Jyri Engeström har skrivit en intressant artikel på ämnet han pratat om tidigare: sociala nätverk kretsar kring sociala objekt, inte huvudsakligen kring relationer. Artikeln är intressant, djupgående och lättförståelig på samma gång och rekommenderas varmt.
Hans inledning fick mig dock att tänka utanför teorin kring sociala objekt och titta konkret på vad som händer i de sociala nätverken och hur jag tror framtiden ser ut.
A while ago I wondered how our relationship to social networking services will change when instead of adding new contacts, we begin to feel like we’d be better off cutting the links to the people who we actually don’t know, stopped liking, or no longer want to be associated with for whatever other reason.
Det Jyri tror är att vi i framtiden inte kommer uppskatta sociala nätverkens ”kapplöppning” efter flest kontakter utan istället börja ta bort kontakter för att få ett litet men väl utvalt kontaktnät i det sociala nätverket med personer man litar på. Något man märker allt tydligare på tjänster som Jaiku – man orkar bara följa de man får ut något av.
På Facebook och Linkedin däremot, där är bruset mycket mer välsorterat. Mycket pga den Techmeme-liknande tanken att det som är gammalt är gammalt. Ingen stor blinkande sak där det står ”300 unread posts”. Och detta gör att det tar mycket längre tid innan man ser som ett problem att ha många kontakter.
Med mina nästan 500 kontakter på Facebook finns dock ett brus och ett behov av uppdelning. Likaså på Linkedin. Visst har man vissa kontakter på Facebook och vissa på Linkedin av en anledning – för att man har olika relationer till olika personer och för att hålla isär t.ex. privatliv och arbetsliv. Men även inom det sociala nätverket finns grupperingar, uppdelningar och olika typer av relationer.
Därför tror jag att sorterandet kommer bli viktigare med tiden. Jag kommer nog vilja ha kvar de flesta kontakterna på Facebook. Om något år eller två är de säkert över 1000 st. Det är då Facebook måste gett mig enkla och tydliga verktyg att placera mina vänner i olika fack, precis som jag gör i vanliga livet. Vissa kvällar umgås jag med en gruppering, en annan kväll en annan gruppering.
Detta är något de sociala nätverken redan börjat med. Än har de dock inte lyckats. Jag vill kunna ha alla mina kontakter i nätverket och styra kommunikation och uppmärksamhet efter mina egna grupperingar.
Därför måste jag ändå säga emot Jyri, på sätt och vis. Inte när det kommer till sociala objekt, grupperingarna i sig är faktiskt ett sätt att ha olika sociala objekt i samma sociala nätverk, men i avseendet att framtiden inte kommer innebära att man tar bort sina kontakter.
Man vill bara ägna olika personer och objekt olika mycket uppmärksamhet vid olika tidpunkter.
Fyra nyanser av brunt 
Mycket intressant. Jag har känt likadant i nåt år eller två nu. Det är därför jag aldrig begett mig in i Myspace och Facebook djungeln – jag helt enkelt ogillar starkt tanken med tävla vem som har flest kontakter – att lägga till folk som man oftast inte har någon djupare relation med bara för att det är ballt att ”känna många”. Jag har redan börjat rensa i de få sociala nätverk jag är med och även MSN har fått smaka på det. Jag känner helt enkelt ingen lust att ha kontakt med personer jag aldrig umgås med eller som jag inte får något utbyte ifrån – intellektuellt eller socialt.
Att du sedan har 500 kontakter på Facebook verkar galet och du är säkert inte ensam att lägga där uppe, de flesta verkar ha runt 200 personer på sin lista, vilket får mig att fundera på hur många jag skulle kunna lägga till där – kanske 50, men även den siffran känns hög. Visst du kanske har träffat alla personer på din lista minst en gång i livet, men hur stimulerande är det att ha Johan som man gick i lekis med men inte träffat de senaste 15 åren på sin lista? Behöver han veta att du just nu sitter på dass och sedan ska laga middag? Kanske är en optimistisk känsla att man någon gång i framtiden kommer att ha något slags utbyte av varandras tjänster oavsett vilken nivå det än ligger på.
Vad hände med att gå ut och socialisera med riktigt folk istället för att skapa listor hemma i höstmörkret?
Jo men alltså jag har gärna de där personerna på min lista. De gör ingen skada så länge de inte spammar mig, eller så länge jag inte behöver följa vad de gör dagligen utan bara när jag är sugen på det.
På msn har jag löst det genom grupper. De personer som jag inte pratar med så ofta, ligger i grupper som är stängda. De jag pratar med ofta eller som jag vill prata med precis just nu: är öppna.
Facebook är duktiga på att inte ge mig ett ”information overload”. Visst blir bruset stort men man känner aldrig att man missar något trots att man gör det. Och när man vill vara aktiv i Facebook en dag och verkligen se vad alla gör: ja då går det också.
Och det är det jag vill poängtera: i ett riktigt bra, brett, socialt nätverk så ska man kunna ha alla sina kontakter. Bara man kan sortera och få just den information, kommunicera med precis de personerna, dela precis det med just de vännerna, precis då. Och att man då inte störs av de, just då, överflödiga kontakterna.
Man ska ser kontakterna på facebook, MSN och dylikt för det de är. Inget mer. Människan har ju behov av att ha kontakt med andra även om man inte umgås med alla man har på kompislistan.
Frågan är vilket mervärde det ger att för som person att hamna på en sådan lista där man reducerats ner till en ytterest sporadisk och minimal kontakt. Jag vet hur jag skulle ogilla att hamna i en ”övriga personer” grupp i MSN och hur att jag vet att personen som la mig där ser mig som ett tidsfördriv när det inte finns något annat att göra och hur den kommer att ignorera mig när han eller hon gör något viktigare. På något sätt så kan jag inte låta bli att känna att de flesta ändå vill ha en stor lista med kontakter, för det skulle kännas pinsamt om man bara hade en lista med personer som man umgås med i verkligheten. Kalla det status eller prestige. Jag kallar det nonsens och dumt 🙂
Anton, vad ser du som de sociala objekten på Facebook?