november 6, 2009

Facebook växer med 500 000 nya användare per dag

Att Facebook är det hetaste företaget just nu är kanske ingen världsnyhet. Antagligen har ni inte missat några av nyheterna kring dem på senaste tiden: över 300 miljoner användare, nått break-even och står för 1 av 4 pageviews på hela internet i USA.

En siffra som imponerar ännu mer på mig är att de växer med cirka 500 000 nya användare per dag. Wow.

Facebook är det hetaste internetföretaget just nu. Samtidigt kan jag känna att de nu officiellt tillhör de stora giganterna, dvs spelar i samma liga som Google, Yahoo, Microsoft & Apple. Även om Mark Zuckerberg inte sitter på en lika fet plånbok. Än. Å andra sidan är de fortfarande egna och har inte blivit uppköpta som ex Youtube.

Vilket gör att man imponeras ännu mer. Wow.

oktober 27, 2009

Lärdomar av att lansera webbtjänster med ”invite only beta”

På suveräna Hacker News hittade jag en artikel av ett startup som berättade att de fått 18 000 betaanvändare på fyra veckor genom att ha en strategi som gick ut på att maila bloggare och erbjuda de invites att dela ut på sin blogg. Även om artikeln i sig inte tyder på någon vidare form av duktigt strategitänk när det kommer till att bygga användarbas eller att kommunicera med bloggare från det här startupföretaget, så är den ändå beviset på att konceptet ”invite only beta” återigen visat sig fungera.

Jag har varit med om två stora betalanseringar med invite only beta. Första gången var förra våren, då vi lanserade vårt bloggsök på Twingly.com. Andra gången var nu bara för en månad sedan, då vi lanserade Twingly Channels.

Båda gångerna har vi bestämt oss för att ha invite only beta ganska sent, samt av ungefär samma skäl. Dels har vi båda gångerna börjat jobba med förhållandevis tunga tekniker som vi inte hunnit testa ordentligt, som vi inte riktigt vet hur de ska fungera när vi börjar släppa på användare.

En annan relaterad aspekt har även varit att vi båda gångerna lanserat i ett ganska tidigt stadie, vi har haft tusentals fler features och saker att fixa men valt att lansera en så nedskalad version som möjligt för att få ut tjänsten fortare. Tredje anledningen var en ren kommunikationsfördel, och det är väl egentligen den vi har gemensamt med artikeln jag länkar till ovan, det är mer intressant för stora teknikbloggar etc att skriva om oss om de kan dela ut invites.

Så vad är lärdomarna av detta?

Även om vi inte har haft någon Spotify-succé med våra invites, med ett trånande efter invites fortfarande 2,5 år efter att de började bjuda in folk till tjänsten, så har invite only-strategin ändå varit värdefull för Twingly.

Om man kikar på första lanseringen: Dels gav det vårt devteam lite lugn och ro att arbeta utan att vara oroliga för att tjänsten inte skulle klara av pressen första tiden, dels är betaanvändare som är inbjudna mer villiga att dela med sig av feedback än ”vanliga” användare när tjänsten väl är öppen. Dessutom fick vi hjälp med prestandatester. PR-mässigt var det också en succé, coverage på Techcrunch och en rad andra bloggar. Jag och Martin var på The Next Web under lanseringen och delade bland annat ut invites, vilket helt klart var en bra grej. Att inte bara pitcha, vare sig det handlar om personer man träffar på en konferens eller journalister, utan även ”ge” något (i det här fallet invites) är helt klart en fördel som är svårslagen. Kort och gott: trots att det låter helt  idiotiskt att behöva logga in för att komma åt en sökmotor, så är vi idag glada för att vi gjorde som vi gjorde.

Nu när vi lanserade Channels valde vi att ha stängd invite only beta av ungefär samma anledningar. Nu tillåter vi inte heller alla att skapa kanaler, utan man får ansöka om att starta en kanal, trots att man så att säga har invite till själva tjänsten. Vilket dels är för att vi inte hunnit skala upp inhämtningen av rss-feeds men även för att skapa den sociala gemenskapskänslan. Vi bestämde att alla inte skulle få starta kanaler långt före vi bestämde oss för att ha invite only beta. Det beslutet blev ganska naturligt när tekniken krånglade mer än vi förutspådde och när alla satte upp varsin kanal baserat på sitt opml feed i första interna pre-alphan och tyckte sin egen var bäst, och hängde bara där. Det var då vi insåg att en strategi där vi tvingar användare att hänga tillsammans i de kanaler som redan finns, kanske krävs för att ge den upplevelse vi önskar tillhandahålla.

I Channels är dock den viktigaste aspekten när det gäller invites ur ett kommunikations- och användarbasskapande perspektiv att varje kanalägare bjuder in nya användare till sin kanal. Alla de som får starta en kanal, får invites att dela ut så deras bloggläsare, vänner eller kontaknät inom det ämnet/intresset som kanalen handlar om också kan vara med och interagera i kanalen. Desto fler som får skapa en kanal, desto fler användare får vi. Detta är dock inte en strategi ur intet, vi vill inte att våra kanalägare ska lita på oss att vi skaffar subscribers och användare med samma intresse att diskutera med till deras kanal.

Antagligen är kanalägaren betydligt duktigare på att bjuda in folk med samma intresse baserat på bloggläsare, kontaktnät, twitterfollowers etc och det är det beteendet vi vill skapa – att de bjuder in folk. Det är ett beteende vi vill behålla även när vi inte kräver invite för att komma åt tjänsten. Och förhoppningsvis kommer det även kännas än mer relevant när kanalägaren kan lägga kanalen som en undersida på sin blogg, får större rättigheter att styra i kanalen och helt enkelt får ut ”mer” av att vara kanalägare. Fler incitament att bjuda in nya användare.

Så, för att sammanfatta. Jag tycker inte man ska ha stängd beta enbart som marknadsföringsmetod. Har man som vi och Spotify dock skalbarhets- och teknikfunderingar, samt en strategi som går ut på att släppa ut tjänster i ett tidigt stadium för att få feedback och respons, är det helt klart något att rekommendera. Och då är det väldigt effektivt att använda det som marknadsföringsmetod, PR-strategi mot bloggar, sociala medier och early adopters. Dessutom, som vi nu försöker göra med Channels, för att skapa ett användarbeteende. Där är det för tidigt att säga om vi lyckas eller inte.

Fördelar:

  • Enklare att få PR, speciellt i bloggvärlden
  • Mer och bättre feedback
  • PR-mässigt två lanseringar, en betalansering och en publik lansering
  • Lättare att få en tjänst att bli viral, eftersom man hellre delar något ”av värde” (inbjudan) än en vanlig nyhet
  • Trygghet i att kunna släppa på användare i samma takt som man skalar upp tekniken
  • Tacksamhet, varje gång någon blir inbjuden känner de tacksamhet istället för skeptisk nyfikenhet, vilket gör användare väldigt förlåtande och snälla i sin bedömning
  • Gillas av early adopters
  • Förlänger hypen
  • Är effektivt för att kunna släppa på användare så tidigt som möjligt, innan tjänsten egentligen kanske är en riktigt bra produkt

Nackdelar:

  • Traditionell press inte lika villiga att skriva om tjänsten inte är publik än
  • Det går inte att jobba med ”traditionella” marknadsföringsmetoder som SEO, Adwords, bannerannonsering, tv-reklam etc förrän man är publika (eller har en premiumversion som man vill nya användare ska registrera sig på som hos Spotify)
  • Man riskerar att tappa många potentiella användare genom att inte låta alla bli medlemmar direkt
  • På samma ämne men mer konkret, PR konverterar inte lika bra
  • Gillas inte av icke-early adopters

oktober 15, 2009

Ta din sajt från en till en miljon användare

”9 Ways to Take Your Site from One to One Million Users”
Kevin Rose från Digg höll en keynote på Future Of Web Apps som jag tyckte var väldigt bra. Jag var där men lanserade Channels precis samtidigt så hann inte lyssna live. Några viktiga punkter i hans talk är:

Ask yourself: Does this feature increase the users self-worth or stoke the ego?
- Gör så att användarna känner sig kick-ass bra på det de gör

If a user is contributing to my system, what emotional rewards do they walk away with? What (visible) rewards will they receive?
- Att hitta konkreta rewards och tydliga känslor är något vi kommer börja jobba hårt med i nya features på Twingly Channels

Engage w/the community, be an active participant your own ecosystem
- väldigt viktigt. Dogfooding FTW. Man visste att Jaiku var på väg att dö ut när Jyri twittrade oftare än han Jaikade.

Talk to the junior bloggers
- det ÄR lättare att få mindre bloggar att skriva. Ibland kan en liten engagerad microcommunity vara mer värd än en stor oengagerad.

september 1, 2009

Freemium, värdet av historik och hur det saknas i realtidswebben

Gigaom har en läsvärd artikel om freemium där de tar upp några viktiga egenskaper som nästan alla fungerande freemium-tjänster innehar. Bland annat den egenskapen att desto mer man använder tjänsten, desto mer beroende blir man av den.

Detta låter inte som något nytt och det är det inte, däremot är det viktigt att inse värdet av det just i en betaltjänst. Inte för att tjänsten i sig självklart blir mer värdefull desto mer man engagerar sig i den, utan för att det blir svårare att bli utkonkurrerad eller utbytt desto mer någon valt att utnyttja tjänsten.

Tydligaste exemplet på detta är storage-tjänster som Dropbox, som även är exemplet Gigaom tar upp. Desto mer man förvarar där, desto jobbigare blir det att byta storage-tjänst. Det blir helt enkelt för jobbigt att byta, trots att features och pris kanske är bättre någon annanstans.

Det gäller dock inte enbart storage-tjänster som Dropbox, det gäller de flesta av de populära betaltjänsterna. Samma beteende finns hos Flickr, Basecamp och t.o.m. Spotify. På Flickr blir det för jobbigt att flytta alla bilder (om ens möjligt?). I Basecamp är alla gamla dokument, projekt och historik för värdefull för att kastas bort hur som helst. Och samma sak är det faktiskt i Spotify: när man väl lyckats skapa sitt musikbibliotek genom att göra en massa spelningslistor skulle man inte komma på tanken att flytta till en konkurrerande tjänst bara för att den vore ett par kronor billigare i premiumvarianten.

Tänker man ett steg längre, är alltså historik och gammal data oerhört värdefullt om man vill ha betalande subscription-kunder. Vad innebär då detta för tjänster som fokuserar på realtidswebben och där historik och gammal data knappt ens sparas i mer än en vecka? Detta kommer bli en stor utmaning för de realtidsfokuserade tjänsterna som väljer att satsa på en freemium-modell framöver, tror jag. Att hitta något som kan ersätta värdet av historik. För varför ska jag annars fortsätta vara betalande premiumkund, när en konkurrerande billigare tjänst dykt upp?

augusti 11, 2009

Mahalo har intäkter på över $1M via Adsense

Missa inte den här superbra artikeln om Mahalo med Jason Calacanis. Väldigt intressant att se hur de förändrat, fortsatt utvecklas och nu kommer nå break-even snart. Och såklart: om deras affärsmodell, intäktsströmmar och varför de lyckats göra en community av deras innehållsskapande som är till gagn för alla parter.

Läs!

augusti 10, 2009

FaceBook köper FriendFeed

Det här är big news. Facebook, med över 250 miljoner användare, köper ”lilla” innovativa Friendfeed med cirka 1 miljon användare.

Friendfeed har redan från början varit väldigt innovativa och Facebook har vid mer än ett tillfälle kopierat deras innovation. På så sätt, och för att Friendfeed har ett välbeprövat och väldigt duktigt team med Paul Buchheit i spetsen (han som utvecklade Gmail från början), känns det här som ett väldigt bra uppköp.

Robert Scoble, en av Friendfeeds mest tongivande användare och evangelister, ringde upp både Friendfeed och Facebook för kommentarer. Lyssna här. Det tråkiga är dock att de inte ger så mycket hopp för Friendfeed. Paul Buchheit säger att de definitivt kommer hålla servrarna uppe men att ”det inte är bestämt” om de ska fortsätta utveckla Friendfeed eller om de kommer fokusera helt på Facebook. Uttalanden som indirekt känns som en dödsdom för Friendfeed.

Mer på Techcrunch , The Next Web och på FriendFeeds officiella blog.

augusti 5, 2009

Viral loops vs Viral tools

(Skrev det här utkastet för några dagar sedan. Avbröt skrivandet, och nu har jag glömt bort poängen. Men jag tyckte ändå det var värt att publicera, så ni  får helt enkelt hjälpa mig i kommentarerna.)

Det är viktigt att få sin tjänst, sitt innehåll eller sin reklam viral på internet. Vare sig det handlar om en PR-kampanj eller att få fler medlemmar så är det spridandet, distributionen, som gör att det lyckas eller inte. Att synas i sökmotorer och att få en slags viral spridning är mer eller mindre de enklaste och klart viktigaste distributionssätten på internet, åtminstone när man pratar om sådan distribution man inte betalar för.

De som jobbar med detta brukar oftast inrikta sig på att producera sådant innehåll som folk gärna sprider vidare. Oftast något väldigt oväntat. ”Bloggbart” eller sånt man vill berätta för sina kompisar om, sånt man vill Twittra om. Drömmen är en positiv bloggbävning, en riktig ”snackis”. Det är inte ofta själva distributionen är en viktig del av kampanjen, tjänsten eller vad det nu är för innehåll (klassiska exemplet: videoklipp), man hoppas på det bästa.

Något jag skulle vilja kalla ”Viral tools” är välanvända. Det är sådant som gör det enklare för folk att distribuera det vidare. Ofta är detta en ”Retweet this”-knapp, en Sharethis-widget eller ”Kopiera den här koden för att visa videoklippet på din blogg”. Detta är något väldigt viktigt, desto lättare att sprida vidare något desto fler kommer göra det. Däremot ska man inte överskatta effekten, det är inte knapparna som gör något viral. Men de hjälper (varför tror ni annars så många stora tidningar i USA har Digg-knappar? Jo, hamnar de på startsidan får de sjukt mycket trafik).

Precis som jag utrönat i en annan bloggpost, som fortfarande är högaktuell, handlar dock ”Viral loops” om något helt annat. Och för webbtjänster är detta väldigt viktigt.

Jag tycker t.ex. Teds kartor är grymma men de har ingen viral loop inbyggd. När jag sprider vidare en recension, ett café eller en karta så stannar det vid det. Mina kompisar fortsätter inte per default sprida vidare dessa. Det blir ingen loop där jag tipsar 10, de 10 tipsar 10 var (dvs 100) och där de 100 sprider vidare till 10 000.

Självklart är det väldigt svårt att uppnå detta och det kanske inte heller vore viktigt för dessa tjänster. Det är dock extremt kraftfullt när det fungerar. Facebook spreds delvis väldigt snabbt för att 1. någon blir medlem 2. denne vill ha kompisar för att få ut något av tjänsten, bjuder in sina kompisar 3. dessa kompisar bjuder in sina kompisar 4. någon lägger upp bilder, taggar två personer men den tredje personen har ännu ej facebook, de bjuder in den personen så han/hon kan se bilden 5. hon bjuder in sina kompisar… och så fortsätter det.

Lyckas man skapa en positiv viral loop har man verkligen lyckats. Oftast krävs det att tjänsten i sig skapar den här virala loopen, att loopen startas för att de som använder tjänsten då får större värde.

Så vad är då egentligen skillnaden på en viral loop och en viral tools? Jo viral tools kan man använda på allt innehåll, det är något av en ”hoppas på det bästa”-taktik, som dock alltid ska användas, medan viral loops är något som startar av sig självt och som nästan alltid är en (ofta omedveten) del av tjänsten/innehållet i sig.

Viral tools ska dock inte vara en taktik för distribution i sig, det är bara verktyget som gör det lättare att distribuera. Viral loops däremot är lika osäkert som söktrafik men en äkta bra distributionsmöjlighet.

juli 20, 2009

Känslan av realtid viktigare än den egentliga tiden?

Jag har börjat fundera på om inte känslan av att någonting är i realtid är mycket viktigare än den egentliga tiden.

Vissa tjänster, t.ex. IM-tjänster som Skype, Live/MSN messenger och Google Talk är förstås helt beroende av att vara äkta realtime. Frågan är dock om användarna på tjänster som Twitter, Google Reader och Facebook märker någon skillnad om det är lite delay så länge känslan är att det händer just nu. Friendfeed är så, tycker jag. De plockar in innehållet väldigt snyggt och därför känns det realtime, medan det i själva verket går lika segt som på Facebook.

Känslan är ibland viktigare än det riktiga. Tyvärr failar de flesta både på snabbheten och känslan. Det är i princip bara Friendfeed som lyckas något så när.

juli 5, 2009

Förändringens tid kräver förändringar även av redan bra webbtjänster

Det är viktigt att våga förändra sin webbtjänst hela tiden. Även förändringar som till en början kan tyckas göra riktigt ont.

Två webbtjänster som verkligen vågat förändra sig ofta och ganska mycket är Facebook och Gmail. Två av web 2.0-världens största succéer.

Facebook ändras varje vecka och beteendet följer med, snabbare än någon annanstans. När de gav större fokus till status updates började de blossande diskussionerna under dessa få bättre fart än någonsin. När de gav tredjepartsapplikationerna mindre fokus fick dessa färre användare men kvalitén ökade.

Gmail har kanske inte gjort lika stora förändringar som Facebook men ändå märks de småändringar de gör extremt tydligt. Deras förbättrade labels som de ändrade i veckan inte minst, vilket åtminstone för mig gav dessa mycket större värde. Och de har ju labs med många innoativa nyheter både nu och då.

Det är förstås att ljuga lite men jag tycker Flickr och Myspace inte förändrats nånting sedan jag började använda de två tjänsterna.

Myspace har väl iförsig bytt design ett par gånger, men jag har ärligt talat aldrig märkt någon skillnad. Och trots hyfsat aktiv användare av Flickr har jag aldrig sett någon förändring där över huvud taget. Det händer säkert mycket utanför mitt synfält (jag är t.ex. inte särskilt intresserad av geotaggning för mitt användande än vilket gör sådana features rätt värdelösa, och uppsnappas inte av mig) men inget som jag märkt av. Inte ens de självklara svagheterna som man kan irritera sig över (t.ex. en ”ladda ned alla mina bilder i originalupplösning”-knapp som jag gärna skulle vilja ha) har fixat sig med tiden. Och sure, konceptet funkar ju. Jag hänger kvar. Men ändock, jag vill se saker hända med tjänsten.

”Varför ändra ett vinnande koncept” är skitsnack. Det är förändringar vi egentligen gillar, speciellt om de i slutändan gör tjänsten bättre. ”Låta tjänsten lyfta ett snäpp till” gäller även för våra älsklingstjänster som redan är sjukt bra. Vi kommer gilla’t om de bara vågar.

maj 28, 2009

Så kan lokaltidningar bli populära på nätet

Det pratas mycket om tidningsdöden och deras problem med att tjäna pengar på internet. Jag tror inte det handlar om journalistik, affärsmodeller eller nyheter – det handlar helt enkelt om att göra en produkt som någon är intresserad av.

Så jag funderade lite på min och andras mediekonsumtion, hur mitt intressespann ser ut och vilka länkar/nyheter med lokal anknytning som sprids i mitt nätverk. Resultatet blev en blandning av förändringar lokaltidningar borde göra och helt andra spontana idéer för hur en lokalsajt (tidning blir det inte, tillslut) borde fungera! I mångt och mycket handlar det bara om att fokusera på rätt saker…

1. Inga nyheter eller artiklar om nationella eller internationella händelser. Och framförallt inga TT-artiklar! Däremot gärna artiklar om nationella/internationella händelser, ur ett lokalt perspektiv. Ett bra exempel är EU-valet. Självklart vill jag läsa om EU-valet på en lokal sajt men ska man vara bäst på lokalt innehåll måste man förstå att det är mycket intressantare att läsa om hur sin region/stad får för effekter av olika beslut än vad Sverige får.

2. Vilket ”shareable content” tror ni är det som delas mest med lokal anknytning? Vimmelbilder! Ge Glife, Nightlife, Efterfesten och framförallt sajter som Ågatan eller The Best of Gefle en rejäl match!

3. Vilka händelser/nyheter är (nästan) alltid lokala? Jo events! En riktigt bra eventkalender och rejäl bevakning av sådana händelser (av alla de slag, såklart) ger alltid mycket intresse. ”Vilka var där?”-grejen funkar inte bara i kändis/skvallerpressen…

4. Vad kan en lokalt förankrad sajt tjäna pengar på som inte en nationell kan? Tja, som alltid är det lokala det som ska vara fokuset. Rekryteringsannonser är fortfarande extremt bra pengar. Annonser för events/händelser likaså. Bostadsmarknaden är även den lukrativ och väldigt lokalt fördelaktig. Och därför: skapa innehåll och forum för dessa ämnen (finns många fler). Finns det stort intresse från annonsörer inom ett visst område, finns det nästan garanterat intresse kring sådant innehåll också. Allt som man spontant skulle söka på i Google med en sökterm ”sökterm stadsnamn”, t.ex. ”jobb i Linköping”, är mer eller mindre sånt innehåll man ska fokusera på.

5. Make it social, stupid! Ja är det någonstans det sociala redan spelar en viktig roll så är det i de lokala nyheterna. ”Snackisar” är ofta lokala, alltså har lokalt förankrade nyhetsförmedlare en fördelaktigt bra möjlighet att skapa engagemang på sina sajter genom sociala diskussisionsmöjligheter. Twingly, kommentarer och kanske t.o.m. diskussionsforum med mer traditionell användarmodell. De här sakerna är extremt outvecklade även på nationella/internationella sajter. Så varför inte sätta ned foten o visa hur det ska gå till? Titta på hur diskussioner går till på Facebook och inspireras därifrån. That’s how it should be.

Listan kan såklart göras mycket längre. Något mer ni tänker på?