Den här bloggen fyller 10 år idag

Idag fyller den här bloggen ”Fyra nyanser av brunt” 10 år. Det började som ett test av den då väldigt nya bloggplattformen wordpress.com (självhostade wordpressbloggar hade funnits lite längre), vilket var anledningen till att mitt 16-åriga jag tyckte att adressen ”bajsbrun.wordpress.com” var en bra idé. Det var ju bara ett test. Jag hade bloggat på Blogger innan, precis i början av 2004, men ville testa den nya fräscha bloggplattformen.

Testet övergick till någon typ av ”succé” när ett av mina första blogginlägg om fildelningsdomars straff i jämförelse med andra brott (helt saxat från Piratbyrån, dessutom) togs upp av IDG.se – ”80 dagsböter för fildelning av en film förbryllar”. Tusentals besökare, en massa kommentarer och vips så blev jag fast i att fortsätta blogga på adressen bajsbrun.wordpress.com. Den hade ju så många besökare, helt plötsligt.

Jag fortsatte blogga och blev seriösare med tiden. Efter något halvår av bloggande började jag få epost där läsare uppmanade mig att byta adress eftersom de tyckte det var skämsigt att skicka url:en till sina chefer och kollegor. Det resulterade i adressen fyranyanser.se som bloggen fortfarande har idag.

Efter mindre än ett års bloggande gav den mig dessutom jobb som just bloggare på Primelabs (som sen blev Twingly). Det dröjde inte länge innan jag gjorde mer än bloggade men det var faktiskt det jag från början blev anställd för. Jag fick ett par hundra kronor per blogginlägg (helt okej deal för en gymnasieelev). Sedan jobbade jag över 5 år på Twingly med att bygga upp bloggtjänster till företag och bloggare i hela Europa. Utan att tveka har jag den här bloggen att tacka för att jag fick chansen att göra den karriär jag sedan gjorde både där och efter. Det var startskottet på hela min karriär. En rolig kuriosa är att det var till mailadressen bajsbrun@gmail.com Primelabs mailade mig när de ville träffa mig första gången (det mötet som resulterade i jobbet). Det var roliga tider.

Jag har haft många bloggar genom åren: Superanton.se, Superwebb.se, Headlerbloggen, Twinglybloggen, Bloggvärldsbloggen och säkert ett 10-tal till (de flesta preskriberade vid det här laget) men ingen annan har levt lika länge som Fyra nyanser av brunt. Och jag tror ingen haft lika mycket besök, heller. Mina blogginlägg om Swebits, Spotify-invites, Adblock, fildelningsdomen och ett par till har varit starka pådrivare av det. Ett tag fick jag flera epost per dag med förfrågan om Spotify-invites. Jag rankade rätt bra på den söktermen, kan man säga.

Nu har jag bloggat i 10 år på Fyra nyanser av brunt. Det hinner hända en hel del under så lång tid. I början av bloggens livstid skrev jag till exempel om när Google Analytics lanserades, när Delicious köptes upp av Yahoo, .istheshit-sajter och när Disney köpte Pixar.  Det är också många jag träffat som ett resultat av att jag startade den här bloggen. Bloggare, gamla kollegor, Jaikububblan, entreprenörer. Varav många jag idag ser som goda vänner.

Tack alla läsare, tillfälliga och trogna, för att ni varit med på den här resan. Det kan mycket väl bli 10 år till.

Annonser

Så får du fler lyssnare till din podcast

Podcast

I podcastens barndom var jag inget stort fan av formatet, den enda jag lyssnade på kontinuerligt var Whats Next. Jag förstod aldrigt riktigt formatet, eller när jag skulle hinna lyssna. Å andra sidan lyssnade jag heller aldrig på radio, så det var kanske ljudmediet i den bredare bemärkelsen som inte passade min mediekonsumtion just då.

Ej heller i början av renässansen för poddarna förstod jag mig på fenomenet, Filip & Fredriks podcast må vara rolig men det är inget som jag orkar lyssna på. Tillslut blev jag dock frälst. Inte på grund av Filip & Fredrik, Alex & Sigge eller någon av de andra stora svenska poddarna utan för att jag hittade poddar som Börspodden, Startuppodden, Sparpodden, Digitalpodden, Värvet mfl. Helt plötsligt hittade jag poddar som intresserade mig ordentligt och som jag faktiskt fann tillfällen att lyssna på. Framförallt på resande fot (tåg/flyg) och hemma (när man diskar).

Och så förra året drog jag igång två poddar. Alltidpodden (nedlagd efter bara 2 avsnitt) och Ehandelspodden. Nu har jag hunnit göra 16 avsnitt av Ehandelspodden och den växer för var dag som går. Planen är att öka på utgivningstakten och kanske konceptet i sig självt. Jag är väldigt stolt över de 16 avsnitt jag hittills släppt och över det fina intresset som uppstått kring podden. Stay tuned for more!

Allteftersom podden har blivit mer populär har jag fått frågor från andra om hur man lyckas få lyssnare till sin podd. Jag är ingen expert, jag lär mig fortfarande, men då frågan dök upp i en tråd på en FB-grupp tänkte jag ändå ta tillfället i akt och dela med mig lite av mina erfarenheter. Det är även sådana saker jag snappat upp från andra poddar som verkar fungera bra. Många av tipsen är av typen ”ja men det är väl självklart”, men kanske hjälper de nån.

Så får du fler lyssnare till din podcast

1. Ha kontinuerlig utgivningstakt
Detta är jag inget bra exempel på men ser man på de flesta poddar som har många lyssnare så finns ett kontinuerligt flow. Man måste vara i folks medvetanden tillräckligt ofta. 1 gång/vecka helst, men åtminstone varannan vecka. Det har jag som ambition att ha nu, även om jag misslyckas rätt ofta. Rätt självklart tips egentligen, men ack så viktigt.

2. Ha en distributionspartner
Börspodden distribueras ut av Avanza, Sparpodden ges ut av Nordnet, Ehandelspodden samarbetar med ehandel.se, Startuppodden publiceras på Veckans Affärer, Digitalpodden har DI. Att hitta partnerskap med en tidning, en sajt eller annan aktör som har samma målgrupp som din podd är en fantastisk möjlighet att boosta läsandet. Några trix som ger skillnad här har jag märkt är att t.ex. se till att ha en Soundcloudspelare högt upp i artikeln om podden, inte bara länka till t.ex. blogginlägget. Direktspelandet är mycket högre än vad man tror, alla lyssnar inte via iTunes Podcaster, och detta blir rejält mycket högre om man lägger in det direkt i distributionspartnerns artikel.

3. Tagga rätt & SEO
Återigen en sak jag är riktigt kass på, man hittar inte ens ehandelspodden i iTunes när man söker på ”ehandel”. Folk letar dock podcasts, så se till att bli hittad. Förvånansvärt många hittar till ehandelspodden.se via att ha googlat ”podcast e-handel”.

4. Ha gäster med followers
Ett av de enklaste sätten att nå ny publik är att ha gäster i podden som själva sedan sprider episoden i sina sociala kanaler etc. Denna taktik har jag använt under många år för gästbloggande och intervjuer till bloggar, men fungerar såklart lika bra för podcasts.

5. Erbjud möjlighet att prenumerera (på flera sätt)
En av de bästa sakerna vi gjorde med Alltidpodden var att vi gjorde det möjlighet att få ett epost när en ny episod finns ute. Det är lätt att tro att de som vill prenumerera lägger in podden i iTunes prenumerationslista, eller i Soundcloud, men då dessa är så dåliga på att notifiera användare om nya avsnitt kan det vara smart att få sina lyssnare att bli mer engagerade genom att bli påminda/prenumerera på andra sätt. Epostlista är ett sätt, såklart, men även att få lyssnarna att följa på Twitter, Facebook eller Instagram kan vara en bra metod. Många har också podcastspelare där de lägger in RSS (särskilt på Android), så se till att sprida RSS-feedet.

6. Försök bli featured i iTunes
Alla som bygger iOS-appar vet hur stort App Store-featuring kan slå. I podcastvärlden är effekten inte riktigt lika imponerande men det är klart att den gör skillnad. Så hur får man med den? Se till att följa alla krav som Apple gått ut med, för det första. Sedan få massa bra betyg, många nedladdningar (gärna i acceleration, så rätt många samma dag) och ha bra metadata (t.ex. episodtexter, om podden-text) och hög ljudkvalitet. Och se till att du har några episoder ute, för de featurar sällan en podd med 1-2 avsnitt.

7. Hype
Kanske stating the obvious här, men att få upp hypen kring podden är det bästa sättet att skapa intresse. Twittra, Facebooka, Dela och pusha för den. Ens största tillgång är faktiskt de egna kanalerna man redan har. Och såklart, få andra att göra samma sak. Peppa på folk att sprida podden, använda sina sociala kanaler och rekommendera folk. Det är otroligt hur stor skillnad det gör i lyssnandet på episoder jag pushar för hårt och de jag pushat för mycket mindre.

8. Pusha för det i egna, less obvious, channels
Ha med en liten push för podden i epostsignaturen, lägg in notis om det i varje nyhetsbrev du skickar ut, länka från din sajt/blogg, ha med länk i din twitterbio, nämn det i dina dragningar för kunder och andra. Vill man verkligen få spridning, räknas även de små sakerna över tid.

Och ni lyssnar väl på Ehandelspodden?

Så använder jag Bloglovin

Fredrik Wass (initiativtagare till #blogg100) och Mattias Swenson (grundare av Bloglovin) på White Trash Fast Food i Berlin förra åretFredrik Wass (initiativtagare till #blogg100) och Mattias Swenson (grundare av Bloglovin) på White Trash Fast Food i Berlin förra året.

Såhär i tider då #blogg100 skapat mycket bra bloggläsning (igen) kan det vara läge att påminna om olika tjänster för att följa sina favoriter. Ända tills för några år sedan använde jag mig av Google Reader, vilket dock inte alls fungerade i längden. Även när jag krympte listan av RSS-feeds, var flödet för stort och siffran med antalet olästa alltid på 1000+.

En tjänst jag fortsatt använda och som jag varmt kan rekommendera är Bloglovin. Den glöms ofta bort, då den framförallt används av modebloggar och yngre tjejer.

Bloglovin fungerar för mig för att jag är oerhört restriktiv. Jag har endast ett 10-tal aktiva feeds och några som uppdaterar lite mer sällan. När jag funderade över vilka bloggar jag absolut ville följa, sållade jag ned det till vänner snarare än favoriter. Vilket för mig skapade mycket högre engagemangsgrad. I Bloglovin följer jag därför Sara, Henrik, Mattias, Evelina och några till. Medan jag hellre hittar favoritbloggar som AVC via Hacker News eller Twitter lite mer sporadiskt.

Bäst är att använda Bloglovin via deras iPhone- app eller dagliga daily digest-epostutskick (fyll i ”Jag vill ha ett samlingsutskick en gång per dag” under settings).

Roliga Tumblr-bloggar

Ett av de startups jag imponerats mest av de senaste åren är Tumblr. Tumblr är en fantastisk meme-plattform och nästan varje vecka hittar jag nya Tumblrbloggar at följa. Ibland tidlösa, ibland dagsaktuella, ibland bara roliga. Här är några av mina favoriter. Tipsa gärna om fler i kommentarerna!

En mognande bloggosfär

Det har pratats en del om bloggvärlden de senaste veckorna. Är bloggen på dekis? Har bloggandet börjat avta? Hur har bloggvärlden förändrats och hur ser framtiden ut?

När jag började blogga 2004-2005 var sociala medier helt nytt. Bloggvärlden hade precis börjat växa sig till ett stort fenomen. Bloggen var det nya, spännande, sociala mediet på allas läppar. Lunarstorm, Wikipedia, MSN, Myspace och ett par andra sajter var fortfarande de dominerande ”nya” medierna. Bloggen som koncept blev snabbt både större än Lunarstorm, Myspace och andra nya medier.

2011 är situationen en annan. 2004 startade Facebook, 2005 lanserades Youtube, 2006 grundades Twitter. Tre tjänster som tillsammans med bloggfenomenet totalt dominerat det vi idag så självklart kallar sociala medier.

Det som jag och många andra berättade i våra bloggar 2005 har idag hittat nya, mer anpassade, forum. Då publicerades och diskuterades det mesta i bloggform, idag delas de upp bland de olika sociala medierna. På Twitter frågar vi saker, delar länkar och berättar det som händer just nu. Youtube är plattformen för alla typer av videomedier. Och Facebook har ersatt både MSN (IM-chatt), Lunarstorm (hålla koll på vännerna) och tusen andra saker. Av alla tjänster är naturligt Facebook den som förändrat mest, som ersatt mest, som blivit plattformen för så mycket.

En viktig sak att påpeka är dock att Facebook, Twitter och de andra sociala medierna inte ersatt bloggen, utan blivit ett komplement. Det är inte konstigt att bloggen kom före Twitter, Facebook och de flesta andra sociala medier vi använder idag. Det är den form av media som liknar traditionella medier mest, längre texter i artikelform. Många olika publiceringsverktyg, svårt att få överblick, alla är sina egna utgivare. Med Twitter och Facebook har vi helt tänkt om, valt att göra helt nya medier som vi inte sett tidigare.

Tittar man på bloggen som koncept så passar det för en viss typ av innehåll. Video, längre texter, strukturerat innehåll, att blanda typer av medieinnehåll. Det är också den typen av innehåll som vi idag publicerar i våra bloggar. Blogganpassat innehåll. Precis som vi bara publicerar en del saker på Twitter pga dess begränsningar och styrkor, publicerar vi vissa saker i våra bloggar pga formatets begränsningar och styrkor. Som Matti säger: ”Det finns inget bättre att twittra om än sitt senaste blogginlägg!”.

Tillskillnad från både Twitter, Youtube och Facebook har bloggen en spretig infrastruktur. Dessa tre tjänster kontrollerar sitt API, sin plattform och sin tjänst. Ett Tweet ser alltid likadant ut, en Youtubelänk går alltid till Youtube.com. Så fungerar inte bloggvärlden.

Det är både en styrka och en svaghet i bloggarnas spretiga infrastruktur. Eftersom det är ett helt öppet koncept utan någon totalt dominerande spelare, blir det svårare under t.ex. Arabiska våren att blockera kritiska röster. Det är inte svårt att stänga ned Twitter.com, Facebook.com eller Bambuser.com – men det är nästan omöjligt att blockera bloggvärlden utan att stänga av hela internet. En styrka som dock blir en svaghet i användbarhet. Spretigheten gör det svårt att ta till sig bloggvärlden, att följa den och att hitta i den – vilket skapat en marknad för spelare som Twingly (sök), Bloglovin (följ) och Bloggportalen (topplistor).

Bloggen som koncept har också utvecklats enormt mycket de senaste åren. Det är lätt att glömma bort Tumblr och Posterous när vi diskuterar bloggar. Tjänster som gjort det enklare än någonsin att blogga och som dessutom tillskillnad från den tidigare spretiga bloggosfären byggt in funktioner för att följa och söka direkt i tjänsten. Tumblr fungerar mycket mer som Twitter än som traditionella bloggplattformar som Blogger.com, WordPress och Blogg.se – vilket gjort bloggvärlden mycket större. Tumblr är idag en av världens största sajter och har över 30 miljoner bloggar, fler än WordPress.

Bloggandet är alltså inte på dekis, mediet har bara börjat hitta formen. Hittat sin plats i de sociala medierna, hur det kompletterar såväl Twitter som Facebook.

Har kvalitén i bloggvärlden sjunkit? Tvärtom, tror jag. Bloggen passar bättre till kvalitativt innehåll än såväl Facebook som Twitter, särskilt i samhällsdebatten. Tumblr-bloggarna och Dagens outfit-inlägg till trots – mer och mer initierat medieinnehåll publiceras i bloggform. Välskrivna analyser, debattinlägg och berättelser som är enklare att förmedla i ett blogginlägg än i tre tweets kommer helt enkelt fortsätta publiceras i bloggform även framöver. Precis som dagens outfit-inläggen i modebloggarna, ända tills det kommer ett smartare socialt medie att ta hand om de också (eller är Tumblr kanske lösningen men få svenska modebloggar har hittat dit än?).

Bloggen som koncept stärks för var dag som går, infrastrukturen för bloggvärlden har börjat sätta sig och vi börjar äntligen använda bloggmediet till det innehållet som det passar bäst till.

Jag tror vi just nu ser ett fenomen bli en etablerad medieform, om än i förändring. En mognande bloggosfär.

Det är inte bara hur en berättelse berättas, utan vem som gör det

Nyligen lämnade Michael Arrington Techcrunchvärldens mest inflytelserika teknikblogg som han grundat, byggt upp, varit chefredaktör för och sålt till AOL. Det är en lång story om varför men kort och gott: Arianna Huffington lät inte Techcrunch utse ny chefredaktör själva (enligt Arrington, som redan offentliggjort att han skulle bli riskkapitalist istället för chefredaktör på heltid) och det ledde till ett offentligt bråk där ingen egentligen visste någonting. Komplext, och tråkigt.

Mycket går att säga om Michael Arrington men en sak jag genuint ser upp till honom för är hur han byggde upp Techcrunch. Självklart genom att göra den mest initierade journalistiken, få flest scoop, skriva bästa analyserna och genom att bygga upp ett förtroende om att vara bästa nyhetskällan för webb- och entreprenörskapsrelaterade ämnen. Viktigast var dock hans team.

Michel Arrington knöt till sig världens bästa skribenter om teknik, entreprenörskap och webb: Sarah Lacy, MG Siegler, Paul Carr, Robin Wauters, Leena RaoAlexia TsotsisMike ButcherJason Kincaid och Erick Schonfeld. För en oinitierad låter det som vilka namn som helst, för oss som läser om tekniknyheter dagligen är de här superstjärnor. Världens bästa teknikskribenter, i samma team. Såg man att det var MG Siegler som skrivit, visste man att det var en huvudnyhet med en intressant vinkel. Sarah Lacys analyser, Mike Butchers bevakning från Europa, Alexia Tsotsis härliga avslappnade språk, Michael Arringtons förmåga att skapa debatt och Paul Carr’s vansinnigt roliga kolumner. Allt detta under samma varumärke, Techcrunch. Världens bästa nyhetssajt om teknik, tack vare namnen på skribenterna.

När så Michel Arrington lämnade, började det här teamet luckras upp. Paul Carr lämnade (och startar ett nytt medieföretag med investering från Michel Arrington), MG Siegler följde med Michael Arrington och blev riskkapitalist (skriver numera bara kolumner om Apple) och tittar man nu på de 20 senaste posterna på Techcrunch.com så är de flesta skrivna av nya namn jag inte känner igen. Fortfarande bra journalistik och mycket trafik men inte riktigt lika intressant. Techcrunch lär leva vidare, fortsätta vara teknikvärldens viktigaste blogg. Det fantastiska teamet han byggt upp lär dock aldrig återförenas. Tyvärr. Även om det såklart kommer bli nya profiler att följa, tack och lov.

Så vad vill jag ha sagt med denna berättelse? Jo, att Ajour är intressant för sitt team av skribenter. Journalistik är ingen rocket science, vad journalisterna själva än påstår. Det är inte hur en berättelse berättas, hittas eller publiceras som är det riktigt intressanta. Utan vem som gör det. Att få ihop ett riktigt vasst team av skribenter som med egen ton, personlighet och känsla sätter sin prägel på en nyhetsblogg som Ajour är på riktigt spännande. Jag vill läsa berättelser berättade av personligheter med sin egen prägel, ton och känsla.

Det är därför jag gillar Techcrunch och det är därför jag tror att jag kommer att gilla Ajour.

Uppmärksamhetsekonomin, eller varför PR inte är oförskämt

Bloggen Söta Saker har vid ett par tillfällen ifrågasatt de PR-byråer som hört av sig med samarbetsförslag och velat få uppmärksamhet gratis, med argumentet att man som matskribent (både som professionell och amatör med drömmar om det förra) vill tjäna pengar som alla andra. PR-byrån fick helt enkelt svar med annonspriser. Det blev en livlig diskussion om detta med många bra (se särskilt svar från Daniel Åberg och Johanna Öberg i kommentarstrådarna, som har viktiga och kloka inflik) och dåliga argument från båda sidorna. Att man ej kan svara en PR-byrå med annonspriser eftersom de tillskillnad från reklam- och mediabyråer ej jobbar med köpt media är förvisso sant men ingenting som ger svar på frågan. Det touchar dock vid själva kärnan i det hela, uppmärksamhetsekonomin och varför PR-byråer kan approacha bloggare, journalister, kändisar osv och få uppmärksamhet gratis. Det finns nämligen en ekonomisk logik och plats för allt, annars skulle PR-byråerna ej blomstra som värsta blomman för dagen på stureplan och söder.

Uppmärksamhet är viktigt ur många aspekter, tex public affairs och lobbying. Se Almedalsveckans alla evenemang som ett bevis på det. Men lets fokusera på marknadsperspektivet, det PR-byråerna kallar marknads-PR.

Göteborgskex, Grayling och de andra som approachat Söta Saker har måhända inte varit de smidigaste och mest väloljade PR-utskicken i historen. För mig som både är bloggare, skribent, jobbar med PR och rekommenderat många av sveriges största företag i sådana här frågor så måste jag ändå medge att de gjort nästan allt rätt. De ger incitamemt, bloggaren får cred, blir approachad först och det är inte något dåligt koncept. Innehålls- och konceptmässigt skulle såväl läsare som bloggare som företaget få ut värde. Ganska equal, skulle jag tro, men det är förstås svårt att beräkna. Det är sannerligen inget pressmeddelande i pdf-form utan personligt tilltal, åtminstone.

Man måste ta i beaktning att allt inte handlar om pengar. Precis som man ofta bloggar för att positionera sig, branda sig, så vill företagen positionera sig. Att approacha och samarbeta med nischade bloggar är definitivt en smart grej för att göra det. På samma sätt som nischade bloggar ofta tjänar på att positionera sig genom att samarbeta med stora varumärken inom sitt gebit, eller skriva om deras nyheter, eftersom deras läsare vill läsa om sådant. Det är precis samma logik som med andra medier, PR-byråerna berättar och pitchar till journalister och journalisterna sållar det som är viktigt för att sedan berätta detta i det medie de representerar. Största skillnaden mellan PR till traditionella journalister och bloggare är att de senare inte har en arbetsgivare som har satt upp policies för samarbeten, giveaways och innehållsstrategi. Bloggare kan helt enkelt välja själva vad de vill blogga om eller vem de vill samarbeta med. Den moraliska kompassen styrs av ens egna principer, inte av en organisation med ansvarig utgivare.

Därför kan en bloggare gå med på att ha en tävling, utlottning eller andra typen av samarbeten och känna att de ger något till sina läsare, inte bli lurad av ett storföretag med massa pengar. Tvärtom, att bli approachad av de största företagen inom sin nisch tyder på att ens blogg gör skillnad. Att folk lyssnar. Samarbeten med stora företag, bloggtävlingar med roliga företag och nyheter om relevanta företag ger nämligen en viss legitimitet till ens bloggande. Dessutom blir bloggläsarna nästan uteslutande positiva om man har en enkel bloggtävling med sina läsare, eller berättar ett scoop före det nått traditionella medier. Nu generaliserar jag självfallet men det här är något jag jobbat med länge och det är precis så det fungerar. Både för små och stora bloggar, inom mer eller mindre alla nischer.

PR handlar inte om att ej vilja köpa annonsplats eller att utnyttja tidningar och bloggare. Det är en helt annan typ av uppmärksamhet, kommunikation, och relation än mellan medier och annonsörer. Och ärligt talat ger PR väldigt lite försäljning i sig, eller trafik till sin sajt för den delen heller, men det är viktigt för att få folk att få reda på nyheter om ens företag och produkter. Skulle man beräkna ren försäljning baserat på PR som marknadsinsats skulle det vara den med klart sämst avkastning. PR genererar helt enkelt inte försäljning i särskilt hög grad gentemot investeringen i tid och pengar. Inte i direktavkastning, möjligtvis för att det är stark branding i det långa loppet. Branding som förstärks genom att samarbeta med de rätta bloggarna, eller de rätta förebilderna.

Som bloggare har man alltid möjligheten att tacka nej, precis som journalister i andra typer av medier. Det är viktigt. Vad som också är viktigt är att man förstår logiken bakom den typen av approachningar från PR-byråer. Det handlar helt enkelt inte om att de gör något fel, eller att marknaden är omogen. Tvärtom. Det fungerar och därför går det till såhär. Alla inblandade tjänar på det, alltså fungerar det. Ge och ta, byta och dela. Däremot är det som sagt  upp till var och en att delta.

Vill man tjäna pengar som skribent ska man utnyttja situationen som PR-byråerna och deras kunder radar upp snarare än att ifrågasätta deras legitimitet eller ohyfs att utnyttja ens forum där man skriver. Affärsmodell för sitt skrivande, får man nog leta efter på annat sätt. Uppmärksamhetsekonomin innehåller nämligen väldigt lite pengar. Även för PR-byråerna.