En sak jag lärde mig tidigt som föreläsare, var att alltid börja med att introducera mig själv. Vem jag är, vad jag gör, och varför jag är här.
När jag pratar med folk efter mina föreläsningar slås jag ofta av hur detta fastnar hos de jag pratar för. Jag får respekt och många blir imponerade, nyfikna eller helt enkelt undrar mer. Om man, särskilt som ung, ska få en publik att vara uppmärksam vill det till att man förklarar varför.
Samtidigt ser jag hur jag själv tänker när en föreläsare inleder.
Man får instinktivt mer respekt för någon som säger ”jag har startat det här företaget, vi gör det här, sedan har jag också byggt den här tjänsten” än någon som säger ”jag jobbar som konsult åt bland annat de här företagen”. Det sistnämnda ofta imponerande, men sällan ett svar på ”vad du gör”. Samma sak går att applicera på CVn, det kan stå hur många titlar och utbildningar som helst men har man byggt ett sidoprojekt är det ofta det man får respekt för.
Att bygga saker, göra saker, starta saker, anordna saker. Det är något greppbart som om det är bra alltid ger trovärdighet. Det är vad du byggt eller bygger som definierar dig, inte vad du säger.
Och det är därför man ska akta sig för att bara prata, eftersom att göra saker är det som skapar trovärdighet till att få prata.
Fyra nyanser av brunt 