Nationalencyklopedins internetversion har verkligen förstått vikten av läsbarhet. Titta på bilden nedanför och fundera över varför de har en hög läsbarhet.
Som jag ser det har de ett bra och tydligt typsnitt, lagom mellanrum mellan bokstäverna och bra radavstånd. Allt sånt är viktigt för att läsaren ska orka läsa en hel artikel. Men det viktigaste som jag ser det är de korta styckena. Om ett enda stycke tar upp hela skärmen är det oerhört jobbigt för ögat att läsa. Det är det som Ne har lyckats bäst med. Dessutom är de inte rädda för att använda bilder.
Ne föregår utan tvekan med gott exempel. Vilka vågar följa efter?
Fyra nyanser av brunt 
Jag tycker inte alls som dig. Texten ser bara ut att var en enda massa, dålig läsbarhet enligt mig. Det som stör mig mest är det stora mellanrummet mellan bokstäverna som är större än vanligt vilket gör det jobbigt att läsa. Din text är mycket behagligare att läsa. De fetstilta orden funkar bra och gör att ögat har något att fästa vid och gör att man inte tappar bort sig. Det slår mig att ditt inlägg kanske ska ses med en smula ironi, men då du själv skriver om läsbarhet på internet borde ju du ha koll på att ironi sällan funkar särskilt bra i skriven form. Ja, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka detta inlägg? 🙂
Att allt är fetstilt just nu är ett tekniskt fel. För bara två timmar sen var det inte så.
Större avstånd mellan bokstäverna tycker jag ger ökad läsbarhet. Gå in på hemsidan och kolla så ser du.
Du får tolka mitt inlägg hur du vill, och jag vet att min sida inte har den högsta läsbarheten men det är ett senare problem som jag jobbar på.
Och du, ironi funkar perfekt i skriven form. Men det här var inte ironi.
Okey, nu har du bevisat att du vet vad läsbarhet är. VERKSTÄLL PÅ DIN BLOGG!
hum, jag tycker det sticker i ögonen när jag läser den där texten från ne där…
Mycket möjligt i sammanhanget på den här sidan. Men på originalsidan upplever åtminstone jag att ögonen vilar trots att jag läser ganska tung text…