”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?”

7 Sep

En vän tillika student frågade mig i veckan ”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?” till en uppsats han håller på att skriva. Aningens mer nyanserat än rubriken tack och lov, ”Har du någon tes? Om du har en enkel liten top tre på viktiga features? till exempel, vad är det som skiljer Facebook från alla andra communities som finns på nätet (bortsett från antalet medlemmar)?”. Det här är någonting jag analyserat en del, om än inte särskilt vetenskapligt, så jag skrev ihop fyra anledningar jag tror skapat Facebooks unika särställning bland de sociala nätverken.

* Riktig identitet. Facebook var först med att låta riktiga vänner umgås med riktiga vänner. Man var tvungen att uppge sitt riktiga namn. Myspace, Friendster och andra sociala nätverk lät användarna ha användarnamn och inriktade sig inte lika hårt på att bli ett socialt nätverk för ens befintliga vänner som för att träffa nya.

* Den öppna plattformen och API:et. Det var först när Facebook lät andra utvecklare och företag börja bygga applikationer till plattformen som det på allvar tog fart. Farmville, Quiz-applikationer och en mängd andra applikationer gjorde att det Facebook inte själva hann bygga, kunde andra företag som ville profitera på Facebooks växande användarbas istället bygga. Idag är dessa applikationer inte lika viktig del av Facebook men i 2007 (då det började så smått ta fart internationellt inkl Sverige) var det en av anledningarna till att Facebook så snabbt kunde konkurrera ut Myspace, Lunarstorm, Bilddagboken et al.

* Notifications. Det svåraste är inte att få någon att testa en tjänst, det svåra är att få någon att komma tillbaka gång pågång så det tillslut blir en av de första destinationerna så fort webbläsaren öppnas. Facebook var superduktiga på att skicka ut emails så fort någon lagt till en som vän, kommenterat, taggat en i en bild eller skickat facebook message. Kallas ”retention” och är utan tvekan en av de saker som Facebook sen dag 1 varit världsbäst på.

* Sociala objekt. Det finns en hel uppsjö forskning om sånt här men kortfattat så lyckades Facebook göra varje del av sajten till ett ”socialt objekt”. Man hänger så att säga inte på Facebook för att prata med vänner, man hänger på Facebook för att prata med vänner om bilden x eller statusupdaten y.

Väldigt förenklat självfallet men ändå en inblick i hur Facebooks lyckats med sin timing på olika sätt. Har ni tips på vetenskapliga studier eller bra analyser, tipsa gärna.

Etiketter:, ,

Om att skapa skalbara kulturförändringar i tidningarnas kommentarstrådar

1 Sep

Det här med näthat och artikelkommentarer. Jag har diskuterat det här i lite olika sammanhang de senaste dagarna och kort sagt är jag lite trött på det stora fokus debatten har om anonymitet, journalistik och problem. Det är ju lösningarna vi letar efter.

Min poäng har hela tiden varit att det varken handlar om journalistik eller ”vad anonymiteten gör med människor”. Det här handlar om att designa en bättre användarinteraktion som optimerar kvalitet före mängd, som premierar ett sansat debattklimat, som skapar en kollektiv visdom.

Jag har full respekt för den kulturförändring som skett ute på redaktionerna och som nu måste ske framöver också. Det jag menar är att det är en konstig utgångspunkt att försöka få till en kulturförändring hos journalisterna, när det är kommentarsskrivarna som man egentligen vill skapa en kulturförändring hos. Det man ser i USA är att de som lyckas bäst är de som är duktiga på att designa kommentarer och communities, inte de som är duktiga på att integrera journalistik med läsarmedverkan. Även om det senare också är en del av lösningen, självfallet. Som entreprenör försöker man alltid utgå efter den snabbaste och mest skalbara lösningen och min poäng är att det utan tvekan är att lösa det med teknik och community, snarare än journalistik, i det här fallet.

Så: aktivera journalisterna och det kommer fungera mycket bättre. Men, försök för guds skull designa interaktiviteten så kvalitén ökas av communityn och enkla mekanismer, inte bara av redan tidspressade journalister.

Etiketter:, , , ,

Uppmärksamhetsekonomin, eller varför PR inte är oförskämt

1 Sep

Bloggen Söta Saker har vid ett par tillfällen ifrågasatt de PR-byråer som hört av sig med samarbetsförslag och velat få uppmärksamhet gratis, med argumentet att man som matskribent (både som professionell och amatör med drömmar om det förra) vill tjäna pengar som alla andra. PR-byrån fick helt enkelt svar med annonspriser. Det blev en livlig diskussion om detta med många bra (se särskilt svar från Daniel Åberg och Johanna Öberg i kommentarstrådarna, som har viktiga och kloka inflik) och dåliga argument från båda sidorna. Att man ej kan svara en PR-byrå med annonspriser eftersom de tillskillnad från reklam- och mediabyråer ej jobbar med köpt media är förvisso sant men ingenting som ger svar på frågan. Det touchar dock vid själva kärnan i det hela, uppmärksamhetsekonomin och varför PR-byråer kan approacha bloggare, journalister, kändisar osv och få uppmärksamhet gratis. Det finns nämligen en ekonomisk logik och plats för allt, annars skulle PR-byråerna ej blomstra som värsta blomman för dagen på stureplan och söder.

Uppmärksamhet är viktigt ur många aspekter, tex public affairs och lobbying. Se Almedalsveckans alla evenemang som ett bevis på det. Men lets fokusera på marknadsperspektivet, det PR-byråerna kallar marknads-PR.

Göteborgskex, Grayling och de andra som approachat Söta Saker har måhända inte varit de smidigaste och mest väloljade PR-utskicken i historen. För mig som både är bloggare, skribent, jobbar med PR och rekommenderat många av sveriges största företag i sådana här frågor så måste jag ändå medge att de gjort nästan allt rätt. De ger incitamemt, bloggaren får cred, blir approachad först och det är inte något dåligt koncept. Innehålls- och konceptmässigt skulle såväl läsare som bloggare som företaget få ut värde. Ganska equal, skulle jag tro, men det är förstås svårt att beräkna. Det är sannerligen inget pressmeddelande i pdf-form utan personligt tilltal, åtminstone.

Man måste ta i beaktning att allt inte handlar om pengar. Precis som man ofta bloggar för att positionera sig, branda sig, så vill företagen positionera sig. Att approacha och samarbeta med nischade bloggar är definitivt en smart grej för att göra det. På samma sätt som nischade bloggar ofta tjänar på att positionera sig genom att samarbeta med stora varumärken inom sitt gebit, eller skriva om deras nyheter, eftersom deras läsare vill läsa om sådant. Det är precis samma logik som med andra medier, PR-byråerna berättar och pitchar till journalister och journalisterna sållar det som är viktigt för att sedan berätta detta i det medie de representerar. Största skillnaden mellan PR till traditionella journalister och bloggare är att de senare inte har en arbetsgivare som har satt upp policies för samarbeten, giveaways och innehållsstrategi. Bloggare kan helt enkelt välja själva vad de vill blogga om eller vem de vill samarbeta med. Den moraliska kompassen styrs av ens egna principer, inte av en organisation med ansvarig utgivare.

Därför kan en bloggare gå med på att ha en tävling, utlottning eller andra typen av samarbeten och känna att de ger något till sina läsare, inte bli lurad av ett storföretag med massa pengar. Tvärtom, att bli approachad av de största företagen inom sin nisch tyder på att ens blogg gör skillnad. Att folk lyssnar. Samarbeten med stora företag, bloggtävlingar med roliga företag och nyheter om relevanta företag ger nämligen en viss legitimitet till ens bloggande. Dessutom blir bloggläsarna nästan uteslutande positiva om man har en enkel bloggtävling med sina läsare, eller berättar ett scoop före det nått traditionella medier. Nu generaliserar jag självfallet men det här är något jag jobbat med länge och det är precis så det fungerar. Både för små och stora bloggar, inom mer eller mindre alla nischer.

PR handlar inte om att ej vilja köpa annonsplats eller att utnyttja tidningar och bloggare. Det är en helt annan typ av uppmärksamhet, kommunikation, och relation än mellan medier och annonsörer. Och ärligt talat ger PR väldigt lite försäljning i sig, eller trafik till sin sajt för den delen heller, men det är viktigt för att få folk att få reda på nyheter om ens företag och produkter. Skulle man beräkna ren försäljning baserat på PR som marknadsinsats skulle det vara den med klart sämst avkastning. PR genererar helt enkelt inte försäljning i särskilt hög grad gentemot investeringen i tid och pengar. Inte i direktavkastning, möjligtvis för att det är stark branding i det långa loppet. Branding som förstärks genom att samarbeta med de rätta bloggarna, eller de rätta förebilderna.

Som bloggare har man alltid möjligheten att tacka nej, precis som journalister i andra typer av medier. Det är viktigt. Vad som också är viktigt är att man förstår logiken bakom den typen av approachningar från PR-byråer. Det handlar helt enkelt inte om att de gör något fel, eller att marknaden är omogen. Tvärtom. Det fungerar och därför går det till såhär. Alla inblandade tjänar på det, alltså fungerar det. Ge och ta, byta och dela. Däremot är det som sagt  upp till var och en att delta.

Vill man tjäna pengar som skribent ska man utnyttja situationen som PR-byråerna och deras kunder radar upp snarare än att ifrågasätta deras legitimitet eller ohyfs att utnyttja ens forum där man skriver. Affärsmodell för sitt skrivande, får man nog leta efter på annat sätt. Uppmärksamhetsekonomin innehåller nämligen väldigt lite pengar. Även för PR-byråerna.

Det kontantlösa samhällets nya möjligheter

11 Aug

I USA har Square nått stor framgång med sin kortläsare och betalningsapp, i Sverige betatestas svenska motsvarigheten Izettle för fullt inför en bredare lansering de kommande veckorna. I kölvattnet har Payson med flera lanserat mobila appar för att smidigt föra över pengar samtidigt som bankernas internetbanker bli alltmer tllgängliga, snabba och mobila. Det är många aktörer som vill få slutanvändare och småföretag att lämna kontanterna till förmån för digitala transaktioner, där det är möjligt att få ta del av procentuellt små pengar men flödesmässigt enorma summor.

Och de gör det bra. I sann Spotify-anda vill Izettle inte vinna marknaden genom att konkurrera med befintliga banktjänster utan med en användarvänlig app och kortläsare som gör att kontanter känns betydligt krångligare. Med genomtänkt och riktigt bra interaktionsdesign gör Izettle det enklare att föra över pengar med kort än att göra det med kontanter. Squares approach är likadan och båda aktörernas design överglappar i mångt och mycket. Precis som Spotify profiterar på bättre användarvänlighet, smidighet och snabbhet gentemot andra sätt att konsumera musik kommer Izettle och Square profitera på detsamma fast för betalningar.

Det intressanta är vilka möjligheter som skapas i de beteendeförändringar som dessa nya tjänster innebär. I övergången från kontanter till digitala betalningar frigörs data och affärsmöjligheter att bli en del av pengaflöden som ej varit tillgängliga förut. Square och Izettle vill bli plattformen för transaktioner mellan personer och företag, precis som kontanter och dyra kortläsare varit det tills idag. Lyckas de är det enorma summor som kommer flöda genom deras plattform. Ett flöde de hela tiden får procent av.

Frågetecken som återstår att överbevisas handlar om förtroende, säkerhet och betalningsvilja att göra. Förtroendemässigt får det inte finnas en osäkerhet i att betala med kort hos frukthandlaren på torget via en Izettle-kortläsare gentemot att betala med kontanter, liksom 10 kr ej heller alltid ska upplevas och i realiteten bli 9 kr genom dessa system. Användarvänligheten och realtidsaspekten måste alltid väga upp för de potentiellt säkerhetsmässiga riskerna varje användare tar genom att använda plattformen.

I slutändan handlar det om en rejäl beteendeförändring för vanliga människor, småföretagare och leverantörer. Lyckas de med den, är det definitivt en oändligt stor affärspotential att bli plattformen för totalt sett många av samhällets största pengaflöden.

Etiketter:, , , , , ,

Nya möjligheter i datat som blir tillgängligt från eböcker

8 Aug

Foto: hashmil

I våras lanserade Amazon ett socialt nätverk för Kindle som ser mycket lovande ut. Nyligen började Henrik Berggrens och David Kjelkeruds nya Berlin-baserade startup Readmill rulla ut en betaversion av deras sociala bokläsartjänst. Det börjar bli ett gäng aktörer som försöker sig på att göra något av eböckernas nya möjligheter, oftast med det sociala som utgångspunkt, och de gör det bra.

Anders Thoresson beskriver utvecklingen i ett blogginlägg på DN.se med ”Det nya är att bokcirkeln flyttar in i böckerna. Varje bok blir sitt eget, hårt nischade sociala nätverk”. Det handlar inte enbart om att böckerna i sig själva blir sociala objekt (som de varit i alla tider), utan även specifika delar eller citat. I Readmill blir citat sociala objekt på ett väldigt snyggt och naturligt sätt.

Bokläsandet blir en kollektiv upplevelse i flera dimensioner. Dels kan man följa personers bokläsande vartefter de delar citat, tankar och kommentarer på Twitter och Facebook via t.ex. Readmill. Dels kan man ta del av andra personers citat, tankar och kommentarer när man själv läser boken. Ett eller flera lager av kommentarer, understrykningar och utrivna sidor inte helt olikt gamla kursböcker på universitetet.

Redan idag ger Readmill nästan större frihet till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med  sitt digitala eboksläsande än vad Lastfm-scrobblandet ger möjligheter till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala musiklyssnande. En liten indikation på att utvecklingen för digitala eböcker kommer gå fortare än för annan digital kultur. Mycket tack vare att affärs- och köpbeteendet har fått en så naturlig övergång från offline till digital för böcker, medan det för t.ex. film- och musik varit svårt.

För de nya högskolestudenter som nu närmsta veckorna börjar sina utbildningar behöver grupparbete inte bara handla om att skriva analysen ihop, utan att läsa kurslitteraturen ihop. Med kommentarer, diskussioner och markeringar under läsandets gång. Som blir sökbara. Delbara. Och användbara.

Etiketter:, , , , , , ,

Almedalen och värdet av möten på 140 tecken

11 Jul


Jag tackar Inga-Britt Ahlenius under TEDxAlmedalen, ett kort möte med stort värde. Foto av Lena Dahlström.

Almedalsveckan handlar om politik, kunskapsöverföring, diskussion, opinionsbildning, budskap, lobbying och rosévinsmingel. Och om storskalig förändring, direktsända partiledartal och retorikanalyser in i förbannelse. Jag skulle dock vilja slå ett slag för det få pratar om men alla känner av som är där – värdet av de små och spontana mötena. I Almedalen pratar vi verkligen med varandra, avslappnat och utan guard, i offentliga- och stängda sammanhang. Om allt. Och inget. Med alla.

Alla pratar med alla under Almedalsveckan. Den onåbarheten man ofta känner mellan medborgare, makthavare och medierna är som bortblåst. Med ett glas rosé i handen (och i vissa fall mineralvatten, planerat eller ej), kan alla prata med alla (och gör det också!). Vare sig det är på ett seminarium, ett kändistätt mingel, en sen natt på Donners eller på en välfylld Almedalspark under ett partiledartal så pratar alla. Med alla.

De flesta möten och diskussioner i Almedalen är 140 tecken eller kortare. Men de är många. Och det är dessa till synes obetydliga mötena jag tycker gör Almedalen så unikt. Dessa möten ingjuter energi, idéer, möjligheter och kontakter till framtiden. Små frön planteras överallt: människor möts, människor sprider idéer, människor lyssnar, människor pratar. Under Almedalsveckan visar visitkortet verkligen att det är en fantastisk uppfinning.

När alla kan prata med alla, vågar alla även prata med alla. Det är helt fantastiskt hur det som svenskar i vanliga fall behöver en hel kanna alkohol i sig för att våga göra, händer spontant och bara sådär under politikerveckan helt nyktert, glatt och naturligt i det sammanhang som kallas Almedalen. Almedalsveckan tar bort barriärer, skapar en öppenhet och diskussion som är omöjlig att återskapa de resterande veckorna under året.

Twitterreferensen då? Jo jag tycker Twitters största styrka är att alla kan prata med alla.  Öppenheten, enkelheten och de få tecken det krävs för ett svar gör att barriärer försvinner, engagemanget flödar och diskussioner som annars inte skulle skapas sker av bara farten. Precis som Almedalen, fast lite större.

Desto mer människor pratar med varandra, desto bättre kommer människor världen förstå. Tacka Twitter och Almedalsveckan för de unika möjligheterna att göra detta helt spontant, på 140 tecken, och med många av världens smartaste människor. Med 140 tecken hinner man måhända inte säga så mycket, men man hinner träffa desto fler. Och det tror jag it’s all about för att förändra världen.

Etiketter:, , , , ,

Pluspoäng för Circles

30 Jun

Igår lanserades Google+, Googles nya sociala nätverk. En imponerande skapelse,  särskilt ur ett användar- och designperspektiv. Google+ är väldigt, väldigt intuitivt. Mer hos Björn, Jennifer och Brit.

Det jag är mest imponerad av är dock deras fokus på grupperingar. I Google+ måste man sortera in alla kontakter i ”Circles” vilket gör att det enda man gör den första tiden i nätverket är att använda deras snygga drag-n-drop-gränsnitt för att sortera i olika Circles. Circles är, kort och gott, en blandning mellan Facebook Groups, Twitter Lists och Facebook Friend Lists. Den markanta och viktigaste skillnaden är att grupperna endast syns för dig, inte för dina kontakter. Det är helt enkelt personligt hur du grupperar dina kontakter (som i t.ex. Tweetdeck och Facebook Friend Lists), tillskillnad från Facebook Groups och Twitter Lists. Även chatt/videochattfunktionen Hangouts är väldigt gruppcentrerad i Google+.

Gruppera, sortera och umgås i grupper är något jag har förutspått och funderat över vid flertalet tillfällen här på bloggen. Det har verkligen hänt mycket sedan min första bloggpost – Twitter Lists, Facebook Groups och så nu – Circles i Google+. Mitt beteende följer dessutom trenden, idag använder jag Facebook Groups nästan mer än resten av Facebook, liksom jag följer och interagerar mer med de personer jag lagt till i grupper i Tweetdeck. More to come inom det här området, skulle jag tro. Även om det på Twitter inte verkar vara ett lika prioriterat område längre.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 3 858 other followers