”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?”

En vän tillika student frågade mig i veckan ”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?” till en uppsats han håller på att skriva. Aningens mer nyanserat än rubriken tack och lov, ”Har du någon tes? Om du har en enkel liten top tre på viktiga features? till exempel, vad är det som skiljer Facebook från alla andra communities som finns på nätet (bortsett från antalet medlemmar)?”. Det här är någonting jag analyserat en del, om än inte särskilt vetenskapligt, så jag skrev ihop fyra anledningar jag tror skapat Facebooks unika särställning bland de sociala nätverken.

* Riktig identitet. Facebook var först med att låta riktiga vänner umgås med riktiga vänner. Man var tvungen att uppge sitt riktiga namn. Myspace, Friendster och andra sociala nätverk lät användarna ha användarnamn och inriktade sig inte lika hårt på att bli ett socialt nätverk för ens befintliga vänner som för att träffa nya.

* Den öppna plattformen och API:et. Det var först när Facebook lät andra utvecklare och företag börja bygga applikationer till plattformen som det på allvar tog fart. Farmville, Quiz-applikationer och en mängd andra applikationer gjorde att det Facebook inte själva hann bygga, kunde andra företag som ville profitera på Facebooks växande användarbas istället bygga. Idag är dessa applikationer inte lika viktig del av Facebook men i 2007 (då det började så smått ta fart internationellt inkl Sverige) var det en av anledningarna till att Facebook så snabbt kunde konkurrera ut Myspace, Lunarstorm, Bilddagboken et al.

* Notifications. Det svåraste är inte att få någon att testa en tjänst, det svåra är att få någon att komma tillbaka gång pågång så det tillslut blir en av de första destinationerna så fort webbläsaren öppnas. Facebook var superduktiga på att skicka ut emails så fort någon lagt till en som vän, kommenterat, taggat en i en bild eller skickat facebook message. Kallas ”retention” och är utan tvekan en av de saker som Facebook sen dag 1 varit världsbäst på.

* Sociala objekt. Det finns en hel uppsjö forskning om sånt här men kortfattat så lyckades Facebook göra varje del av sajten till ett ”socialt objekt”. Man hänger så att säga inte på Facebook för att prata med vänner, man hänger på Facebook för att prata med vänner om bilden x eller statusupdaten y.

Väldigt förenklat självfallet men ändå en inblick i hur Facebooks lyckats med sin timing på olika sätt. Har ni tips på vetenskapliga studier eller bra analyser, tipsa gärna.

Sociala nätverk kanske inte alls är framtiden

Inte var det längesedan Facebook-boomen var som störst? Den är i allra högsta grad fortlöpande men trots det går det inte att märka en viss nedgång i aktivitet och ironi i den Facebook-värld jag lever i.

Facebook fick den hype det förtjänade. Men nu då?

Varför ska man hänga på Facebook, när man redan har alla kontakter på sin IM-lista? IM (som Skype, MSN messenger, Gtalk/Jabber och ICQ) är överlägset bättre rent kommunikationsmässigt och är det enda på internet som jag aktivt använder både nu och för fem år sedan. Var tar den sociala grafen slut? Är det när man hittat alla vänner på Facebook?

IM-tjänsterna revolutionerade kommunikationen mellan människor. Framförallt ungas kommunikation, där IM och mobiltelefonianvändande är de överlägset vanligaste plattformarna. Det är också dessa två som levt vidare. Lever Lunarstorm vidare? Nja, på nedgång. Bloggfenomenet däremot, det lever vidare. Varför? Det skapade ett tomrum för den vanliga människan. Nog är mail, IM, mobiltelefoner och bloggar en självklar del av vår vardag. Kommer Facebook leva vidare på samma sätt?

Kanske, men inte fyller det ett särskilt stort socialt tomrum?

Nog är ni fler därute som tyckte det var skoj, men som inte riktigt ser de fortsatta sociala fördelarna? Inte är det en plats man kommer besöka lika aktivt om ett par månader? Jag tror de sociala nätverksplatserna måste hitta något större behov än de har gjort hittills. Fylla ett tomrum och ändra ett beteende, som kan vara konstant även fem år framåt. Facebook har kommit längst i denna strävan. Lyckats rätt bra. Men det räcker inte. Inte för mig, i alla fall.