Det är dags för de sociala nätverken att börja konkurrera

Det finns mycket kvar i lådorna för innovation, nischer och i antalet användare på internet. Kvoterna är långt ifrån fyllda och användarbasen ständigt ökande. På ett sätt är det faktiskt ett problem.

Konkurrensen är nästan obefintlig på internet. Visst finns det sökfajter mellan Google och Yahoo, sociala nätverk-fajter mellan Facebook och Myspace och en uppsjö av andra rivaliteter. Fast hur mycket konkurrens är det, egentligen? Myspace och Facebook har ganska snarlika målgrupper men har valt att bygga upp sina nätverk på två helt olika sätt. LinkedIn är populärt men nischat helt annorlunda mot andra populära sociala nätverk. Det finns rivalitet. Det finns copycats. Det finns möjligheter. Men för första gången i den moderna historian har tjänsterna inte längre möjlighet att konkurrera med pris eller andra traditionella konkurrensfördelar.

Beta Alfa skriver idag, ang. ett inlägg på Mindpark:

Daniel på Mindpark gör en liknelse som även jag vill göra. Nattklubbar. De kommer och går. Publiken alltså. Ständigt på jakt efter nya kickar

Är det inte precis det som är problemet? Sociala nätverken och webb 2.0-tjänster överlag lever på kickar, hypar och trender. Vilken matvarubutik skulle tillåta sig att endast leva på en köttfärs-hype en gång om året? Ingen. Det behövs såväl alternativa inkomstkällor som marknadsföringsvägar för att överleva in the long run.

Nattklubbar är faktiskt ett bra exempel på hur de löst problemet med hypar. De har minst en alternativ inkomstkälla och målgrupp: restaurang. Eftersom de ändå måste kunna servera mat för att ha serveringstillstånd av alkoholhaltiga drycker passar de på att få in en målgrupp under lunchen, en under kvällen och så avslutningsvis säljer de massor alkohol på nätterna. Säg den webb 2.0-tjänst som har den spridningen…

Jag tror framtidens webb 2.0-tjänster inte bara behöver ha en grym innovation, hype och annonsintäkter. De behöver tänka igenom vad som kan rädda ett tapp. Och de som har det värst är de befintliga hype-tjänster. De måste komma på det redan nu.

För det kommer att hända förr eller senare, vare sig grym innovation eller stora annonsintäkter.’

Läs även Bisonblog.

Wikipedia och källorna

Steve Rubel har ett inlägg om hur ofta Wikipedia är källa till nyhetsartiklar och ställer sig tillslut frågan om journalisterna även uppdaterar sina artiklar efter att Wikipedia rättats till.

The big question in my mind is this: when journalists cite Wikipedia articles, what happens when the facts they reference from the wiki entries change (assuming they do)? Do the reporters go back and update their articles? The news reports call more attention to the articles, potentially opening up a can of worms each time they source Wikipedia.

Jag har dock upplevt något mycket mer intressant, vilket även är ett större problem. Många källor på Wikipedia är just nyhetsartiklar och fakta från andra innehållsbaserade tjänster – hur blir det då när Wikipedia-artikeln uppdateras med källhänvisning till den artikeln som hämtat sin fakta från Wikipedia i första steget? Lite snurrigt kanske men det är så det fungerar ibland. En skribent använder Wikipedia som källa och tillslut har Wikipedia skribentens text som källhänvisning.

Varför features inte fungerar i andra sammanhang

Hur hett mashups än må vara så är det inte lätt att få en feature att fungera i andra sammanhang än sitt ursprung. Sedan beror det självklart på hur välutvecklad en feature är… är det rentav en egen tjänst kanske? Är inte Jaiku och Twitter egentligen en liten feature som blivit något större på grund av inramningen och det sociala nätverket omkring denna feature?

Frågan är då: hur kan man få Jaikus starkaste sidor att fungera i Facebook. Facebook är en bra plattform att leka med tankar kring eftersom det är en välfylld sajt med mängder av features, apps och användare. Hur kan man få de effekter och den funktionalitet som skapats i Jaiku att överföras till Facebook?

Svaret är: det går inte. Eller jo det går säkert, men det krävs väldigt mycket som ska klaffa. Visst har Facebook ”What are you doing right now?”-funktion redan halva idén inbyggd. Tar man bort ”What are you doing” och lägger till en kommentarsfunktion samt kanske centrerar dessa statusmeddelanden till newsfeedet så blir det väldigt likt Jaiku på många sätt och vis. Skulle det användas på samma sätt? Tveksamt.

Precis som det inte är samma sak att spela fotboll på grus som på gräs är det inte samma sak att utnyttja en feature någon annanstans på nätet. Det är helt olika feelings. Visst finns synergier, möjligheter och jäkligt coola mashups.

Fast glöm aldrig att sammanhanget gör produkten. Open social kanske inte blir något mer än ett random widgetramverk där alla använder samma teknik?

Webb-tv eller online video?

Sorosh Tavakoli på Videoplaza tar upp ämnet om vad man egentligen ska kalla online video eller webb-tv. Det är intressant, för precis som Sorosh indirekt säger är webben en mycket mer komplex videokanal än tv-apparater.

Finns tv på webben, eller är det helt enkelt video?
Jag vill nog faktiskt säga emot Sorosh i det avseendet att man faktiskt konsumerar tv ungefär likadant på tv-apparater som online. När jag tittar på webb-tv är det oftast de program jag inte hunnit se, dvs repriser, som jag tittar på. Fullängdsprogram av hög kvalitet. Min interaktivitet är inte särskilt mycket större än vid en tv-apparat. Jag startar och pausar när jag vill, kanske t.o.m. går ut ur helskärmsläget och svarar på IM-meddelanden eller liknande. Passiviteten är dock väldigt snarlik traditionella tv-tittandet. Det är så vi konsumerat tv-serier och filmer på våra datorer ganska länge nu fast istället för att streama från internet har vi fildelat…

Därför vill jag påstå att det visst finns passivt tv-tittande som utan tvivel går att kalla webb-tv. Däremot finns förstås Youtube, Bambuser och korta nyhetsinslag på DN.se där jag är betydligt mer interaktiv. Min konsumtion av sådant är också stor och det är kanske det som är webbens stora tjänst till video-formatet. Klipp på 1-10 minuter där det går att vara interaktiv med kommentarer, annonser, chatt och så vidare.

Webb-tv och online video alltså. Tja, varför inte? Nog kan det få finnas två ord för video-formatet på webben?

Wikia lanseras

Wikia search, Wikipediagrundarens Google-killer, lanserades idag enligt uppkopplat. Jag har hela tiden tyckt att det är ett intressant projekt och nu när jag testar tjänsten blir jag förvånad över hur välfungerande, snygg och clean den känns. Den t.o.m. hittar svenska resultat mitt ibland japanska, engelska och tyska ihopblandat. Språk är, as always, ett stort problem.

Det verkar som om Wikia gillar två saker. Förstasidor (man ser inte många undersidor i resultaten) och vertikal scrollning. När man klickar sig fram till fler resultat kommer resterande resultat nämligen upp nedanför, inte på någon ny sida. Fungerar bra, även om javascriptlänkarna är lite halvdåliga.

Wikia verkar väldigt häftigt, det är både snyggt och välfungerande från första början. Det är lätt att bli medlem men tyvärr känns det som ett slag i bältet när det är ”ännu ett socialt nätverk”. Gud vad jag längtar till gränsöverskridande medlemskap.

Kort och gott, en bra sökmotor helt klart. Lite smådetaljer behöver filas på men jag tror det helt klart finns en publik som gillar wikia bättre än Google.

Gott nytt år önskar jag

Gott nytt år, kära läsare av Fyra nyanser av brunt! Hoppas ni haft ett givande 2007! Ett spännande 2008 ligger framför oss…

Tre förhoppningar om 2008:

  1. Mobilen och internet börjar äntligen verka i symbios. E-post och SMS är helt plötsligt samma sak.
  2. Bloggar känns fortfarande fräscht och nytt, pga diverse nya innovationer. Twingly har ett finger med i spelet.
  3. Varken bankerna, regelverken eller ens USA kan stoppa utvecklingen av snabba banktjänster på internet. En räkning hamnar på mottagarkontot på ett par sekunder, o inte på tre dagar som det brukar ta idag.

E-handel en svaghet för Google

Techcrunch har gjort en lista på företag de tror Google kommer köpa eller kopiera under 2008. De nämnde Amazon, SixApart, Ning och Reuters som tänkbara möjligheter. Dvs väldigt stora succéer, stora företag och områden där Google hitintills inte varit så lyckade.

Amazon är kanske en av de största internetsuccéerna inom e-handel någonsin och när de nu även lyckats lansera tjänster som Simpledb och Amazon s3 (dvs it-infrastrukturlösningar per smarta betalningsmodeller) finns mycket incitament. Infrastrukturlösningarna har fått mycket bra kritik och Google lär vara mycket intresserade av sådana saker, samtidigt som e-handel faktiskt är en av Googles största svagheter.

Yahoos satsning på e-handelslösningar är populär och är en av de bästa lösningarna som finns tillgängliga medan Googles satsning på checkout aldrig riktigt slagit väl ut. Inte riktigt samma produkt men Google har aldrig riktigt lyckats med e-handeln, där har de fortfarande ett stort svart hål. Deras product-search är förvisso ganska intressant, där har de ett koncept som lyckats relativt bra. Trots det finns troligtvis en anledning till att de inte översatt konceptet till t.ex. svenska Google.se, vi har aldrig fått se skymten av något Froogle här inte.

Jag tror Google kommer skapa fler tjänster för e-handel och även infrastrukturlösningar. Det är områden som passar Googles befintliga verksamheter väldigt bra och som kan understödja dessa. Ren e-handel som Amazons webbutik kommer de dock inte syssla med, tror jag. De vill skapa tjänster och inte sälja varor. Amazon är lite för stor för att köpa upp också även om man aldrig ska säga aldrig när det gäller Google.

Sedan finns stora fördelar med att ha ett system som Ebays Paypal. Säkerhet kommer bli en allt viktigare nyckel för Google och att ha fungerande och accepterade system är en nyckelfaktor, vilket Paypal har visat sig vara för Ebay.

En sak är i alla fall säker, Google behöver ett ess i rockärmen. Och varför tvivla på att de har ett?

Fejsan har tagit bort ”is”

Dagens snackis måste väl ändå vara att Facebook tagit bort ”is” från statusmeddelandet. Något som det förvisso diskuterades om redan för någon månad sedan. Idag hände det… så hur känns det då?

Jag måste säga att känslan för statusmeddelandet försvann lite. När något blir så hypat, stort och populärt som Facebook får det på väldigt kort tid en slags kultstatus som är svår att beskriva. I den statusen ingick förstås det typiska ”is”. Det var en del av Facebooks själ. Samtidigt blir det lättare att få ännu större spridning internationellt för Facebook, det är inte direkt så att majoriteten svenskar skriver på engelska i sitt statusmeddelande, vilket tidigare gjorde att det kunde se rätt skojigt ut.

Både på gott och ont alltså, men är väl en ganska naturlig utveckling.

fejsan.png

Jaiku är länken som saknats

Jag var inne på tjuvtittat.se idag (förövrigt en väldigt bra sajt) där jag fick syn på en annons för mobiltelefonen Sony Ericsson K850i. Det var då jag kom att tänka på Jaiku och lifestream-idén. Mobiltelefontillverkarna har ända sedan mobilkameran blev standard gjort coola reklamfilmer i tv där de visar hur enkelt och bra det är att alltid kunna ta bilder med den portabla multimediamaskinen man redan bär omkring på, mobiltelefonen. Och visst har mobilkameran blivit succé, den används flitigt av folk. Vissa för t.o.m. över bilderna till datorn.

Jag har dock alltid tyckt att det saknats något. Visst, coolt att kunna ta bilder överallt. Coolt att kunna mms:a till sina kompisar (även om jag aldrig sett någon aktiv användare av mms) och väldigt smart att ”fånga ögonblicket”. Än sen? Jag vill se den sociala nyttan i att ta bilder med mobiltelefonen! Mms blev som sagt ingen hit, åtminstone inte i mina kretsar.

sharing.png

När annonsen idag visade ”I ❤ sharing my story” föll dock poletten ned. Det är det som har saknats. Mobilen är på grund av sin portabilitet och kommunikativa förmåga vårt verktyg för att dela med sig av sin lifestream.

á la Jaiku

Med Jaiku får alla bilder vi skickar till Flickr ett aktuellt värde. Vi berättar dessutom hela tiden vad vi gör, upplever och frågar oss precis nu genom Jaikus grundidé – microblogging. När man skickar en video till Youtube från mobilen syns det i sin lifestream. Do you get it?

Grattis mobiltelefontillverkare – er reklam för miljoner håller på att få ett värde.

Imagine all the people, Sharing all the world

John Lennon hoped that someday we’d join him, and the world would be as one… Social media, the blog-o-sphere, web 2.0, whatever you wish to call it; they’ve brought this dream a step closer.

John Lennon imagined social media. En ganska lustig men sann tanke om hur åtminstone jag ser på social media idag. Eller egentligen inte social media, utan internet som helhet. Den sociala webben!

Läs den läsvärda artikeln på Essence-SEO.
Lyssna på imagine i Spotify!

johnlennon.jpg