Missa inte den här superbra artikeln om Mahalo med Jason Calacanis. Väldigt intressant att se hur de förändrat, fortsatt utvecklas och nu kommer nå break-even snart. Och såklart: om deras affärsmodell, intäktsströmmar och varför de lyckats göra en community av deras innehållsskapande som är till gagn för alla parter.
Författare: Anton Johansson
FaceBook köper FriendFeed
Det här är big news. Facebook, med över 250 miljoner användare, köper ”lilla” innovativa Friendfeed med cirka 1 miljon användare.
Friendfeed har redan från början varit väldigt innovativa och Facebook har vid mer än ett tillfälle kopierat deras innovation. På så sätt, och för att Friendfeed har ett välbeprövat och väldigt duktigt team med Paul Buchheit i spetsen (han som utvecklade Gmail från början), känns det här som ett väldigt bra uppköp.
Robert Scoble, en av Friendfeeds mest tongivande användare och evangelister, ringde upp både Friendfeed och Facebook för kommentarer. Lyssna här. Det tråkiga är dock att de inte ger så mycket hopp för Friendfeed. Paul Buchheit säger att de definitivt kommer hålla servrarna uppe men att ”det inte är bestämt” om de ska fortsätta utveckla Friendfeed eller om de kommer fokusera helt på Facebook. Uttalanden som indirekt känns som en dödsdom för Friendfeed.
Mer på Techcrunch , The Next Web och på FriendFeeds officiella blog.
Viral loops vs Viral tools
(Skrev det här utkastet för några dagar sedan. Avbröt skrivandet, och nu har jag glömt bort poängen. Men jag tyckte ändå det var värt att publicera, så ni får helt enkelt hjälpa mig i kommentarerna.)
Det är viktigt att få sin tjänst, sitt innehåll eller sin reklam viral på internet. Vare sig det handlar om en PR-kampanj eller att få fler medlemmar så är det spridandet, distributionen, som gör att det lyckas eller inte. Att synas i sökmotorer och att få en slags viral spridning är mer eller mindre de enklaste och klart viktigaste distributionssätten på internet, åtminstone när man pratar om sådan distribution man inte betalar för.
De som jobbar med detta brukar oftast inrikta sig på att producera sådant innehåll som folk gärna sprider vidare. Oftast något väldigt oväntat. ”Bloggbart” eller sånt man vill berätta för sina kompisar om, sånt man vill Twittra om. Drömmen är en positiv bloggbävning, en riktig ”snackis”. Det är inte ofta själva distributionen är en viktig del av kampanjen, tjänsten eller vad det nu är för innehåll (klassiska exemplet: videoklipp), man hoppas på det bästa.
Något jag skulle vilja kalla ”Viral tools” är välanvända. Det är sådant som gör det enklare för folk att distribuera det vidare. Ofta är detta en ”Retweet this”-knapp, en Sharethis-widget eller ”Kopiera den här koden för att visa videoklippet på din blogg”. Detta är något väldigt viktigt, desto lättare att sprida vidare något desto fler kommer göra det. Däremot ska man inte överskatta effekten, det är inte knapparna som gör något viral. Men de hjälper (varför tror ni annars så många stora tidningar i USA har Digg-knappar? Jo, hamnar de på startsidan får de sjukt mycket trafik).
Precis som jag utrönat i en annan bloggpost, som fortfarande är högaktuell, handlar dock ”Viral loops” om något helt annat. Och för webbtjänster är detta väldigt viktigt.
Jag tycker t.ex. Teds kartor är grymma men de har ingen viral loop inbyggd. När jag sprider vidare en recension, ett café eller en karta så stannar det vid det. Mina kompisar fortsätter inte per default sprida vidare dessa. Det blir ingen loop där jag tipsar 10, de 10 tipsar 10 var (dvs 100) och där de 100 sprider vidare till 10 000.
Självklart är det väldigt svårt att uppnå detta och det kanske inte heller vore viktigt för dessa tjänster. Det är dock extremt kraftfullt när det fungerar. Facebook spreds delvis väldigt snabbt för att 1. någon blir medlem 2. denne vill ha kompisar för att få ut något av tjänsten, bjuder in sina kompisar 3. dessa kompisar bjuder in sina kompisar 4. någon lägger upp bilder, taggar två personer men den tredje personen har ännu ej facebook, de bjuder in den personen så han/hon kan se bilden 5. hon bjuder in sina kompisar… och så fortsätter det.
Lyckas man skapa en positiv viral loop har man verkligen lyckats. Oftast krävs det att tjänsten i sig skapar den här virala loopen, att loopen startas för att de som använder tjänsten då får större värde.
Så vad är då egentligen skillnaden på en viral loop och en viral tools? Jo viral tools kan man använda på allt innehåll, det är något av en ”hoppas på det bästa”-taktik, som dock alltid ska användas, medan viral loops är något som startar av sig självt och som nästan alltid är en (ofta omedveten) del av tjänsten/innehållet i sig.
Viral tools ska dock inte vara en taktik för distribution i sig, det är bara verktyget som gör det lättare att distribuera. Viral loops däremot är lika osäkert som söktrafik men en äkta bra distributionsmöjlighet.
Känslan av realtid viktigare än den egentliga tiden?
Jag har börjat fundera på om inte känslan av att någonting är i realtid är mycket viktigare än den egentliga tiden.
Vissa tjänster, t.ex. IM-tjänster som Skype, Live/MSN messenger och Google Talk är förstås helt beroende av att vara äkta realtime. Frågan är dock om användarna på tjänster som Twitter, Google Reader och Facebook märker någon skillnad om det är lite delay så länge känslan är att det händer just nu. Friendfeed är så, tycker jag. De plockar in innehållet väldigt snyggt och därför känns det realtime, medan det i själva verket går lika segt som på Facebook.
Känslan är ibland viktigare än det riktiga. Tyvärr failar de flesta både på snabbheten och känslan. Det är i princip bara Friendfeed som lyckas något så när.
Förändringens tid kräver förändringar även av redan bra webbtjänster
Det är viktigt att våga förändra sin webbtjänst hela tiden. Även förändringar som till en början kan tyckas göra riktigt ont.
Två webbtjänster som verkligen vågat förändra sig ofta och ganska mycket är Facebook och Gmail. Två av web 2.0-världens största succéer.
Facebook ändras varje vecka och beteendet följer med, snabbare än någon annanstans. När de gav större fokus till status updates började de blossande diskussionerna under dessa få bättre fart än någonsin. När de gav tredjepartsapplikationerna mindre fokus fick dessa färre användare men kvalitén ökade.
Gmail har kanske inte gjort lika stora förändringar som Facebook men ändå märks de småändringar de gör extremt tydligt. Deras förbättrade labels som de ändrade i veckan inte minst, vilket åtminstone för mig gav dessa mycket större värde. Och de har ju labs med många innoativa nyheter både nu och då.
Det är förstås att ljuga lite men jag tycker Flickr och Myspace inte förändrats nånting sedan jag började använda de två tjänsterna.
Myspace har väl iförsig bytt design ett par gånger, men jag har ärligt talat aldrig märkt någon skillnad. Och trots hyfsat aktiv användare av Flickr har jag aldrig sett någon förändring där över huvud taget. Det händer säkert mycket utanför mitt synfält (jag är t.ex. inte särskilt intresserad av geotaggning för mitt användande än vilket gör sådana features rätt värdelösa, och uppsnappas inte av mig) men inget som jag märkt av. Inte ens de självklara svagheterna som man kan irritera sig över (t.ex. en ”ladda ned alla mina bilder i originalupplösning”-knapp som jag gärna skulle vilja ha) har fixat sig med tiden. Och sure, konceptet funkar ju. Jag hänger kvar. Men ändock, jag vill se saker hända med tjänsten.
”Varför ändra ett vinnande koncept” är skitsnack. Det är förändringar vi egentligen gillar, speciellt om de i slutändan gör tjänsten bättre. ”Låta tjänsten lyfta ett snäpp till” gäller även för våra älsklingstjänster som redan är sjukt bra. Vi kommer gilla’t om de bara vågar.
Så kan lokaltidningar bli populära på nätet
Det pratas mycket om tidningsdöden och deras problem med att tjäna pengar på internet. Jag tror inte det handlar om journalistik, affärsmodeller eller nyheter – det handlar helt enkelt om att göra en produkt som någon är intresserad av.
Så jag funderade lite på min och andras mediekonsumtion, hur mitt intressespann ser ut och vilka länkar/nyheter med lokal anknytning som sprids i mitt nätverk. Resultatet blev en blandning av förändringar lokaltidningar borde göra och helt andra spontana idéer för hur en lokalsajt (tidning blir det inte, tillslut) borde fungera! I mångt och mycket handlar det bara om att fokusera på rätt saker…
1. Inga nyheter eller artiklar om nationella eller internationella händelser. Och framförallt inga TT-artiklar! Däremot gärna artiklar om nationella/internationella händelser, ur ett lokalt perspektiv. Ett bra exempel är EU-valet. Självklart vill jag läsa om EU-valet på en lokal sajt men ska man vara bäst på lokalt innehåll måste man förstå att det är mycket intressantare att läsa om hur sin region/stad får för effekter av olika beslut än vad Sverige får.
2. Vilket ”shareable content” tror ni är det som delas mest med lokal anknytning? Vimmelbilder! Ge Glife, Nightlife, Efterfesten och framförallt sajter som Ågatan eller The Best of Gefle en rejäl match!
3. Vilka händelser/nyheter är (nästan) alltid lokala? Jo events! En riktigt bra eventkalender och rejäl bevakning av sådana händelser (av alla de slag, såklart) ger alltid mycket intresse. ”Vilka var där?”-grejen funkar inte bara i kändis/skvallerpressen…
4. Vad kan en lokalt förankrad sajt tjäna pengar på som inte en nationell kan? Tja, som alltid är det lokala det som ska vara fokuset. Rekryteringsannonser är fortfarande extremt bra pengar. Annonser för events/händelser likaså. Bostadsmarknaden är även den lukrativ och väldigt lokalt fördelaktig. Och därför: skapa innehåll och forum för dessa ämnen (finns många fler). Finns det stort intresse från annonsörer inom ett visst område, finns det nästan garanterat intresse kring sådant innehåll också. Allt som man spontant skulle söka på i Google med en sökterm ”sökterm stadsnamn”, t.ex. ”jobb i Linköping”, är mer eller mindre sånt innehåll man ska fokusera på.
5. Make it social, stupid! Ja är det någonstans det sociala redan spelar en viktig roll så är det i de lokala nyheterna. ”Snackisar” är ofta lokala, alltså har lokalt förankrade nyhetsförmedlare en fördelaktigt bra möjlighet att skapa engagemang på sina sajter genom sociala diskussisionsmöjligheter. Twingly, kommentarer och kanske t.o.m. diskussionsforum med mer traditionell användarmodell. De här sakerna är extremt outvecklade även på nationella/internationella sajter. Så varför inte sätta ned foten o visa hur det ska gå till? Titta på hur diskussioner går till på Facebook och inspireras därifrån. That’s how it should be.
Listan kan såklart göras mycket längre. Något mer ni tänker på?
Skittles resultat
Är minst sagt imponerande. Läs om hur de gjorde här.

Tre tydliga trender första kvartalet 2009
1. Googlejournalistik har bytts ut till Facebookjournalistik.
Först googlejournalistiken (”en sökning på X ger 140.000 länkar…”), nu facebookditon (”en protestgrupp mot X har redan 15.000 medlemmar…”)
2. Nästan alla webbtjänster och inte minst mediesajter bygger för att få mer Google-trafik. Facebook har gjort förändringar i SEO-syfte (och börjar bli riktigt duktiga på SEO, faktiskt), Twitter likaså och tidningarna (the old guys) försöker t.o.m. få Google att prioritera upp deras sajter gentemot andras i sökresultaten (något som aldrig kommer hända, givetvis).
Och självklart finns det en anledning till detta: de får extremt mycket trafik från Google. I nästan alla fall pga deras långa svans, Facebook och Twitter på att de rankar högt på nästan alla namn och tidningarna på nyheternas stora spridning. En inte helt vanvettig siffra (men påhittad av mig) är att en majoritet av nätets sajter får 30-40% av sin totala trafik från Google. Troligtvis mer.
3. Freemium! Det är inte bara Chris Anderson som snackar, freemium slår igenom som affärsmodell i kristider! Tyda (oväntad) och Twitter (väntad) två bra exempel.
Lär dig freemium av Yousendit.com
Missa inte det här välskrivna inlägget om freemium. Läsvärt, konkret och baserat på erfarenhet.
Skittles Sociala Medier-bete
Skittles.com lanserade under helgen en väldigt rolig och innovativ sak – nämligen sin egen hemsida som en Twittersökning på ”skittles”. De fick mycket uppmärksamhet för detta och nästan bara glada hejarop.
Joakim Jardenberg kommenterade det såhär:
– Vilken sjuk uppmärksamhet de fått. Smart, välförtjänt. Bara de fortsätter inovera efter de här femton minuterna är över. (btw, de kör innehållsförteckningarna på wikipedia)
Och nog har de fortsatt innovera. De väljer på ett briljant sätt att utnyttja den trafik, PR och inte minst intressestorm som skapades genom deras första innovation och utnyttjar detta till att skapa ännu en våg av intresse. Idag bytte de ut twittersökningen mot deras Facebook-fanpage.
Att våga använda sin egen hemsida till såna här PR-kampanjer är riktigt, riktigt smart och starkheten ligger inte bara i att de är snabba på att utnyttja uppmärksamheten för att skapa ännu en intressevåg utan även för att de faktiskt försöker skapa ett långvarigt värde av den. Facebook-sidan har redan fått 585 000 fans och är därmed inte farligt långt ifrån topplistan över de produkter med flest fans.
Att beräkna värdet av att finnas på hundratusentals Facebook-profiler flera år framöver är i princip omöjligt. Det är förstås väldigt, väldigt bra branding.
Frågan är om det här inte kan ses som nya tidens länkbete – > sociala medier-bete?