Sociala media – Fyra nyanser av brunt

Facebook vill att vi har många vänner

Publicerat den september 15, 2011september 15, 2011 av Anton Johansson3 kommentarer

Igår lanserades en ny funktion på Facebook – subscribers. Istället för att kräva en vänrelation som båda parterna accepterat har de nu gjort det möjligt att följa personers uppdateringar även utan att bli vänner. Dock med förbehåll att uppdateringarna är inställda som öppna och användaren ifråga har slagit på funktionen ”subscribers”.

Subscribers är inte något som alla kommer att börja använda, inte som producenter. De flesta kommer låta sina vänner se ens statusuppdateringar, eller möjligtvis acceptera en halvöppen profil till vänners vänner. För offentliga personer och kändisar (eller semi-offentliga som jag själv) innebär detta dock stora förändringar. Istället för att begränsas av att använda Facebook Pages som ett komplement till sin egen profil, eller det maximala taket på 5000 vänner, så går det nu att låta alla som vill följa sina uppdateringar. Samtidigt som uppdateringarna går att rikta noggrannare, precis som i Google Plus.

Detta är något helt nytt på Facebook, en rejält stor förändring mot tidigare, som säkerligen kommer tweakas många gånger framöver. Vad det dock handlar om är att tillåta fler typer av relationer. Är jag intresserad av vad Kevin Rose postar, ska jag kunna följa honom utan att han å sin sida måste följa mig. Läser du min blogg men har aldrig träffat mig är det inte naturligt att vi blir ”vänner” på Facebook, däremot är det (eventuellt) naturligt att du vill följa det jag postar även i andra forum. Facebook vill inte att vi bara har våra närmaste relationer på Facebook, eller att vi följer Pages, de vill att vi följer alla typer av personer som vi är intresserade av. En av många features för att stödja och utvidga den sociala grafen i Facebook till många olika typer av relationer.

Som jag varit inne på tidigare både här, här, här och här kommer de sociala nätverken göra allt de kan för att vi ska behålla våra relationer i deras nätverk. De vill att vi sorterar och grupperar snarare än att rensa eller radera. Av den enkla anledningen att de tjänar på det.

Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto svårare blir det att byta.
Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto mer kommer vi kommunicera i det.
Desto mer vi gör i ett socialt nätverk, desto mer värdefull data, kontext och demografi lämnar vi ifrån oss.
Desto mer tid vi spenderar i ett socialt nätverk, desto mer möjlighet att exponera annonser (aka fler sidvisningar).
Desto fler relationer i ett socialt näverk, desto bättre möjligheter att rekommendera snarare än promota annonsörerna till användarna.

En annan sak som bevisar detta är Facebooks också helt nylanserade ”Smart Friend Lists”, som alltså gör det lättare att sortera sina vänner och framförallt får oss att börja göra det även i Facebook. Om ”Subscribers” är ett sätt att konkurrera med Twitter är ”Smart Friend Lists” rätt uppenbart ett sätt att konkurrera med Google+.

”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?”

Publicerat den september 7, 2011 av Anton Johansson5 kommentarer

En vän tillika student frågade mig i veckan ”Varför har Facebook blivit så jävla populärt?” till en uppsats han håller på att skriva. Aningens mer nyanserat än rubriken tack och lov, ”Har du någon tes? Om du har en enkel liten top tre på viktiga features? till exempel, vad är det som skiljer Facebook från alla andra communities som finns på nätet (bortsett från antalet medlemmar)?”. Det här är någonting jag analyserat en del, om än inte särskilt vetenskapligt, så jag skrev ihop fyra anledningar jag tror skapat Facebooks unika särställning bland de sociala nätverken.

* Riktig identitet. Facebook var först med att låta riktiga vänner umgås med riktiga vänner. Man var tvungen att uppge sitt riktiga namn. Myspace, Friendster och andra sociala nätverk lät användarna ha användarnamn och inriktade sig inte lika hårt på att bli ett socialt nätverk för ens befintliga vänner som för att träffa nya.

* Den öppna plattformen och API:et. Det var först när Facebook lät andra utvecklare och företag börja bygga applikationer till plattformen som det på allvar tog fart. Farmville, Quiz-applikationer och en mängd andra applikationer gjorde att det Facebook inte själva hann bygga, kunde andra företag som ville profitera på Facebooks växande användarbas istället bygga. Idag är dessa applikationer inte lika viktig del av Facebook men i 2007 (då det började så smått ta fart internationellt inkl Sverige) var det en av anledningarna till att Facebook så snabbt kunde konkurrera ut Myspace, Lunarstorm, Bilddagboken et al.

* Notifications. Det svåraste är inte att få någon att testa en tjänst, det svåra är att få någon att komma tillbaka gång pågång så det tillslut blir en av de första destinationerna så fort webbläsaren öppnas. Facebook var superduktiga på att skicka ut emails så fort någon lagt till en som vän, kommenterat, taggat en i en bild eller skickat facebook message. Kallas ”retention” och är utan tvekan en av de saker som Facebook sen dag 1 varit världsbäst på.

* Sociala objekt. Det finns en hel uppsjö forskning om sånt här men kortfattat så lyckades Facebook göra varje del av sajten till ett ”socialt objekt”. Man hänger så att säga inte på Facebook för att prata med vänner, man hänger på Facebook för att prata med vänner om bilden x eller statusupdaten y.

Väldigt förenklat självfallet men ändå en inblick i hur Facebooks lyckats med sin timing på olika sätt. Har ni tips på vetenskapliga studier eller bra analyser, tipsa gärna.

Om att skapa skalbara kulturförändringar i tidningarnas kommentarstrådar

Publicerat den september 1, 2011 av Anton JohanssonLämna en kommentar

Det här med näthat och artikelkommentarer. Jag har diskuterat det här i lite olika sammanhang de senaste dagarna och kort sagt är jag lite trött på det stora fokus debatten har om anonymitet, journalistik och problem. Det är ju lösningarna vi letar efter.

Min poäng har hela tiden varit att det varken handlar om journalistik eller ”vad anonymiteten gör med människor”. Det här handlar om att designa en bättre användarinteraktion som optimerar kvalitet före mängd, som premierar ett sansat debattklimat, som skapar en kollektiv visdom.

Jag har full respekt för den kulturförändring som skett ute på redaktionerna och som nu måste ske framöver också. Det jag menar är att det är en konstig utgångspunkt att försöka få till en kulturförändring hos journalisterna, när det är kommentarsskrivarna som man egentligen vill skapa en kulturförändring hos. Det man ser i USA är att de som lyckas bäst är de som är duktiga på att designa kommentarer och communities, inte de som är duktiga på att integrera journalistik med läsarmedverkan. Även om det senare också är en del av lösningen, självfallet. Som entreprenör försöker man alltid utgå efter den snabbaste och mest skalbara lösningen och min poäng är att det utan tvekan är att lösa det med teknik och community, snarare än journalistik, i det här fallet.

Så: aktivera journalisterna och det kommer fungera mycket bättre. Men, försök för guds skull designa interaktiviteten så kvalitén ökas av communityn och enkla mekanismer, inte bara av redan tidspressade journalister.

Nya möjligheter i datat som blir tillgängligt från eböcker

Publicerat den augusti 8, 2011september 14, 2011 av Anton Johansson2 kommentarer

Foto: hashmil

I våras lanserade Amazon ett socialt nätverk för Kindle som ser mycket lovande ut. Nyligen började Henrik Berggrens och David Kjelkeruds nya Berlin-baserade startup Readmill rulla ut en betaversion av deras sociala bokläsartjänst. Det börjar bli ett gäng aktörer som försöker sig på att göra något av eböckernas nya möjligheter, oftast med det sociala som utgångspunkt, och de gör det bra.

Anders Thoresson beskriver utvecklingen i ett blogginlägg på DN.se med ”Det nya är att bokcirkeln flyttar in i böckerna. Varje bok blir sitt eget, hårt nischade sociala nätverk”. Det handlar inte enbart om att böckerna i sig själva blir sociala objekt (som de varit i alla tider), utan även specifika delar eller citat. I Readmill blir citat sociala objekt på ett väldigt snyggt och naturligt sätt.

Bokläsandet blir en kollektiv upplevelse i flera dimensioner. Dels kan man följa personers bokläsande vartefter de delar citat, tankar och kommentarer på Twitter och Facebook via t.ex. Readmill. Dels kan man ta del av andra personers citat, tankar och kommentarer när man själv läser boken. Ett eller flera lager av kommentarer, understrykningar och utrivna sidor inte helt olikt gamla kursböcker på universitetet.

Redan idag ger Readmill nästan större frihet till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala eboksläsande än vad Lastfm-scrobblandet ger möjligheter till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala musiklyssnande. En liten indikation på att utvecklingen för digitala eböcker kommer gå fortare än för annan digital kultur. Mycket tack vare att affärs- och köpbeteendet har fått en så naturlig övergång från offline till digital för böcker, medan det för t.ex. film- och musik varit svårt.

För de nya högskolestudenter som nu närmsta veckorna börjar sina utbildningar behöver grupparbete inte bara handla om att skriva analysen ihop, utan att läsa kurslitteraturen ihop. Med kommentarer, diskussioner och markeringar under läsandets gång. Som blir sökbara. Delbara. Och användbara.

Att sälja med sociala medier

Publicerat den december 20, 2010december 20, 2010 av Anton Johansson12 kommentarer

En möjlighet som ofta glöms bort eller undermineras i evangelisternas prat om sociala medier är försäljning. Det finns få företag som börjat utnyttja möjligheterna som sociala medier ger som försäljningskanal. Och nej, det handlar inte om att twittra ut ett produkterbjudande lite då och då – det handlar om att reagera på människors behovsskrik.

Aldrig tidigare har vi haft tillgång till vad folk tycker, tänker eller har ett behov av helt öppet som idag. Detta är något jag varit inne på tidigare, att fikarastsnacket flyttat ut på nätet. Detta innebär dock inte bara att företag kan dra nytta av att se hur mycket det pratas om en produkt, de kan även konkret sälja in den.

Skalbar försäljning har blivit extremt mycket effektivare senaste decennierna. Från att ha gått från postorder och telemarketing till ehandel och nu även ”one click shop” som i t.ex. Apple Store. Det har både blivit enklare att sälja in och att ta beslutet att köpa. Prisjakt och Google har även en viktig del i detta genom att skapa en tydligare öppenhet för jämförelse, desto mer och bättre data som blir tillgänglig desto enklare att ta köpbeslut baserat på fakta. Dessutom har Facebook Pages mfl inneburit ökade möjligheter till kontinuerlig införsäljning och merförsäljning, vilket skapat ett bra klimat för retention.

En av de absolut mest användbara fördelarna med internet är dock timing. Anledningen till att Googleannonser är så effektiva är inte för att de är textbaserade eller automatiserade, utan för att de når den potentiella kunden i exakt samma ögonblick som den letar efter precis det du försöker sälja. Att med annonser komma närmare en potentiell köpare så långt in i köpbeslutsprocessen är nästan omöjligt.

Denna typ av timing går dock även att utnyttja i sociala medier. För även om man inte kan nå potentiella kunderna i exakt samma sekund de söker efter det i sociala medier genom annonsering, så gör öppenheten att det går att agera. När människor helt öppet berättar om sina behov, sina val och sina frågor är det självfallet helt ok att hjälpa till även som företag. Har man en lösning på ett specifikt behov, är konkurrenskraftig enligt internets alla jämförelsemöjligheter och dessutom ödmjuk finns det inget som säger att det skulle vara fel att som företag erbjuda den lösningen via en kommentarstråd i en blogg, som ett svar på Twitter eller som ett epost till den potentiella kunden.

Konkret innebär det att man som företag kan med hjälp av framförallt realtidssök se om någon berättar om ett behov och om man har en bra lösning för behovet, svara. Agera, sälja in.

I mitt nya ehandelsprojekt Headler bevakar vi kontinuerligt bloggar och Twitter efter potentiella köpare som skriver att de ”ska köpa hörlurar” eller ”behöver nya hörlurar!”, som vi sedan svarar med förslag. Konverteringen har varit uppemot 25% hög.

Tittar man på det i ett större perspektiv, finns stora möjligheter att skala upp den här typen av införsäljning. 140 tecken på Twitter och inte så många fler i bloggkommentarer eller på Facebook ger stora möjligheter till betydligt effektivare kommunikation vid införsäljning än med t.ex. telemarketing. Bättre sökfiltrering och fler verktyg á la Cotweet gör det möjligt att med ganska enkla metoder skala upp säljandet mot många. Kostnaden för kommunikation går mot noll, precis som teknik och data. De omvärldsbevakningsföretag som förstår att framtidens affär inte ligger i att sammanfatta datat till kunden, utan att ge bäst verktyg för att agera effektivt på datat, kommer att vinna i längden.

På mina föreläsningar brukar jag ibland prata om att webb 1.0 handlade om att göra information och kommunikation tillgänglig, medan webb 2.0 handlar om att agera på all den information och kommunikation som finns tillgänglig. Nu när informationen finns tillgänglig, kommunikationssätten är tillräckligt etablerade för att kunna skala upp så är det enklare än någonsin att sälja till rätt personer vid rätt tillfällen. Och det vore väldans dumdristigt att inte nyttja dessa nya möjligheter till försäljning likväl som kundtjänst.

Sweden Social Web Camp 2010

Publicerat den augusti 16, 2010augusti 16, 2010 av Anton Johansson5 kommentarer

Foto (CC): Andreas Ivarsson

Även i år var jag med på Sweden Social Web Camp, webbsveriges mest avslappnade evenemang. På ett bra sätt. TV4 Nyhetsmorgon gjorde ett fint inslag signerad Lisah Pettersson, där jag är intervjuad men även Ronnestam, Jardenberg och Kristin. Andra bra sammanfattningar hittar man på Twingly Channels, Twingly Liveboard (som visades första gången på SSWC, fungerar bäst i Safari/Chrome/iPad) och på Flickr.

Lite spretliga tankar från årets SSWC:

Vi var mer uppkopplade i år. Mycket pga lite bättre nät men framförallt pga den roliga iPhone-appen. Interna nördskämt var totalt dominerande i twitterflödet.

Fredrik Wass och jag var ganska överens i flera diskussioner om att social media-bubblan numera är stor, spretig och att det börjar skapas grupperingar även på evenemang som SSWC. Och så är det, vilket är bra och visar på mognaden av de sociala medierna. Men då ska man vara medveten om att det är en av de mest öppna atmosfärer som finns, alla kan prata med alla och alla gör det också. Intressena styr måhända vilka sessions vi gick på men inte vilka vi minglar med om kvällarna, så att säga.

Utvecklare och startupmänniskor saknades på campet i år, och entreprenörer överlag (nåjo, både Reco, Twingly mfl var där förstås men färre än förra året). Kanske är 24hbc ett bättre forum för entreprenörer. Jag hoppas dock de hittar tillbaka, i år hölls alldeles för få tekniska sessions.

Baserat på den kanske bästa sessionen jag var på, Daniel Åbergs om att ge ut böcker själv, saknas det distributionskanaler för eböcker. Precis som det finns många distributionsnätverk för musik (som t.ex. ser till att låtarna kommer in på Spotify, Itunes etc) borde det finnas sådana för eböcker. När The Pirate Bay fortfarande är ett av de bästa sätten att få någon att läsa en ebok på vet man att det finns mycket kvar att göra.

Bästa PR-insatsen var tveklöst Bineros initiativ till att gå runt och bjuda nyvaknade campare kaffe. Oerhört uppskattat.

En sak jag märkt under både 24hbc och Sweden Social Web Camp är att isoleringen från omvärlden (24hbc på Hasseludden, SSWC på Tjärö) är en stor styrka för hela evenemanget. Alla äter samma mat, har samma typ av mer avslappnad klädsel och alla är där för att vara där utan att tänka på omvärlden. När människor hamnar i en kontext där man får mer lika förutsättningar skapas unika möjligheter att prata med nya människor. För så är det verkligen på Tjärö, alla vågar prata med alla och alla vågar avbryta alla. Jag tror inte på ett SSWC i Stockholms skärgård, av denna och flera andra anledningar.

På topp 3 bästa sessions i år var också den om mobila plattformar, som leddes av PM Nordkvist. Bra sammanfattningar finns hos både han och hos Axel Andén på Medievärlden. Jag tog förstås upp mina tankar från mitt förra blogginlägg. Missa inte heller John Ankarströms bloggpost i ämnet, sessionens både smartaste och yngsta kille.

Sammanfattningsvis var SSWC även i år ett underbart evenemang som sammanförde människor, skapade bra diskussioner, gav oss många härliga skratt och visade på vad genuint engagemang verkligen handlar om. För precis som jag sa i Sweet Sunday Web Crunch, det är vårt engagemang för webben som är minsta gemensamma nämnaren. 400 doers FTW!

Vi ses nästa år!

Underskatta inte fikarastsnacket

Publicerat den maj 25, 2010 av Anton Johansson8 kommentarer

Det här är mitt inlägg i Moving Images bloggserie om realtidswebben. Stafettpinnen fick jag av Anja Gatu på Sydsvenskan och efter mig kommer Pernilla Severson från Malmö Högskola skriva om ”Hur gör vi information till kunskap i en realtidsvärld?” / ”Hur bildar vi oss bäst?”. Enjoy!

När IM-tjänster blev riktigt stort för cirka 10 år sedan blev det nästan lika opretentiöst, enkelt och instängt som vilken fikarast som helst. Den låga barriären för att prata med varandra om allt & inget gjorde att så skedde och den mer vardagliga jargonen började på allvar flytta ut på nätet. IM och mail hade lägre barriär för att starta en konversation än telefoni och blev en solklar succé.

Såhär 10 år senare är Skype, Facebookchatten och MSN Messenger större än någonsin. Fikarasten har blivit digital, oberoende av fysisk plats, och många företag med kontor på flera platser har t.o.m. fredagsfikat ihopkopplat via videochatt.

Senaste åren har dock något ännu häftigare skett – fler och fler av dessa ”fikarastsnack” har hamnat på Jaiku, Twitter, Facebook och i bloggar vilket inneburit att fler kunnat vara delaktiga i diskussionerna. Konversationerna har blivit öppna för alla att delta i, de tidigare så populära gruppchatterna i MSN och Skype fick fler medlemmar när de flyttade ut i öppna nätverk och sociala relationer knöts som aldrig förr. Genom enkla diskussioner som vilken lunchrestaurang som är bäst, eller vilken kaffemaskin man ska köpa in till jobbet, blev de digitala fikarasterna oerhört värdefulla för de aktiva genom att erbjuda alla att svara på alla frågor.

Men förutom de sociala fördelarna har öppenheten även skapat stora affärsmöjligheter. Att det är öppet innebär nämligen inte bara att alla kan svara på allt, utan även att allt blir sökbart i realtid. De här två sakerna ihop, sökbarheten och möjigheten att agera, innebär en underbar möjlighet att äntligen få ta del av fikarastsnacket och kunna använda det till något bra.

Precis som vi på fikarasterna offline pratar vi mycket om produkter, företag och vad vi tycker om saker om ting. Är vi arga på att något inte fungerar, twittrar vi om det, har vi sett en riktigt bra film – ja då twittrar vi om det också. Med några enkla twittersökningar om sitt varumärke blir det simpelt att agera genom ett bra svar, i princip i realtid. Tänk så många sura kunder man kan omvända till nöjda bara genom att agera på deras arga tillrop i sociala medier, som man aldrig kunnat omvända förut!

Underskatta aldrig fikarastsnacket i sociala medier, ty det råkar nämligen betala sig att vara delaktig it.

80/20-regeln i framgångsrika social media-satsningar

Publicerat den maj 10, 2010maj 10, 2010 av Anton Johansson10 kommentarer

Björn Fant har skrivit en bra bloggpost om viral spridning och har i den vänligt nog skrivit att han tycker jag är duktig på att marknadsföra det jag skriver. Tack Björn!

Ok, så hur agerar man snabbt? Skapa en grundläggande viral motor för din blogg som går igång automatiskt varje gång du publicerar ett blogginlägg. Personligen tycker jag att Anton Johansson är en gud på detta område. Publicera en länk till inlägget på Facebook, Twitter, Google Buzz, Myspace och Linked in. För internationella sajter kan du lika gärna inkludera Stumble upon, Digg, Reddit och Delicious. Med WordPress är det relativt smärtfritt. Ett RSS-flöde till din blogg är obligatoriskt.

Som så mycket annat, det är inte någon rocket science, det handlar bara om att förstå hur viktig marknadsföring är för innehållet man producerar. Den världskända Paretoprincipen, eller 80/20-regeln, i mitt synsätt att 20% är producera och 80% marknadsföra.

Detta är något som låter självklart men som alltid visar sig vara en tankeställare när jag är ute och föreläser. Det hjälper inte att ha en blogg om ingen vet att den finns. Framgångsrika bloggar lägger 20% av tiden på att producera innehåll och 80% på att marknadsföra den. Så har bloggar som Blondinbella, Manolo och Saltå Kvarn gjort.

Jag kommer ihåg när jag och Eric lanserade modetoppen.se, en Digg-kopia inriktad mot Svenska modebloggar, och Isabella aka Blondinbella ringde tidigt på morgonen när hon hört om oss. Detta var innan hennes stora genombrott, även om hon var en populär bloggare redan då, och hon jobbade stenhårt för att få mer trafik. Hon var den enda modebloggare som lade in ALLA sina inlägg på modetoppen.se och i tre månaders tid dominerade hon också vår förstasida pga att hon uppmanade sina läsare att rösta, samt använde våra widgets (som vi utvecklade till stor del pga hennes önskan om sådana) . Det var ingen slump att hon skapade Sveriges största blogg, det var hård marknadsföring från start till mål.

Att bli framgångsrik bloggare, twittrare eller lyckosam i något annat socialt medie kräver förutom bra innehåll ett sinne för hur man ska få folk att konsumera det. De där 80% av marknadsföring är trots allt väldigt viktiga.

Om att skapa fans

Publicerat den februari 9, 2010februari 22, 2010 av Anton Johansson6 kommentarer

Klyschan ”har du 1000 trogna fans så kan du leva på dem” är välspridd och genial. Säkert också sann. Alla behöver fans. Vänner, familj, folk som gillar oss och för företag kunder, användare, journalister, bloggare och potentiella rekryteringar. Alla har fans i någon form, trogna eller ej.

Det fina med fans är att det handlar om en ärlig relation. Ibland personlig, ibland inte, men fansen har på något sätt en relation till dig, ditt varumärke eller produkt. Relationer innebär tillit, hörsamhet, förlåtande och långvarighet. Vilket innebär att fans är de bästa kunderna, budbärarna och dessutom förlåtande även om något skulle gå fel (de kan bli besvikna och ändå fortsätta köpa produkterna, t.ex.).

På senare tid har jag pratat med många personer som jobbar i branscher där att skapa fans är ett väldigt tydligt mål. T.ex. bokförlag/författare, skivbolag/artister och tidningar/krönikörer. Anledningen till att jag pratat med dessa personer är att alla på något sätt vill veta hur de kan använda sociala medier på ett smart sätt i marknadsföringssyfte.

Dvs, hur de kan få fler fans genom att använda social media.

Social media är väldigt välanpassat för att få fler fans. Det som tidigare varit svårt, att hitta kontaktytor för att interagera med befintliga och potentiella fans, är helt plötsligt väldigt enkelt och effektivt. Vem som helst kan börja följa en kändis på Twitter och ha möjligt att kanske även få svar om en fråga ställs. Varje svar från kändisen ger en närmare och bättre relation till den som följer, vilket i slutändan förhoppningsvis gör att personerna som följer tillslut blir fans.

Och desto mer uppmärksamhet fansen (och de potentiella) får, desto mer intressant blir det att vara ett fan till den personen.

”If you want to be interesting, be interested”.

Några konkreta sätt att använda social media för att skapa fler relationer och i långa loppet fler fans:

Gå in och svara på alla blogginlägg som skrivs om dig/ditt varumärke eller din produkt. Och glöm ej att om du är t.ex. en artist, gå in och svara själv (inte din pr-byrå) och visa att du lyssnar.
Länka och skriv om det folk skriver i sina bloggar om dig/ditt varumärke eller din produkt. I din blogg, på din twitter eller din Facebooksida. Ger trafik till bloggarna som skrivit, vilket gör de glada, och dessutom blir det ”officiellt” att ni gillar det de gör. Se hur t.ex. Lindex har gjort detta på ett briljant sätt.
Svara på alla frågor på Twitter, även om det är kort eller ”det kan jag inte svara på”. Var tillgänglig, desto enklare det är att få kontakt desto enklare är det att påbörja någon slags relation.
Använd spänningen i realtid. Se till att twittra, bambusa och facebooka saker som händer just nu – vilket gör att fansen måste följa mycket mer aktivt. Genom att blanda in realtidssändingar från t.ex. Bambuser måste fansen ha med dig i sina ”följer mest aktivt”-listor på Twitter, i Tweetdeck eller på Facebook.
Tillför värde som inte fås någon annanstans. Bilder, tankar, videoklipp och detaljer som ingen annan än du själv kan berätta om. Lägg inte bara upp pressbilder på din Facebook page, lägg upp snaskiga behind the scenes-bilder från studion.
Följ de flesta som följer dig på Twitter. Illusionen av att du lyssnar är bra nog och när du väl visar att du lyssnar genom att dessutom svara någon gång då och då, inges tillit.

Och några generella tips:

Var personlig och transparent. Ärlighet varar längst.
Att verka svårfångad och ”cool” kan ge sken av att ge en viss hype kring saker. Ödmjukhet, tillgänglighet och raka svar brukar dock vara effektivare. Öppet engagemang ger uppmärksamhet och engagemang tillbaka.
Använda många kanaler. Twitter har fördelar, Facebook har andra, Youtube likaså. Alla är bra kontaktytor till nya fans och bör användas. Med olika syften och tillvägagångssätt, dock. Blogg och Twitter är de personligaste och kanske även de effektivaste för nya fans pga deras öppenhet, även om Facebook har störst spridning.

Det går även att få många fans genom att göra oerhört bra saker. Oförglömbara låtar, imponerande ”wow”-produkter eller underbara böcker. Traditionellt är det kanske så många definierar ”att vara ett fan av någonting”. Få har dock så bra ”produkter” och framförallt är de inte fanns förrän de redan blivit kunder (i de flesta fall). Vilket innebär att det då inte handlar om marknadsföring eller att hitta nya kunder och ambassadörer.

I tider då det inte längre krävs en boksigneringsturné, en köpcentrumkonsertsturné eller en rolig reklamkampanj för att få kontakt med potentiella engagerade fans har det blivit möjligt att få fans bara genom att vara en sjysst person som är villig att vara social.

Och att man skapar relationer genom att vara social är ju inget nytt…