Styrelsens arvode & incitament

Det är en ära att få frågan om att bli styrelseledamot. Ett fint uppdrag. Men också mycket ansvar.

Pär Nuder säger en bra sak i den här panelen om styrelsearvoden: jag tar inte betalt för timmar, utan för erfarenhet och engagemang.

Jag skulle vilja säga att det finns mycket som är värt att ta betalt för: erfarenhet, särskild kompetens, tid, engagemang, sitt kontaktnät, sitt förtroendekapital, sitt kända namn men även ansvar. Styrelseledamöter i svenska bolag har stort ansvar både juridiskt och i praktiken.

När vi pratar styrelsearvoden – både till större företag och mindre bolag (pengar likväl som andra ersättningar)- är det därför viktigt att avtal, diskussioner och bolagsstämmor tar detta i beaktande. Styrelseledamöter tar inte betalt per timme, för timmar nedlagda, utan för så mycket mer än så. Vad ersättningen ska bestå i, hur stor den ska vara eller strukturen kring den är en helt annan fråga. Det bör dock inte bara vara en beräkning av antalet förväntade timmar som ligger bakom förslaget.

Svenska kvinnor med Marissa Mayer-karma

Jag är väldigt fascinerad av Marissa Mayer, Yahoos VD (samt styrelseledamot i Wallmart) och tidigare Googlechef. Framförallt är jag imponerad.

Såhär på internationella kvinnodagen tänkte jag därför passa på att tipsa om svenska motsvarigheter. Fantastiska kvinnor som jag är oerhört imponerad och fascinerad av, som är på executive-nivå och som borde lyftas fram oftare. Svenska kvinnor med Marissa Mayer-karma.

Louise Eriksson (Adprofit)
Lousie är verkligen en av Sveriges superentreprenörer, med ett driv och en känsla för affärer som är svårslagen. Dessutom finns det inte en enda person jag träffat som inte hyllar henne. Alla gillar Louise, med all rätt. Och trots att hon är yngst på listan, är hon kanske den som har mest erfarenhet i många frågor. Louise är fantastisk och kommer med all säkerhet skapa ett av Sveriges största globala företag i framtiden.

Sofia Svanteson (Ocean Observations)
Det är omöjligt att inte bli imponerad av Sofia, liksom man inte kan annat än tycka om henne. Hon är en fantastiskt härlig människa och samtidigt en av Sveriges coolaste entreprenörer. När Sofia pratar, då lyssnar jag. Vare sig det handlar om ledarskap eller design.

Mengmeng Du (Spotify & styrelse CDON Group, Skånska Byggvaror)
Mengmeng Du är förutom Marketing Director på Spotify i styrelsen för CDON Group och Skånska Byggvaror. Två av Sveriges absolut största ehandelskoncerner. Det tycker jag är väldigt imponerande och jag bara väntar på att fler uppdrag kommer offentliggöras. Sveriges nya, och yngsta, styrelseproffs!

Anna Omstedt Lindgren (ex-Tasteline, VD MedUniverse, styrelse i SR mfl)
Liksom Mengmeng är Anna rikligt representerad i styrelser, bland annat Sportamore, Sveriges Radio och Hemfrid. Som grundare av Tasteline och MedUniverse har hon förändrat två branscher på väldigt kort tid. Dessutom är hon en av de vänligaste människor jag träffat, samtidigt som jag blivit imponerad av hennes affärsmässighet.

Sara Öhrvall (Bonnier)
Jag har bara träffat Sara någon gång i förbigående men det är omöjligt att inte imponeras av henne på avstånd. Som chef på Bonnier R&D har hon varit en viktig, om inte den viktigaste, personen i skiftet från Bonniers gamla värld påväg mot deras nya. Hon sitter även i ett par tunga styrelser inom Bonnierkoncernen, däribland SF Bio, Expressen och Adlibris.

Linda Waxin (Edelman Stockholm)
Linda har på bara några år blivit en av Sveriges viktigaste kommunikationspersonligheter i Sverige, som VD för Edelman Stockholm. Hon är riktigt duktig, driven och dessutom ovillkorligen trevlig mot allt och alla.

Martina Lind (Nordic Public Affairs)
Jag har känt Martina i ett par år och samarbetet kring en del grejer i framförallt Almedalen. Hon är en av Sveriges mest well-connected in i den politiska sfären, men även med ett ben i internet (grundare av bland annat Politometern) och i närinsglivet. Nu har hennes nya byrå Nordic PA blivit en av Sveriges snabbast växande, mycket tack vare Martinas inblick i de olika världarna.

Sophia Bendz (Spotify & styrelse Norstedts)
Många känner säkert igen Sophias röst från Spotifys tidiga reklamsnuttar ”Hej, det är Sophia på Spotify”. Hon har dock gjort betydligt mer än det på Spotify och skötte all utåtriktad kommunikation de första åren. Numera är hon Global Marketing Director och har precis hamnat i det anrika förlagshuset Norstedts styrelse. Välförtjänt och jag hoppas Sophia blir tillfrågad till fler liknande uppdrag!

Förändring, i all sin enkelhet

Det händer saker. Världen förändras. Vi måste tänka om. På många olika sätt, vilket Johan Ronnestam liksom många andra tänkare som Sir Ken Robinson och Fredrik Härén redogör för på ett ypperligt sätt. Att sluta anpassa oss till en ordning och verklighet som fanns för 50 år sedan, som knappt finns idag och som sannerligen inte kommer finnas imorgon.

Nästan all förändring och framförallt teknisk utveckling handlar om att göra saker enklare. Facebook gör det enklare att kommunicera med fler människor, Google gör det enklare att hitta saker, bilar gör det enklare att transportera sig, videoinspelade lektioner gör det enklare att koncentrera sig på lektionen eftersom inga anteckningar behöver skrivas, Spotify gör det enklare att lyssna på musik.

En sak som verkligen borde förenklas är dock hur förändringar kan förverkligas enklare. Hur besluten kan tas fortare, hur förändringen kan ske snabbare.

När man designar köpprocesser på nätet är målet att få så få steg från det att besökaren beslutar sig för att köpa (dvs klickar på ”Buy”) till att köpet är genomfört och varan överlämnad. De som kommit längst och optimerat detta bäst är antagligen Apple, som i deras App Store för iPhone och iPad har 2 klick (ett klick på ”7 kr” och ett på ”Buy now”) från beslut till färdigt genomfört köp då varan levereras (oftast krävs också att man fyller i sitt lösenord, om man inte laddat ned något annat från App Store senaste 15 min).

Den här extremt optimerade köpprocessen kan man lära sig mycket av när det gäller förändringsarbete. Skulle det vara lika enkelt att förändra något som det är att köpa något i App Store, skulle det utan tvekan bli fler förändringar genomförda. Hierarkier, byråkrati och tydligt definierade processer har skapats av en anledning. Man vill att idén man lägger in i tunneln valideras och beslutas av alla berörda parter innan den kommer ut som en äkta genomförd förändring när den kommer ut ur tunneln. Eftersom den validerats, diskuterats och röstats igenom av alla beslutsfattare blir förändringen kraftfull och officiell. Den blir väldokumenterad (byråkratins favoritord) och demokratiskt beslutad, ingen kan säga att den är orättvis.

Denna tunnel av hiearkier, beslut och byråkrati har dock sina nackdelar. Varav den största är att förändringar sker långsamt. Idéer hinner bli inaktuella innan de ens testats. Det är processen av att förändra, som gör att vi förändras för långsamt. Ironiskt nog oftast processen för att göra en förändring så något blir enklare. Vi behöver helt enkelt enklare sätt att förändra saker på. Utan hiearkier, byråkrati och veckor, månader, år av förstudier, undersökningar, beslutsprocesser och röstningsförfarande.

Vad skulle hända om det istället för tre år tog tre månader att göra en ny läroplan för grundskolan, där man istället för att göra tusen analyser och miljontals timmar i att precisera hur undervisningen ska gå till endast skrev med det viktigaste – och lät lärarna tillsammans iterera läroplanen var tredje månad baserat på riktiga erfarenheter?

Entreprenörer måste ta beslut snabbt, våga testa sig fram, iterera, göra pivots när det behövs och att förändra utan massa tunga analyser eller beslutskedjor. Självklart får entreprenörer goda råd, liksom de diskuterar flitigt, funderar och läser på först innan en förändring. Idag finns dock teknik och möjlighet till att få dessa råd när som helst, var som helst, hur som helst. Man behöver inte ha ett utskottsmöte i månaden då man diskuterar, för att ett halvår senare ha kommit fram till något. Diskussionen kan pågå under en helg, sen testa i realiteten i liten skala, iterera, sen i stor skala. Ett sätt att jobba på som även samhället i övrigt behöver anamma. Att realisera, och besluta, om förändringar är idag superenkelt. Det handlar bara om att förenkla processerna och ta bort många av de byråkratiska- och hierarkiska hinder vi själva byggt upp under lång tid. Det vore ju väldans tråkigt om vi inte fick till stånd positiva förändringar för att vi lever kvar i dåtidens sätt att skapa förändring på, tycker jag.

Det borde helt enkelt bli enklare att förändra. Så enkelt är det.

Personlig utveckling i jobb vs skola

Tyvärr mina kära gamla lärare. Jag har faktiskt lärt mig mer genom mitt jobb, mitt egna företag och mina egna projekt. Inte minst när det gäller språkkunskaper, historia och förmågan att kommunicera i olika former (föreläsa, t.ex.). Även om jag verkligen inte skulle velat missa skolan heller, den gav mycket annat (läs vänner och många roliga fester).

Att jag utvecklas mycket i mitt professionella liv har till stor del med att göra att jag jobbar med fantastiska människor, roliga saker och med vägledning av grymt kloka personer. Jag har det rentav betydligt bättre än de flesta andra, för att vara ärlig.

Fred Wilsons inlägg visar dock på en sak jag tycker passar in på mig. Så länge man jobbar i entreprenöriella miljöer och med människor som tycker det är positivt att man är ung, (oerfaren) och nyfiken är en akademisk utbildning inget självändamål i sig. Som Zoho kommenterade:

This was such a strong observation that first we stopped caring about where someone went to college, then we stopped caring about whether someone even got a degree, and finally, we took the ultimate step, and started hiring kids right of high school, and train them ourselves.

Självklart är det bra med akademisk utbildning, jag kan mycket väl se mig själv i skolbänken om ett par år igen, men i entreprenöriella miljöer är det inte en självklarhet. Att som Google endast anställa högutbildade kanske innebär att de missar väldigt kreativa människor?

Sun Microsystems en webbaktör att räkna med

Lifefeed har en intressant post om Sun Microsystems, som länge varit ett av de allra tyngsta it-företagen men som jag aldrig förstått mig på eftersom de allt för länge höll sig från webben. Precis som Lifefeed skriver är de dock på god väg att bli en riktig trevlig framtidsaktör på internet med ledord som öppenhet (open source och VD:ns blogg, framförallt) och stabila lösningar, inte minst för stora krävande system.

Dessutom har de en ganska ny, ung VD i Jonathan Schwartz:

Han kanske inte är någon ny Steve Jobs men vem vill inte ha en VD som ser ut som Anders Borg?

På tal om Anders Borg, som uppenbarligen har bloggat, så tycks han gilla bröst.

vd.jpg

Rika Google-anställda och vad de gör nu

News.com har en intressant artikel om hur många Google-anställda gått vidare från Google. De flesta som miljonärer. Runt 900 anställda blev nämligen miljonärer vid börsintroduktionen av företaget och eftersom aktien gått från ett utgångspris på $85 upp till över $600 så har deras dollarsedlar blivit betydligt fler med årens lopp.

Det är intressant att se hur Google förlorat stora delar av kärntruppen på grund av för få incitament att stanna kvar. När man är rik, har ett välfyllt CV och motivationen någon annanstans – då kan inte ens Google locka med särskilt mycket.

Alla är inte heller grymma webbgeeks. En massör har också haft otroligt tur, t.ex:

Brown was starting a new career as a masseuse in 1999 when Google, then with only 40 employees, hired her over a rival who couldn’t start right away. At the time, in her mid-40s, she was savvy enough to ask for stock options to complement her lower-than-standard wage of $45 an hour, versus the average $65. She accrued a special deal of automatically vested stock through 2003. That, she said, worked out ”incredibly great.”

Linköpings ungdomsombud tänker som ungdomar gör

Min vän Emy, som för tillfället jobbar som ungdomsombud i Linköping, har gjort ett riktigt bra jobb när det gäller att prata med ungdomar där ungdomar pratar. De tidigare ombuden gick ut till alla gymnasieskolor i Linköping och pratade, men Emy och hennes kollega Johan förstod att det krävs nya vägar att nå ungdomar i dessa nya tider.

Detta gör de på många olika sätt. De har, förstås, startat en blogg (med den klatschiga sloganen ”Från stadshuset till ungdomarna”) men är även mycket aktiva på Facebook. Både med egen profil, olika grupper (exempelvis ”Nykvarnsfestivalen” som de anordnar m.m.) och genom att aktivt lägga till Linköpingsungdomar och socialisera med dem. Mycket bra!

Likaså har de skapat en MSN (ungdomsombuden at hotmail.com). Troligtvis det mest underskattade sättet att få kontakt med ungdomar på, där finns 99% av alla svenska gymnasieelever idag. Alla som de får mejl av lägger de till på msn messenger. Något som faktiskt uppskattas! Det är lättare att säga jobbiga saker, fråga saker osv genom att använda IM-tjänster och internet. Skrivna ordet emellan så att säga. Emy säger att denna kommunikationsform är väldigt populär och att förvånansvärt många vill prata med dem, de får akta sig för att inte fastna vid datorn hela dagarna när så många vill prata och diskutera saker.

Kort och gott, nya ungdomar kräver nya kommunikationer. Tänk på det, ni som jobbar med olika typer av användargrupper. Det räcker kanske inte att skriva ut sin mejladress? 

Hur skolor kan använda social media

Chris Brogan har gjort en lista på saker att skriva om, som jag tycker är mycket bra. Det finns många uppslag värda att fundera över. En rubrik jag fastnade för, och som jag tror jag har väldigt bra information kring eftersom jag är väldigt inne i både social media och skolvärlden, är ”Hur skolor kan använda social media”. Det finns tusen uppslag kring det här men jag ska försöka komma med lite idéer och tankar som finns i mitt huvud precis nu.

Idag har både elever och lärare Facebook, i alla fall när vi pratar högstadieskolor och gymnasium. Eleverna skapar grupper för ”Xskolan ’08”, dvs en Facebook grupp för de som tar studenten eller slutar skolan det året.

Tror ni lärarna blir medlem i dessa grupper? Icke sa nicke, de vägrar bli officiella kontakter med eleverna och begränsar sin profil får sina närmsta vänner. Detta kan man ha viss förståelse för, det finns trots allt en fördel med integritet från både elevernas och lärarnas synvinkel. Lärarna vill inte att eleverna ska veta allt om dem och eleverna vill kanske inte att lärarna ska se när deras status är ”Inte sjuk, men hemma från skolan”.

Det går att använda Facebook utan att häva på integriteten allt för mycket. Varför inte låta alla vara medlem i en grupp och att lärarna kan informera om läxor eller annat som informeras bör? Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Används inte skolans egna hemsida kan man använda en plattform som 90% av eleverna redan använder.

Google Docs och Slideshare är två andra verktyg som skulle fungera mycket bra att använda i föreläsningar och presentationer. Förutom att det är suveränt att kunna kolla någons slides från en presentation i efterhand, så finns det i Google Docs även en inbyggd backchannel som är suverän. Chatta, diskutera och fundera samtidigt som en presentation pågår.

Loggbok i bloggform. Många projektarbeten och liknande har obligatoriskt loggboksskrivande. Detta går självfallet att göra i bloggform! Detta kommer jag återkomma till, eftersom jag alldeles snart kommer sätta upp sådana här bloggar för att skriva loggbok.

Varför inte använda en delad Google Calendar så att alla kan få en väluppdaterad och fungerande kalender för läxor? Det tror jag verkligen skulle fungera bara lärarna såg till att skriva i läxorna.

Wiki går att använda tusenfalt i skolan. Varför inte sätta skolelever på att göra temasidor på en wiki om olika saker? Planscher är skolan 1999, nu är det Wiki-sidor som är den nya grejen! Redovisningsformen är muntlig och sedan finns den kvar på en Wiki efteråt.

Några andra snabba webb 2.0 och social media-tjänster som skulle gå att använda:

  • Google Maps för att visa vart studiebesöket eller skolresan bär av.
  • Google Earth för att visa hur modern geografi-kunskap inhämtas.
  • Jaiku för att lära känna sina klasskamrater bättre, både kortsiktigt och långsiktigt.
  • Del.icio.us för ”Mina källor”-hänvisningar och merläsning.
  • Youtube för video på föreläsning och genomgångar.
  • Flickr för bilder från skolan, evenemang och annat. Bilddagboken finns exempel på redan idag där elevråd laddar upp bilder.

Det finns oändliga möjligheter. Webben innehåller jättemycket bra verktyg redan idag och finns de inte redan idag så lär någon bygga det inom kort, kanske till och med du. Tipsa gärna om fler idéer för skolor att använda social media i kommentarsfältet!

Carl Bildt har blivit fotobloggare

Carl Bildt har gjort en fotoblogg som komplement till sin Alla dessa dagar. Självklart heter fotobloggen ”Alla dessa bilder” och innehåller bilder tagna med vår utrikesministers mobilkamera, vad jag kan se.

Kul att Bildt fortfarande vill förnya. Foton är väldigt intressant, det ger en helt annan syn på saker och ting. När han dessutom börjar videoblogga (vlogging), då har bloggens medium nått stor del av sin potential för en politiker. Det här kan faktiskt vara något som påverkar nästa val.

Ledarskap, Pirate Bay – grundare och festivalguide

Ledarskap är ett av de få icke-it-relaterade ämnena här på bloggen men tyvärr har jag inte haft tiden att skriva särskilt mycket om det. Mer kommer i framtiden, var så säker på det, men tills dess rekommenderas E24:as artikel om rekryteringsföretaget Novare som dragit igång ledarskapskurs för föräldralediga chefer och ledare. Ett väldigt bra initiativ tycker jag, mer sånt efterfrågas för dagens allt mer stressade ledare.

Svt rapport har träffat Gottrid Svartholm, en av grundarna av Pirate Bay, för en intervju om upphovsrätt och åsiktsfrihet. En artikel om intervjun tillika själva intervjun finns på svt.se.

Via svt hittade jag också Lira Musikmagasin och deras festivalguide, som ser ut att vara både bra och väldigt komplett. Rekommenderas för dem som insett att Roskilde faktiskt är slutsålt – och att Hultsfred är så tidigt som denna vecka.