Pluspoäng för Circles

Igår lanserades Google+, Googles nya sociala nätverk. En imponerande skapelse,  särskilt ur ett användar- och designperspektiv. Google+ är väldigt, väldigt intuitivt. Mer hos Björn, Jennifer och Brit.

Det jag är mest imponerad av är dock deras fokus på grupperingar. I Google+ måste man sortera in alla kontakter i ”Circles” vilket gör att det enda man gör den första tiden i nätverket är att använda deras snygga drag-n-drop-gränsnitt för att sortera i olika Circles. Circles är, kort och gott, en blandning mellan Facebook Groups, Twitter Lists och Facebook Friend Lists. Den markanta och viktigaste skillnaden är att grupperna endast syns för dig, inte för dina kontakter. Det är helt enkelt personligt hur du grupperar dina kontakter (som i t.ex. Tweetdeck och Facebook Friend Lists), tillskillnad från Facebook Groups och Twitter Lists. Även chatt/videochattfunktionen Hangouts är väldigt gruppcentrerad i Google+.

Gruppera, sortera och umgås i grupper är något jag har förutspått och funderat över vid flertalet tillfällen här på bloggen. Det har verkligen hänt mycket sedan min första bloggpost – Twitter Lists, Facebook Groups och så nu – Circles i Google+. Mitt beteende följer dessutom trenden, idag använder jag Facebook Groups nästan mer än resten av Facebook, liksom jag följer och interagerar mer med de personer jag lagt till i grupper i Tweetdeck. More to come inom det här området, skulle jag tro. Även om det på Twitter inte verkar vara ett lika prioriterat område längre.

Bloggaktörerna mognar (anno 2011)

Det händer mycket i bloggosfären just nu (åtminstone i Sverige). Nyligen deklarerade både Aftonbladet, Expressen och Metro att de lägger ned sina bloggtjänster Aftonbladet Blogg, Expressen Blogg resp Metrobloggen. Och idag blev det officiellt att Nyheter24-gruppen förvärvat hela Wyatt Media Group.

Wyatt Media Group är kanske mest kända för att ha ägt/köpt Lunarstorm och Bilddagboken. De har dock även varit en av de absolut starkaste aktörerna inom bloggvärlden genom förvärv av delar av Bloglovin och Blogg.se, samt såklart Bilddagboken (som nyligen bytt namn till det internationellt klingande Dayviews).  I och med förvärvet av Wyatt Media Group äger Nyheter24-gruppen hela eller delar av Nyheter24, Dayviews, Bloglovin, Blogg.se, Hamsterpaj, Modette, Fragbite, Filmtipset, LS8 (en nysatsning av Lunarstorm) samt Tyda.se.

Detta är såklart ett intressant uppköp ur aspekten att de nu äger mycket annonsplats för en väldigt köpstark målgrupp, 15-39-åringar. Intressant är också att de nu är den klart ledande aktören inom den svenska bloggosfären med Bloglovin (som växer snabbt internationellt) och Blogg.se (som är det klart största blogghotellet i Sverige).

Kort och gott: halvdana satsningar från traditionella mediebolag läggs ned och de nya mediebolagen köper upp varandra. Jag tror definitivt det är en trend som kan komma att fortgå en närmsta året. Finns många nya aktörer som behöver köpa upp varandra för att skala upp säljet, och många gammelmediesatsningar som inte genererar några pengar.

Dags för Devote.se att köpa Spotlife.se, kanske?

Algorithms that govern our lives by Kevin Slavin

Kevin Slavin told us stories and examples of how algorithms affecting not only our lives, but the whole humanity of the world.

The real estate market in Manhattan and other major cities like Tokyo, Frankfurt and London are not controlled by how many people that wants to live and work there. Instead the market and prices are controlled by where the internet cables are. Why? Because it makes the financial algorithms half of a microsec faster and this means a LOT of money.

But it’s not only the financial world that makes the algorithms affecting us. Even DJ:s have started to play music based on sales figures of which artists and tracks people have bought and listened to the most near the clubs. Everything and everyone are affected and in many cases controlled by an algorithm. The world economy and especially the US economy are built up by algorithms that compete to each other every day, every microsec. Which mean that the human common sense are forgotten in everything from wine recommendations (earlier: experts and reviews now: algorithms based on friends and consumption) to which movies we’re seeing (60% of the movies people are watching via Netflix are because their algorithm “cinematon” have recommended them).

To summarize, the algorithms makes the life a lot better and easier but the downside are the complexity that comes with them and maybe also the opportunities for innovation that happens when we change a behavior. When the stock market lost 10% of its value in 5 minutes no one actually knew what happened.

(This is notes from a talk I listened to at the #NEXT11 Conference in Berlin that I visited as official blogger)

Musikindustrin i ett större sammanhang

“The general discussion is still that the music industry is in so much trouble, which is really not true. There are more people today than ever before who are involved in creating music. It’s time for a different definition of what the music industry is. The musical instrument market is twice as large as the recorded music market, and that’s been stable for 30 years. You need to look at what people are actually spending on engaging with music, not just listening to it. A guitar costs $1,000 or $1,500. That’s a lot of iTunes tracks.” (Via Venturebeat)

Viktig poäng av Alexander Ljung från Soundcloud (som förövrigt både Svd och IW skrivit bra om nyligen). Det gäller att titta på musikindustrin i ett större sammanhang. Vi lägger mer pengar, energi och tid på musik än någonsin tidigare. Kanske inte på skivor, men på annat.

AOL Master Plan ger en glimt av framtidens journalistik

Igår läckte ”AOL’s Master Plan” ut med planer, målsättning och detaljerade beskrivningar av hur affärsmålen för företaget ska uppnås. Ett dokument i tiden, får man verkligen säga. För i samma stund är det en uppblossande liten debatt om framtidens journalistik här i Sverige. En debatt som i mångt och mycket helt tappat utgångspunkten av att medierna är vinstdrivande affärsverksamheter, vilket AOL Master Plan tvärtom fokuserat på. Ett utdrag från en artikel om the AOL Master Plan:

  • AOL tells its editors to decide what topics to cover based on four considerations: traffic potential, revenue potential, edit quality and turn-around time.
  • AOL asks its editors to decide whether to produce content based on ”the profitability consideration.”
  • AOL site leaders are expected to have eight ideas for packages that could generate at least $1 million in revenue on hand at all times.
  • In-house AOL staffers are expected to write five to 10 stories per day.
  • AOL knows its sites are too dependent on traffic from AOL.com, and it wants its editors to fix the problem by posting more frequently, with more emphasis on getting pageviews.

Självklart har stora delar av denna strategi fått utstå en del kritik, inte minst från journalistiskt håll. Jag tror dock The Next Web sammanfattar framtiden ganska bra med rubriken:

”You may not like it, but AOL’s ‘Content farm’ is the future of online media”.

Innehåll, nyheter och debatt som affärsidé är säkerligen en lysande affär i framtiden. AOL och Demand Media, två av världens just nu kanske snabbast växande mediehus, visar om inte annat att det är så. Eller snarare att de tror att det kommer vara det, även i framtiden. Vare sig det kallas ”content farm” eller ”journalistik”.

Den journalistiska debatten måste förstå detta och ha med perspektivet att det inte längre är dagstidningsprenumeranter, utan söktrafik från Google, som är publiken. Och att man inte får betalt för att någon läser innehållet, utan för att de klickar på annonserna. Journalistik är i första hand en affärsidé, även om det har en uppsida i att det ibland även är samhällsnyttigt. Det handlar väldigt lite om att ”granska makten” eller journalistikens roll i detta, det handlar om ett stort skifte i hur man tjänar pengar på innehåll.

En märklig debatt, ja. Märklig i bristen på affärsperspektiv.

Speltrender: Touchspel, Minecraft & Kinect


Photo credit: carbonnyc (CC)

Touchspel

Angry Birds är i sig en het trend, inte minst nu när det ska komma i formen av såväl brädspel som tv-spel. Succén för Angry Birds lär dock också skapa många nya succéer i kölvattnet. Att spel på touchskärmar kommer vara det hetaste heta 2011 är ingen vågad gissning bara av den anledningen.  Seriösa satsningar från Bonnier med deras nya bolag Brickmark som Björn Jeffery samt Emil Ovemar driver, samt Johan Ronnestams Jajdo är två heta svenska bolag som om inte annat bekräftar denna trend.  Jag själv är väldigt fascinerad över hur och aktiva såväl barn i min närhet som vänner, vuxna och gamla blir av just spel på touchskärmar. Nu när iPad kommit till Sverige tror jag denna trend kommer ta fart ännu snabbare, inte minst för att iPadskärmen gör det möjligt till mer sociala spel där fler deltar likt traditionella brädspel.


Photo credit: lollaking (CC)

Minecraft

Det är svårt att inte imponeras av Markus Persson/Notch och Minecraft. Detta till synes pixliga spel utan tydlig vinstmekanik har på kort tid blivit en supersuccé med hundratusentals aktiva användare. In the last 24 hours, 33558 people registered, and 7151 people bought[*] the game.”. Den typen av statistik talar sitt tydliga språk – Minecraft är ett spelfenomen sällan skådat. Nu när Markus bolagifierat intäkterna och anställt bland annat Carl Manneh som VD (tidigare på JAlbum) ska det bli mycket intressant att se vad framtiden har för sig. Något riskkapital lär dock inte behövas i första taget, under 2010 hade Markus Persson intäkter på runt 350 000 dollar/dag. Och nu när betan är släppt är priset också högre. Ouch.


Photo credit: popculturegeek (CC)

Microsoft Kinect

TV-spelsvärlden är en koloss som inte förändras särskilt fort. NHL 1996 och NHL 2011 är trots allt relativt lika i sitt grundutförande, även om den senare både är snyggare och väldigt mycket mer avancerad på många plan. En stor omvälvande trend senaste åren har dock varit Nintendo Wii som med ganska enkel teknik gjorde det mer interaktivt att spela med en kontroll och spelmoment som innefattade kroppen. Microsoft Kinect är nästa steg, två enkla små kameror som kopplas ihop med Xboxen och som gör att man slipper handkontrollen och där kroppens rörelser styr spelet istället. Vilket i sig är jäkligt coolt. Än coolare är dock alla hacks som folk gör med Kinect och vilka möjligheter två små kameror som känner av rörelser ger. Vi lär få se fler än dessa hack närmsta året, liksom många nya spel som tar nytta av Kinects möjligheter.

”2010 kommer bli stora sorteringsåret”


Niclas, jag, Evelina på en Flashy Jacks-spelning. Foto: Helena Sund

Det här med att sortera och gruppera människor i sociala nätverk har jag bloggat om ett par gånger. För ett år sedan skrev jag att ”2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig”. Då hade Twitter precis lanserat Twitter Lists, Tweetdeck var min desktopklient för Twitter just för möjligheten att ha kolumner med specifika listor och jag efterfrågade fler liknande satsningar, främst från Facebook.

Nu när Facebook Groups har kommit, börjar det kännas som att jag hittade rätt i min analys om vad som skulle hända i år. I Facebook har det funnits ett ökat behov av att kommunicera med grupper av människor på ett smartare, mer konversationsinriktat sätt utan att behöva blanda in andra. När jag skrev om behovet förra året hade jag och mina närmsta vänner Facebooks mailfunktionen som räddning, den kunde man ju cc:a andra på, men den var inte så välanpassad då den ständigt tog uppmärksamhet. Funktionen för meddelanden i Facebook var helt enkelt till för just meddelanden, inte ostrukturerade diskussioner om många olika ämnen. Vilket nya Facebook Groups, eller för den delen de tidigare Jaiku Channels, gör på ett briljant sätt.

Idag uppstod en närliggande intressant diskussion om Facebook (på Facebook, förstås). Fler och fler, visar det sig, har släppt på den mentala spärren att endast ha privata vänner på Facebook. Gamla skolkompisar, jobbkontakter, konferensminglare eller för den delen någon man bara träffat på en fest någon gång, börjar bli självklara som kontakter på Facebook.

Detta är något jag också märkt, och efterlever med ganska stor tydlighet. Jag har gamla dagiskompisar, lärare, rektorer (!), skolkompisar, folk jag träffat på någon fest jag inte ens kommit ihåg, SSWC-vänner, dirigenter från orkestrar jag varit med i och såklart en och annan kontakt jag fått genom konferensminglandet. Fortfarande är jag ganska noggrann med att ha träffat alla personer IRL i någon form, mest för att det verkar vara normen bland de flesta på Facebook.

Joakim Jardenberg har en bra poäng kring detta, att om man inte tillåter sig att adda nya smått okända kontakter så kommer man aldrig skaffa sig några nya vänner. Vilket är extremt sant, och något jag verkligen rekommenderar andra att fundera över. Desto fler bra vänner, desto bättre. Allt. Se bara till att konvertera de nya kontakterna till riktiga vänner.

Och generellt är det ju så att relationer varken har med privat eller professionellt att göra. Precis som man har lösa eller mindre nära kontakter i vanliga livet av människor man träffat någon gång, finns sådana i arbetslivet. Världen är full av olika typer av kontakter, människor och relationer. Facebook är förutom ett bra verktyg att kommunicera med dessa, dessutom den bästa kontaktlistan för dessa. Om sedan den person du lade till för fyra år sedan, som du bara träffat två gånger, inte vill veta vad du åt till lunch – låt den personen bestämma det själv. Facebook har alla möjliga filter, smarta lösningar och bra sätt att sortera in människor i fack.

Ta inte bort Facebookvänner, tänk inte att det bara ska vara för privata kontakter. Det är en ohållbar tanke i 9 fall av 10, och dessutom ett sätt att motsträva verktygets möjligheter. Jag raderar aldrig foton eftersom alla foton är ett minne. Likaså raderar jag aldrig Facebookkontakter då de är en relation. Om än aningens grå, just nu. Chansen att de gråa håren ska försvinna från den relationen ökar dock tusenfalt om Facebookrelationen finns kvar.

Så istället för att radera – sortera. Sätt in personen i facket ”gamla vänner” och klicka ”hide” i nyhetsflödet. Låt den andra personen göra likadant, om den vill, med dina uppdateringar. Facebook har faktiskt sådana filter automatiskt också, pratar eller interagerar du inte med en person på länge dyker den upp alltmer sällan i ditt nyhetsflöde.

2010 ÄR det stora sorteringsåret. Förut har det varit Facebooks fel att man inte kunnat ha alla vänner på ett effektivt sätt där. Nu är det bara upp till dig.

Trender: realtidsdashboards, myndighetsbloggande & spelmekanik


Eftersom jag ändå håller koll. Foto: Nirazilla

Att blogga dagliga kommentarer á la Jardenberg mfl (missa inte Jennies superba lista på sådana) känns inte riktigt som min grej, speciellt inte när alla ni andra gör det så bra, men jag tänkte börja med att – förhoppningsvis veckovis eller iaf månadsvis – blogga om trender. Ja alltså trender från startupsfären, social media-bubblan och web 2.0-tjänsternas värld. Tipsa gärna om ni ser någon tydlig trend bubbla upp. Nu kör vi!

”Built in game mechanisms”
Foursquare och Gowalla har varit drivande för en trend som nu börjar blotta sig rejält – speltrenden. För även om beroendeframkallande sociala spel som Farmville, Planeto och World of Warcraft i sig självt också är en ständigt uppåtgående trend så är det att lägga ett spellager på andra produkter som nu i sommar på riktigt blossat upp som en stor grej. Det här TEDxTalket är en bra introduktion till ämnet. Missa ej heller Techcrunch monsterpost om olika metoder att baka in spelmekanismer i webbtjänster. Och med tanke på Googles uppköp på senare tid kanske vi även i Gmail, Buzz och Picasa kan börja samla achievements inom kort?

Realtidsdashboards (av alla de slag)
Vi som följer startupvärlden borta i Silicon Valley noggrant vet att Y Combinator haft deras största ”demo day” so far i förra veckan. I den finns ett helt gäng bolag som gör olika typer av dashboardtjänster, de flesta i realtid. De två mest intressanta därifrån är kanske SEO-inriktade Ginzametric och lite mer flexibla chart.ioMen även utanför YC har andra dashboardprodukter dykt upp med intressanta produkter (ni missade väl inte Twinglys nya Liveboard på SSWC?). Än så länge har jag dock inte sett något bra svenskt eller europeiskt bolag som satsar fullhjärtat på den här marknaden (tips för nytt startup!).

Myndighetsbloggande
I veckan var det en vältwittrad konferens om sociala medier och myndigheter, vilket förhoppningsvis skapar en våg av nya social media-frälsta inom den offentliga sektorn. Redan nu är dock en tydlig trend att Barack Obama-strategin börjar sprida sig, vilket är helt naturligt efter ett par år (det är ungefär så lång tid det tar för sådana här saker att sjunka in och bli  konkreta, mainstream och färdigutvecklade), och fler och fler myndigheter börjar satsa på sådana här saker. Svenska UD har startat ett gäng riktigt bra bloggar + en enkel bloggportal, vilket även Foreign Offices i UK har gjort  med en liknande satsning. Fler bra exempel här och worldwide finns såklart. Några tips?

En liten analys om framtiden för mobila webben

En ofta diskuterad fråga är om det är värt att bygga mobilapps för Android, iPhone, iPad mfl istället för att göra ursprungssajten mobilanpassad. Överlag bygger en stor framtidstro till det senare, inte minst från Googles sida, om man sammanfattar diskussionerna den senaste tiden.

Som jag ser det är de största fördelarna med en app:

  • Snabbheten
  • Notifications
  • Går att spara data lokalt

Medan nackdelarna är:

  • Att appen ibland måste uppdateras
  • Mer utveckling, enskilda appar per plattform

Största fördelarna med en mobilanpassning:

  • Uppdateringsfri
  • Webbsync per automatik

Nackdelar med mobilanpassning:

  • Segladdat pga körs via browsern
  • Utnyttjar inte hela potentialen i möjligheter med navigation etc i telefonen
  • Kräver ständig internetuppkoppling

Många av nackdelarna på båda varianterna kommer antagligen förbättras avsevärt under de närmsta åren, vilket från produktionshållet kommer väga över för mobilanpassade sidor. Trots detta finns det flera anledningar till att mobilappar vinner även i framtiden, eller åtminstone i ett bra tag till.

När internet började bli mainstream under 90-talet fanns ett stort behov av kataloger som samlade ihop alla de sidor som fanns överallt, där Yahoo! och Dmoz kanske är de mest kända. Det är ungefär i den fasen vi är i mobila internetvärlden nu och det är därför Android Market, Apples App Store och övriga aktörers liknande försök fyller ett syfte.

Dock anpassad till dagens verklighet och mobilmarknadens mycket mer betalningsvilliga publik. Att kunna ta betalt för apps är en av de klart viktigaste delarna i hela konceptet. Det ser man t.ex. på spelmarknaden idag, där fildelningen domnat av pga Steam och Battle.net som gör att användarna börjar betala både abonnemang och för att köpa själva spelet. Detta genom att göra multiplayer mode till standard i spelen istället för single player mode.

Precis som spel passar sig bra att konsumera i en social miljö ihop med andra, gör även mobilapps det. Idag ser man ett stort fokus bland mobilapps att knyta samman ens vanliga internetanvändande med mobilens, dock i single player mode. En naturlig utveckling vore att utveckla många mobilapps till att göra multiplayer mode till standard istället för single player mode, precis som i spelvärlden.

Alltså, även om den största fördelen med mobilapps i dagsläget är snabbheten och (någorlunda) välsorterade app stores som fungerar som kataloger för den lilla klick av webben som fungerar bra på ens telefon, är det möjligheten att ta betalt för mobilapparna och de kommande multiplayer mode-delarna som skulle kunna göra att de är relevanta även i framtiden. För visst kommer de som bygger mobilapps med multiplayer mode tvinga oss betala för detta precis som spelmarknaden gör redan idag?

Det är möjligt att mobila webben blir mer som övriga webben också, där mobilanpassningar tillslut vinner när upplevelsen av att surfa på sin telefon blir likvärdig den vi upplever på våra datorer.  Något som inte helt säger emot möjligheterna ovan då det fortfarande antagligen finns en marknad för ett anpassat sätt att ta betalt, distribuera och konsumera web apps på. Precis som vi köper program till våra datorer idag, är det stor chans att marknaden för web apps finns. Googles Chrome Web Store är en riktning i det hållet.

Länge leve apps, helt enkelt.

Underskatta inte fikarastsnacket

Det här är mitt inlägg i Moving Images bloggserie om realtidswebben. Stafettpinnen fick jag av Anja Gatu på Sydsvenskan och efter mig kommer Pernilla Severson från Malmö Högskola skriva om ”Hur gör vi information till kunskap i en realtidsvärld?” / ”Hur bildar vi oss bäst?”. Enjoy!

När IM-tjänster blev riktigt stort för cirka 10 år sedan blev det nästan lika opretentiöst, enkelt och instängt som vilken fikarast som helst. Den låga barriären för att prata med varandra om allt & inget gjorde att så skedde och den mer vardagliga jargonen började på allvar flytta ut på nätet. IM och mail hade lägre barriär för att starta en konversation än telefoni och blev en solklar succé.

Såhär 10 år senare är Skype, Facebookchatten och MSN Messenger större än någonsin. Fikarasten har blivit digital, oberoende av fysisk plats, och många företag med kontor på flera platser har t.o.m. fredagsfikat ihopkopplat via videochatt.

Senaste åren har dock något ännu häftigare skett – fler och fler av dessa ”fikarastsnack” har hamnat på Jaiku, Twitter, Facebook och i bloggar vilket inneburit att fler kunnat vara delaktiga i diskussionerna. Konversationerna har blivit öppna för alla att delta i, de tidigare så populära gruppchatterna i MSN och Skype fick fler medlemmar när de flyttade ut i öppna nätverk och sociala relationer knöts som aldrig förr. Genom enkla diskussioner som vilken lunchrestaurang som är bäst, eller vilken kaffemaskin man ska köpa in till jobbet, blev de digitala fikarasterna oerhört värdefulla för de aktiva genom att erbjuda alla att svara på alla frågor.

Men förutom de sociala fördelarna har öppenheten även skapat stora affärsmöjligheter. Att det är öppet innebär nämligen inte bara att alla kan svara på allt, utan även att allt blir sökbart i realtid. De här två sakerna ihop, sökbarheten och möjigheten att agera, innebär en underbar möjlighet att äntligen få ta del av fikarastsnacket och kunna använda det till något bra.

Precis som vi på fikarasterna offline pratar vi mycket om produkter, företag och vad vi tycker om saker om ting. Är vi arga på att något inte fungerar, twittrar vi om det, har vi sett en riktigt bra film – ja då twittrar vi om det också. Med några enkla twittersökningar om sitt varumärke blir det simpelt att agera genom ett bra svar, i princip i realtid. Tänk så många sura kunder man kan omvända till nöjda bara genom att agera på deras arga tillrop i sociala medier, som man aldrig kunnat omvända förut!

Underskatta aldrig fikarastsnacket i sociala medier, ty det råkar nämligen betala sig att vara delaktig it.