Vad skoj! Vill du jobba på Sveriges grymmaste webb 2.0-företag? Vi på Primelabs/Twingly söker utvecklare (både sommarjobbare och heltidsutvecklare).
Jag trivs grymt bra. Det kommer du också göra.
Författare: Anton Johansson
Det är dags för de sociala nätverken att börja konkurrera
Det finns mycket kvar i lådorna för innovation, nischer och i antalet användare på internet. Kvoterna är långt ifrån fyllda och användarbasen ständigt ökande. På ett sätt är det faktiskt ett problem.
Konkurrensen är nästan obefintlig på internet. Visst finns det sökfajter mellan Google och Yahoo, sociala nätverk-fajter mellan Facebook och Myspace och en uppsjö av andra rivaliteter. Fast hur mycket konkurrens är det, egentligen? Myspace och Facebook har ganska snarlika målgrupper men har valt att bygga upp sina nätverk på två helt olika sätt. LinkedIn är populärt men nischat helt annorlunda mot andra populära sociala nätverk. Det finns rivalitet. Det finns copycats. Det finns möjligheter. Men för första gången i den moderna historian har tjänsterna inte längre möjlighet att konkurrera med pris eller andra traditionella konkurrensfördelar.
Beta Alfa skriver idag, ang. ett inlägg på Mindpark:
Daniel på Mindpark gör en liknelse som även jag vill göra. Nattklubbar. De kommer och går. Publiken alltså. Ständigt på jakt efter nya kickar
Är det inte precis det som är problemet? Sociala nätverken och webb 2.0-tjänster överlag lever på kickar, hypar och trender. Vilken matvarubutik skulle tillåta sig att endast leva på en köttfärs-hype en gång om året? Ingen. Det behövs såväl alternativa inkomstkällor som marknadsföringsvägar för att överleva in the long run.
Nattklubbar är faktiskt ett bra exempel på hur de löst problemet med hypar. De har minst en alternativ inkomstkälla och målgrupp: restaurang. Eftersom de ändå måste kunna servera mat för att ha serveringstillstånd av alkoholhaltiga drycker passar de på att få in en målgrupp under lunchen, en under kvällen och så avslutningsvis säljer de massor alkohol på nätterna. Säg den webb 2.0-tjänst som har den spridningen…
Jag tror framtidens webb 2.0-tjänster inte bara behöver ha en grym innovation, hype och annonsintäkter. De behöver tänka igenom vad som kan rädda ett tapp. Och de som har det värst är de befintliga hype-tjänster. De måste komma på det redan nu.
För det kommer att hända förr eller senare, vare sig grym innovation eller stora annonsintäkter.’
Läs även Bisonblog.
Yahoo öppnar upp sitt sök
Yahoos sök har alltid varit i framkant men de har sedan Google kom och tog över tronen haft allt svårare att hävda sig. Idag visar de att framtidens sök är social, öppen och betydligt mer universell. Och kanske framförallt att Yahoo är med i matchen!
The open theme continues today as we are announcing that we are opening up Yahoo! Search itself. That’s right — you heard it correctly — the Yahoo! Search experience will soon be open. This open search platform enables 3rd parties to build and present the next generation of search results. There are a number of layers and capabilities that we have built into the platform, but our intent is clear — present users with richer, more useful search results so that they can complete their tasks more efficiently and get from ”to do” to ”done.”
Måste även påpeka att det ser väldigt genomtänkt och välgjort ut. Det här är en riktig innovation inom sök. Kolla in exemplet nedan för att förstå skillnaden och möjligheterna.
Före:
Efter:
Läs mer på Yahoo Search Blog eller kika in på hemsidan dedikerad till Yahoos nya öppna strategi.
Wikipedia och källorna
Steve Rubel har ett inlägg om hur ofta Wikipedia är källa till nyhetsartiklar och ställer sig tillslut frågan om journalisterna även uppdaterar sina artiklar efter att Wikipedia rättats till.
The big question in my mind is this: when journalists cite Wikipedia articles, what happens when the facts they reference from the wiki entries change (assuming they do)? Do the reporters go back and update their articles? The news reports call more attention to the articles, potentially opening up a can of worms each time they source Wikipedia.
Jag har dock upplevt något mycket mer intressant, vilket även är ett större problem. Många källor på Wikipedia är just nyhetsartiklar och fakta från andra innehållsbaserade tjänster – hur blir det då när Wikipedia-artikeln uppdateras med källhänvisning till den artikeln som hämtat sin fakta från Wikipedia i första steget? Lite snurrigt kanske men det är så det fungerar ibland. En skribent använder Wikipedia som källa och tillslut har Wikipedia skribentens text som källhänvisning.
Varför features inte fungerar i andra sammanhang
Hur hett mashups än må vara så är det inte lätt att få en feature att fungera i andra sammanhang än sitt ursprung. Sedan beror det självklart på hur välutvecklad en feature är… är det rentav en egen tjänst kanske? Är inte Jaiku och Twitter egentligen en liten feature som blivit något större på grund av inramningen och det sociala nätverket omkring denna feature?
Frågan är då: hur kan man få Jaikus starkaste sidor att fungera i Facebook. Facebook är en bra plattform att leka med tankar kring eftersom det är en välfylld sajt med mängder av features, apps och användare. Hur kan man få de effekter och den funktionalitet som skapats i Jaiku att överföras till Facebook?
Svaret är: det går inte. Eller jo det går säkert, men det krävs väldigt mycket som ska klaffa. Visst har Facebook ”What are you doing right now?”-funktion redan halva idén inbyggd. Tar man bort ”What are you doing” och lägger till en kommentarsfunktion samt kanske centrerar dessa statusmeddelanden till newsfeedet så blir det väldigt likt Jaiku på många sätt och vis. Skulle det användas på samma sätt? Tveksamt.
Precis som det inte är samma sak att spela fotboll på grus som på gräs är det inte samma sak att utnyttja en feature någon annanstans på nätet. Det är helt olika feelings. Visst finns synergier, möjligheter och jäkligt coola mashups.
Fast glöm aldrig att sammanhanget gör produkten. Open social kanske inte blir något mer än ett random widgetramverk där alla använder samma teknik?
Promenix – ny webbtjänst inriktad på hälsa och motion
Igår lanserade jag tillsammans med fyra vänner Promenix.se, en webbtjänst där man får fylla i sina steg från stegräknaren och delta i stegtävlingar. Kring detta önskar vi skapa ett socialt nätverk som motiverar till att motionera mer och roligare!
Till skillnad från konkurrenter som tappa.se och steg.se har vi valt att göra Promenix.se helt gratis! Vi hoppas att detta gör att vi får fler medlemmar och kanske även nå målgrupper som tidigare inte valt att använda liknande tjänster för att de varit dyra. Ungdomar som oss själva, till exempel.
Affärsidén går ut på att sälja startkit á la stegräknare, vattenflaska och reflex till främst företag och organisationer som då även får en specialutformad profil med logotyp och möjlighet att stänga profilen för andra medlemmar än de som de vill invitera. Förhoppningen är att slutanvändaren alltid ska kunna använda Promenix gratis, antingen för att en stegräknare redan är införskaffad eller genom att arbetsgivaren köper in startkit till personalen!
Pressrelease: ”UF-företag lanserar motionstjänst inriktad mot företag”
Webb-tv eller online video?
Sorosh Tavakoli på Videoplaza tar upp ämnet om vad man egentligen ska kalla online video eller webb-tv. Det är intressant, för precis som Sorosh indirekt säger är webben en mycket mer komplex videokanal än tv-apparater.
Finns tv på webben, eller är det helt enkelt video?
Jag vill nog faktiskt säga emot Sorosh i det avseendet att man faktiskt konsumerar tv ungefär likadant på tv-apparater som online. När jag tittar på webb-tv är det oftast de program jag inte hunnit se, dvs repriser, som jag tittar på. Fullängdsprogram av hög kvalitet. Min interaktivitet är inte särskilt mycket större än vid en tv-apparat. Jag startar och pausar när jag vill, kanske t.o.m. går ut ur helskärmsläget och svarar på IM-meddelanden eller liknande. Passiviteten är dock väldigt snarlik traditionella tv-tittandet. Det är så vi konsumerat tv-serier och filmer på våra datorer ganska länge nu fast istället för att streama från internet har vi fildelat…
Därför vill jag påstå att det visst finns passivt tv-tittande som utan tvivel går att kalla webb-tv. Däremot finns förstås Youtube, Bambuser och korta nyhetsinslag på DN.se där jag är betydligt mer interaktiv. Min konsumtion av sådant är också stor och det är kanske det som är webbens stora tjänst till video-formatet. Klipp på 1-10 minuter där det går att vara interaktiv med kommentarer, annonser, chatt och så vidare.
Webb-tv och online video alltså. Tja, varför inte? Nog kan det få finnas två ord för video-formatet på webben?
Tailsweep samarbetar med Aftonbladet
Det verkar mycket riktigt vara Tailsweep som är Aftonbladets samarbetspartner för bloggannonser, precis som jag trodde. Uppdaterat: Magnus Uggla kontrar och klagar.
Sun Microsystems en webbaktör att räkna med
Lifefeed har en intressant post om Sun Microsystems, som länge varit ett av de allra tyngsta it-företagen men som jag aldrig förstått mig på eftersom de allt för länge höll sig från webben. Precis som Lifefeed skriver är de dock på god väg att bli en riktig trevlig framtidsaktör på internet med ledord som öppenhet (open source och VD:ns blogg, framförallt) och stabila lösningar, inte minst för stora krävande system.
Dessutom har de en ganska ny, ung VD i Jonathan Schwartz:
Han kanske inte är någon ny Steve Jobs men vem vill inte ha en VD som ser ut som Anders Borg?
På tal om Anders Borg, som uppenbarligen har bloggat, så tycks han gilla bröst.
OMG: Internet nere i Afrika och Asien
Det här är helt sjukt. Jag skulle få abstinensbesvär. Internet är verkligen nere i Afrika och Asien.
Läs mer:
CNN
Aftonbladet
Fyra nyanser av brunt 