Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?

Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?
Om det förra decenniet ofta handlade om Moore’s lag (om den expotentiella utvecklingen i processorkraft), handlar utvecklingen just nu om den mångdubbla (rent otroliga!) hastighet med vilken sociala strukturer utvecklas.

Jag tycker Morris Packers sammanfattning av utvecklingen just nu är helt brilliant.

Annons

Viral loops vs Viral tools

(Skrev det här utkastet för några dagar sedan. Avbröt skrivandet, och nu har jag glömt bort poängen. Men jag tyckte ändå det var värt att publicera, så ni  får helt enkelt hjälpa mig i kommentarerna.)

Det är viktigt att få sin tjänst, sitt innehåll eller sin reklam viral på internet. Vare sig det handlar om en PR-kampanj eller att få fler medlemmar så är det spridandet, distributionen, som gör att det lyckas eller inte. Att synas i sökmotorer och att få en slags viral spridning är mer eller mindre de enklaste och klart viktigaste distributionssätten på internet, åtminstone när man pratar om sådan distribution man inte betalar för.

De som jobbar med detta brukar oftast inrikta sig på att producera sådant innehåll som folk gärna sprider vidare. Oftast något väldigt oväntat. ”Bloggbart” eller sånt man vill berätta för sina kompisar om, sånt man vill Twittra om. Drömmen är en positiv bloggbävning, en riktig ”snackis”. Det är inte ofta själva distributionen är en viktig del av kampanjen, tjänsten eller vad det nu är för innehåll (klassiska exemplet: videoklipp), man hoppas på det bästa.

Något jag skulle vilja kalla ”Viral tools” är välanvända. Det är sådant som gör det enklare för folk att distribuera det vidare. Ofta är detta en ”Retweet this”-knapp, en Sharethis-widget eller ”Kopiera den här koden för att visa videoklippet på din blogg”. Detta är något väldigt viktigt, desto lättare att sprida vidare något desto fler kommer göra det. Däremot ska man inte överskatta effekten, det är inte knapparna som gör något viral. Men de hjälper (varför tror ni annars så många stora tidningar i USA har Digg-knappar? Jo, hamnar de på startsidan får de sjukt mycket trafik).

Precis som jag utrönat i en annan bloggpost, som fortfarande är högaktuell, handlar dock ”Viral loops” om något helt annat. Och för webbtjänster är detta väldigt viktigt.

Jag tycker t.ex. Teds kartor är grymma men de har ingen viral loop inbyggd. När jag sprider vidare en recension, ett café eller en karta så stannar det vid det. Mina kompisar fortsätter inte per default sprida vidare dessa. Det blir ingen loop där jag tipsar 10, de 10 tipsar 10 var (dvs 100) och där de 100 sprider vidare till 10 000.

Självklart är det väldigt svårt att uppnå detta och det kanske inte heller vore viktigt för dessa tjänster. Det är dock extremt kraftfullt när det fungerar. Facebook spreds delvis väldigt snabbt för att 1. någon blir medlem 2. denne vill ha kompisar för att få ut något av tjänsten, bjuder in sina kompisar 3. dessa kompisar bjuder in sina kompisar 4. någon lägger upp bilder, taggar två personer men den tredje personen har ännu ej facebook, de bjuder in den personen så han/hon kan se bilden 5. hon bjuder in sina kompisar… och så fortsätter det.

Lyckas man skapa en positiv viral loop har man verkligen lyckats. Oftast krävs det att tjänsten i sig skapar den här virala loopen, att loopen startas för att de som använder tjänsten då får större värde.

Så vad är då egentligen skillnaden på en viral loop och en viral tools? Jo viral tools kan man använda på allt innehåll, det är något av en ”hoppas på det bästa”-taktik, som dock alltid ska användas, medan viral loops är något som startar av sig självt och som nästan alltid är en (ofta omedveten) del av tjänsten/innehållet i sig.

Viral tools ska dock inte vara en taktik för distribution i sig, det är bara verktyget som gör det lättare att distribuera. Viral loops däremot är lika osäkert som söktrafik men en äkta bra distributionsmöjlighet.

Skittles Sociala Medier-bete

Skittles.com lanserade under helgen en väldigt rolig och innovativ sak – nämligen sin egen hemsida som en Twittersökning på ”skittles”. De fick mycket uppmärksamhet för detta och nästan bara glada hejarop.

Joakim Jardenberg kommenterade det såhär:

– Vilken sjuk uppmärksamhet de fått. Smart, välförtjänt. Bara de fortsätter inovera efter de här femton minuterna är över. (btw, de kör innehållsförteckningarna på wikipedia)

Och nog har de fortsatt innovera. De väljer på ett briljant sätt att utnyttja den trafik, PR och inte minst intressestorm som skapades genom deras första innovation och utnyttjar detta till att skapa ännu en våg av intresse. Idag bytte de ut twittersökningen mot deras Facebook-fanpage.

Att våga använda sin egen hemsida till såna här PR-kampanjer är riktigt, riktigt smart och starkheten ligger inte bara i att de är snabba på att utnyttja uppmärksamheten för att skapa ännu en intressevåg utan även för att de faktiskt försöker skapa ett långvarigt värde av den. Facebook-sidan har redan fått 585 000 fans och är därmed inte farligt långt ifrån topplistan över de produkter med flest fans.

Att beräkna värdet av att finnas på hundratusentals Facebook-profiler flera år framöver är i princip omöjligt. Det är förstås väldigt, väldigt bra branding.

Frågan är om det här inte kan ses som nya tidens länkbete – > sociala medier-bete?

Det är de små detaljerna som gör det

Äntligen har Bloglovin‘s Mattias Swenson börjat blogga. Och det med ett riktigt bra inlägg om varför Twitter är en vinnare och Jaiku en förlorare.

Jag tror inte det bara är de här sakerna som gjort att det blivit som det blivit, även om de såklart haft en rejäl påverkan. Det finns stora skillnader och framförallt tillfälligheter som gjort Twitter till en tjänst med ett par miljoner besök medan Jaiku bara har ett par tusen.

Mattias har dock ett par viktiga poänger i sitt inlägg och använder väldigt tydliga case i Twitter/Jaiku-fallet som jag gillar. Det blir väldigt pedagogiskt att först visa hur Twitter gjort och sedan jämföra mot Jaiku. Twitter är duktiga på att driva trafik och konvertera besökare till användare, medan Jaiku har en hel del svagheter på den fronten.

Trendspaning: tjänster som håller konversationer igång

Det här året har börjat med att en så simpel tjänst som Twply, som skickar ett mail när någon gjort en reply (@användarnamn i början av meddelandet) på Twitter, fått oförtjänt mycket uppmärksamhet. Tjänsten såldes sen för småpengar ska också nämnas och Techcrunch har hittat ett alternativ (som dock är onödigt krångligt).

I det här avseendet är Twitter väldigt osmidigt. Tjänsten i sig (det finns förstås Twitter-apps till sånt här men det är onödigt krångligt att behöva använda sådana för simpla funktioner) har inte någon inbyggd retention loop vilket är en klar nackdel. Konkurrenten Jaiku, till exempel, skickar ut ett mail så fort någon svarat i kommentarstråd du är aktiv i eller startat. Vilket förstås gör att aktiviteten blir högre och att retentionnivån nästan är 100%.

Facebook gör likadant. De skickar ut mail när någon kommenterat en bild som du är taggad på eller som du kommenterat tidigare. Så fort det finns något som gäller din aktivitet eller konversationer du är delaktiga i, blir du notifierad. Facebook har dock tagit det en nivå till för att det ska passa fler och byggt in det i själva tjänsten iform av en statusbar som kallas ”Notifications”.

Precis som på Twitter är det här en svaghet som finns i bloggars kommentarsfält. Nu börjar det förvisso bli lite vanligare med ”Notify me of followup comments via e-mail” men det är fortfarande vanligare att den funktionen saknas. Vilket gör att de som lämnat en kommentar sällan återkommer till konversationen och att de som svarat på kommentaren, ofta bloggägaren, inte kan besvara kommentaren (eller blir inte så motiverad till det eftersom sannolikheten att mottagaren svarar är minimal).

Min trendspaning blir alltså att retention-tjänster som gör att konversationer hålls igång blir allt viktigare, och vanligare, under 2009. Har man kommenterat eller skrivit nånstans är det nånting som är viktigt för sig själv, helt klart, och man är till väldigt hög grad intresserad av att se svaret. Inte minst om det gäller en bild på sig själv, förstås!

Om conversation var 2008 års viktigaste ord, så är conversation retention 2009 års viktigaste ord. Jag lovar att jag får mail om ni kommenterar den här bloggposten. Det borde ni också få!

Uppdatering: det mynnade även ut till en intressant diskussion på Jaiku.

Misstag på Twitter

En 10-åring (!) har gjort en superbra lista på misstag många gör på Twitter. Jag kan inte annat än hålla med. Det här är än mer aktuellt för företag som försöker använda sig av Twitter, om du frågar mig.

När jag är ute och föreläser brukar jag vara noga med att förklara att det handlar om konversation. Det handlar inte om hur många som ser ditt budskap, även om det förstås är en bra grej det också. En tumregel är att följa fler än vad som följer dig.

Relaterat: Kullin, Stoptwitterspam och Guy Kawasaki.

Varför Friendfeed kanske ändå inte är en så bra idé

Min kollega Oskar tipsade idag om en länk som är högst relevant för tillfället. Det är kort och gott en sammanfattning om varför Friendfeed är dåligt.

”The more sites Robert imports his blog feed into, the more it fractures and steals away the conversation from his blog post. This is in addition to the fact that there is some confusion as to where people should leave comments on his blog post. I’ve had people get confused about whether to respond to my posts as a comment on my blog, in Friendfeed or on Facebook […]”

Det positiva med tjänster som Friendfeed och Facebook är att de uppmanar till konversation. Den negativa aspekten är att de uppmanar till ostrukturerad och svårhittad konversation.

Nätreklam, Bloggkoll, Front Page Effect, Bloggvärde och Friend Connect

Nätreklamen fortsätter att växa, om än något segare än förra året. Såväl TV som direktreklam har blivit omsprungna och webben har över 15% av reklamkakan. Får man gissa på att den siffran ökat till minst 20% innan året är slut?

Nya Bloggkoll lanserades idag med helt ny design och lite annat smått och gott. Sveriges mest spridda rss-läsare försöker helt enkelt att förenkla användandet, något som kommit att bli deras signum. ”Den enkla bloggläsaren för ALLA” borde vara deras tagline. Se även bloggen.

Ryanspoon.com funderar över ”The Front Page Effect” och jämför Techmeme, Digg mfl. Han kommer fram till att han hellre är på Techmemes förstasida än på Diggs, trots flera hundra gånger procent mer trafik från den sistnämnda. Readwriteweb skrev förövrigt nyligen om att Yahoo! Buzz gav väldigt många ”talkactive”- besökare som innebär att de kommenterar mer i jämförelse med andra trafikkällor.

Jonas har lanserat Bloggvärde.se som visar hur mycket sin blogg är värd. Priset är förstås en väldigt grav uppskattning och har ingenting med verkligheten att göra men sådana här saker är kul och Jonas ska ha cred för att ha gjort en riktigt skön tjänst!

Google Friend Connect är gigantens senaste påfund. Ett sätt att göra hela webben mer social, även vanliga hemsnickrade html-sajter. Bra idé och ganska naturligt. Google vill inte bara indexera sajter, de vill interagera med dem. Läs även Google Blog, Epicenter och Batelle som har en skön jämförelse med tre stora släpp senaste tiden: Google Friend Connect, Facebook Connect och Myspace Dataportability.

Mikroblogg.se har tittat på CSI och såg att de minsann använder Twitter!

Twitter är hett

I USA har det kokat om Twitter ganska länge nu och det har inte avtagit det minsta. Istället har fokus flyttats från själva core-tjänsten till alla kringtjänster byggda av användare. Själv använder jag Jaiku mest, men det kokar såpass mycket i USA om specifikt Twitter att det vore dumdristigt att inte kika på vad som händer.

Idag släpptes t.ex. Twittearth, en cool webbapplikation som inte helt olikt Twingly Screensaver visar var det Twittras i världen precis just nu. Ingen unik idé, men det är riktigt snyggt gjort och har lite annan uppbyggnad än de liknande tjänsterna som bygger på Google Earth.

En annan smidig Twitter-tjänst är Twessenger som uppdaterar MSN live messenger-statusen med den senaste Twitter-postningen automatiskt. Rätt coolt. (Via Online Observations)

Intressant iakttagelse: Barack Obama har flest followers på Twitter (även om Jason Calacanis, Mahalo-grundaren, försöker komma ikapp med alla tillåtna medel) och följer även över 24 000 personer. Hillary Clinton har dock inte förstått sig på fenomenet. Över 3000 följer henne, men hon följer ingen. Dvs lite krasst så lyssnar Barack Obama på 24 000 väljare, medan Hillary Clinton inte på en enda. Hmm… vem förstår sig på mediet?

Twitlinks är förövrigt en Techmeme fast för Twitter som släpptes för ett par veckor sedan. Jonas har nu gjort en något enklare Jaiku-variant.

Fortfarande inte fattat hur mikrobloggar fungerar? Kolla in detta ”Twitter in plain english”-klipp.