En sak jag lärde mig tidigt som föreläsare, var att alltid börja med att introducera mig själv. Vem jag är, vad jag gör, och varför jag är här.
När jag pratar med folk efter mina föreläsningar slås jag ofta av hur detta fastnar hos de jag pratar för. Jag får respekt och många blir imponerade, nyfikna eller helt enkelt undrar mer. Om man, särskilt som ung, ska få en publik att vara uppmärksam vill det till att man förklarar varför.
Samtidigt ser jag hur jag själv tänker när en föreläsare inleder.
Man får instinktivt mer respekt för någon som säger ”jag har startat det här företaget, vi gör det här, sedan har jag också byggt den här tjänsten” än någon som säger ”jag jobbar som konsult åt bland annat de här företagen”. Det sistnämnda ofta imponerande, men sällan ett svar på ”vad du gör”. Samma sak går att applicera på CVn, det kan stå hur många titlar och utbildningar som helst men har man byggt ett sidoprojekt är det ofta det man får respekt för.
Att bygga saker, göra saker, starta saker, anordna saker. Det är något greppbart som om det är bra alltid ger trovärdighet. Det är vad du byggt eller bygger som definierar dig, inte vad du säger.
Och det är därför man ska akta sig för att bara prata, eftersom att göra saker är det som skapar trovärdighet till att få prata.
Fyra nyanser av brunt 
Intressant, och föreståeligt – känner ju skillnaden redan i blogginlägget 🙂 Som konsult är det ju något att dra lärdom av, att peka mer på något handfast där man gjort skillnad och hur, på något sätt produktifiera. Vilket ju borde vara mer intressant för all parter, även konsulten att prata om än tråklistan med varumärken. Det är inte konstigt tycker jag att det konkreta peppar mer än prat. En annan tanke – en bra lärdom även för startsidan på en webbplats…
Absolut! Bra tankar och kul att du tänker två steg längre, LIKE! Samtidigt vill jag bara poängtera att inlägget inte handlade om bristen på respekt för konsulter. Folk har supermycket respekt för bra konsulter, men när de t.ex. föreläser är de ofta sämre på att lyfta fram vad de gjort – ofta för att de inte kan. Samtidigt är det viss skillnad självklart, en sak som konsulter har svårt att konkurrera med. Att jag varit med och byggt populära blogg- och twittertjänster, ger mig såklart viss ”automatisk” trovärdighet när det kommer till sociala medier. Medan konsulter som ”jobbar med sociala medier” behöver bevisa sig, mer. Men det var inte huvudpoängen.
Egentligen handlar det ju inte om vilken form man utövar sin professionalitet i, utan hur man presenterar sin trovärdighet.
Huvudet på spiken. Har precis haft en sådan erfarenhet där jag (som konsult) kände att jag inte kunde berätta riktigt vad jag gjort. Väldigt irriterande och självförminskande, tyvärr.
När det kommer till just föreläsningar tycker jag väldigt många gör fel på just denna punkt av andra skäl också. Dels finns de som nästan inte alls introducerar sig själva, antingen för att de tror att folk inte vill höra på ”skryt” eller för att de tror att presentationen i programbladet räcker. Dels de som lägger de första tre slidesen på att söva publiken genom att prata om företagsstruktur, produktlinjer och annat som faktiskt inte alls bygger talarens trovärdighet.