Författare: Anton Johansson

European Pirate Summit

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

För snart två år sedan skrev Michael Arrington en numera klassisk bloggpost med rubriken ”Are You A Pirate?”, om entreprenörskap. Något som inspirerade några tyskar så till den grad att de startade konferensen European Pirate Summit, som blev idelt hyllad förra året.

Och i år ska jag dit. Bland annat för att lyssna på Andreas Ehn från Wrapp, Robin Wauters från The Next Web och Saul Klein från Index Ventures. Mest åker jag dock dit för att träffa europas pirater, förstås!

Konferensen är invite only, men ansökan är inte stängd. Fyll i rabattkoden ”TwinglyEPS12” i ”Your message”-fältet när du ansöker till eventet och du får 20% rabatt. Har du ett startup och vill pitcha finns fortfarande möjligheten även för det.

Ska du till Köln och pirata med mig, hojta! Annars kanske vi ses på Media Evolution i Malmö?

De nya spelreglerna

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

En formulering jag använt ofta de senaste månaderna är att ”vi vill konkurrera på de nya spelplanerna, App Store och Facebook Social Graph”. Som en slags motreaktion till den nästintill monopola situationen med söktrafik från Google.

Google är utan tvekan den viktigaste tillväxtplattformen för de flesta idag, särskilt hos de transaktionstunga aktörerna inom till exempel ehandel. Något som idag håller på att förändras.

En av de största fördelarna med att Apple App Store slagit igenom så stort de senaste åren är att vi fått en ny distributionskanal. Google har inte längre ensamrätt till spelplanen, det finns även möjlighet att lyckas i App Store. Vilket tillsammans med Facebooks sociala (virala!) graf blivit en ny maktfaktor. Att bli en ”Top App” i App Store är ett minst lika attraktivt sätt som att lyckas skaffa sig söktrafik från Google, om än något svårare för long tail-aktörer (inkl nationella satsningar på enskilda marknader).

Detta gör att många aktörer tvingas fokusera på nedladdningar, eftersom det är det som driver upp placeringarna i topplistorna. Om du startade från scratch idag, skulle du börja med att optimera för nedladdningar i App Store eller för söktrafik i Google?

Facebook som framtidens globala betalningssystem

Publicerat den av Anton Johansson4 kommentarer

I veckan blev det klart att Facebook ska börsintroduceras, vilket innebar att många siffror från företaget blev officiella. Bland annat framkom att ”betalningar” inbringar $557 miljoner till företaget varje år.

Within Facebook’s S-1, the social network revealed that its Payments business is bringing in $557 million in revenue per year. As the company explains, it currently requires Payments integration in games on Facebook. But according to the filing, Facebook is considering what could be very big moves in the payments space.

From the filing, Facebook writes that “we may seek to extend the use of Payments to other types of apps in the future.” It’s not specific about what these other apps are, but they could include anything that somehow uses Facebook. Dating apps, social shopping apps, news-reading apps — who knows? The filing is meant to paint a broad picture of where Facebook is headed, and the line could just be a simple aside for potential investors. But still, any developer running payments in a way that connects to Facebook should keep it in mind.

Currently, via its payments product, Facebook is taking a 30 percent cut of all payments of virtual goods transacted within games on the network. Zynga accounted for approximately 12% of Facebook’s revenue, much of which was comprised of revenue derived from these payments processing fees. Payments are a huge revenue generator for Facebook.

(…) There is certainly no guarantee that Facebook is going to become the next PayPal, but considering the amount of times the payments business was mentioned in the filing, as well as statement of the potential plans for expansion, it could be a significant business in Facebook’s future as a public company.

En av de infrastrukturinstallationerna som går att göra mest pengar på är den som handlar om betalningar. Den som blir plattformen för betalningar, kan med hjälp av procentuellt små summor på varje transaktion skapa enorma intäktsflöden om de lyckas skapa en tillräckligt stor användarbas. Paypal, Square och Apple App Store är några bra exempel på det.

Mycket tyder på att den gamla infrastrukturen för betalningar på nätet kommer att få allt större konkurrens från aktörer som Facebook, Amazon, Google, Apple och här i Europa även Klarna.

Facebook Connect innebär att vi redan är inloggade på en stor del av webben via Facebook. Genom att erbjuda one click buy-liknande format som betalningssystem, skulle göra att de tar bort barriären av att uppge kort- eller fakturauppgifter vid köp. Apple App Store och Amazon.com fungerar i mångt och mycket redan så men Facebook Connect finns på miljontals andra sajter, vilket gör potentialen så mycket större. Med en hyfsat validerad identitet, förifylld leveransadress, förifyllda kortuppgifter och kvitto via epost kan Facebook bli en fantastiskt smidig användarupplevelse för handlande konsumenter på nätet. Inget företag har samma möjligheter att förändra hur vi betalar på nätet som Facebook i dagsläget och med tanke på potentialen vore det oerhört dumdristigt om de inte gav sig in på betalningsspåret.

”The always logged in-experience” är så mycket mer än att slippa registrera sig på alla tjänster försig med samma uppgifter varje gång, det är en av Facebooks potentiellt största intäktsströmmar i framtiden. Vilket det även kan bli för både Google och Apple nu när de kontrollerar betalningarna via smartphoneappar och snart också offlinebetalningar via mobilen. En potentiellt ännu större möjlighet än Facebooks.

När vår (kultur)konsumtion blir digital, skapas även ett hårdvaruskifte som påverkar (e)handeln

Publicerat den av Anton Johansson8 kommentarer

Det är oftast skivbolagen och upphovsmännen som utmålas som de stora förlorarna på fildelningen av musik. Även hårdvarutillverkarna förlorar dock stort på detta men tillskillnad från rättighetsinnehavarna finns ingen lösning i sikte. De blir orelevanta. När vårt beteendemönster förändras från exempelvis att lyssna på musik via CD-skivor till streaming, blir det även ett skifte för den tekniska infrastrukturen bakom. Fildelning eller streaming spelar ingen roll.

Fasta och portabla CD-spelare, högtalarsystem och förstärkare ersätts av en smartphone med ett par hörlurar.

När allt större del av vår konsumtion är via mobiltelefonen, ökar behovet av till exempel hörlurar och mobilabonnemang. Hörlurar och uppkoppling blir den nya digitala kulturens infrastruktur – inte skivor, dvd-spelare, tv-apparater och surroundsystem. Playknappen försvinner inte, den dyker bara upp på en annan plats.

Det är samma sak för skiftet från böcker till eböcker (bokhyllor), dvd-skivor och kabel-tv till film- och tv-streaming (dvd-skivor, dvd-spelare, bluray-spelare, tv-apparater, surroundsystem, tv-tidningar och fjärrkontroller). När vi läser böcker på vår tablet, ser film på vår dator och lyssnar på musik via vår mobil försvinner många av de behov av hårdvara vi haft tidigare. Även om de stora hårdvaruaktörerna lär hitta nya tekniska prylar vi behöver, så är det med stor sannolikhet många av de inte kommer finnas kvar i ett teknikskifte där tv:n är detsamma som en datorskärm. Eller för den delen, en smartphone detsamma som en kamera.

Ett av de tydligaste exemplen på hur hårdvara blir orelevant infrastruktur snabbare än någonsin är 3g-dongeln. För bara 2-3 år sedan hade 3g-dongeln sin storhetstid, medan de idag i allt större utsträckning är inbyggda i datorerna, våra tablets och smartphones. Är de inte redan inbyggda, använder vi vår smartphone som dongel. På bara några år har 3g-dongeln gått från att vara en av de mest sålda (och mest lukrativa) hårdvaruprylarna till att i princip redan vara uttagerad av ny teknik.

Detta skifte, som är som tydligast för tv, film och musik där streaming på mycket kort tid blivit de facto standard för vår konsumtion, påverkar i hög grad de gamla aktörerna. Sony må vara en stor spelare på mobilmarknaden men de är ingen teleoperatör.

Likaså är det lätt att tänka att Ginza och Cdon (två imperium byggda på försäljningen av  CD- och DVD-skivor) är de stora förlorarna inom ehandeln på det nya digitala skiftet för kultur. Och de tragglar säkert med verkligheten att Bluray- och dvd redan hann bli old-school innan de slagit stort. Skiftet från skivor till ett bredare sortiment med böcker och allt möjligt (från kosttillskott till skor) pågår för fullt. Ändå är det inte omöjligt att det är Inwarehouse, Netonnet, Siba och Webhallen som kommer bli de största förlorarna, liksom de varumärken som säljs där (Sony, Panasonic, Samsung, LG). Den nedåtgående försäljningstrenden för cd- skivor är troligt mycket starkare än den för dvd-spelare idag men det kan också skapa en segrörlighet. Ett exempel på en aktör som redan reagerat är Cyberphoto som börjat sälja hushållsmaskiner efter vikande försäljningssiffror av kameror.

Det finns en anledning till att mobiltillverkare köper hörlursmärken, mobiloperatörer säljer mobiltelefonerna i sina egna butiker istället för via partners och att datortillverkare även vill sälja tv-boxar. De sitter på framtidens infrastruktur.

I skiftet till digital konsumtion skapas även ett hårdvaruskifte. Streaming och fildelning dödar inte några rättighetsinnehavare. De dödar de som tillverkar skivorna, de som tillverkar cd-spelarna och de som säljer dessa. Vi fortsätter lyssna på musiken men vi fortsätter inte köpa lika många prylar.

Foto (CC): Mikey G Ottawa

Android vs iOS

Publicerat den av Anton Johansson6 kommentarer

”More than two-thirds of iOS users had upgraded to iOS 5 a mere three months after its release. Anyone out there think that Ice Cream Sandwich will crack the 20% mark on Google’s platform pie chart by March? How about 10%? Anyone? Anyone? Bueller?” – Techcrunch

Jag har någon slags sarkastisk teori om att anledningen till att det fortfarande är så krångligt att uppdatera iOS (sätta i sladden, öppna iTunes, helst på samma dator som man installerade telefonen på, ej syncat med backups från andra datorer etc) är för att Steve Jobs alltid fick nyuppdaterade iPhones i sin hand, så han slapp krånglet och därmed aldrig la energi på att göra det enklare. Det är krångligt att uppdatera sin iPhone till senaste versionen av iOS, även om det förbättras kraftigt i och med iOS5 (nu går det t.ex. att uppdatera via wifi).

Android har dock ett helt annat problem – tillverkarna uppdaterar inte de gamla telefonmodellerna så de stödjer nya versioner. Har du Android 2.2, lär du få fortsätta ha det ett tag till. Vilket gör att det är få Androidlurar som klarar av apps som är anpassade för (och utnyttjar möjligheterna i) de senaste Androidversionerna. Med Android går det helt enkelt inte ens att uppdatera sin device i många fall.

”OS fragmentation is the single greatest problem Android faces, and it’s only going to get worse. Android’s massive success over the last year mean that there are now tens if not hundreds of millions of users whose handset manufacturers and carriers may or may not allow them to upgrade their OS someday; and the larger that number grows, the more loath app developers will become to turn their back on them.”

Det är kanske inte så konstigt om det slutar med bara en stark vinnande aktör tillslut, om det gör saker och ting så pass mycket enklare för alla parter.

Details matter

Publicerat den av Anton Johansson7 kommentarer

”Path shows that apps do get second chances, but only if they come out completely rethought. The initial reaction still makes or breaks the product because it is carried so far by social media. It is getting harder and harder for products to hide in obscurity until their founders figure out what consumers really want. Reputations are made, or broken, in realtime. The details matter.”

Jag tycker mig se en tydlig trend den senaste tiden att det är de startups med en ganska så förfinad produkt redan vid lansering som även får traction. En slags motreaktion till ”minimum viable product”-tänket, där även de mest obskyra betaversionerna kunde bli hypade in i oändlighet för ett par år sedan. Det krävs mer än en bra idé och en enkel betaversion för att få någon att reagera, vare sig det är branschpress eller användare. Desto bättre produkt från början, desto bättre möjlighet att lyckas. Details matter.

Instagram, Square, Izettle, Wrapp, Spotify, Dropbox, Quora, Soundcloud och Toca Boca är bara några exempel på fantastiska startups som lanserats de senaste åren med en slick finish och nästintill färdig produkt från start. Och lyckats ofantligt väl.

Oink, Amen, 6wunderkinder, Readmill och ovan nämnda Path är några andra exempel. Startups med produkter som kanske inte har haft de mest välutvecklade koncepten från dag ett men där deras grymma finish från densamma gjort att de ändå blivit hyllade. Med resultatet flygande start.

Alla nämnda har med en approach inte helt olik Apples ett produktfokus.

”Usually, business are profit-first, not product-first.  They’re usually run by people who want to build their bank accounts, not amazing products.  Usually, the head of design isn’t a damn knight.”

Det är kanske vad som krävs för att lyckas i dagens realtidsdömande startupvärld. En snabbväxande trend bland lyckosamma startups verkar det vara hur man än vrider och vänder på det.

Facebook och tålamod

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

När vi började använda Facebook var det en ganska enkel tjänst. Vi höll koll på våra vänner och berättade om våra liv. Hur ser Facebook ut idag? En betydligt mer komplex tjänst. ”Nya Facebook” med Timeline, Messages och Groups i spetsen är långtifrån att ha en vänlista och ett flöde med deras uppdateringar.

Den senaste tiden har de flesta diskussioner jag deltagit i om Facebook handlat om just komplexitet. ”Jag har inget tålamod, orkar inte med Facebook längre. Krångligt!” är ett citat från en vän under julhelgen. Vi upplever Facebook inte bara krångligare för att vi har alltfler vänner där, utan för att tjänsten blir allt svårare att manövrera. Vem har inte fabblat med privacy settings och inte alls förstått vad resultatet blev? Eller famlat i news feed och inte alls förstått hur den visar vissa vänners statusuppdateringars men inte andras?

Men. Det spelar ingen roll hur lite tålamod vi har, vi kommer fortsätta använda Facebook minst lika mycket ändå.

Facebook behövde vara en enkel tjänst i början. De hade bara några futtiga sekunder för att fånga vårt engagemang, intresse och få oss som aktiva användare. Då kan de inte ha en komplex användarupplevelse. Medan idag, när vi redan är engagerade användare av Facebooks många tjänster kan ha en inlärningsperiod på kanske inte ens minuter utan timmar.

Om de hade 10 sekunder på sig att lära oss en ny funktion för fem år sedan, så har de kanske 1h på sig idag. Det är stor skillnad. Vi behöver inte förstå allting på en gång, för vi kommer använda Facebook så mycket att vi tillslut lärt oss hantera de nya funktionerna ändå. Och även om vi slutar besöka profilsidan när den byts ut till timeline för att den känns svårmanövrerad, så använder vi Facebook för chatt, messages, födelsedagsgratulationer och grupper. Och tillslut har vi lärt oss både manövrera och gilla nya timeline. Facebook har blivit en så viktig plattform för så många olika behov i våra liv att de kan kosta på sig att inte alltid ha låg inlärningströskel.

Tålamod eller ej, vi har så många anledningar att fortsätta använda Facebook idag att det inte spelar någon roll. Med tiden lär vi oss gilla det ändå.

En mognande bloggosfär

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

Det har pratats en del om bloggvärlden de senaste veckorna. Är bloggen på dekis? Har bloggandet börjat avta? Hur har bloggvärlden förändrats och hur ser framtiden ut?

När jag började blogga 2004-2005 var sociala medier helt nytt. Bloggvärlden hade precis börjat växa sig till ett stort fenomen. Bloggen var det nya, spännande, sociala mediet på allas läppar. Lunarstorm, Wikipedia, MSN, Myspace och ett par andra sajter var fortfarande de dominerande ”nya” medierna. Bloggen som koncept blev snabbt både större än Lunarstorm, Myspace och andra nya medier.

2011 är situationen en annan. 2004 startade Facebook, 2005 lanserades Youtube, 2006 grundades Twitter. Tre tjänster som tillsammans med bloggfenomenet totalt dominerat det vi idag så självklart kallar sociala medier.

Det som jag och många andra berättade i våra bloggar 2005 har idag hittat nya, mer anpassade, forum. Då publicerades och diskuterades det mesta i bloggform, idag delas de upp bland de olika sociala medierna. På Twitter frågar vi saker, delar länkar och berättar det som händer just nu. Youtube är plattformen för alla typer av videomedier. Och Facebook har ersatt både MSN (IM-chatt), Lunarstorm (hålla koll på vännerna) och tusen andra saker. Av alla tjänster är naturligt Facebook den som förändrat mest, som ersatt mest, som blivit plattformen för så mycket.

En viktig sak att påpeka är dock att Facebook, Twitter och de andra sociala medierna inte ersatt bloggen, utan blivit ett komplement. Det är inte konstigt att bloggen kom före Twitter, Facebook och de flesta andra sociala medier vi använder idag. Det är den form av media som liknar traditionella medier mest, längre texter i artikelform. Många olika publiceringsverktyg, svårt att få överblick, alla är sina egna utgivare. Med Twitter och Facebook har vi helt tänkt om, valt att göra helt nya medier som vi inte sett tidigare.

Tittar man på bloggen som koncept så passar det för en viss typ av innehåll. Video, längre texter, strukturerat innehåll, att blanda typer av medieinnehåll. Det är också den typen av innehåll som vi idag publicerar i våra bloggar. Blogganpassat innehåll. Precis som vi bara publicerar en del saker på Twitter pga dess begränsningar och styrkor, publicerar vi vissa saker i våra bloggar pga formatets begränsningar och styrkor. Som Matti säger: ”Det finns inget bättre att twittra om än sitt senaste blogginlägg!”.

Tillskillnad från både Twitter, Youtube och Facebook har bloggen en spretig infrastruktur. Dessa tre tjänster kontrollerar sitt API, sin plattform och sin tjänst. Ett Tweet ser alltid likadant ut, en Youtubelänk går alltid till Youtube.com. Så fungerar inte bloggvärlden.

Det är både en styrka och en svaghet i bloggarnas spretiga infrastruktur. Eftersom det är ett helt öppet koncept utan någon totalt dominerande spelare, blir det svårare under t.ex. Arabiska våren att blockera kritiska röster. Det är inte svårt att stänga ned Twitter.com, Facebook.com eller Bambuser.com – men det är nästan omöjligt att blockera bloggvärlden utan att stänga av hela internet. En styrka som dock blir en svaghet i användbarhet. Spretigheten gör det svårt att ta till sig bloggvärlden, att följa den och att hitta i den – vilket skapat en marknad för spelare som Twingly (sök), Bloglovin (följ) och Bloggportalen (topplistor).

Bloggen som koncept har också utvecklats enormt mycket de senaste åren. Det är lätt att glömma bort Tumblr och Posterous när vi diskuterar bloggar. Tjänster som gjort det enklare än någonsin att blogga och som dessutom tillskillnad från den tidigare spretiga bloggosfären byggt in funktioner för att följa och söka direkt i tjänsten. Tumblr fungerar mycket mer som Twitter än som traditionella bloggplattformar som Blogger.com, WordPress och Blogg.se – vilket gjort bloggvärlden mycket större. Tumblr är idag en av världens största sajter och har över 30 miljoner bloggar, fler än WordPress.

Bloggandet är alltså inte på dekis, mediet har bara börjat hitta formen. Hittat sin plats i de sociala medierna, hur det kompletterar såväl Twitter som Facebook.

Har kvalitén i bloggvärlden sjunkit? Tvärtom, tror jag. Bloggen passar bättre till kvalitativt innehåll än såväl Facebook som Twitter, särskilt i samhällsdebatten. Tumblr-bloggarna och Dagens outfit-inlägg till trots – mer och mer initierat medieinnehåll publiceras i bloggform. Välskrivna analyser, debattinlägg och berättelser som är enklare att förmedla i ett blogginlägg än i tre tweets kommer helt enkelt fortsätta publiceras i bloggform även framöver. Precis som dagens outfit-inläggen i modebloggarna, ända tills det kommer ett smartare socialt medie att ta hand om de också (eller är Tumblr kanske lösningen men få svenska modebloggar har hittat dit än?).

Bloggen som koncept stärks för var dag som går, infrastrukturen för bloggvärlden har börjat sätta sig och vi börjar äntligen använda bloggmediet till det innehållet som det passar bäst till.

Jag tror vi just nu ser ett fenomen bli en etablerad medieform, om än i förändring. En mognande bloggosfär.

Skiftet från distribution till konsumtion

Publicerat den av Anton Johansson3 kommentarer


Foto: chrishimself

Thomas Baekdal, en av de mest initerade trendsparna för digitala skiften just nu om du frågar mig, listade i början av året några makrotrender för 2011. En av dessa, ”The shift from distribution to consumption”, finner jag extra intressant. Tyvärr har jag inte hittat någon text där han utvecklar ett längre resonemang kring detta, så jag tänkte försöka själv istället.

Jag tänker såhär. Att första steget i digitalisering handlade om att digitalisera det faktiska innehållet, må det vara text, musik eller vadsomhelst, till digitala format. Det blev pdf, mp3 och mpeg. Medan det andra steget, det skiftet vi är inne i nu, handlar om att molnifiera dessa pdf:er, mp3:or och mpeg-filer till playknappar. Fokus har skiftats från att distribuera till att tillgängliggöra.

Rent krasst hade vi alltså en distributionsfokuserad handel och digitalisering tidigare, där de flesta aktörer endast hanterat produktion och distributionen. Konsumtionens kontext och användarupplevelse hade slutanvändaren makt över. När boken eller CD-skivan blivit såld försvann förlag och butiker ur värdekedjan.

Idag går utvecklingen mot att aktörerna även tar hand om konsumtionen, användarupplevelsen. Spotify distribuerar inte bara musiken, de kontrollerar hur vi konsumerar den. När Amazon lanserade Kindle var det inte bara ett stort skifte från böcker till eböcker, det var att ta ett helhetsgrepp om hela kedjan: produktion, distribution, konsumtion. Tidigare låg fokus på de två förstnämnda men i takt med att det blir allt billigare att producera och distribuera ligger framtidens mest lukrativa del i konsumtionsledet. Det är när man kontrollerar konsumtionen man kan ta betalt.

Ett annat exempel där distributionen blir alltmer sekundär är spelvärlden. Det finns inte längre någon anledning att gå till en butik, ehandels eller fysisk, för att köpa ett spel. Med Steam och Xbox Marketplace kan man betala direkt för att få tillgång till ett spel, så man kan börja spela. Inte få spelet hemskickat till brevlådan, eller en skiva i handen. Den traditionella distributionsidén om att skicka något från Punkt A till punkt B är borta. Distributionen sker i bakgrunden när vi konsumerar den, i samma sekund. När jag trycker på playknappen så börjar musiken i Spotify spelas, hela användarupplevelsen av att först få den distribuerad till mig innan jag kan trycka på play försvinner.

I ett större perspektiv handlar det här inte bara om musik, böcker och spel. Dagens handel (inklusive ehandeln) handlar om att distribuera varor. De som producerar och de som distribuerar är de stora vinnarna. Vad vi nu ser är en trend mot att det är de som producerar och de som skapar bästa användarupplevelsen, konsumtionen, som blir de stora vinnarna. Desto enklare det blir att distribuera, desto mindre del av värdekedjan innehar den. När all musik, alltid, är tillgänglig gratis är det inte längre själva streamingen man betalar för – utan tillgången och användarupplevelsen.

Jag tror det här bara är början. Det lär bli färre ”ladda ned” och fler ”click here to play”.

Det är inte bara hur en berättelse berättas, utan vem som gör det

Publicerat den av Anton Johansson3 kommentarer

Nyligen lämnade Michael Arrington Techcrunch, världens mest inflytelserika teknikblogg som han grundat, byggt upp, varit chefredaktör för och sålt till AOL. Det är en lång story om varför men kort och gott: Arianna Huffington lät inte Techcrunch utse ny chefredaktör själva (enligt Arrington, som redan offentliggjort att han skulle bli riskkapitalist istället för chefredaktör på heltid) och det ledde till ett offentligt bråk där ingen egentligen visste någonting. Komplext, och tråkigt.

Mycket går att säga om Michael Arrington men en sak jag genuint ser upp till honom för är hur han byggde upp Techcrunch. Självklart genom att göra den mest initierade journalistiken, få flest scoop, skriva bästa analyserna och genom att bygga upp ett förtroende om att vara bästa nyhetskällan för webb- och entreprenörskapsrelaterade ämnen. Viktigast var dock hans team.

Michel Arrington knöt till sig världens bästa skribenter om teknik, entreprenörskap och webb: Sarah Lacy, MG Siegler, Paul Carr, Robin Wauters, Leena Rao, Alexia Tsotsis, Mike Butcher, Jason Kincaid och Erick Schonfeld. För en oinitierad låter det som vilka namn som helst, för oss som läser om tekniknyheter dagligen är de här superstjärnor. Världens bästa teknikskribenter, i samma team. Såg man att det var MG Siegler som skrivit, visste man att det var en huvudnyhet med en intressant vinkel. Sarah Lacys analyser, Mike Butchers bevakning från Europa, Alexia Tsotsis härliga avslappnade språk, Michael Arringtons förmåga att skapa debatt och Paul Carr’s vansinnigt roliga kolumner. Allt detta under samma varumärke, Techcrunch. Världens bästa nyhetssajt om teknik, tack vare namnen på skribenterna.

När så Michel Arrington lämnade, började det här teamet luckras upp. Paul Carr lämnade (och startar ett nytt medieföretag med investering från Michel Arrington), MG Siegler följde med Michael Arrington och blev riskkapitalist (skriver numera bara kolumner om Apple) och tittar man nu på de 20 senaste posterna på Techcrunch.com så är de flesta skrivna av nya namn jag inte känner igen. Fortfarande bra journalistik och mycket trafik men inte riktigt lika intressant. Techcrunch lär leva vidare, fortsätta vara teknikvärldens viktigaste blogg. Det fantastiska teamet han byggt upp lär dock aldrig återförenas. Tyvärr. Även om det såklart kommer bli nya profiler att följa, tack och lov.

Så vad vill jag ha sagt med denna berättelse? Jo, att Ajour är intressant för sitt team av skribenter. Journalistik är ingen rocket science, vad journalisterna själva än påstår. Det är inte hur en berättelse berättas, hittas eller publiceras som är det riktigt intressanta. Utan vem som gör det. Att få ihop ett riktigt vasst team av skribenter som med egen ton, personlighet och känsla sätter sin prägel på en nyhetsblogg som Ajour är på riktigt spännande. Jag vill läsa berättelser berättade av personligheter med sin egen prägel, ton och känsla.

Det är därför jag gillar Techcrunch och det är därför jag tror att jag kommer att gilla Ajour.