Fler borde skaffa en Günther Mårder

121217-Rapport-Günther-620x374

Många företag skulle tjäna på att skaffa en Günther Mårder. En person som evangeliserar, som är ”thought leader” i branschen och som är talesperson för inte bara företaget utan för hela expertområdet. Det han gjort på Nordnet som Sparekonom tycker jag är ett perfekt case på en evangeliserande roll. Sparpodden, Nordnetbloggen, Twittrandet, Almedalen, all PR och mediesynlighet, föreläsningar, events, utbildandet. Den här veckan slutade Günther på Nordnet för att bli VD på Företagarna, vilket jag tror kommer bli väldigt bra också. Innan vi får se vad han uträttar där tänkte jag dock resonera lite kring evangeliserande roller på företag.

Det Günther har gjort på Nordnet är inte unikt även om han på grund av sin personlighet, kunskap och trovärdighet lyckats ovanligt väl. PostNord har t.ex. Arne Andersson som e-handelsspecialist, vilket han gör med bravur. Några som tagit det ett steg längre är VC-firman A16Z som låter en stor del av de som jobbar där evangelisera på lite samma sätt: Marc Andresseen, Chris Dixon, Benedict Evans mfl och bygger hela deras marknadsstrategi på detta.

Företaget hjälper personerna bygga ännu starkare personliga varumärken – och företaget bygger sitt eget varumärke starkare i samma veva.

Även jag själv har haft en sådana här roller, inte minst under min tid på Twingly. Det var inte min enda uppgift men det var såhär i perspektiv en av de saker jag tillförde mest – mitt evangeliserande och ”expertande”. Genom mina föreläsningar, bloggande, twittrande och så vidare blev vi ”thought leaders” på sociala medier i Sverige vilket hjälpte oss enormt mycket för att etablera oss som en trovärdig aktör och få in leads på kunder.

Det här konceptet går att kopiera till många andra företag, branscher och områden. Kalla det evangelist, talesperson, expert, specialist eller ”sparekonom”. Till viss del gör företag det här av bara farten, jobbar kommunikativt och evangeliserande och uppmuntrar personal branding. Lifesum har t.ex. dietister anställda som kontinuerligt uttallar sig i medier och bloggar, liksom teknikkonsulter som Valtech är ute och föreläser om t.ex. user experience.

Många skulle dock tjäna på att koppla det tydligare till en person med stark personlighet, trovärdighet i branschen och stor kunskap i ämnet. Det finns några anledningar till att det är viktigt att koppla det till en person:

  • Medier intervjuar hellre personligheter än varumärken
  • Är naturligare i sociala medier att prata med en person, inte ett varumärke
  • Eventarrangörer bokar en intressant person att föreläsa, inte ett varumärke
  • En expert kan uttala sig om många saker, medan ett varumärke endast vill prata om sin egen verksamhet
  • Kritiker blir snällare när de ger en person kritik än till ett anonymt varumärke

Nackdelen är att man bygger upp det kring en person som eventuellt kan få för sig att sluta (som Günther nu gör). Det passar heller inte alla, men många fler företag än som använder det idag skulle tjäna på att ha en Günther Mårder.

Annons

Trovärdighet

En sak jag lärde mig tidigt som föreläsare, var att alltid börja med att introducera mig själv. Vem jag är, vad jag gör, och varför jag är här.

När jag pratar med folk efter mina föreläsningar slås jag ofta av hur detta fastnar hos de jag pratar för. Jag får respekt och många blir imponerade, nyfikna eller helt enkelt undrar mer. Om man, särskilt som ung, ska få en publik att vara uppmärksam vill det till att man förklarar varför.

Samtidigt ser jag hur jag själv tänker när en föreläsare inleder.

Man får instinktivt mer respekt för någon som säger ”jag har startat det här företaget, vi gör det här, sedan har jag också byggt den här tjänsten” än någon som säger ”jag jobbar som konsult åt bland annat de här företagen”. Det sistnämnda ofta imponerande, men sällan ett svar på ”vad du gör”. Samma sak går att applicera på CVn, det kan stå hur många titlar och utbildningar som helst men har man byggt ett sidoprojekt är det ofta det man får respekt för.

Att bygga saker, göra saker, starta saker, anordna saker. Det är något greppbart som om det är bra alltid ger trovärdighet. Det är vad du byggt eller bygger som definierar dig, inte vad du säger.

Och det är därför man ska akta sig för att bara prata, eftersom att göra saker är det som skapar trovärdighet till att få prata.

Personal branding genom visuella igenkänningsfaktorer

Personal branding är ett intressant ämne jag grottar ned mig i relativt ofta, vilket även gjort att jag fått möjligheten att föreläsa om ämnet i olika sammanhang ett antal gånger senaste tiden . När jag i söndags var på TEDxViggbyholm, ett välarrangerat event av superkommunikatören (och föreläsaren) Johan Ronnestam med inriktning visualisering, kom jag att tänka på hur mycket visuella medel man ofta omedvetet använder för att bli ihågkommen.

När man försöker förbättra sitt eget varumärke handlar det i hög grad om att kommunicera ut sina bästa karaktärsdrag, så att fler personer kommer ihåg dig och får den bild av dig som du vill förmedla. Privat brukar detta ske omedvetet genom att man framhäver sina bästa sidor så att personer man träffar kommer ihåg att man t.ex. är glad, rolig, snygg och smart.

Att man använder visuella identitetsdrag i vanligt varumärkesbyggande är en självklarhet, man utgår ofta från logotyp och resten av den visuella identiteten när man gör brandingkampajer just för att det är dessa som ska fastna. Vilket även gäller när varumärkesbyggandet handlar om att en själv och ens namn ska bli ihågkommet. Kommunikativt innebär det att man försöker framställa sig någorlunda liknande i sin kommunikation under lång tid, så att dessa personlighetsdrag är de som i slutändan sätter sig på minnet. De personlighetsdrag som upprepas varje gång något möter en har en förmåga att också vara de som fastnar.

Några exempel på visuella ”igenkänningsfaktorer” jag och andra använder oss av:

1. ”SuperAntons patenterade fotomin”


Foto: Paula Marttila & Gitta Wilén

Jag är vida känd för min fotomin, vilket förutom att folk känner igen mig på bilder lättare (t.ex. profilbilder), även gjort att folk tycker jag ser glad ut och inte minst – känner igen mig IRL.

2. Klädstil

När det gäller kläder har de flesta redan en outtalad stil som de håller någorlunda fast vid. Vilket ökar igenkänningsfaktorn mycket. Jag har t.ex. färgglada kläder och rutiga skjortor som många förknippar med mig. De som har en klädstil som står ut från mängden, kommer man såklart ihåg ännu bättre.

3. Glasögon


Foto: Pelle Sten & Nikke Lindqvist

Judith Wolst och Nikke Lindqvist är två personer man känner igen på hundratals meters avstånd bara pga deras glasögon. Glasögon har en förmåga att bli en viktig del av ens yttre igenkänningsfaktorer eftersom det är en av få attiraljer man alltid har på sig.

4. Skor


Foto: Marcus Westberg

Det krävs mycket för att bli ihågkommen för sina skor men det finns de som lyckas. Simon Sundén är en av dem.

Efter att ha hittat de igenkänningsfaktorer samt personegenskaper man vill kommunicera ut är nästa steg hur man syns och hörs, dvs marknadsför sig så ens person når ut. Vilket inte handlar så mycket om visuella saker utan snarare om sociala. Det lär jag återkomma till i en annan bloggpost inom kort. Stay tuned!

Om att skapa fans

Klyschan ”har du 1000 trogna fans så kan du leva på dem” är välspridd och genial. Säkert också sann. Alla behöver fans. Vänner, familj, folk som gillar oss och för företag kunder, användare, journalister, bloggare och potentiella rekryteringar. Alla har fans i någon form, trogna eller ej.

Det fina med fans är att det handlar om en ärlig relation. Ibland personlig, ibland inte, men fansen har på något sätt en relation till dig, ditt varumärke eller produkt. Relationer innebär tillit, hörsamhet, förlåtande och långvarighet. Vilket innebär att fans är de bästa kunderna, budbärarna och dessutom förlåtande även om något skulle gå fel (de kan bli besvikna och ändå fortsätta köpa produkterna, t.ex.).

På senare tid har jag pratat med många personer som jobbar i branscher där att skapa fans är ett väldigt tydligt mål. T.ex. bokförlag/författare, skivbolag/artister och tidningar/krönikörer. Anledningen till att jag pratat med dessa personer är att alla på något sätt vill veta hur de kan använda sociala medier på ett smart sätt i marknadsföringssyfte.

Dvs, hur de kan få fler fans genom att använda social media.

Social media är väldigt välanpassat för att få fler fans. Det som tidigare varit svårt, att hitta kontaktytor för att interagera med befintliga och potentiella fans, är helt plötsligt väldigt enkelt och effektivt. Vem som helst kan börja följa en kändis på Twitter och ha möjligt att kanske även få svar om en fråga ställs. Varje svar från kändisen ger en närmare och bättre relation till den som följer, vilket i slutändan förhoppningsvis gör att personerna som följer tillslut blir fans.

Och desto mer uppmärksamhet fansen (och de potentiella) får, desto mer intressant blir det att vara ett fan till den personen.

”If you want to be interesting, be interested”.

Några konkreta sätt att använda social media för att skapa fler relationer och i långa loppet fler fans:

  • Gå in och svara på alla blogginlägg som skrivs om dig/ditt varumärke eller din produkt. Och glöm ej att om du är t.ex. en artist, gå in och svara själv (inte din pr-byrå) och visa att du lyssnar.
  • Länka och skriv om det folk skriver i sina bloggar om dig/ditt varumärke eller din produkt. I din blogg, på din twitter eller din Facebooksida. Ger trafik till bloggarna som skrivit, vilket gör de glada, och dessutom blir det ”officiellt” att ni gillar det de gör. Se hur t.ex. Lindex har gjort detta på ett briljant sätt.
  • Svara på alla frågor på Twitter, även om det är kort eller ”det kan jag inte svara på”. Var tillgänglig, desto enklare det är att få kontakt desto enklare är det att påbörja någon slags relation.
  • Använd spänningen i realtid. Se till att twittra, bambusa och facebooka saker som händer just nu – vilket gör att fansen måste följa mycket mer aktivt. Genom att blanda in realtidssändingar från t.ex. Bambuser måste fansen ha med dig i sina ”följer mest aktivt”-listor på Twitter, i Tweetdeck eller på Facebook.
  • Tillför värde som inte fås någon annanstans. Bilder, tankar, videoklipp och detaljer som ingen annan än du själv kan berätta om. Lägg inte bara upp pressbilder på din Facebook page, lägg upp snaskiga behind the scenes-bilder från studion.
  • Följ de flesta som följer dig på Twitter. Illusionen av att du lyssnar är bra nog och när du väl visar att du lyssnar genom att dessutom svara någon gång då och då, inges tillit.

Och några generella tips:

  • Var personlig och transparent. Ärlighet varar längst.
  • Att verka svårfångad och ”cool” kan ge sken av att ge en viss hype kring saker. Ödmjukhet, tillgänglighet och raka svar brukar dock vara effektivare. Öppet engagemang ger uppmärksamhet och engagemang tillbaka.
  • Använda många kanaler. Twitter har fördelar, Facebook har andra, Youtube likaså. Alla är bra kontaktytor till nya fans och bör användas. Med olika syften och tillvägagångssätt, dock. Blogg och Twitter är de personligaste och kanske även de effektivaste för nya fans pga deras öppenhet, även om Facebook har störst spridning.

Det går även att få många fans genom att göra oerhört bra saker. Oförglömbara låtar, imponerande ”wow”-produkter eller underbara böcker. Traditionellt är det kanske så många definierar ”att vara ett fan av någonting”. Få har dock så bra ”produkter” och framförallt är de inte fanns förrän de redan blivit kunder (i de flesta fall). Vilket innebär att det då inte handlar om marknadsföring eller att hitta nya kunder och ambassadörer.

I tider då det inte längre krävs en boksigneringsturné, en köpcentrumkonsertsturné eller en rolig reklamkampanj för att få kontakt med potentiella engagerade fans har det blivit möjligt att få fans bara genom att vara en sjysst person som är villig att vara social.

Och att man skapar relationer genom att vara social är ju inget nytt…

Personlig utveckling i jobb vs skola

Tyvärr mina kära gamla lärare. Jag har faktiskt lärt mig mer genom mitt jobb, mitt egna företag och mina egna projekt. Inte minst när det gäller språkkunskaper, historia och förmågan att kommunicera i olika former (föreläsa, t.ex.). Även om jag verkligen inte skulle velat missa skolan heller, den gav mycket annat (läs vänner och många roliga fester).

Att jag utvecklas mycket i mitt professionella liv har till stor del med att göra att jag jobbar med fantastiska människor, roliga saker och med vägledning av grymt kloka personer. Jag har det rentav betydligt bättre än de flesta andra, för att vara ärlig.

Fred Wilsons inlägg visar dock på en sak jag tycker passar in på mig. Så länge man jobbar i entreprenöriella miljöer och med människor som tycker det är positivt att man är ung, (oerfaren) och nyfiken är en akademisk utbildning inget självändamål i sig. Som Zoho kommenterade:

This was such a strong observation that first we stopped caring about where someone went to college, then we stopped caring about whether someone even got a degree, and finally, we took the ultimate step, and started hiring kids right of high school, and train them ourselves.

Självklart är det bra med akademisk utbildning, jag kan mycket väl se mig själv i skolbänken om ett par år igen, men i entreprenöriella miljöer är det inte en självklarhet. Att som Google endast anställa högutbildade kanske innebär att de missar väldigt kreativa människor?

Bloggning för personal branding och drömmar om att blogga på heltid

Att blogga är otroligt skoj, det tror jag det flesta bloggare håller med om. Många, inte minst jag, skulle utan tvekan mer än gärna ha det som heltidssysselsättning. Jag har förvisso jobb som bloggare på Primelabs, vilket jag är otroligt privilegierad av att ha. Några av världens populäraste bloggar är dock heltidssysselsättning. Nyligen intervjuades Michael Arrington från Techcrunch som berättade att hans blogg drar in runt 200 000 dollar per månad. Mäktiga siffror men också en otroligt bra blogg.

En blogg som också är nischad mot webben, startups och teknik är Read/WriteWeb som drivs av Richard MacManus. Sedan sommaren 2006 har hans blogg också blivit ett heltidsjobb och är numer på plats 28 av de populäraste bloggarna enligt Technoratis listning. Richard bor i Nya Zeeland och nyligen skrev en lokal tidning om hans drömjobb, vilken han nu svarat i en läsvärd artikel (som alla andra artiklar på hans blogg) om att jobba som bloggare på heltid. Det jag tog fasta på i hans artikel, som gäller alla seriösare bloggare, var det han skrev allra sist:

I’m not sure I ever thought of R/WW as a hobby, to be honest. It started out as an evening activity, but even in 2003 I was serious about it and viewed it as an extension of my career.

Även om man inte har möjligheten att jobba som bloggare så ska man inte underskatta bloggen som medium för att branda sig själv. Sedan jag insåg potentialen har Fyra nyanser av brunt hela tiden varit en del av mig på internet. En publik del av mig som är som en ständigt uppdaterad dagbok av mina tankar och saker jag lär mig, av skälet personal branding. En blogg är ett väldigt effektivt sätt att använda när man tänker i banorna ”branding yourself” för att få ett jobb, kontakter och för att utvecklas i det området man är intresserad av. Det behöver inte handla om att få ett jobb – men långsiktigt kan det handla om jobberbjudanden, kontakter och tjänster.

Folk vill anställa kunniga, uppdaterade och kända personer inom den givna nischen. Bloggar en kock och har en populär blogg om att laga mat kan det självklart ses som ett stort plus vid en vanlig anställning på en restaurang eftersom det då innebär mycket gratisreklam för den restaurangen på dennes blogg. Dessutom vet de vem de har att göra med, har kocken i fråga publicerat maträtter den lagat med bilder sedan två år tillbaka finns ett personligt arkiv av otroligt stort värde som de som anställer kocken självfallet kollat igenom.

Så, alla bloggare, underskatta inte bloggen för din fortsatta personliga utveckling och karriär. Se den som ett verktyg för fortsatt framgång både online och offline. Det finns poäng att plocka, nämligen…