Sarah från Social by default skrev nyligen på Facebook

”Fundering. HM backar, Lindex backar, KappAhl backar, Gina Tricot backar, Indiska genomgick rekonstruktion, American Apperal gick inte i Sthlm, Monki verkar ha det tufft. Alla dessa varumärken vänder sig till samma målgrupp. Har konsumtionen gått ner generellt. Eller var handlar målgruppen? Och nätet är inte det jag söker efter (dessa har näthandel – mindre bra iofs men ändå) för vilka märken är det som ligger i samma prisklass som de ovannämnda och som har näthandel? Vem har tagit målgruppen?”

Det komplexa svaret är enligt mig: fundamentalt skifte. E-handel innebär inte bara det att man kan erbjuda ett oändligt stort sortiment, att man kan nå kunderna mycket mer kostnadseffektivt, att allting är mätbart och datadrivet, att det går att skala- och förändra tusen gånger snabbare osv.

Det innebär också att kostnadsstrukturen är fundamentalt annorlunda. Har ni kollat vad alla butikskontor, personal, butikslagerhållning (!) osv kostar i jämförelse med att ha ett e-handelslager? Det är en brutal skillnad. Problemet med fysiska butiker är att det inte är så stora stordriftsfördelar, det finns vissa såklart i ett större perspektiv, men det är inte helt lätt att dela på personal, butikslager och kundunderlag. Medan det i e-handel är enormt starka stordriftsfördelar både med lager, kundunderlag, personal och fraktkostnader.

Så jag tror inte man kan påstå att hela modehandelns problem handlar om förändrat kundbeteende. Det är även kostnadsstrukturen, som gör att minsta hickup i kundbeteendet skapar en hävstångseffekt åt fel håll.

Kundbeteendet är en del av sanningen bakom detta, absolut. Beteendet förändras till aktörer som Asos, Zalando, Nelly, Na-Kd mfl. Dock även till tusentals mindre brands som med två klick syns med Instagram-annonser och växer till miljonbolag på nåt år eller två (kolla Tom Hope på Allabolag). Det HM hade som fördel för ett par år sedan, att sourca kläder från asien billigt och en effektivt, det kan ju vem som helst göra nu. Därmed inte sagt att HM inte gör väldigt många saker oerhört bra också.

En annan viktig sak som många glömmer bort är private labels på de största återförsäljarna. Det påverkar inte aktörer som HM men absolut ”det svenska modeundret”, dvs de klassiska ”brandsen”. Det många inte tänker på är att Nellys, Zalandos och Na-Kds private label-kollektioner är några av Skandinaviens största modevarumärken. De här driver trafik från de varumärken de säljer och sedan konverterar de snyggt över de till sina egna varumärken med högre marginaler.

Skiftet har bara börjat. Jag tror många av de traditionella retailkedjorna kommer ha en stark position även i framtiden men det hänger på att de hittar stordrifts- och konkurrensfördelar i den nya världen också. Inte bara att de försöker anpassa sig till nya kundbeteenden.