Kategori: trender

Details matter

Publicerat den av Anton Johansson7 kommentarer

”Path shows that apps do get second chances, but only if they come out completely rethought. The initial reaction still makes or breaks the product because it is carried so far by social media. It is getting harder and harder for products to hide in obscurity until their founders figure out what consumers really want. Reputations are made, or broken, in realtime. The details matter.”

Jag tycker mig se en tydlig trend den senaste tiden att det är de startups med en ganska så förfinad produkt redan vid lansering som även får traction. En slags motreaktion till ”minimum viable product”-tänket, där även de mest obskyra betaversionerna kunde bli hypade in i oändlighet för ett par år sedan. Det krävs mer än en bra idé och en enkel betaversion för att få någon att reagera, vare sig det är branschpress eller användare. Desto bättre produkt från början, desto bättre möjlighet att lyckas. Details matter.

Instagram, Square, Izettle, Wrapp, Spotify, Dropbox, Quora, Soundcloud och Toca Boca är bara några exempel på fantastiska startups som lanserats de senaste åren med en slick finish och nästintill färdig produkt från start. Och lyckats ofantligt väl.

Oink, Amen, 6wunderkinder, Readmill och ovan nämnda Path är några andra exempel. Startups med produkter som kanske inte har haft de mest välutvecklade koncepten från dag ett men där deras grymma finish från densamma gjort att de ändå blivit hyllade. Med resultatet flygande start.

Alla nämnda har med en approach inte helt olik Apples ett produktfokus.

”Usually, business are profit-first, not product-first.  They’re usually run by people who want to build their bank accounts, not amazing products.  Usually, the head of design isn’t a damn knight.”

Det är kanske vad som krävs för att lyckas i dagens realtidsdömande startupvärld. En snabbväxande trend bland lyckosamma startups verkar det vara hur man än vrider och vänder på det.

En mognande bloggosfär

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

Det har pratats en del om bloggvärlden de senaste veckorna. Är bloggen på dekis? Har bloggandet börjat avta? Hur har bloggvärlden förändrats och hur ser framtiden ut?

När jag började blogga 2004-2005 var sociala medier helt nytt. Bloggvärlden hade precis börjat växa sig till ett stort fenomen. Bloggen var det nya, spännande, sociala mediet på allas läppar. Lunarstorm, Wikipedia, MSN, Myspace och ett par andra sajter var fortfarande de dominerande ”nya” medierna. Bloggen som koncept blev snabbt både större än Lunarstorm, Myspace och andra nya medier.

2011 är situationen en annan. 2004 startade Facebook, 2005 lanserades Youtube, 2006 grundades Twitter. Tre tjänster som tillsammans med bloggfenomenet totalt dominerat det vi idag så självklart kallar sociala medier.

Det som jag och många andra berättade i våra bloggar 2005 har idag hittat nya, mer anpassade, forum. Då publicerades och diskuterades det mesta i bloggform, idag delas de upp bland de olika sociala medierna. På Twitter frågar vi saker, delar länkar och berättar det som händer just nu. Youtube är plattformen för alla typer av videomedier. Och Facebook har ersatt både MSN (IM-chatt), Lunarstorm (hålla koll på vännerna) och tusen andra saker. Av alla tjänster är naturligt Facebook den som förändrat mest, som ersatt mest, som blivit plattformen för så mycket.

En viktig sak att påpeka är dock att Facebook, Twitter och de andra sociala medierna inte ersatt bloggen, utan blivit ett komplement. Det är inte konstigt att bloggen kom före Twitter, Facebook och de flesta andra sociala medier vi använder idag. Det är den form av media som liknar traditionella medier mest, längre texter i artikelform. Många olika publiceringsverktyg, svårt att få överblick, alla är sina egna utgivare. Med Twitter och Facebook har vi helt tänkt om, valt att göra helt nya medier som vi inte sett tidigare.

Tittar man på bloggen som koncept så passar det för en viss typ av innehåll. Video, längre texter, strukturerat innehåll, att blanda typer av medieinnehåll. Det är också den typen av innehåll som vi idag publicerar i våra bloggar. Blogganpassat innehåll. Precis som vi bara publicerar en del saker på Twitter pga dess begränsningar och styrkor, publicerar vi vissa saker i våra bloggar pga formatets begränsningar och styrkor. Som Matti säger: ”Det finns inget bättre att twittra om än sitt senaste blogginlägg!”.

Tillskillnad från både Twitter, Youtube och Facebook har bloggen en spretig infrastruktur. Dessa tre tjänster kontrollerar sitt API, sin plattform och sin tjänst. Ett Tweet ser alltid likadant ut, en Youtubelänk går alltid till Youtube.com. Så fungerar inte bloggvärlden.

Det är både en styrka och en svaghet i bloggarnas spretiga infrastruktur. Eftersom det är ett helt öppet koncept utan någon totalt dominerande spelare, blir det svårare under t.ex. Arabiska våren att blockera kritiska röster. Det är inte svårt att stänga ned Twitter.com, Facebook.com eller Bambuser.com – men det är nästan omöjligt att blockera bloggvärlden utan att stänga av hela internet. En styrka som dock blir en svaghet i användbarhet. Spretigheten gör det svårt att ta till sig bloggvärlden, att följa den och att hitta i den – vilket skapat en marknad för spelare som Twingly (sök), Bloglovin (följ) och Bloggportalen (topplistor).

Bloggen som koncept har också utvecklats enormt mycket de senaste åren. Det är lätt att glömma bort Tumblr och Posterous när vi diskuterar bloggar. Tjänster som gjort det enklare än någonsin att blogga och som dessutom tillskillnad från den tidigare spretiga bloggosfären byggt in funktioner för att följa och söka direkt i tjänsten. Tumblr fungerar mycket mer som Twitter än som traditionella bloggplattformar som Blogger.com, WordPress och Blogg.se – vilket gjort bloggvärlden mycket större. Tumblr är idag en av världens största sajter och har över 30 miljoner bloggar, fler än WordPress.

Bloggandet är alltså inte på dekis, mediet har bara börjat hitta formen. Hittat sin plats i de sociala medierna, hur det kompletterar såväl Twitter som Facebook.

Har kvalitén i bloggvärlden sjunkit? Tvärtom, tror jag. Bloggen passar bättre till kvalitativt innehåll än såväl Facebook som Twitter, särskilt i samhällsdebatten. Tumblr-bloggarna och Dagens outfit-inlägg till trots – mer och mer initierat medieinnehåll publiceras i bloggform. Välskrivna analyser, debattinlägg och berättelser som är enklare att förmedla i ett blogginlägg än i tre tweets kommer helt enkelt fortsätta publiceras i bloggform även framöver. Precis som dagens outfit-inläggen i modebloggarna, ända tills det kommer ett smartare socialt medie att ta hand om de också (eller är Tumblr kanske lösningen men få svenska modebloggar har hittat dit än?).

Bloggen som koncept stärks för var dag som går, infrastrukturen för bloggvärlden har börjat sätta sig och vi börjar äntligen använda bloggmediet till det innehållet som det passar bäst till.

Jag tror vi just nu ser ett fenomen bli en etablerad medieform, om än i förändring. En mognande bloggosfär.

Skiftet från distribution till konsumtion

Publicerat den av Anton Johansson3 kommentarer


Foto: chrishimself

Thomas Baekdal, en av de mest initerade trendsparna för digitala skiften just nu om du frågar mig, listade i början av året några makrotrender för 2011. En av dessa, ”The shift from distribution to consumption”, finner jag extra intressant. Tyvärr har jag inte hittat någon text där han utvecklar ett längre resonemang kring detta, så jag tänkte försöka själv istället.

Jag tänker såhär. Att första steget i digitalisering handlade om att digitalisera det faktiska innehållet, må det vara text, musik eller vadsomhelst, till digitala format. Det blev pdf, mp3 och mpeg. Medan det andra steget, det skiftet vi är inne i nu, handlar om att molnifiera dessa pdf:er, mp3:or och mpeg-filer till playknappar. Fokus har skiftats från att distribuera till att tillgängliggöra.

Rent krasst hade vi alltså en distributionsfokuserad handel och digitalisering tidigare, där de flesta aktörer endast hanterat produktion och distributionen. Konsumtionens kontext och användarupplevelse hade slutanvändaren makt över. När boken eller CD-skivan blivit såld försvann förlag och butiker ur värdekedjan.

Idag går utvecklingen mot att aktörerna även tar hand om konsumtionen, användarupplevelsen. Spotify distribuerar inte bara musiken, de kontrollerar hur vi konsumerar den. När Amazon lanserade Kindle var det inte bara ett stort skifte från böcker till eböcker, det var att ta ett helhetsgrepp om hela kedjan: produktion, distribution, konsumtion. Tidigare låg fokus på de två förstnämnda men i takt med att det blir allt billigare att producera och distribuera ligger framtidens mest lukrativa del i konsumtionsledet. Det är när man kontrollerar konsumtionen man kan ta betalt.

Ett annat exempel där distributionen blir alltmer sekundär är spelvärlden. Det finns inte längre någon anledning att gå till en butik, ehandels eller fysisk, för att köpa ett spel. Med Steam och Xbox Marketplace kan man betala direkt för att få tillgång till ett spel, så man kan börja spela. Inte få spelet hemskickat till brevlådan, eller en skiva i handen. Den traditionella distributionsidén om att skicka något från Punkt A till punkt B är borta. Distributionen sker i bakgrunden när vi konsumerar den, i samma sekund. När jag trycker på playknappen så börjar musiken i Spotify spelas, hela användarupplevelsen av att först få den distribuerad till mig innan jag kan trycka på play försvinner.

I ett större perspektiv handlar det här inte bara om musik, böcker och spel. Dagens handel (inklusive ehandeln) handlar om att distribuera varor. De som producerar och de som distribuerar är de stora vinnarna. Vad vi nu ser är en trend mot att det är de som producerar och de som skapar bästa användarupplevelsen, konsumtionen, som blir de stora vinnarna. Desto enklare det blir att distribuera, desto mindre del av värdekedjan innehar den. När all musik, alltid, är tillgänglig gratis är det inte längre själva streamingen man betalar för – utan tillgången och användarupplevelsen.

Jag tror det här bara är början. Det lär bli färre ”ladda ned” och fler ”click here to play”.

Vad molnet innebär för eboksmarknaden

Publicerat den av Anton Johansson2 kommentarer

Musik och video blev tidigt ett innehåll som köptes, piratkopierades, spreds och konsumerades i digitala kanaler. Det är först nu boken också konsumeras digitalt i något som närmar sig samma magnitud som de två förstnämnda. En viktig skillnad är dock att musik- och video började konsumeras och delas via filer, av rent tekniska begränsningar främst i avsaknaden av snabba uppkopplingar – vilket gjorde det enkelt att sprida, remixa och piratkopiera dessa filer. Generellt var de rätt statiska, pga att de var färdiga filer á la mp3 och mpeg. Remixbara men per default statiska.

Nu när eboken kommer på bred front ser marknaden helt annorlunda ut. Molnet är här. Allt är uppkopplat, alltid, och filer är en användarupplevelse vi inte förknippar med vare sig musik, video eller textdokument. Istället för filer har vi länkar som ofta hänvisar till specifika låtar, klipp eller filmer på tjänster som Spotify, Soundcloud, Youtube och Hulu. Molnet, länkekonomin och streaming har blivit mainstream på grund av en mycket smidigare användarupplevelse. Därför är det helt naturligt att eböckerna nu lanserats in i molnet direkt.

Att eböcker distribueras via molnet har inneburit att branschen slipper de stora problemen med piratkopiering, fildelning och ostandardiserad distributionsmodell som både musik- och filmbranschen upplevt de senaste 15 åren. Precis som de tre senaste åren visat att det är enklare att ta betalt  för tillgänglighet i molnet istället för att sälja filer (som är en distributionsmodell som är lika enkel mellan personer som mellan företag och person, tillskillnad från molnbaserad distribution á la t.ex. streaming som i sin form är svårare att hantera som enskild person) så visar nu eböckernas molnbaserade intåg att bokbranschen inte har något att frukta affärsmässigt. Det går att ta betalt, betalningsviljan är hög.

Eböcker i molnet innebär dock långt mycket mer än de rent affärsmässiga aspekterna. Den mest spännande kanske att böcker inte längre behöver vara statiska. Böcker har länge varit en av de mest statiska medieformer vi har, det kan måhända finnas ändringar från upplaga till upplaga men egentligen är samma bok alltid samma bok. Detta statiska default-förhållande försvinner  i och med eböckerna och molnet. En ebok kan förändras över tid, till och med i realtid.

När eböcker läses via molnet kan de få samma förutsättningar som allt annat på internet och bli förändringsbara, dynamiska, interaktiva. Datakällor kan vara ihopkopplade med API:er så de alltid är aktuella i realtid (kanske med jämförande data från när författaren skrev, så kontext och poäng inte försvinner), rena felaktigheter samt språkfel kan ändras vartefter de hittas och statistikinhämtning blir möjlig så det går att göra A/B-testing på läsarbeteendet. Det går att optimera böcker interativt vartefter läsarbeteendet läses av både manuellt och med algoritmer. När det visar sig vilket kapitel det är som läsarna sviker boken på är det kanske dags att göra det lite mer spännande i just det kapitlet.

Hittills har eboksmarknden inte skapat den våg av remixkultur som musik- och video fick i och med digitaliseringen, vilket kan bero på molnet. En av filernas få fördelar är att de är enkla att remixa. I molnet är det inte helt naturligt att remixa, vi konsumenter hamnar mycket lättare i konsumtionssätet än i produktionssätet när tjänsterna fokuserar på tillgänglighet snarare än kreativitet.

Text är dock betydligt lättare att remixa än såväl musik som video, det krävs inga avancerade program för att göra det, och det kommer säkerligen uppstå en remixkultur även kring eböcker så småningom. Jag ser fram emot att se kreativa människor göra bokremixar innehållandes visualiseringar av böckernas innehåll i kombination med texterna, bakgrundsmusik och många alternativa slut. Med molnbaserade tjänster som Soundcloud har remixkulturen lyckats övergå från filer till länkar i musikvärlden, med liknande tjänst för eböcker skulle remixar kunna bli lika populärt även för böcker.

Smartphones, läs- och surfplattorna har varit en rejäl språngbräda för molnet eftersom vi får alltfler prylar som alltid är uppkopplade (och som vi vill ha syncade mellan sig). Samma prylar som även blivit en språngbräda för att digitalisera bokläsandet. Böckerna har i och med sitt sena digitala intåg fått helt andra förutsättningar än de medieformer som introducerades före molnet. Varken affärsmodell eller format har hunnit gå sönder. Så nej, att jämföra med musikindustrin som man trodde 2006 är inte relevant. Bokbranschen har alla möjligheter att växa rejält i och med eböckernas intåg.

Därför har eböcker blivit stort i USA men inte i Sverige

Publicerat den av Anton Johansson15 kommentarer

Foto: Bethan

Amazon, USA:s största ehandel för böcker, säljer sedan i början av året fler eböcker än vanliga pappersböcker i USA. Ett skifte som gått enormt snabbt, Amazon lanserade Kindle i slutet av 2007 och Apple lanserade iBooks så sent som i början av 2010. Varför har eböcker blivit så populärt i USA? Onekligen en komplex fråga att svara på men jag är rätt övertygad om att det framförallt handlar om dessa två anledningar.

1. De gjorde det enklare att köpa eböcker än vanliga böcker. Att handla eböcker med instant delivery är instant satisfaction at its best. No hassle, no waiting. Till och med smidigare än att ha bokaffären bakom hörnet, eller pokethyllan framför kassan på Ica. Det är ingen slump att det är Amazon som har patent på ”one-click buying” och att en av de som har köpt licens för att få använda samma modell är Apple. Som konsument har det aldrig varit kortare från idé till leverans någonsin. En eller ett par klick och man har både sökt sig fram till en bok man är intresserad av, fått tillräcklig kontext och rekommendation för att kunna ta ett köpbeslut, klickat ”Buy” och fått boken i princip två sekunder senare. 25 sekunder från det att jag började leta efter boken till det att jag började läsa den, räknade jag ut när jag testade nyss.

2. De gjorde det enklare att konsumera eböcker än vanliga böcker. Många vill framhäva vikten av att lansera läsplattor för att eboksläsandet ska ta fart i Sverige men jag vill påstå att de är bara en liten del av lösningen. Det som på riktigt öppnat marknaden för eböcker är smartphoneanvändandet. Alla har smartphone i fickan, alltid, vilket är minst ett steg mindre än att ta upp boken ur väskan (eller läsplattan) – vilket gör böckerna enklare att läsa och mer tillgängliga. Det är för att vi alltid har tillgång till all världens böcker när vi sitter på bussen, tåget, väntar på biltvätten eller äter matlådan med ett klick bort i våra smartphones som eböcker på riktigt tagit fart. Läs- och surfplattor har också varit viktiga för eboksmarknaden, särskilt eftersom de lanserats med 3g-uppkoppling (med andra ord tillgänglighet till ebokshandlande varsomhelst) och för att eboksapparna så hårt pushats vid lanseringarna. Skärmarnas allt högre kvalitet har också varit en förutsättning (om inte annat som argument) men inte det som i första hand triggat det snabba skiftet mellan fysiska pappersböcker och eböcker. Vi läser inte eböcker för att det är bättre läskvalitet att läsa på skärm än på papper, utan för att de övriga bitarna runtomkring bokläsandet (tillgänglighet både för köp- och läsning, syncning mellan olika devices, sökbarhet, den fysiska storleken osv) gör det så pass mycket lättare att läsa eböcker än vanliga fysiska pappersböcker.

När något blir enklare än tidigare är vi alltid snabba på att anpassa oss. Idag tragglar vi med olika sorters standarder för eböcker i Sverige, olika appar för varje eboksaffär (CDON, Adlibris, Bokus mfl) och köptillgängligheten är inte ihopkopplad med läsupplevelsen på samma sätt som till exempel Amazons Kindle-app är ihopkopplad med Kindle Store. Satsningar på läsplattor är jättebra, särskilt om de kan lösa dessa problem, men det är bara en liten anledning av många till att eböckerna blivit så populära i USA.

Först när det blir enklare att köpa och konsumera eböcker än vanliga fysiska pappersböcker kommer eboksläsandet att explodera i Sverige.

Läs även: Adam Erlandsson, Daniel Kederstedt.

Facebook vill att vi har många vänner

Publicerat den av Anton Johansson3 kommentarer

Igår lanserades en ny funktion på Facebook – subscribers. Istället för att kräva en vänrelation som båda parterna accepterat har de nu gjort det möjligt att följa personers uppdateringar även utan att bli vänner. Dock med förbehåll att uppdateringarna är inställda som öppna och användaren ifråga har slagit på funktionen ”subscribers”.

Subscribers är inte något som alla kommer att börja använda, inte som producenter. De flesta kommer låta sina vänner se ens statusuppdateringar, eller möjligtvis acceptera en halvöppen profil till vänners vänner. För offentliga personer och kändisar (eller semi-offentliga som jag själv) innebär detta dock stora förändringar. Istället för att begränsas av att använda Facebook Pages som ett komplement till sin egen profil, eller det maximala taket på 5000 vänner, så går det nu att låta alla som vill följa sina uppdateringar. Samtidigt som uppdateringarna går att rikta noggrannare, precis som i Google Plus.

Detta är något helt nytt på Facebook, en rejält stor förändring mot tidigare, som säkerligen kommer tweakas många gånger framöver. Vad det dock handlar om är att tillåta fler typer av relationer. Är jag intresserad av vad Kevin Rose postar, ska jag kunna följa honom utan att han å sin sida måste följa mig. Läser du min blogg men har aldrig träffat mig är det inte naturligt att vi blir ”vänner” på Facebook, däremot är det (eventuellt) naturligt att du vill följa det jag postar även i andra forum. Facebook vill inte att vi bara har våra närmaste relationer på Facebook, eller att vi följer Pages, de vill att vi följer alla typer av personer som vi är intresserade av. En av många features för att stödja och utvidga den sociala grafen i Facebook till många olika typer av relationer.

Som jag varit inne på tidigare både här, här, här och här kommer de sociala nätverken göra allt de kan för att vi ska behålla våra relationer i deras nätverk. De vill att vi sorterar och grupperar snarare än att rensa eller radera. Av den enkla anledningen att de tjänar på det.

  • Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto svårare blir det att byta.
  • Desto fler kontakter vi har i ett socialt nätverk, desto mer kommer vi kommunicera i  det.
  • Desto mer vi gör i ett socialt nätverk, desto mer värdefull data, kontext och demografi  lämnar vi ifrån oss.
  • Desto mer tid vi spenderar i ett socialt nätverk, desto mer möjlighet att exponera annonser (aka fler sidvisningar).
  • Desto fler relationer i ett socialt näverk, desto bättre möjligheter att rekommendera snarare än promota annonsörerna till användarna.
En annan sak som bevisar detta är Facebooks också helt nylanserade ”Smart Friend Lists”, som alltså gör det lättare att sortera sina vänner och framförallt får oss att börja göra det även i Facebook. Om ”Subscribers” är ett sätt att konkurrera med Twitter är ”Smart Friend Lists”  rätt uppenbart ett sätt att konkurrera med Google+.

När ordet upplaga försvinner

Publicerat den av Anton Johansson1 kommentar


Foto: Aubry Aragon

I digitaliseringen av böcker och konsumenternas nyvunna kärlek för eböcker förändras mycket. Tekniken skapar nya sätt att läsa på, nya sätt att köpa på och nya sätt att ge ut på. En sådan omdanande förändring är affärspotentialen när upplagor inte längre enbart görs i tryck.

Upplagor är en teknikalitet som redan i och med print on demand delvis hamnat på lut. Med eböckernas intåg blir ordet inte ens relevant när revisioner av innehållet sker. Realtidsändringar för ‘mjuka och tänjbara’ böcker kommer alldeles säkert bli vanligare. När data, fakta och research inte längre är tryckta är de ändringsbara – potentiellt även ute hos konsumenterna, och ‘upplaga’ blir orelevant med småändringarnas snabbhet och smidighet.

Affärsaspekten av denna förändring är också viktig. The long tail-teorin bygger delvis på den logik och strategi Amazon haft där lagerkostnaderna är närapå noll och därför kan ha ett bredare och djupare sortiment som säljs 24/7 utan hänsyn till om en bok säljs en gång per år eller är en blockbuster med miljontals ordrar. Sök- och rekommendationer gör att kunderna ändå hittar de ovanligare titlarna, en möjlighet som ej finns i den fysiska handeln på samma sätt. Detta har visat sig vara en extremt viktig aspekt av näthandel generellt och på Amazon i synnerhet – de nischade produkterna må sälja dåligt enskilt, men tillsammans står de för en hiskeligt stor del av försäljningen. Problemet, tills nu, har dock varit att många upplagor tar slut. Eftersom ytterst få böcker säljs med print on demand har många av de nischade böckerna i den långa svansen ej kunnat säljas eftersom efterfrågan är för liten för nya upplagor.

Tills nu, då eböckerna gör att alla böcker kan säljas alltid. En enormt lång svans av böcker som inte får nya upplagor tryckta kan helt plötsligt säljas som eböcker, till konsumenternas belåtenhet. En affärsmöjlighet i miljardklassen.

Om att skapa skalbara kulturförändringar i tidningarnas kommentarstrådar

Publicerat den av Anton JohanssonLämna en kommentar

Det här med näthat och artikelkommentarer. Jag har diskuterat det här i lite olika sammanhang de senaste dagarna och kort sagt är jag lite trött på det stora fokus debatten har om anonymitet, journalistik och problem. Det är ju lösningarna vi letar efter.

Min poäng har hela tiden varit att det varken handlar om journalistik eller ”vad anonymiteten gör med människor”. Det här handlar om att designa en bättre användarinteraktion som optimerar kvalitet före mängd, som premierar ett sansat debattklimat, som skapar en kollektiv visdom.

Jag har full respekt för den kulturförändring som skett ute på redaktionerna och som nu måste ske framöver också. Det jag menar är att det är en konstig utgångspunkt att försöka få till en kulturförändring hos journalisterna, när det är kommentarsskrivarna som man egentligen vill skapa en kulturförändring hos. Det man ser i USA är att de som lyckas bäst är de som är duktiga på att designa kommentarer och communities, inte de som är duktiga på att integrera journalistik med läsarmedverkan. Även om det senare också är en del av lösningen, självfallet. Som entreprenör försöker man alltid utgå efter den snabbaste och mest skalbara lösningen och min poäng är att det utan tvekan är att lösa det med teknik och community, snarare än journalistik, i det här fallet.

Så: aktivera journalisterna och det kommer fungera mycket bättre. Men, försök för guds skull designa interaktiviteten så kvalitén ökas av communityn och enkla mekanismer, inte bara av redan tidspressade journalister.

Det kontantlösa samhällets nya möjligheter

Publicerat den av Anton Johansson2 kommentarer

I USA har Square nått stor framgång med sin kortläsare och betalningsapp, i Sverige betatestas svenska motsvarigheten Izettle för fullt inför en bredare lansering de kommande veckorna. I kölvattnet har Payson med flera lanserat mobila appar för att smidigt föra över pengar samtidigt som bankernas internetbanker bli alltmer tllgängliga, snabba och mobila. Det är många aktörer som vill få slutanvändare och småföretag att lämna kontanterna till förmån för digitala transaktioner, där det är möjligt att få ta del av procentuellt små pengar men flödesmässigt enorma summor.

Och de gör det bra. I sann Spotify-anda vill Izettle inte vinna marknaden genom att konkurrera med befintliga banktjänster utan med en användarvänlig app och kortläsare som gör att kontanter känns betydligt krångligare. Med genomtänkt och riktigt bra interaktionsdesign gör Izettle det enklare att föra över pengar med kort än att göra det med kontanter. Squares approach är likadan och båda aktörernas design överglappar i mångt och mycket. Precis som Spotify profiterar på bättre användarvänlighet, smidighet och snabbhet gentemot andra sätt att konsumera musik kommer Izettle och Square profitera på detsamma fast för betalningar.

Det intressanta är vilka möjligheter som skapas i de beteendeförändringar som dessa nya tjänster innebär. I övergången från kontanter till digitala betalningar frigörs data och affärsmöjligheter att bli en del av pengaflöden som ej varit tillgängliga förut. Square och Izettle vill bli plattformen för transaktioner mellan personer och företag, precis som kontanter och dyra kortläsare varit det tills idag. Lyckas de är det enorma summor som kommer flöda genom deras plattform. Ett flöde de hela tiden får procent av.

Frågetecken som återstår att överbevisas handlar om förtroende, säkerhet och betalningsvilja att göra. Förtroendemässigt får det inte finnas en osäkerhet i att betala med kort hos frukthandlaren på torget via en Izettle-kortläsare gentemot att betala med kontanter, liksom 10 kr ej heller alltid ska upplevas och i realiteten bli 9 kr genom dessa system. Användarvänligheten och realtidsaspekten måste alltid väga upp för de potentiellt säkerhetsmässiga riskerna varje användare tar genom att använda plattformen.

I slutändan handlar det om en rejäl beteendeförändring för vanliga människor, småföretagare och leverantörer. Lyckas de med den, är det definitivt en oändligt stor affärspotential att bli plattformen för totalt sett många av samhällets största pengaflöden.

Nya möjligheter i datat som blir tillgängligt från eböcker

Publicerat den av Anton Johansson2 kommentarer

Foto: hashmil

I våras lanserade Amazon ett socialt nätverk för Kindle som ser mycket lovande ut. Nyligen började Henrik Berggrens och David Kjelkeruds nya Berlin-baserade startup Readmill rulla ut en betaversion av deras sociala bokläsartjänst. Det börjar bli ett gäng aktörer som försöker sig på att göra något av eböckernas nya möjligheter, oftast med det sociala som utgångspunkt, och de gör det bra.

Anders Thoresson beskriver utvecklingen i ett blogginlägg på DN.se med ”Det nya är att bokcirkeln flyttar in i böckerna. Varje bok blir sitt eget, hårt nischade sociala nätverk”. Det handlar inte enbart om att böckerna i sig själva blir sociala objekt (som de varit i alla tider), utan även specifika delar eller citat. I Readmill blir citat sociala objekt på ett väldigt snyggt och naturligt sätt.

Bokläsandet blir en kollektiv upplevelse i flera dimensioner. Dels kan man följa personers bokläsande vartefter de delar citat, tankar och kommentarer på Twitter och Facebook via t.ex. Readmill. Dels kan man ta del av andra personers citat, tankar och kommentarer när man själv läser boken. Ett eller flera lager av kommentarer, understrykningar och utrivna sidor inte helt olikt gamla kursböcker på universitetet.

Redan idag ger Readmill nästan större frihet till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med  sitt digitala eboksläsande än vad Lastfm-scrobblandet ger möjligheter till att utnyttja datat som tillgängliggörs i och med sitt digitala musiklyssnande. En liten indikation på att utvecklingen för digitala eböcker kommer gå fortare än för annan digital kultur. Mycket tack vare att affärs- och köpbeteendet har fått en så naturlig övergång från offline till digital för böcker, medan det för t.ex. film- och musik varit svårt.

För de nya högskolestudenter som nu närmsta veckorna börjar sina utbildningar behöver grupparbete inte bara handla om att skriva analysen ihop, utan att läsa kurslitteraturen ihop. Med kommentarer, diskussioner och markeringar under läsandets gång. Som blir sökbara. Delbara. Och användbara.