Varför tar det alltid så lång tid innan svenska ungdomar hittar de internationella webb 2.0 – tjänsterna? Var och varannan ungdom har en bilddagbok samtidigt som jag bara suckar åt funktionerna på bilddagboken och har ett flickr-konto istället. Inget ont mot de entreprenörer från Linköping som utvecklat bilddagboken – tvärtom. Det jag inte förstår är hur en svensk tjänst som kom långt efter originalet (även om det finns viss skillnad) slår så mycket bättre än den mycket större internationella tjänsten.
Antagligen för att svenska ungdomars intresse inte finns bland häftiga webb 2.0 -tjänster förrän kompisen visar hur de fungerar. Vad är webb 2.0? Skulle väl 99% av alla ungdomar säga…
Så vad är hetast på internet bland svenska ungdomar just nu? Myspace, bilddagboken, blogg (främst genom blogg.se), Youtube och självklart MSN Messenger som har blivit ungdomars viktigaste kommunikationsväg och sociala mötesplats. (Som ungdom själv har jag gjort en jätte-jätte seriös undersökning bland alla skolklasser i hela Linköping. Eller inte. Men som ungdom vet jag vad som används och inte. Och ytterst få vet vad del.icio.us, största praktexemplet på webb 2.0, är.).
Så hur många vet vad rss är då? Inte många. Trots att vi går teknik är vi ytterst få som använder det, och då främst som aktiva bokmärken i Firefox. Jag har nog fler rss-flöden i mina flödesläsare än vad alla på hela skolan har tillsammans.
Ungdomar vill ha nöje, sociala mötesplatser och nytta. De gillar webb 2.0 men de måste få nys om den för att anamma tjänsterna. Hamsterpaj är populärt av en anledning – det är roligt. Skulle webb 2.0 – företag satsa mer på den varan tror jag det skulle bli succé. Lunarstorm är passé: nu är Lunarstorm-generationen redan uppväxt. Det räcker inte med en mysig mötesplats längre, nu behövs enkla och rena tjänster som dessutom är roliga.
