetsflödet. Låt den andra personen göra likadant, om den vill, med dina uppdateringar. Facebook har faktiskt sådana filter automatiskt också, pratar eller interagerar du inte med en person på länge dyker den upp alltmer sällan i ditt nyhetsflöde.

2010 ÄR det stora sorteringsåret. Förut har det varit Facebooks fel att man inte kunnat ha alla vänner på ett effektivt sätt där. Nu är det bara upp till dig.

← Äldre inlägg
Nyare Inlägg →

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 3 858 other followers