Investera i relationer

De flesta bolag startas tillsammans med ex-kollegor eller någon man lärt känna. Störst chans att få en investerare är att känna de redan innan man startade bolaget. De bästa rekryteringarna är ofta där det fanns en relation sedan tidigare. De första kunderna är nästan alltid de man känner.

Investera i relationer, lär dig vem du vill jobba med i framtiden och bygg upp en ”circle of trust” med sådana du litar på. En stor anledning till att erfarna personer ofta lyckas igen är för att de investerat i bra relationer, att de förstår värdet av de och att de vet vem de vill jobba med igen.

Det största värdet av ett jobb, entreprenörsresa, projekt eller uppdrag är nästan alltid relationerna det skapade. Erfarenhet, pengar, skratt är kortvariga men relationer kan bestå.

Likväl som man kan investera sin tid, pengar eller engagemang för att skapa avkastning åt sig själv bör man investera i de relationer till duktiga människor man arbetar med. Det finns inget med bättre avkastning, är min erfarenhet.

Annonser

”2010 kommer bli stora sorteringsåret”


Niclas, jag, Evelina på en Flashy Jacks-spelning. Foto: Helena Sund

Det här med att sortera och gruppera människor i sociala nätverk har jag bloggat om ett par gånger. För ett år sedan skrev jag att ”2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig”. Då hade Twitter precis lanserat Twitter Lists, Tweetdeck var min desktopklient för Twitter just för möjligheten att ha kolumner med specifika listor och jag efterfrågade fler liknande satsningar, främst från Facebook.

Nu när Facebook Groups har kommit, börjar det kännas som att jag hittade rätt i min analys om vad som skulle hända i år. I Facebook har det funnits ett ökat behov av att kommunicera med grupper av människor på ett smartare, mer konversationsinriktat sätt utan att behöva blanda in andra. När jag skrev om behovet förra året hade jag och mina närmsta vänner Facebooks mailfunktionen som räddning, den kunde man ju cc:a andra på, men den var inte så välanpassad då den ständigt tog uppmärksamhet. Funktionen för meddelanden i Facebook var helt enkelt till för just meddelanden, inte ostrukturerade diskussioner om många olika ämnen. Vilket nya Facebook Groups, eller för den delen de tidigare Jaiku Channels, gör på ett briljant sätt.

Idag uppstod en närliggande intressant diskussion om Facebook (på Facebook, förstås). Fler och fler, visar det sig, har släppt på den mentala spärren att endast ha privata vänner på Facebook. Gamla skolkompisar, jobbkontakter, konferensminglare eller för den delen någon man bara träffat på en fest någon gång, börjar bli självklara som kontakter på Facebook.

Detta är något jag också märkt, och efterlever med ganska stor tydlighet. Jag har gamla dagiskompisar, lärare, rektorer (!), skolkompisar, folk jag träffat på någon fest jag inte ens kommit ihåg, SSWC-vänner, dirigenter från orkestrar jag varit med i och såklart en och annan kontakt jag fått genom konferensminglandet. Fortfarande är jag ganska noggrann med att ha träffat alla personer IRL i någon form, mest för att det verkar vara normen bland de flesta på Facebook.

Joakim Jardenberg har en bra poäng kring detta, att om man inte tillåter sig att adda nya smått okända kontakter så kommer man aldrig skaffa sig några nya vänner. Vilket är extremt sant, och något jag verkligen rekommenderar andra att fundera över. Desto fler bra vänner, desto bättre. Allt. Se bara till att konvertera de nya kontakterna till riktiga vänner.

Och generellt är det ju så att relationer varken har med privat eller professionellt att göra. Precis som man har lösa eller mindre nära kontakter i vanliga livet av människor man träffat någon gång, finns sådana i arbetslivet. Världen är full av olika typer av kontakter, människor och relationer. Facebook är förutom ett bra verktyg att kommunicera med dessa, dessutom den bästa kontaktlistan för dessa. Om sedan den person du lade till för fyra år sedan, som du bara träffat två gånger, inte vill veta vad du åt till lunch – låt den personen bestämma det själv. Facebook har alla möjliga filter, smarta lösningar och bra sätt att sortera in människor i fack.

Ta inte bort Facebookvänner, tänk inte att det bara ska vara för privata kontakter. Det är en ohållbar tanke i 9 fall av 10, och dessutom ett sätt att motsträva verktygets möjligheter. Jag raderar aldrig foton eftersom alla foton är ett minne. Likaså raderar jag aldrig Facebookkontakter då de är en relation. Om än aningens grå, just nu. Chansen att de gråa håren ska försvinna från den relationen ökar dock tusenfalt om Facebookrelationen finns kvar.

Så istället för att radera – sortera. Sätt in personen i facket ”gamla vänner” och klicka ”hide” i nyhetsflödet. Låt den andra personen göra likadant, om den vill, med dina uppdateringar. Facebook har faktiskt sådana filter automatiskt också, pratar eller interagerar du inte med en person på länge dyker den upp alltmer sällan i ditt nyhetsflöde.

2010 ÄR det stora sorteringsåret. Förut har det varit Facebooks fel att man inte kunnat ha alla vänner på ett effektivt sätt där. Nu är det bara upp till dig.

Personlig utveckling i jobb vs skola

Tyvärr mina kära gamla lärare. Jag har faktiskt lärt mig mer genom mitt jobb, mitt egna företag och mina egna projekt. Inte minst när det gäller språkkunskaper, historia och förmågan att kommunicera i olika former (föreläsa, t.ex.). Även om jag verkligen inte skulle velat missa skolan heller, den gav mycket annat (läs vänner och många roliga fester).

Att jag utvecklas mycket i mitt professionella liv har till stor del med att göra att jag jobbar med fantastiska människor, roliga saker och med vägledning av grymt kloka personer. Jag har det rentav betydligt bättre än de flesta andra, för att vara ärlig.

Fred Wilsons inlägg visar dock på en sak jag tycker passar in på mig. Så länge man jobbar i entreprenöriella miljöer och med människor som tycker det är positivt att man är ung, (oerfaren) och nyfiken är en akademisk utbildning inget självändamål i sig. Som Zoho kommenterade:

This was such a strong observation that first we stopped caring about where someone went to college, then we stopped caring about whether someone even got a degree, and finally, we took the ultimate step, and started hiring kids right of high school, and train them ourselves.

Självklart är det bra med akademisk utbildning, jag kan mycket väl se mig själv i skolbänken om ett par år igen, men i entreprenöriella miljöer är det inte en självklarhet. Att som Google endast anställa högutbildade kanske innebär att de missar väldigt kreativa människor?

Summering av Internet Marketing Conference 2007

Kort och gott, det var en givande konferens även om den inte var så konkret i nyttoväg för mig just nu. Väldigt intressant att se hur trenderna går inom webbanalys och e-mailmarknadsföring men det var inte så mycket nyheter direkt, mer än en hel del bra statistik. En hel del intressant folk och bra anordnat av Lars och Lennart! Missa inte mina lite längre tankar i inläggen nedan!

Här nedan har jag samlat vad jag och andra har skrivit om konferensen:
Fyranyanser – ”How to create outstanding content
Superanton – ”Summering IMC dag 1
Superanton – ”Internet Marketing Conference dag 2
Superanton – ”Internet Marketing Conference
SvenskSEO – ”Internet Marketing Conference i Stockholm
Marcus Westberg – ”Internet Marketing Conference (IMC) första dagen
Nikke Lindqvist – ”Konferensjobbar
Björn Lilja – ”Internet Marketing Conference 2007

Kindo låter dig bygga släktträd

Kindo är en svensk webbtjänst där släktträdet står i centrum. Väldigt lik den amerikanska konkurrenten Geni.com som jag skrev om i början av året. Största och kanske viktigaste skillnaden är att Kindo är på svenska.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag till en början inte blev allt för imponerad av Kindo. Framförallt eftersom jag fått andra familjemedlemmar att faktiskt vara aktiva på Geni.com, vilket gjorde att det kändes dumt att påbörja ett nästan identiskt sökande på en likadan tjänst. Nu när jag testat den lite noggrannare tycker jag dock den har många bra funktioner och ett trevligt användargränssnitt som dock har många likheter med Geni.

Jag ser inga klara fördelar med vare sig Geni eller Kindo i dagsläget och det kvittar vilken man använder för att på ett socialt sätt göra ett släktträd. Kindo är aningen enklare men har å andra sidan inte riktigt lika mycket funktioner men har å tredje sidan gjorts av svenskar. Sånt gillar jag.

Något jag saknar på Kindo är dels automatiska sökningar som återkopplar redan befintliga medlemmar när man fyller i namn. Det är en av de häftigare funktionerna på Geni, att släktträd kan börja haka i varandra! Kindo är dock mer centrerad kring familj istället för släkt, vilket torde vara en anledning till att funktionen inte finns i dagsläget.

Jag gillar’t i alla fall. Det är skoj med svenska webb 2.0-tjänster som både satsar lokalt och internationellt. Lycka till Kindo! Det kan gå bra!
Note: en till internationell konkurrent har jag hittat, Kincafe.

kindo.png

Linköpings ungdomsombud tänker som ungdomar gör

Min vän Emy, som för tillfället jobbar som ungdomsombud i Linköping, har gjort ett riktigt bra jobb när det gäller att prata med ungdomar där ungdomar pratar. De tidigare ombuden gick ut till alla gymnasieskolor i Linköping och pratade, men Emy och hennes kollega Johan förstod att det krävs nya vägar att nå ungdomar i dessa nya tider.

Detta gör de på många olika sätt. De har, förstås, startat en blogg (med den klatschiga sloganen ”Från stadshuset till ungdomarna”) men är även mycket aktiva på Facebook. Både med egen profil, olika grupper (exempelvis ”Nykvarnsfestivalen” som de anordnar m.m.) och genom att aktivt lägga till Linköpingsungdomar och socialisera med dem. Mycket bra!

Likaså har de skapat en MSN (ungdomsombuden at hotmail.com). Troligtvis det mest underskattade sättet att få kontakt med ungdomar på, där finns 99% av alla svenska gymnasieelever idag. Alla som de får mejl av lägger de till på msn messenger. Något som faktiskt uppskattas! Det är lättare att säga jobbiga saker, fråga saker osv genom att använda IM-tjänster och internet. Skrivna ordet emellan så att säga. Emy säger att denna kommunikationsform är väldigt populär och att förvånansvärt många vill prata med dem, de får akta sig för att inte fastna vid datorn hela dagarna när så många vill prata och diskutera saker.

Kort och gott, nya ungdomar kräver nya kommunikationer. Tänk på det, ni som jobbar med olika typer av användargrupper. Det räcker kanske inte att skriva ut sin mejladress? 

Bloggning för personal branding och drömmar om att blogga på heltid

Att blogga är otroligt skoj, det tror jag det flesta bloggare håller med om. Många, inte minst jag, skulle utan tvekan mer än gärna ha det som heltidssysselsättning. Jag har förvisso jobb som bloggare på Primelabs, vilket jag är otroligt privilegierad av att ha. Några av världens populäraste bloggar är dock heltidssysselsättning. Nyligen intervjuades Michael Arrington från Techcrunch som berättade att hans blogg drar in runt 200 000 dollar per månad. Mäktiga siffror men också en otroligt bra blogg.

En blogg som också är nischad mot webben, startups och teknik är Read/WriteWeb som drivs av Richard MacManus. Sedan sommaren 2006 har hans blogg också blivit ett heltidsjobb och är numer på plats 28 av de populäraste bloggarna enligt Technoratis listning. Richard bor i Nya Zeeland och nyligen skrev en lokal tidning om hans drömjobb, vilken han nu svarat i en läsvärd artikel (som alla andra artiklar på hans blogg) om att jobba som bloggare på heltid. Det jag tog fasta på i hans artikel, som gäller alla seriösare bloggare, var det han skrev allra sist:

I’m not sure I ever thought of R/WW as a hobby, to be honest. It started out as an evening activity, but even in 2003 I was serious about it and viewed it as an extension of my career.

Även om man inte har möjligheten att jobba som bloggare så ska man inte underskatta bloggen som medium för att branda sig själv. Sedan jag insåg potentialen har Fyra nyanser av brunt hela tiden varit en del av mig på internet. En publik del av mig som är som en ständigt uppdaterad dagbok av mina tankar och saker jag lär mig, av skälet personal branding. En blogg är ett väldigt effektivt sätt att använda när man tänker i banorna ”branding yourself” för att få ett jobb, kontakter och för att utvecklas i det området man är intresserad av. Det behöver inte handla om att få ett jobb – men långsiktigt kan det handla om jobberbjudanden, kontakter och tjänster.

Folk vill anställa kunniga, uppdaterade och kända personer inom den givna nischen. Bloggar en kock och har en populär blogg om att laga mat kan det självklart ses som ett stort plus vid en vanlig anställning på en restaurang eftersom det då innebär mycket gratisreklam för den restaurangen på dennes blogg. Dessutom vet de vem de har att göra med, har kocken i fråga publicerat maträtter den lagat med bilder sedan två år tillbaka finns ett personligt arkiv av otroligt stort värde som de som anställer kocken självfallet kollat igenom.

Så, alla bloggare, underskatta inte bloggen för din fortsatta personliga utveckling och karriär. Se den som ett verktyg för fortsatt framgång både online och offline. Det finns poäng att plocka, nämligen…