Förmågan att överträffa förväntningar

Det allra, allra enklaste sättet att skapa förtroende är att överträffa någons förväntningar. Kombinationen av överraskning och positiv känsla ger en slags zon för förtroende. Det är också en av de få sakerna som ger bekräftelse åt båda håll, mottagaren för att den känner sig hedrad och glad, givaren för att den får beröm.

Vi på Grebban har ”Att alltid överträffa kundernas förväntningar” som motto. Det har vi haft nästan sedan start och det har visat sig vara en ganska enkel ledstjärna att operera från. Vi kan aldrig ta något för givet, vi ska fortsätta överträffa förväntningarna och det gör att vi utan att blinka lägger manken till både i litet och stort. Lyckas vi med att överträffa våra kunders förväntningar, då kommer det andra av sig självt. Det kräver en rejäl dos av ambition att orka, våga och vilja göra det varje dag, varje vecka, varje år. Trots det kan jag varken känna att det är omöjligt eller att något motto kunde vara mer meningsfullt.

Det fina med förväntningar är att de är relativa, olika och finns i många lager. Oavsett vem mottagaren är så går det nästan alltid att överträffa förväntningarna, på något sätt. I slutändan är det därför vår enskilda och gemensamma förmåga att överträffa förväntningarna som definierar om vi lyckas eller ej. Det finns alltid ett sätt.

Min erfarenhet är att den viktigaste förmågan för att överträffa förväntningar är engagemang, att bry sig. Det gäller både privat och i arbete. Att bry sig är att engagera sig och summa summarum så brukar det leda till att förväntningar överträffas. Det här är både det lätta och det svåra. Första månaderna på ett arbete, i ett projekt eller i en kundrelation är det ganska enkelt att engagera sig och vilja lägga manken till. Precis som när en förälskelse är i tidigt stadie och blommor, överraskningar och fina initiativ avlöser varandra. Så nyckeln är att skapa en metodik, systematik eller modell som gör att engagemanget håller i. Om inte med samma förälskelse, så med samma kraft, vilja och genuinitet.

Ofta kan engagemanget hållas uppe genom att vara en grupp som en familj eller projektgrupp där det är enklare att hjälpas åt att ”dra” engagemanget emellan varandra. Ett annat sätt är att skapa traditioner eller någon form av systematik kring evenemang som är förutsägbara och se till att till just ”de” tillfällena så finns energin till engagemang.

En annan förmåga för att lyckas är att lära sig paketera det här extra engagemanget så mottagaren kan ta in det och relatera till att det det är bättre än sin egen förväntan. Det går att ödmjukt låta det rinna förbi och mer subtilt låta det sjunka in men för att skapa den här dubbeleffekten av att både givare och mottagare får så stark bekräftelse, så blir det mer effektfullt om det är synkront. Därför är paketeringen en viktig förmåga och något som kan göras på så många sätt, ofta är variationen en del av det som gör att det känns mer överträffat än vad det kanske varit utan det. Gärna med rätt timing.

Det fina med engagemang, paketering eller timing är att det är förmågor som vi alla besitter. Överträffa förväntningar kan inte bara de som gillar att glänsa, synas eller höras att lyckas med. Det kan vem som helst. Även om det går att öva på förmågorna, särskilt som företag eller grupp.

De flesta underskattar effekten av att överträffa förväntningar men överskattar hur svårt det är. För Grebban kan det lika gärna vara att leverera på tid och budget, som det är att göra något som ser helt magiskt ut. Eller att skicka blommor när vår beställare blivit sjuk. Det finns alltid ett lager att agera på och de allra flesta är överkomliga att lyckas med. Vardagen är ganska grå för det mesta och det krävs inte så mycket för att överträffa individers förväntningar inuti den. Med det sagt är ambition ovärderligt i kombination med engagemang. Det slår paketering alla dagar i veckan. Engagemang och ambition ger nästan alltid överträffade förväntningar i slutändan.

No-bullshit commerce

Jag är den första att tro på och satsa på ML, AI, smarta innovativa tjänster och den senaste tekniken till sin e-handel. Det är en av de sakerna jag ofta hjälper mina kunder att titta på, köpa in och affärsutveckla med. Innovera, testa nytt, våga, vara opportunistisk kring nya intressanta tjänster.

Problemet är bara att de flesta inte ens lyckas managera sin e-handels mest grundläggande funktioner.

  • Produktdata / PIM
  • Produktrelationer
  • SEO
  • Content
  • Fraktsätt
  • Lagerhållning
  • Tydlighet
  • Sök
  • Visual merchandising
  • USP:ar
  • Språk
  • (med mycket mera)

Hur ofta hör man inte e-handlare vilja ha ett bättre CRM och så skickar de inte ens ett nyhetsbrev per språk i lösningen de redan har? Eller vill ha produktrekommendationer med en AI-tjänst, men har inte ens använt funktionen ”produktrelationer” i deras e-handelsplattformar? Testar Tiktok, men kan inte ens hantera SEM-kontot? Vill ha livevideoshopping, men har inte ens bra produktbilder?

Som sagt, jag är likadan. Och jag är verkligen den första att tro på brutalt agil snabb affärsutveckling där man ”kbk” (kör bara kör). E-handel som hantverk är att affärsutveckla snabbare än den fysiska världen. Det är dess ultimata konkurrensfördel. Det är att använda teknik som inte är applicerbar lika enkelt i den fysiska världen. Att affärsutveckla med teknik.

Ändå skulle jag säga att det är för ofta lösningar tas in för att e-handlare inte orkar ta tag i grundproblemet. Eller inte tycker det är lika kul.

Det är otroligt lätt att glömma bort de mest fundamentala. Hade det varit tomt på en hylla, legat något som ramlat ned på golvet, glömt ställa ut gatuprataren, glömt ändra på skyltfönstret eller satt in en praktikant utan onboarding i kassan så hade du direkt rättat till det i den fysiska världen. Det syns, det är omöjligt att missa. Du kan t o m se när kunderna virrar bort sig och kan hjälpa de hitta rätt igen.

Inom e-handel är detta inte lika synligt, lika uppenbart. Man går inte förbi alla hyllor varje dag, man upptäcker inte om gatuprataren inte står ute, man ser inte kunderna som virrar bort sig.

Jag skulle nog vilja påstå att det här grundläggande hantverket, att komma ihåg det viktigaste, alltid kommer vara viktigare än alla AI/ML-motorer i världen. Att de lyckas så väl är nog t o m delvis för att vi inte gjort vårt jobb. En av de vanligaste misstagen jag ser hos e-handlare är att saker är slut på lagret. Ingen AI i världen kan lösa högre konverteringsgrad om produkterna ändå inte går att köpa.

Vi får aldrig sluta älska snabb, smart, teknisk affärsutveckling. Vi får bara inte glömma bort att göra hemläxan först.

Fokusera på marknadsposition, inte marknadsandel

Relativt ofta möts man av begreppet marknadsandel. Problemet är att det är ganska trubbigt att se faktiska värdet i det, fördelen att det är ett enkelt att förstå och jämföra.

En marknadsandel har sällan särskilt mycket värde i sig om den inte innebär monopol (eller likartade situationer som oligopol) eller om den är strategisk t ex i form av runner-up till en sådan.

För de allra flesta bolag är marknadsandel bara en definitionsfråga kring marknaden. Marknadsposition är mycket mer intressant, eftersom den kan driva värdeutveckling.

Värdeutveckling kan ske på många sätt men det finns oftast bara två verkliga värdedrivare – högre intäkter (i form av t ex högre priser, mer försäljning), eller effektivitet och kostnadsfördelar (lägre inköpspriser, mindre säljkostnader). Det går även att ha värdeutveckling på mer strategiskt plan men det är mycket mer komplext och ofta många tillfälligheter inblandade.

Att öka sin marknadsandel genom t ex M&A kan vara värdedrivande. Särskilt om bolaget man köper har lägre värdering än man själv har. Det är dock sällan den nya marknadsandelen i sig självt som skapar det riktiga värdet, utan ett arbitrage på värderingarna.

Marknadsposition är en underskattad sak å sin sida. Är positionen så stark att t ex säljkostnaderna går ned för att kunderna har ens bolag top-of-mind, är det en faktiskt fördel i marknaden. Lyxen att kunna vara picky med kunder är ävek det direkt kopplat till marknadspositionen och nästan alltid en stark värdedrivare i form av hög prisacceptans och stort förtroende.

Varför är PR viktigt? Branding? Kundreferenser? Tydlig målgrupp/nisch? Produkt-eller tjänstekvalitet? Jo för det är sådant som bygger ens marknadsposition.

Stark marknadsposition handlar om att skapa sig en särställning som gör att man får fördelar i marknaden. Marknadsandel endast ett storleksmått, sällan med särskilt stort faktiskt värde.

Content som fundamental konkurrensfördel

Vi pratar ofta om ”long tail”, hur nätet får en fundamental fördel genom att kunna erbjuda ett nästintill oändligt sortiment. En annan fundamental fördel är möjligheten till oändlig mängd content.

En CD-skiva kan ha ett omslag med en viss mängd information på. En Spotifylänk hur mycket information som helst.

Tänk om t ex en ehandelssajt hade som strategi att ha mest och bäst information om produkterna de säljer. Interaktiva 3d/2d bilder, videos av alla de slag, så fullspäckade specifikationer som det bara går, enormt mycket textinformation, kundomdömen, jämförelser, guider, tester och mer. Det är inte en omöjlig uppgift att ta sig an, mycket jobb, men kanske ett av de enklaste sätten att konkurrera ut både onlinekonkurrenter och den fysiska handeln.

Det är i princip gratis att ha oändligt med information för de presumtiva kunderna. Investeringen handlar istället om aggregering, kurering, produktion och bra UX. Att visa upp det kräver ingen personal, hyllplats, showroom. Ytan på internet har kostnader nära noll. Avkastningen på framtagandet är nästan evig.

Nackdelen med internet är också dess fördel, dess storlek. Allt finns, överallt. Att därför vara bäst på att presentera information är en klar fördel eftersom man då tar på sig ledartröjan för att göra kunden/besökaren trygg. Beslut på internet handlar ofta om att känna sig trygg i informationen. Det finns ingen butikspersonal att hänga upp förtroendet på, utan information.

Det är lätt att tro på enkelhet. Jag tror dock vi underskattar värdet av informationsmängd, om än med bra UX. Det är en fundamental fördel för internet- och troligtvis din lägst hängande frukt för att utnyttja nätets potential.

Nu handlar allt om Amazon resilience

Ryktena kommer och går om att Amazon är påväg att lansera i Skandinavien, kanske redan i år. Detta samtidigt som Wish, Aliexpress/Alibaba och inte minst Zalando redan har tagit starka positioner och lär fortsätta satsa.

Zalando är ett bra exempel på hur snabbt det kan gå när en riktigt stor e-handelsaktör går in på den Skandinaviska marknaden. Det tog ca tre år för de att börja takta en miljard på årsbasis i Sverige, vilket jag tycker är oerhört snabbt och imponerande. Nu är inte Zalando alls lika stora eller breda som Amazon. Amazons erbjudande på marknader som USA, UK, Tyskland och Japan är oerhört brett och det finns få generella onlinekategorier där de inte har en stark position.

När nu Amazon närmar sig lansering här bör vi alla som jobbar inom retail och e-handel att börja vänja oss vid begreppet Amazon resilience. Det går ut på att anpassa och affärsutveckla så det finns grundläggande konkurrensfördelar gentemot Amazon (eller andra liknande aktörer) i sin verksamhet. I stort som smått.

Begreppet är varken nytt eller något jag hittat på. Torkel Hallander från e-handelsgruppen Nordic Etail och Cykelkraft pratade om detta i en intervju jag gjorde med honom till ett kommande avsnitt av Ehandelspodden, hur detta redan för fem år sen var något som låg till grund för hur de investerade och vilka e-handelsverksamheter de ville starta.

Vad innebär då Amazon resilience? 

Först och främst finns det inga sanningar här för Amazon har lyckats i fler kategorier, på många fler sätt, än någon kunnat förutspå. Deras innovationskraft är extrem.

Vad som är klart är att saker som gjort lokala aktörer vinnare tidigare till exempel snabba leveranser, lokaliserad sajt, lokala betalsätt och svensk kundservice är utilities som inte kommer sätta några käppar i hjulet för en aktör som Amazon. Logistik och lokalisering är ett ganska litet problem att övervinna. Zalando är ur en konsuments perspektiv lika svenskt som Footway.

Även det som gör många handlare sofistikerade är svårt att lyckas vara bättre på. Personalisering är ett hett begrepp som många gör bättre och bättre men ärligt talat är det inte möjligt ens för den mest sofistikerade svenska handlaren att kunna komma i närheten av den data som Amazon kan nyttja. Eller för den delen, automatisering och effektiva processer.

Vad som däremot kan skapa viss Amazon resilience är saker som: 

Premium

Nog för att de största e-handelsaktörerna säljer premiumprodukter men faktum är att de oftast har ett ganska brett förhållningssätt till marknaden. Ska man sälja många saker till många, krävs att man är lite mellanmjölk. Att då vara en premiumaktör med en premiumupplevelse är något som är svårt för breda aktörer att konkurrera med. Här kan det både handla om positionering/branding, målgruppen, kundupplevelsen och/eller sortimentet.

Community-driven

Desto större aktör, desto bredare marknad, desto mindre definierad marknad. Förutom premium som ett sätt att differentiera sig går det att hitta en nisch som är mer community-driven. I sin tydligaste form är det här intressebaserade nischer som exempelvis sporter, fritidsintressen eller yrkesgrupper. Några tydliga exempel är 24mx, Horsemeup och Vårdväskan. Det är svårt för en stor bred aktör att bli lika djup och specialiserad som den här typen av aktör, som kan få en helt annan typ av förankring i marknaden.

Tjänstefierad

Glossybox, Skincity, Outfittery mfl är bra exempel på hur man genom tjänstefiering kan skapa ett värde utanför själva produkten.  Boxprenumerationskonceptet är väl inte svårt i sig för Amazon men tjänster i stort som smått kan vara nyckeln till att bli mer resilient. Här kan även många bygga vidare på sina CRM-& kundklubbskoncept och addera på värdeskapande förmåner. Amazon Prime är väldigt, väldigt attraktivt så att få sitt eget lojalitetserbjudande starkt borde ligga högt på mångas agenda.

Private label/eget brand

Att sälja sina egna varumärken är självfallet en sak som det går att vara unik på. Här gäller det dock att ha respekt för att Amazons egna private labels är extremt bra prissatta och attraktiva på marknaden, så det är inte så smart att ha för höga tankar om sina egna varumärken. En annan sak som många potentiellt gör bort sig i är att de säljer sina private label-brands på marknadsplatser som Amazon och inte sina vanliga återförsäljare-produkter. Det kan kännas som det finns en logik i det pga man har högre marginaler på private label och därmed kan man ge bort kickback till marknadsplatser osv. Själv skulle jag dra mig väldigt mycket för det eftersom private label-varumärkena är en av de tydligaste sakerna man kan kontrollera att det är unikt i långa loppet. Att få Google Shopping, SEO- och Amazonkonkurrens på sina egenproducerade varumärken känns inte helt 100.

Icke-Google och Prisjämförelsesajtdrivna kanaler

Nu är Amazon extremt breda och djupa så det är inte helt lätt alldeles oavsett men en ganska bra tumregel för vad Amazon gärna säljer så är det lättdefinierade produkter som går att specificera. Det är därför exempelvis Zalando och Asos kan äga skor- och klädmarknaden på de annars så starka Amazonmarknaderna Tyskland och UK, eftersom Amazons styrka faktiskt inte kommer till sin rätt inom mode. En sak detta handlar om är också att hitta marknadskanaler där deras automatiserade sätt att växa på inte fungerar lika bra. Influencers, visuella sociala medier och så vidare kan vara en bra tanke här.

Hög kunskapsgrad i produkterna

Amazon är bra på mycket men framförallt på att sälja relativt generella saker. Att inrikta sig på saker som är ganska avancerade, som kräver hög kunskapsgrad, blir därför en möjlighet eftersom det kommer vara svårt för Amazon att prioritera ”krångliga” kategorier. Det kan vara avancerade maskiner, nischade marknader eller annat. Är det lite krångligt med många komponenter, är det troligt att det är mer Amazon resilience än om det är ganska enkelt.

Personaliserade / kundanpassade produkter

Ett bra sätt att differentiera sig är genom att personalisera och kundanpassa produkter. Det kan vara saker som gardiner, skyltar, tshirts, kalendrar eller mobilskal. Bra möjlighet för dig, lite krångligare för Amazon.

Hög kompetensnivå som service

Den är kanske inte så enkel när det väl kommer till sin spets och någon säljer samma vara för halva priset – men kompetensen på service kan absolut vara ett sätt att skapa sig bättre möjligheter att stå sig emot Amazon. Skincity och Hudoteket är bra exempel här som har service via hudteapeuter. Maskinklippet är ett annat exempel som differentierar sig genom att vara mer tekniska i sin kompetens.

Omnikanal

Även om Amazon nu börjat gå omnikanal med wholefoods och lite egna butiker så är det ändå troligt att de är pure-player i Skandinavien. Omnikanal blir därför ett tydligt sätt att differentiera sig. Akta dock för det kan skapa komplexitet som Amazon slipper- och kan därför skapa motsatt effekt.

Avslutningsvis…

Kan det jämföras på Prisjakt/Pricerunner är det generellt en ganska bra Amazonkategori vilket gör att man behöver tänka på detta ämne extra mycket. Affärsutveckla, affärsutveckla, affärsutveckla.

Och sälj inte på Amazon hur som helst. Hellre vara sist på bollen än först när det kommer till marknadsplatser, särskilt just Amazon. Kan man undvika att ha konkurrens med sina egna kanaler, är ett generellt råd att undvika det. Självklart finns undantag. Har man inte stenkoll på varför man gör det och konsekvenserna av det så håll er undan.

Förenkla inte nyckeltalet onlineförsäljning till ett enda

Ett vanligt nyckeltal bland retailföretag är andelen onlineförsäljning det vill säga hur stor del av försäljningen går via någon form av e-handelskanal. Bra sak att optimera och mäta men det kan även vara en förenkling som gör att man optimerar mot fel sak, med ganska stora konsekvenser. Inte minst är det stor skillnad beroende på vilken typ av retailaktör man är och hur många onlinekanaler man använder.,

H&M är en retailkedja med mer eller mindre enbart egenproducerade produkter och försäljningskanaler. Att försäljningen ökar online för en kedja som H&M är alltså väldigt relevant och, troligtvis, nästintill bara positivt. Ikea, Lindex, Kappahl mfl har samma positiva effekt. De här bolagen säljer enbart i egen kanal både online, offline och säljer inte till återförsäljare.

Återförsäljare som säljer andras varumärken har också en positiv effekt i generella termer. Det finns lite större problematik än kedjorna som endast säljer egna produkter dock eftersom pristransparensen är större online. Återförsäljarhandlare utan tydlig e-handelsstrategi (t.ex. ingen long tail eller private label mm) är inte självklara vinnare med det här nyckeltalet på kort- till medellång sikt.

Brands som både säljer till återförsäljare och i egen kanal är den känsligaste gruppen. Här råder också störst missförstånd.

Vissa brands har totala andelen onlineförsäljning (e-handelsåterförsäljare samt egen e-handel) ihopbakat som nyckeltal. Och det är här det blir stora problem. För andelen onlineförsäljning via återförsäljare, om du även har en egenkanalstrategi, är ett nyckeltal som kan vara negativt att optimera mot.

E-handelsåterförsäljare är nämligen ett tveeggat svärd utan dess like. För i samma veva du börjat sälja till många onlineåterförsäljare som brand, ökar risken för problem. Ofta pris-& kampanjdumpning, enorm konkurrens på varumärkessökningar i Google, ens produkter ihoppaketerade i paket med andra, parallellexport/import och inte minst kopierad av återförsäljarna själva som driver trafik med varumärket men hellre säljer sina egna private label. Förutom att man ger bort möjligheten till en optimal kundupplevelse för brandet ger man också bort kundrelationen, som för ett modernt retailbolag är en stor del av bolagsvärdet.

För brands är det därför enormt stor skillnad i nyckeltalet onlineförsäljning om det är egen kanal eller återförsäljarkanalen. Det gäller att hålla isär dessa och se till att det är rätt nyckeltal som är i fokus.

En bubblare som många glömmer bort är även att hålla isär egen e-handel, återförsäljares e-handel och marknadsplatser. Med allt större dominans av aktörer som Amazon, CDON, Alibaba, Zalando mfl är det många som säljer på dessa med blandade resultat. Min generella ståndpunkt är att sälja på marknadsplatser har konsekvenser (det gäller alla typer av retailbolag uppräknade ovan) som liknar de som brands har med återförsäljare. Det ökar konkurrensen i Google, man äger inte kundrelationen mm. Däremot är det, förutsatt att man inte har återförsäljare som också säljer på marknadsplatserna, rent generellt lättare att kontrollera ens sortiment och priser. Det gör att man har lite mer kontroll än när man säljer till återförsäljare, även om man också har mer jobb i det och får ta hela lagerrisken själv. Marknadsplatser bör ha ett eget nyckeltal alldeles oavsett, till och med även om det mest är ens återförsäljare som säljer där.

E-handel är inte en försäljningskanal, det är flera. Att förstå vilken typ av retailföretag och vilka e-handelskanaler man använder är ett måste för att sätta rätt mål, strategier och KPIer. Förenkla inte dessa till ett enda, utan håll isär de och var medveten om konsekvenserna för var och en av de. All onlineförsäljning är inte alltid rätt strategi.

Karl-Johan Persson förändrar HM mycket mer spännande än vad han får cred för

HM har inte de bästa av tider just nu. Tillväxten liksom vinsten avtar, marknaden värderar ned aktien nästan varje dag och det finns en allmän pessimism därtill för hela retailmarknaden som späder på domedagsprofetiorna.

Och det är mycket möjligt att HM nått en peak och att de glada dagarna är över. Däremot tycker jag Karl-Johan Persson får alldeles för lite cred för sin affärsutvecklings- & innovationsförmåga. Det är trots allt så att HM har en väldigt spännande strategi som visar på en oerhörd förändringskraft, som inte lyfts fram tillräckligt enligt mig.

Skärmklipp 2018-02-09 02.29.13

Jag tror KJPs legacy kommer vara att han ökade takten på innovation- och affärsutveckling i HM-koncernen, inte att han stjälpte resultatet. Att stöpa om det från ett varumärke som försökte innehålla lite för mycket, till att ha andra varumärken i koncernen med sina egna unika förutsättningar och inte minst målgrupper. Jag har varit inne på det här behovet hos större företag tidigare i bloggen, att det inte går att innefatta allt i ett stort varumärke och organisation. Det är ofta smart med nya satsningar, som kan springa snabbare och med optimerade förhållanden, inte instoppade för djupt in i ett stort varumärke som alltid kommer ha grundbusinessen i fokus.

När jag lyssnar på podcasts om börsen eller läser analyser om HM just nu är det här något som KJP får mycket kritik för, att han inte fokuserar på stora HM nu när det är kris. Jag köper att det finns en tension där. Samtidigt är jag helt övertygad om att det är betydligt smartare att ”disrupte yourself” än att bara sitta och optimera sin grundaffär i all evighet. Inga företag överlever i längden om de inte vågar ta risk, förändra sin verksamhet i grunden flera gånger om och satsa på nya möjligheter. Förmågan som ledare och företag att innovera och affärsutveckla är faktiskt något jag själv genuint tror är det absolut viktigaste för att skapa riktigt stora affärsvärden över tid.

Optimering av en befintlig verksamhet kan många, skapa nya kan långt mycket färre. Jag vet inte om vi sett någon börs-VD i Sverige starta så många nya spännande affärer som KJP just nu gör sedan Jan Stenbeck levde.

HMs satsningar senaste 10-15 åren med COS och & Other Stories i spetsen men även de uppköpta bolagen Weekday, Cheap Monday och Monki har varit en stor succé på många plan. Utanför HM-koncernen hade ett snabbväxande modevarumärke som COS värderats väldigt högt och vad många glömmer bort är att det faktiskt är bortsett från HM det största modevarumärket att komma från Sverige (mig veterligen) – och det endast på 10 år. Fem gånger så stort som t.ex. Acne. Även med mjuka värden är de här succéer, där de här varumärkena har hittat en stark stickiness i marknaden och hittat målgrupper som HM-varumärket aldrig kunnat tillgodose.

Det här visar på en affärsutvecklingsförmåga som åtminstone imponerar på mig. En så enkel men svår sak som att tidigt inse att fler och fler kräver högre modegrad, att gå från att sälja ”kläder” till att sälja ”mode” och som en konsekvens av det dra igång de här initiativen.

Jag tycker även det här visar på en väldigt stark självinsikt om att ska man inte bli omåkt av aktörer som Zalando, Asos, Na-kd, Daniel Wellington och andra så behöver man vara på tårna och testa nya koncept. Att de sedan kan verka rörigt att vara ett konglomerat kanske man får stå ut med då, det är ändå vissa synergieffekter eftersom HM tillskillnad från de gamla konglomeraten som var oerhört spretiga hållit sig relativt strikt till sin kärna i mode.

Så när jag hör och ser satsningar som Arket, Nyden och nu senast Afound så är det precis det jag vill se av KJP. Innovations- och affärsutvecklingsförmåga att med snabb takt satsa på nya koncept. Får jag gissa, så kommer det dessutom fler. Och vad kan man bättre använda sina enorma kassakistor till än att arbeta på det som kan vara framtiden? Jag har respekt för att aktiemarknaden hellre uppskattar en stabil, växande och förutsägbar verksamhet som inte adderar på risk. I det långa loppet tror jag dock det här är en mycket mer vinnande strategi för HM som koncern, där man insett att världen förändras snabbare än någonsin och det enda sättet att inte bli en föredetting är att hoppa på det här snabbtåget mot något som inte är förutsägbart.

Jag ska inte påstå att jag tror på allt HM gör eller att jag är någon fanboy i stort. Precis som alla andra kan jag inte förstå hur dålig e-handelsupplevelsen är på HM.com, varför deras IT verkar så oerhört dålig och hur långt efter de är på att göra en riktigt bra omnikanalsupplevelse. Helt klart är det så att jag kan hålla med om kritiken om ”stora” HM måste bli så oerhört mycket bättre på många saker. Inte minst måste hålen täppas till när retailmarknaden nu brakar ihop snabbare än någonsin.

Däremot är jag mer imponerad över HMs förmåga att förändra sig i stort än vad andra verkar vara. Den förändringsviljan och förmågan till riktigt skarp affärsutveckling som HM uppvisar just nu är exceptionell för att vara en så stor koncern.

Jag är övertygad om att många andra större företag är ganska imponerade över HMs alla satsningar, eftersom jag vet att så många försöker göra liknande saker utan att lyckas. Även Inditex, som vet att deras nuvarande apparat är bättre än HMs men att även de kommer behöva fundera över hur de ska skapa sin framtid utanför sin kärna.

Oavsett åsikt i stort kan ingen säga att HM inte försöker förändra sig. Det borde vi imponeras av, inte kritisera för.

Är det kunderna som ändrat beteende eller varför går det så dåligt för retailkedjorna?

Sarah från Social by default skrev nyligen på Facebook

”Fundering. HM backar, Lindex backar, KappAhl backar, Gina Tricot backar, Indiska genomgick rekonstruktion, American Apperal gick inte i Sthlm, Monki verkar ha det tufft. Alla dessa varumärken vänder sig till samma målgrupp. Har konsumtionen gått ner generellt. Eller var handlar målgruppen? Och nätet är inte det jag söker efter (dessa har näthandel – mindre bra iofs men ändå) för vilka märken är det som ligger i samma prisklass som de ovannämnda och som har näthandel? Vem har tagit målgruppen?”

Det komplexa svaret är enligt mig: fundamentalt skifte. E-handel innebär inte bara det att man kan erbjuda ett oändligt stort sortiment, att man kan nå kunderna mycket mer kostnadseffektivt, att allting är mätbart och datadrivet, att det går att skala- och förändra tusen gånger snabbare osv.

Det innebär också att kostnadsstrukturen är fundamentalt annorlunda. Har ni kollat vad alla butikskontor, personal, butikslagerhållning (!) osv kostar i jämförelse med att ha ett e-handelslager? Det är en brutal skillnad. Problemet med fysiska butiker är att det inte är så stora stordriftsfördelar, det finns vissa såklart i ett större perspektiv, men det är inte helt lätt att dela på personal, butikslager och kundunderlag. Medan det i e-handel är enormt starka stordriftsfördelar både med lager, kundunderlag, personal och fraktkostnader.

Så jag tror inte man kan påstå att hela modehandelns problem handlar om förändrat kundbeteende. Det är även kostnadsstrukturen, som gör att minsta hickup i kundbeteendet skapar en hävstångseffekt åt fel håll.

Kundbeteendet är en del av sanningen bakom detta, absolut. Beteendet förändras till aktörer som Asos, Zalando, Nelly, Na-Kd mfl. Dock även till tusentals mindre brands som med två klick syns med Instagram-annonser och växer till miljonbolag på nåt år eller två (kolla Tom Hope på Allabolag). Det HM hade som fördel för ett par år sedan, att sourca kläder från asien billigt och en effektivt, det kan ju vem som helst göra nu. Därmed inte sagt att HM inte gör väldigt många saker oerhört bra också.

En annan viktig sak som många glömmer bort är private labels på de största återförsäljarna. Det påverkar inte aktörer som HM men absolut ”det svenska modeundret”, dvs de klassiska ”brandsen”. Det många inte tänker på är att Nellys, Zalandos och Na-Kds private label-kollektioner är några av Skandinaviens största modevarumärken. De här driver trafik från de varumärken de säljer och sedan konverterar de snyggt över de till sina egna varumärken med högre marginaler.

Skiftet har bara börjat. Jag tror många av de traditionella retailkedjorna kommer ha en stark position även i framtiden men det hänger på att de hittar stordrifts- och konkurrensfördelar i den nya världen också. Inte bara att de försöker anpassa sig till nya kundbeteenden.

Vilken e-handelsplattform ska man välja?

En vanlig fråga är, senast i en Facebookgrupp för de som arbetar med e-handel, ”vilken är den bästa e-handelsplattformen?”. En bred fråga men också relevant ur många perspektiv. Och något jag arbetar med en hel del för många aktörer.

”Bäst” eller vilken just du ska välja beror självklart på dina behov. Det finns inte en som är bäst för alla, utan det är väldigt behovsstyrt. Dock finns det en till aspekt som är den jag själv oftast behöver förklara, vilket är vilken it-strategi man vill ha. För det här med plattformsval, liksom teknikval i stort, handlar lika mycket om strategi som det är att lösa ett konkret behov.

Att välja en it-strategi handlar om att bestämma sig för på vilket sätt man ska vara mer konkurrenskraftig än sina konkurrenter. Vad för konkurrenskraft skapar just den här strategin, tekniken och plattformen? I grund och botten, vad för förmåga att affärsutveckla verksamheten får jag med den här strategin och de här teknikvalen? Huruvida man lyckas med sin e-handel handlar ganska lite om nu nu nu, utan om sin förmåga att affärsutveckla i framtiden.

Så vad innebär det här i praktiken? Jo en himla massor av olika vägar – som nästan kan kännas som helt olika filosofier.

SaaS och headless:

Här tror man på API-ekonomin och att en stor del av ens affärsutveckling i framtiden kommer handla om externa tjänster, API:er och att sätta ihop olika typer av möjligheter till en större helhet. Det är också viktigt med snabbhet i frontenden och man vill inte vara inlåst med en enda leverantör, utan man separerar plattformen från frontendlösningen (CMS:et). Passar snabbfotade och ambitiösa aktörer som sätter teknik och kundupplevelse högt i sin affärsutveckling. Man tror också på ”äkta SaaS” och versioner t.ex. är borta ur ekvationen i e-handelsmotorn. Alltid partnermodell där en byrå bygger frontenden/kundupplevelsen i CMS:et.

Mellanting mellan SaaS och stängda plattformar:

Ofta ganska stor frihet men inte lika separerade system och lite mer stolpig SaaS (med versioner t.ex.). Målsättningen från plattformarna är ändå ofta att paketera en relativt färdig tjänst med ”all in one”, men med lite större frihet än de helt stängda plattformarna. Främst för att de här har relativt bra API:er de flesta och att alla har en partnermodell där man alltid arbetar med en byrå för att leverera lösningen.

Stängda plattformar:

”All in one”-plattformar där allting finns i plattformen (eller de vill det i alla fall). Fördel är ofta att väldigt mycket finns på plats redan vid start, nackdel är att man är väldigt låst. De här har också en konsultdriven modell där de levererar både plattformen och alla konsulttimmar, vilket gör att man verkligen lägger ”alla ägg i samma korg”. De här passar ofta de som inte tänker ha teknik som sin största konkurrensfördel – men fungerar ofta bra för bolag från någon miljon i omsättning upp till 100M+ som vill ha en allt-i-ett-lösning som bara fungerar.

Large enterprise:

De här är stora enterprise-plattformar byggda för större företag. Många av aktörerna på ”SaaS/headless” och ”mellanting mellan SaaS och stängda” konkurrerar med de här om många case- framförallt Storm, Epi, Demandware och Litium. I många fall är de här aktörerna dock on its own, framförallt när större globala aktörer ska upphandla lösningar.

För mindre:

För de mindre e-handelsaktörerna finns det hur många lösningar som helst på marknaden. Ofta är de ”allt i ett”-lösningar med viss flexibilitet. Många av de här går att växa sig riktigt stor i – så det behöver absolut inte vara en kortsiktig lösning bara för att man är ambitiös.

Open source:

Sist men inte minst finns det en väldigt stor uppsjö möjligheter inom open source. Här har det varit stark tillväxt senaste åren och de här plattformarna är, by far, de mest använda om man ser ur ett bredare perspektiv. Dock med för- och nackdelar. Det finns poänger i open source och under många tillväxtresor inom e-handel är de här väldigt klockrena. De flesta växer dock ur de här tillslut, precis som det kan vara enklare och smartare att gå med en billig färdig plattformslösning i början. Mycket positiva saker med de här plattformarna – men ett större ansvar att du vet vad du gör infinner sig by default.

Så vilken är bäst för just dig?

Alla de här plattformarna är bra. På riktigt. Jag har testat eller kollat på i princip alla. Det som det handlar om är snarare vad är bra för dig i framtiden. Gör inte bort dig och tänk att det ska lösa ett behov nu, utan klura på vad som skapar rätt förutsättningar i framtiden. Teknik är affärsutveckling, extra mycket när det kommer till e-handel.

Att veta hur, vad och varför man väljer som man gör är nyckeln här. Vilka andra system finns på systemkartan, vilka löser vilka behov, vilka möjligheter vill man ha i framtiden, hur har man tänkt att bygga trafik, hur viktigt är snabbhet, vem gör att man ökar sin sannolikhet att lyckas eller inte och så vidare. Gör din hemläxa. Inte genom en upphandling, utan genom en förstudie och att reda ut de här frågorna. Fundera över din affärsutveckling som sker genom dina teknikval, inte bara vad som passar dina behov just nu. Ska du exempelvis utöka ditt sortiment med 10 000-tals produkter, eller ha världens snabbaste sajt, eller integrera med massor coola externa tjänster, eller ha en b2b-lösning, eller är content väldigt viktigt…

Min poäng är – vilka möjligheter det finns! Och den här listan och genomgången är ju bara att skrapa på ytan. Leta något som passar dina ambitioner, din filosofi om affärsutveckling och vad som gör att du skapar rätt förmåga att lyckas i framtiden. Och det går ju att byta i framtiden. Många gör faktiskt klokt i det – att ständigt utvärdera om man valt rätt eller inte. Att våga tänka till lite innan valet är dock en smart grej om chansen att slippa dyrt byte ska undvikas.

P.S. Ett tips om du vill lära dig mer om den här vidunderliga världen av olika plattformar rekommenderas MKSE.com, som skriver om vad olika aktörer väljer för plattformar och deras övriga teknikval. D.S.

Om Postnords Kina-avgifter & vår oförmåga till global ehandel i stort

Det blev en stor nyhet av att Postnord kommer börja ta ut en saftig administrationsavgift för att lägga på moms på paket från Kina, tex för leveranser från Aliexpress och Wish. De här är några av de i antalet paket räknade populäraste ehandelssajterna i Sverige så det är potentiellt stora konsekvenser av detta.

I de flesta affärstidningar jublar de svenska e-handelsaktörerna, jag försökte som tillfrågad expert i Breakit också få fram att konsumenterna dock är förlorare.

Jag tänkte utveckla mina kommentarer i Breakitartikeln här i bloggen, eftersom jag känner att många vinklar blivit förlorade i den här frågan.

De globala fraktavtalen

Det finns globala frakt- & distributionsavtal som är ganska avancerade, som länge haft en effekt på e-handel. I dessa avtal anses ännu Kina vara ett U-land och paket samt brev därifrån subventioneras av de som anses vara I-länder. Det här gör att fraktavgifterna att skicka från Kina till Sverige ofta är lägre än att skicka inom Sverige.

Det här har blivit en konkurrensmöjlighet som utnyttjats under många år. Det här är en riktig problemställning att förändra och det som vi framförallt från politiskt håll borde jobba för att ändra. Rimligt och bra att det här kommer upp till ytan- men vi får inte glömma att avtalen är globala och inte enbart en svensk frågeställning.

Wish, Aliexpress, DX mfl & att det lika gärna kunde varit våra handlare som fick problem åt andra hållet

Även om vi pratar om alla dessa lågprisaktörer som Kinesiska, är de i mina ögon snarare globala aktörer likt Amazon. Wish är ett amerikanskt startup men har också dotterbolag i Europa, även om de flesta paketen skickas från Kina. Alibaba som äger Aliexpress är förvisso Kinesiskt men är också börsnoterat i USA och är likt Amazon extremt globala. DX har haft en del av sitt lager och operations i Europa i mer än 5 år.

Vi får inte glömma att Sverige i första hand är ett exportland och vi om några borde inse värdet av att inte sätta upp trösklar för andra att skicka saker till – eller etablera sig på andra marknader. Na-kd är globala precis som Wish är det. Skulle våra svenska ehandelsaktörer åka på den här typen av smällar på viktiga marknader hade de nog varit lite mer ödmjuka tror jag.

Lösa problemet på riktigt

Om det nu är ett problem med moms- och tullavgifter som inte betalas in låter det rätt osmidigt att göra det manuellt paket för paket helt oautomatiserat. Om Postnord istället tog innovationen till sig och blev en pionjär i att tex använda digitala flöden ihopkopplade med paketen så skulle man arbeta med problemlösning på riktigt. För ingen tror väl att det någonsin kommer vara hållbart i längden att gå igenom paket för paket manuellt oavsett vad de tar ut i avgift?

Ta innovationen till Postnord istället och var pionjär i saker som automatiskt avläsbara lösningar utan inscanning inklusive tex orderinformationen via RFID/annan teknik. Så alla paket skickade internationellt av Postnord skickar med information även om ordern, i samarbete med handlarna, inte bara distributionsuppgifterna. Hitta lösningar med teknik och innovation, så länge de skapar bättre kundupplevelse kommer det gagna alla såväl handlare som kund och Postnord. Jag kanske är naiv-men borde inte Wish ha all data Postnord behöver för att göra detta i princip helautomatiserat? Någon som ringt Wish och pratat?

Att låta kundernas paket ligga på en depå i väntan på att en Postnordadministratör lagt på tull och moms på ett paket med ett mobilskal av värde 25 kr är, tycker jag som kund, orimligt. Jag kan tycka att Postnord borde värna om sina slutkunder istället och inse hur kundfrånvänt detta är. Min naivitet är som sagt månne extrem, men jag trodde Postnord såg mottagarna som sina kunder också.

Postnord

Jag tycker Postnord gör många saker bra men senaste året har det med all tydlighet visat att bolaget har problem med att förstå sin verksamhet.

Visst är det mycket paket från Kina och andra länder. Jag är medveten om det. Tillväxten är enorm.

Men. Vi pratar om ganska förutsägbara saker ändå. Att ehandeln växer explosionsartat har Postnord vetat hur länge som helst. Cross-border e-handel är inte heller det någon överraskning, allt har pekat i den riktningen länge. Jag handlade på sajter som DX.com från Kina redan för 10 år sen. För att inte tala om de sjunkande brevvolymerna, som väl får man hoppas de har koll på ganska tydligt hur den kurvan ser ut.

Jag tycker det är ett smart PR-trick att dra bort fokus från Postnords egentliga problemställningar och skylla på den ökade ehandeln från Kina. I mina ögon låter det dock snarare som inkompetens att de inte förberett sig bättre, än att det är något konstigt eller dåligt.

Postnord borde älska ehandel, både inhemsk och cross-border. Det är hela fundamentet i deras framtid. Det enda egentliga viktiga att anpassa verksamheten till. Nu låter det som de tycker det bara är jobbigt. Visst det kanske inte är lönsamt alltid-men det handlar väl som alltid om att effektivisera processerna (se ovan) så borde volymerna snarare vara en skänk från ovan. Dessutom höjer de ganska kraftigt priserna för ehandlare precis och ger därtill sämre leveranstider i vissa delar av Sverige.

Nja, helt imponerad är jag inte. Möjligtvis av deras kommunikation som uppenbarligen lyckas ta bort fokus från deras egentliga problem.

Kundperspektivet

Som jag började med, vi får inte glömma kundperspektivet. Idag är det inte så mycket sämre upplevelse att handla av globala ehandlare som av svenska. Och tur är väl det – annars hade de flesta svenska handlare haft problem med att växa också pga deras stora exportberoende.

Jag tror på att kunderna och marknaden ändå bestämmer tillslut. Uppenbarligen har de gillat kunderbjudandet som aktörer som Wish erbjudit. Att motverka detta är endast kortsiktigt, när kundbeteendet så tydligt visar att de vill ha detta. Cred till Fyndiq för att ni affärsutvecklar istället för att bara klaga och testar det ni också.

Kunderna kommer inte bli glada när det här implementeras och även om det på kort sikt kan ge skjuts till vissa svenska handlare, så är det bara a small bump in the road för Wish mfl.

Ett större frågetecken är då de svenska handlarnas approach till cross-border och global handel. Jag tror man underskattar hur snabbt globalisering nu sker på framförallt ehandelsmarknaden, där det kan gå snabbt att bli omsprungen. Idag har det aldrig varit enklare att nå sin målgrupp effektivt på global nivå, samtidigt som lokalisering blir allt enklare och dito logistiklösningar. Lägg därtill vad alla inom ehandel vet, att skalfördelar är enorm hävstång i. Sverige räcker inte för de riktigt stora skalfördelarna, volymerna kommer när det blir mer globala volymer. Tyvärr hänger det här ofrånkomligen ihop med kunderbjudandet, med bättre skala kan du ofta skapa ett bättre erbjudande. Wish är ett utmärkt exempel på det.

Sammanfattningsvis

Jag tycker det varit spännande att följa konsekvenserna av globalt ojämlika fraktavtal, förändrade konsumentbeteenden och Postnords allt större desperation. Uppenbarligen har få förstått dessa förändringar på förhand.

Frågan är bara nu hur bra alla som hyllade den här vändningen har förstått konsekvenserna av den? Det var säkert dags för en motreaktion, jag är bara inte så säker på om just den här reaktionen skapar något bättre över tid.