Nya möjligheter i datat som blir tillgängligt från eböcker

Foto: hashmil

I våras lanserade Amazon ett socialt nätverk för Kindle som ser mycket lovande ut. Nyligen började Henrik Berggrens och David Kjelkeruds nya Berlin-baserade startup Readmill rulla ut en betaversion av deras sociala bokläsartjänst. Det börjar bli ett gäng aktörer som försöker sig på att göra något av eböckernas nya möjligheter, oftast med det sociala som utgångspunkt, och de gör det bra.

Anders Thoresson beskriver utvecklingen i ett blogginlägg på DN.se med ”Det nya är att bokcirkeln flyttar in i böckerna. Varje bok blir sitt eget, hårt nischade sociala nätverk”. Det handlar inte enbart om att böckerna i sig själva blir sociala objekt (som de varit i alla tider), utan även specifika delar eller citat. I Readmill blir citat sociala objekt på ett väldigt snyggt och naturligt sätt.

Bokläsandet blir en kollektiv upplevelse i flera dimensioner. Dels kan man följa personers bokläsande vartefter de delar citat, tankar och kommentarer på Twitter och Facebook via t.ex. Readmill. Dels kan man ta del av andra personers citat, tankar och kommentarer när man själv läser boken. Ett eller flera lager av kommentarer, understrykningar och utrivna sidor inte helt olikt gamla kursböcker på universitetet.

Redan idag ger Readmill nästan större frihet till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med  sitt digitala eboksläsande än vad Lastfm-scrobblandet ger möjligheter till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala musiklyssnande. En liten indikation på att utvecklingen för digitala eböcker kommer gå fortare än för annan digital kultur. Mycket tack vare att affärs- och köpbeteendet har fått en så naturlig övergång från offline till digital för böcker, medan det för t.ex. film- och musik varit svårt.

För de nya högskolestudenter som nu närmsta veckorna börjar sina utbildningar behöver grupparbete inte bara handla om att skriva analysen ihop, utan att läsa kurslitteraturen ihop. Med kommentarer, diskussioner och markeringar under läsandets gång. Som blir sökbara. Delbara. Och användbara.

Pluspoäng för Circles

Igår lanserades Google+, Googles nya sociala nätverk. En imponerande skapelse,  särskilt ur ett användar- och designperspektiv. Google+ är väldigt, väldigt intuitivt. Mer hos Björn, Jennifer och Brit.

Det jag är mest imponerad av är dock deras fokus på grupperingar. I Google+ måste man sortera in alla kontakter i ”Circles” vilket gör att det enda man gör den första tiden i nätverket är att använda deras snygga drag-n-drop-gränsnitt för att sortera i olika Circles. Circles är, kort och gott, en blandning mellan Facebook Groups, Twitter Lists och Facebook Friend Lists. Den markanta och viktigaste skillnaden är att grupperna endast syns för dig, inte för dina kontakter. Det är helt enkelt personligt hur du grupperar dina kontakter (som i t.ex. Tweetdeck och Facebook Friend Lists), tillskillnad från Facebook Groups och Twitter Lists. Även chatt/videochattfunktionen Hangouts är väldigt gruppcentrerad i Google+.

Gruppera, sortera och umgås i grupper är något jag har förutspått och funderat över vid flertalet tillfällen här på bloggen. Det har verkligen hänt mycket sedan min första bloggpost – Twitter Lists, Facebook Groups och så nu – Circles i Google+. Mitt beteende följer dessutom trenden, idag använder jag Facebook Groups nästan mer än resten av Facebook, liksom jag följer och interagerar mer med de personer jag lagt till i grupper i Tweetdeck. More to come inom det här området, skulle jag tro. Även om det på Twitter inte verkar vara ett lika prioriterat område längre.

Att sälja med sociala medier

En möjlighet som ofta glöms bort eller undermineras i evangelisternas prat om sociala medier är försäljning. Det finns få företag som börjat utnyttja möjligheterna som sociala medier ger som försäljningskanal. Och nej, det handlar inte om att twittra ut ett produkterbjudande lite då och då – det handlar om att reagera på människors behovsskrik.

Aldrig tidigare har vi haft tillgång till vad folk tycker, tänker eller har ett behov av helt öppet som idag. Detta är något jag varit inne på tidigare, att fikarastsnacket flyttat ut på nätet. Detta innebär dock inte bara att företag kan dra nytta av att se hur mycket det pratas om en produkt, de kan även konkret sälja in den.

Skalbar försäljning har blivit extremt mycket effektivare senaste decennierna. Från att ha gått från postorder och telemarketing till ehandel och nu även ”one click shop” som i t.ex. Apple Store. Det har både blivit enklare att sälja in och att ta beslutet att köpa. Prisjakt och Google har även en viktig del i detta genom att skapa en tydligare öppenhet för jämförelse, desto mer och bättre data som blir tillgänglig desto enklare att ta köpbeslut baserat på fakta. Dessutom har Facebook Pages mfl inneburit ökade möjligheter till kontinuerlig införsäljning och merförsäljning, vilket skapat ett bra klimat för retention.

En av de absolut mest användbara fördelarna med internet är dock timing. Anledningen till att Googleannonser är så effektiva är inte för att de är textbaserade eller automatiserade, utan för att de når den potentiella kunden i exakt samma ögonblick som den letar efter precis det du försöker sälja. Att med annonser komma närmare en potentiell köpare  så långt in i köpbeslutsprocessen är nästan omöjligt.

Denna typ av timing går dock även att utnyttja i sociala medier. För även om man inte kan nå potentiella kunderna i exakt samma sekund de söker efter det i sociala medier genom annonsering, så gör öppenheten att det går att agera. När människor helt öppet berättar om sina behov, sina val och sina frågor är det självfallet helt ok att hjälpa till även som företag. Har man en lösning på ett specifikt behov, är konkurrenskraftig enligt internets alla jämförelsemöjligheter och dessutom ödmjuk finns det inget som säger att det skulle vara fel att som företag erbjuda den lösningen via en kommentarstråd i en blogg, som ett svar på Twitter eller som ett epost till den potentiella kunden.

Konkret innebär det att man som företag kan med hjälp av framförallt realtidssök se om någon berättar om ett behov och om man har en bra lösning för behovet, svara. Agera, sälja in.

I mitt nya ehandelsprojekt Headler bevakar vi kontinuerligt bloggar och Twitter efter potentiella köpare som skriver att de ”ska köpa hörlurar” eller ”behöver nya hörlurar!”, som vi sedan svarar med förslag. Konverteringen har varit uppemot 25% hög.

Tittar man på det i ett större perspektiv, finns stora möjligheter att skala upp den här typen av införsäljning. 140 tecken på Twitter och inte så många fler i bloggkommentarer eller på Facebook ger stora möjligheter till betydligt effektivare kommunikation vid införsäljning än med t.ex. telemarketing. Bättre sökfiltrering och fler verktyg á la Cotweet gör det möjligt att med ganska enkla metoder skala upp säljandet mot många. Kostnaden för kommunikation går mot noll, precis som teknik och data. De omvärldsbevakningsföretag som förstår att framtidens affär inte ligger i att sammanfatta datat till kunden, utan att ge bäst verktyg för att agera effektivt på datat, kommer att vinna i längden.

På mina föreläsningar brukar jag ibland prata om att webb 1.0 handlade om att göra information och kommunikation tillgänglig, medan webb 2.0 handlar om att agera på all den information och kommunikation som finns tillgänglig. Nu när informationen finns tillgänglig, kommunikationssätten är tillräckligt etablerade för att kunna skala upp så är det enklare än någonsin att sälja till rätt personer vid rätt tillfällen. Och det vore väldans dumdristigt att inte nyttja dessa nya möjligheter till försäljning likväl som kundtjänst.

”2010 kommer bli stora sorteringsåret”


Niclas, jag, Evelina på en Flashy Jacks-spelning. Foto: Helena Sund

Det här med att sortera och gruppera människor i sociala nätverk har jag bloggat om ett par gånger. För ett år sedan skrev jag att ”2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig”. Då hade Twitter precis lanserat Twitter Lists, Tweetdeck var min desktopklient för Twitter just för möjligheten att ha kolumner med specifika listor och jag efterfrågade fler liknande satsningar, främst från Facebook.

Nu när Facebook Groups har kommit, börjar det kännas som att jag hittade rätt i min analys om vad som skulle hända i år. I Facebook har det funnits ett ökat behov av att kommunicera med grupper av människor på ett smartare, mer konversationsinriktat sätt utan att behöva blanda in andra. När jag skrev om behovet förra året hade jag och mina närmsta vänner Facebooks mailfunktionen som räddning, den kunde man ju cc:a andra på, men den var inte så välanpassad då den ständigt tog uppmärksamhet. Funktionen för meddelanden i Facebook var helt enkelt till för just meddelanden, inte ostrukturerade diskussioner om många olika ämnen. Vilket nya Facebook Groups, eller för den delen de tidigare Jaiku Channels, gör på ett briljant sätt.

Idag uppstod en närliggande intressant diskussion om Facebook (på Facebook, förstås). Fler och fler, visar det sig, har släppt på den mentala spärren att endast ha privata vänner på Facebook. Gamla skolkompisar, jobbkontakter, konferensminglare eller för den delen någon man bara träffat på en fest någon gång, börjar bli självklara som kontakter på Facebook.

Detta är något jag också märkt, och efterlever med ganska stor tydlighet. Jag har gamla dagiskompisar, lärare, rektorer (!), skolkompisar, folk jag träffat på någon fest jag inte ens kommit ihåg, SSWC-vänner, dirigenter från orkestrar jag varit med i och såklart en och annan kontakt jag fått genom konferensminglandet. Fortfarande är jag ganska noggrann med att ha träffat alla personer IRL i någon form, mest för att det verkar vara normen bland de flesta på Facebook.

Joakim Jardenberg har en bra poäng kring detta, att om man inte tillåter sig att adda nya smått okända kontakter så kommer man aldrig skaffa sig några nya vänner. Vilket är extremt sant, och något jag verkligen rekommenderar andra att fundera över. Desto fler bra vänner, desto bättre. Allt. Se bara till att konvertera de nya kontakterna till riktiga vänner.

Och generellt är det ju så att relationer varken har med privat eller professionellt att göra. Precis som man har lösa eller mindre nära kontakter i vanliga livet av människor man träffat någon gång, finns sådana i arbetslivet. Världen är full av olika typer av kontakter, människor och relationer. Facebook är förutom ett bra verktyg att kommunicera med dessa, dessutom den bästa kontaktlistan för dessa. Om sedan den person du lade till för fyra år sedan, som du bara träffat två gånger, inte vill veta vad du åt till lunch – låt den personen bestämma det själv. Facebook har alla möjliga filter, smarta lösningar och bra sätt att sortera in människor i fack.

Ta inte bort Facebookvänner, tänk inte att det bara ska vara för privata kontakter. Det är en ohållbar tanke i 9 fall av 10, och dessutom ett sätt att motsträva verktygets möjligheter. Jag raderar aldrig foton eftersom alla foton är ett minne. Likaså raderar jag aldrig Facebookkontakter då de är en relation. Om än aningens grå, just nu. Chansen att de gråa håren ska försvinna från den relationen ökar dock tusenfalt om Facebookrelationen finns kvar.

Så istället för att radera – sortera. Sätt in personen i facket ”gamla vänner” och klicka ”hide” i nyhetsflödet. Låt den andra personen göra likadant, om den vill, med dina uppdateringar. Facebook har faktiskt sådana filter automatiskt också, pratar eller interagerar du inte med en person på länge dyker den upp alltmer sällan i ditt nyhetsflöde.

2010 ÄR det stora sorteringsåret. Förut har det varit Facebooks fel att man inte kunnat ha alla vänner på ett effektivt sätt där. Nu är det bara upp till dig.

Underskatta inte fikarastsnacket

Det här är mitt inlägg i Moving Images bloggserie om realtidswebben. Stafettpinnen fick jag av Anja Gatu på Sydsvenskan och efter mig kommer Pernilla Severson från Malmö Högskola skriva om ”Hur gör vi information till kunskap i en realtidsvärld?” / ”Hur bildar vi oss bäst?”. Enjoy!

När IM-tjänster blev riktigt stort för cirka 10 år sedan blev det nästan lika opretentiöst, enkelt och instängt som vilken fikarast som helst. Den låga barriären för att prata med varandra om allt & inget gjorde att så skedde och den mer vardagliga jargonen började på allvar flytta ut på nätet. IM och mail hade lägre barriär för att starta en konversation än telefoni och blev en solklar succé.

Såhär 10 år senare är Skype, Facebookchatten och MSN Messenger större än någonsin. Fikarasten har blivit digital, oberoende av fysisk plats, och många företag med kontor på flera platser har t.o.m. fredagsfikat ihopkopplat via videochatt.

Senaste åren har dock något ännu häftigare skett – fler och fler av dessa ”fikarastsnack” har hamnat på Jaiku, Twitter, Facebook och i bloggar vilket inneburit att fler kunnat vara delaktiga i diskussionerna. Konversationerna har blivit öppna för alla att delta i, de tidigare så populära gruppchatterna i MSN och Skype fick fler medlemmar när de flyttade ut i öppna nätverk och sociala relationer knöts som aldrig förr. Genom enkla diskussioner som vilken lunchrestaurang som är bäst, eller vilken kaffemaskin man ska köpa in till jobbet, blev de digitala fikarasterna oerhört värdefulla för de aktiva genom att erbjuda alla att svara på alla frågor.

Men förutom de sociala fördelarna har öppenheten även skapat stora affärsmöjligheter. Att det är öppet innebär nämligen inte bara att alla kan svara på allt, utan även att allt blir sökbart i realtid. De här två sakerna ihop, sökbarheten och möjigheten att agera, innebär en underbar möjlighet att äntligen få ta del av fikarastsnacket och kunna använda det till något bra.

Precis som vi på fikarasterna offline pratar vi mycket om produkter, företag och vad vi tycker om saker om ting. Är vi arga på att något inte fungerar, twittrar vi om det, har vi sett en riktigt bra film – ja då twittrar vi om det också. Med några enkla twittersökningar om sitt varumärke blir det simpelt att agera genom ett bra svar, i princip i realtid. Tänk så många sura kunder man kan omvända till nöjda bara genom att agera på deras arga tillrop i sociala medier, som man aldrig kunnat omvända förut!

Underskatta aldrig fikarastsnacket i sociala medier, ty det råkar nämligen betala sig att vara delaktig it.

Om att skapa fans

Klyschan ”har du 1000 trogna fans så kan du leva på dem” är välspridd och genial. Säkert också sann. Alla behöver fans. Vänner, familj, folk som gillar oss och för företag kunder, användare, journalister, bloggare och potentiella rekryteringar. Alla har fans i någon form, trogna eller ej.

Det fina med fans är att det handlar om en ärlig relation. Ibland personlig, ibland inte, men fansen har på något sätt en relation till dig, ditt varumärke eller produkt. Relationer innebär tillit, hörsamhet, förlåtande och långvarighet. Vilket innebär att fans är de bästa kunderna, budbärarna och dessutom förlåtande även om något skulle gå fel (de kan bli besvikna och ändå fortsätta köpa produkterna, t.ex.).

På senare tid har jag pratat med många personer som jobbar i branscher där att skapa fans är ett väldigt tydligt mål. T.ex. bokförlag/författare, skivbolag/artister och tidningar/krönikörer. Anledningen till att jag pratat med dessa personer är att alla på något sätt vill veta hur de kan använda sociala medier på ett smart sätt i marknadsföringssyfte.

Dvs, hur de kan få fler fans genom att använda social media.

Social media är väldigt välanpassat för att få fler fans. Det som tidigare varit svårt, att hitta kontaktytor för att interagera med befintliga och potentiella fans, är helt plötsligt väldigt enkelt och effektivt. Vem som helst kan börja följa en kändis på Twitter och ha möjligt att kanske även få svar om en fråga ställs. Varje svar från kändisen ger en närmare och bättre relation till den som följer, vilket i slutändan förhoppningsvis gör att personerna som följer tillslut blir fans.

Och desto mer uppmärksamhet fansen (och de potentiella) får, desto mer intressant blir det att vara ett fan till den personen.

”If you want to be interesting, be interested”.

Några konkreta sätt att använda social media för att skapa fler relationer och i långa loppet fler fans:

  • Gå in och svara på alla blogginlägg som skrivs om dig/ditt varumärke eller din produkt. Och glöm ej att om du är t.ex. en artist, gå in och svara själv (inte din pr-byrå) och visa att du lyssnar.
  • Länka och skriv om det folk skriver i sina bloggar om dig/ditt varumärke eller din produkt. I din blogg, på din twitter eller din Facebooksida. Ger trafik till bloggarna som skrivit, vilket gör de glada, och dessutom blir det ”officiellt” att ni gillar det de gör. Se hur t.ex. Lindex har gjort detta på ett briljant sätt.
  • Svara på alla frågor på Twitter, även om det är kort eller ”det kan jag inte svara på”. Var tillgänglig, desto enklare det är att få kontakt desto enklare är det att påbörja någon slags relation.
  • Använd spänningen i realtid. Se till att twittra, bambusa och facebooka saker som händer just nu – vilket gör att fansen måste följa mycket mer aktivt. Genom att blanda in realtidssändingar från t.ex. Bambuser måste fansen ha med dig i sina ”följer mest aktivt”-listor på Twitter, i Tweetdeck eller på Facebook.
  • Tillför värde som inte fås någon annanstans. Bilder, tankar, videoklipp och detaljer som ingen annan än du själv kan berätta om. Lägg inte bara upp pressbilder på din Facebook page, lägg upp snaskiga behind the scenes-bilder från studion.
  • Följ de flesta som följer dig på Twitter. Illusionen av att du lyssnar är bra nog och när du väl visar att du lyssnar genom att dessutom svara någon gång då och då, inges tillit.

Och några generella tips:

  • Var personlig och transparent. Ärlighet varar längst.
  • Att verka svårfångad och ”cool” kan ge sken av att ge en viss hype kring saker. Ödmjukhet, tillgänglighet och raka svar brukar dock vara effektivare. Öppet engagemang ger uppmärksamhet och engagemang tillbaka.
  • Använda många kanaler. Twitter har fördelar, Facebook har andra, Youtube likaså. Alla är bra kontaktytor till nya fans och bör användas. Med olika syften och tillvägagångssätt, dock. Blogg och Twitter är de personligaste och kanske även de effektivaste för nya fans pga deras öppenhet, även om Facebook har störst spridning.

Det går även att få många fans genom att göra oerhört bra saker. Oförglömbara låtar, imponerande ”wow”-produkter eller underbara böcker. Traditionellt är det kanske så många definierar ”att vara ett fan av någonting”. Få har dock så bra ”produkter” och framförallt är de inte fanns förrän de redan blivit kunder (i de flesta fall). Vilket innebär att det då inte handlar om marknadsföring eller att hitta nya kunder och ambassadörer.

I tider då det inte längre krävs en boksigneringsturné, en köpcentrumkonsertsturné eller en rolig reklamkampanj för att få kontakt med potentiella engagerade fans har det blivit möjligt att få fans bara genom att vara en sjysst person som är villig att vara social.

Och att man skapar relationer genom att vara social är ju inget nytt…

Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?

Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?
Om det förra decenniet ofta handlade om Moore’s lag (om den expotentiella utvecklingen i processorkraft), handlar utvecklingen just nu om den mångdubbla (rent otroliga!) hastighet med vilken sociala strukturer utvecklas.

Jag tycker Morris Packers sammanfattning av utvecklingen just nu är helt brilliant.