Distraktionernas kamp mot det ostörda läsandet

Paul Carr har skrivit en intressant artikel om iPad, Kindle och om att läsa böcker i ett större perspektiv. Han menar att iPad redan dödat Kindles marknad och att iPad även dödat e-bokens möjligheter till att bli ett starkt medium. Samt, att det dalande intresset för att läsa böcker som nöje kommer sjunka ännu mer när boken inte längre är den mest portabla, enklaste och innehållstyngda nöjesupplevelsen vi kan få.

”One of the joys of reading is to be able to shut yourself away from distractions and lose yourself in a book. When the book itself is packed with distractions, the whole experience is compromised.”

Framtidens sök- och sökmarknadsföring

Jag var och föreläste på Folkungaskolan för några veckor sedan, om trender inom marknadsföring. Samma elev som såg till att hans lärare bjöd in mig som talare, skickade mig lite (smarta) frågor i efterhand till hans projektarbete.

Då de handlar om ett väldigt aktuellt ämne, och jag är en av få som både jobbar med att utveckla en sökmotor (Twingly) och som dessutom  jobbar med att konsulta inom sökmarknadsföring (om än sällan nuförtiden), har jag förhoppningsvis några vinklar på framtidens sök- och sökmarknadsföring som kan vara intressanta för fler att höra om.

– Google lanserar allt fler sociala sökverktyg som ”social search” och sökning i real-tid. Hur tror du att Google och andra sökmotorer kommer att utvecklas de närmaste åren?

Vi har redan sett början på framtiden under hösten. Både Bing och Google har börjat ha med realtidssök i sina vanliga sökresultat, vilket gör att de blir relevanta även vid nyhetshändelser som t.ex. jordbävningar eller events som Oscarsgalan. Sökmotorerna blir de mest relevanta nyhetskällorna i realtid, medan tidningar kommer bli ifrånsprungna och orelevanta för det som händer just nu.

Tidigare har länkar fungerat bra som auktoritets- och relevansfaktor för sökmotorerna men nu när realtid, nya interaktiva former av innehåll och även mycket mer multimedia produceras krävs nya sätt att mäta relevans och auktoritet. På Youtube är det t.ex. antalet visningar, på Twitter antalet followers, på Facebook antalet vänner och Likes etc. Vilket sökmotorerna måste anpassa sig till. Detta är även anledningen till att sociala relationer blir så viktiga att förstå sig på för t.ex. Google, de kommer lägga grunden för framtidens sätt att mäta relevans i sökresultat.

– Facebook har gett sig in i marknaden för sociala sökmotorer. Google har redan svarat med sin ”social search”-funktion (som inte indexerar Facebook). Hur tror du att de två kommer att försöka utmanövrera varandra i framtiden?

Facebook håller steg för steg på att bli en sökmotor. Deras förändringsbenägna redesigns, uppmaningar till öppnare privacy-inställningar och nya Facebooksöket tyder på att de i framtiden kommer bygga en öppen sökmotor byggd på den sociala grafen. Helt klart är att de ser Google som sin största konkurrent.

Google däremot, är intresserade av att komma åt allt data i Facebook. Idag kan de inte indexera innehållet från Facebook, vilket är ett väldigt stort hål i deras index av information.

Hur de kommer förhålla sig till varandra är svårt att säga, mer än att Google kommer satsa mer på de sociala bitarna och Facebook på sökbitarna.

– Real-tid tycks vara nästa stora trend på internet. Hur kommer marknaden för sökordsmarknadsföring att förändras i takt med att sökningar blir att mer real-tidsbaserade?

Den största förändringen är egentligen inte att sökmotorerna rent tekniskt börjar presentera resultat i realtid, utan att användarna kommer gå till sökmotorerna och söka efter realtidshändelser istället för att gå till Aftonbladet. Och där användarna finns, där måste också annonsörerna finnas. Relevanta, även för realtidshändelser.

Detta kommer innebära många förändringar. Annonsörerna kommer vilja utnyttja snabbheten i realtid och ge relevanta erbjudanden anpassade efter situationen. Röda Korset skulle t.ex. annonserat i Google i samma sekund som de första tweetsen från Haiti-katastrofen trillade in. Vilket också innebär att Google och de andra annonssystemen som finns på internet idag också måste anpassas till att passa realtidswebben. Idag har tillgängligheten på information i realtid blivit väldigt hög, medan tillgängligheten på relevanta annonser i realtid är väldigt låg. Häri ligger stora utvecklingsmöjligheter närmsta åren.

En annan aspekt av det här är att sammankoppla annan annonsering med sökannonsering. När en Volvoreklam visas på  Tv4, bör Toyota annonsera just då och precis efter när de som sett tv-reklamen börjar söka efter ”volvo” eller ”köpa bil”. Något som kommer bli ännu viktigare när iPad och andra liknande surfplattor anpassade för att konsumeras när man tittar på tv blir vanligare.

– I allt större grad kommer värdefullt innehåll vara vad som bär eller brister för hemsidor när konkurrensen om sökord tätnar. Vad skulle du ge för tips för företag som först nu ger sig in i sökordsmarknadsföring?

Att se det som en av de viktigaste marknadsföringskanalerna. Det dyraste för de allra flesta företag är att skaffa sig nya kunder och när man har möjlighet att fånga upp folk som aktivt söker efter dig eller din produkt så är det en för bra chans för att strunta i. Billigt, hög konvertering, enkelt och förhoppningsvis långsiktigt.

Däremot, se upp för konsulter och företag som sysslar med det. Alldeles för många har ett kortsiktigt tänk. Här finns en lista på personer jag rekommenderar. Dessutom är Nikke Lindqvist som gjort listan en av de absolut bästa, så han ska icke förglömmas.

iPad förändrar visst medielandskapet

Jag är redan ett fan av iPad, utan att ens ha testat den. Den var måhända inte bättre än förväntningarna, vilket gjorde att en del blev besvikna (något jag tror var ett medvetet val av Apple: de ville maximera PR-effekten, vilket de lyckades extremt bra med), men den är en produkt skapad för ett behov jag personligen har.

Den gör det enklare att surfa där laptopen (eller netbooken) är otymplig och där iPhonen är lite för jobbig att använda i längden. T.ex. framför tv:n, i sängen (där jag nu ligger och skriver det här), på tåget eller i passagerarsätet på bilen.

Och precis som jag skrev i min kommentar på Vassa Eggen, så kommer iPaden visst att förändra medielandskapet. Inte för att New York Times kan ta betalt för sitt innehåll, utan för att vi kommer surfa mer i sammanhang då vi konsumerar annan media.

Jag tror iPaden har en jättestor förändringspotential för mediebranschen i Sverige. Men på ett annat plan.

Den stora grejen med iPaden är varken tekniken, app store eller upplevelsen. Det är användningsområdet. Tänker man efter kommer iPaden konkurrera ut netbooken/laptopen i knät när man tittar på tv, när man åker buss och när man ligger i sängen före man ska sova.

Helt enkelt: en pryl man konsumerar internet med i nya sammanhang.

Det mest intressanta tycker jag är surfandet framför tvn. Jag tror det kommer bli livsviktigt för t.ex. TV4 att fånga upp interaktionssugna tittare så de inte bara sitter o surfar på andras sajter i soffan med Lets Dance i bakgrunden, utan interagerar kring Lets Dance medan de tittar. Backchannels etc kommer blomma ut ordentligt närmsta åren. Och iPad kommer vara en bidragande effekt till detta, äntligen en pryl som faktiskt passar beteendet många av oss redan har!

”Googles viktigaste lansering var en url, inte en telefon”

Igår lanserade Google sin senaste Android-mobil, Nexus One. Michael Arrington tycker den är bättre än iPhone och hyllar den på de flesta punkter förutom batteritiden.

Även om andra inte tycker den är lika imponerande, så är Google Nexus One banbrytande. Inte för dess teknik, men för Googles nya försäljningskanalgoogle.com/phone.

Telefonen kommer alltså att säljas i en webshop på Google.com, icke operatörslåst eller med ett T-mobile abonnemang.

Det här beslutet är banbrytande och lär bli början på slutet för mobiloperatörernas dominans i mobilbranschen. Google visar nämligen att de inte vill låta mobiloperatörerna styra säljkanalen i framtiden och att slutkonsumenten ska ha möjlighet att köpa icke-operatörslåsta mobiler och välja operatör fritt.

Det här är ett viktigt statement.

Today, the web store allows you to purchase the Nexus One without operator service or with service from T-Mobile USA. We expect to add more operators, more devices and more countries in the future, including Verizon Wireless in the U.S. and Vodafone in Europe. To learn more about the Nexus One, and our new web store, we recommend checking it out for yourself by visiting http://www.google.com/phone. We look forward to seeing how our new program and the Nexus One contributes to accelerating innovation on mobile products for the benefit of users worldwide.

Och det är inte bara ett viktigt statement, det är också tvärtemot Apples approach med iPhone till mobiloperatörerna – där kunderna blir än mer inträngda och upplåsta än tidigare. Att iPhone bara går att köpas icke-operatörslåst i länder som Italien, där det är lagstadgat, är ett tydligt exempel. Google visar att de menar allvar med att förändra mobilmarknaden till en öppnare, mer innovationsrik och enklare mobilmarknad med fler aktörer.

Däremot är Apple och Google lika i det avseendet att de vill styra säljkanalen. Liksom Apple satsat på Apple Store på Apple.com kommer Google göra detsamma på Google.com. Vartefter Google lanserar fler fysiska produkter lär detta bli än tydligare.

Men, just nu: låt oss nu bara få Nexus One till Sverige. Icke-operatörslåst, OFC.

Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?

Hur skulle du beskriva utvecklingen just nu?
Om det förra decenniet ofta handlade om Moore’s lag (om den expotentiella utvecklingen i processorkraft), handlar utvecklingen just nu om den mångdubbla (rent otroliga!) hastighet med vilken sociala strukturer utvecklas.

Jag tycker Morris Packers sammanfattning av utvecklingen just nu är helt brilliant.

Vad händer 2010?

Jag kommer garanterat återkomma till den frågan i olika analyser av trender, nyheter och tankar men tills dess – läs gärna mitt inlägg på SSBD om vad jag tror om 2010. Däri skriver jag bland annat varför Kindle är liten revolution, att realtidswebben komma kräva förändringar av alla typer av företag och framförallt sådana som jobbar med någon form av nyhetsmedia, samt att vi nästa år kommer ha hittat affärsmodellerna vi så länge letat efter.

Missa inte heller Bisonfredriks intervju med min chef Martin, där han bland annat förklarar varför Facebooks förändringar av privacyinställningar är en av de klart största händelserna i vår bransch i år.

Återigen, om sorterandet i sociala nätverk

För lite mer än ett år sedan skrev jag om att jag tror sorterande i sociala nätverk kommer bli allt viktigare. Precis som i vanliga livet kommer vi inte vilja gå ur något socialt nätverk, ta bort vänner etc, utan istället gruppera dem. Sortera in dem i fack.

Antagligen har ni inte missat att Twitter nu lanserat Twitter Lists. Vilket jag tycker är ett bevis på att jag hade rätt. Se t.ex. min lista över Svenska startupmänniskor jag tycker är intressanta att följa. Eller varför inte Kristoffers lista över twittrande Linköpingsbor.

Liknande funktionalitet har funnits i Facebook sedan länge. Skillnaden är att Facebooks grupperingar inte är publika för andra användare och än mindre möjliga att följa, samt att verktyget att gruppera ihop kontakter är väldigt trubbigt. Nu verkar dock Twitter inspirerat dem att fortsätta jobba med den här funktionaliteten, vilket förstås gagnar för ännu mer spridning av det här sorteringsfenomenet.

För att inte tala om Twitterklienter som Tweetdeck, där detta varit en av de klart största USP:arna och där det också fungerat väldigt bra.

2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig.

Freemium, värdet av historik och hur det saknas i realtidswebben

Gigaom har en läsvärd artikel om freemium där de tar upp några viktiga egenskaper som nästan alla fungerande freemium-tjänster innehar. Bland annat den egenskapen att desto mer man använder tjänsten, desto mer beroende blir man av den.

Detta låter inte som något nytt och det är det inte, däremot är det viktigt att inse värdet av det just i en betaltjänst. Inte för att tjänsten i sig självklart blir mer värdefull desto mer man engagerar sig i den, utan för att det blir svårare att bli utkonkurrerad eller utbytt desto mer någon valt att utnyttja tjänsten.

Tydligaste exemplet på detta är storage-tjänster som Dropbox, som även är exemplet Gigaom tar upp. Desto mer man förvarar där, desto jobbigare blir det att byta storage-tjänst. Det blir helt enkelt för jobbigt att byta, trots att features och pris kanske är bättre någon annanstans.

Det gäller dock inte enbart storage-tjänster som Dropbox, det gäller de flesta av de populära betaltjänsterna. Samma beteende finns hos Flickr, Basecamp och t.o.m. Spotify. På Flickr blir det för jobbigt att flytta alla bilder (om ens möjligt?). I Basecamp är alla gamla dokument, projekt och historik för värdefull för att kastas bort hur som helst. Och samma sak är det faktiskt i Spotify: när man väl lyckats skapa sitt musikbibliotek genom att göra en massa spelningslistor skulle man inte komma på tanken att flytta till en konkurrerande tjänst bara för att den vore ett par kronor billigare i premiumvarianten.

Tänker man ett steg längre, är alltså historik och gammal data oerhört värdefullt om man vill ha betalande subscription-kunder. Vad innebär då detta för tjänster som fokuserar på realtidswebben och där historik och gammal data knappt ens sparas i mer än en vecka? Detta kommer bli en stor utmaning för de realtidsfokuserade tjänsterna som väljer att satsa på en freemium-modell framöver, tror jag. Att hitta något som kan ersätta värdet av historik. För varför ska jag annars fortsätta vara betalande premiumkund, när en konkurrerande billigare tjänst dykt upp?

Viral loops vs Viral tools

(Skrev det här utkastet för några dagar sedan. Avbröt skrivandet, och nu har jag glömt bort poängen. Men jag tyckte ändå det var värt att publicera, så ni  får helt enkelt hjälpa mig i kommentarerna.)

Det är viktigt att få sin tjänst, sitt innehåll eller sin reklam viral på internet. Vare sig det handlar om en PR-kampanj eller att få fler medlemmar så är det spridandet, distributionen, som gör att det lyckas eller inte. Att synas i sökmotorer och att få en slags viral spridning är mer eller mindre de enklaste och klart viktigaste distributionssätten på internet, åtminstone när man pratar om sådan distribution man inte betalar för.

De som jobbar med detta brukar oftast inrikta sig på att producera sådant innehåll som folk gärna sprider vidare. Oftast något väldigt oväntat. ”Bloggbart” eller sånt man vill berätta för sina kompisar om, sånt man vill Twittra om. Drömmen är en positiv bloggbävning, en riktig ”snackis”. Det är inte ofta själva distributionen är en viktig del av kampanjen, tjänsten eller vad det nu är för innehåll (klassiska exemplet: videoklipp), man hoppas på det bästa.

Något jag skulle vilja kalla ”Viral tools” är välanvända. Det är sådant som gör det enklare för folk att distribuera det vidare. Ofta är detta en ”Retweet this”-knapp, en Sharethis-widget eller ”Kopiera den här koden för att visa videoklippet på din blogg”. Detta är något väldigt viktigt, desto lättare att sprida vidare något desto fler kommer göra det. Däremot ska man inte överskatta effekten, det är inte knapparna som gör något viral. Men de hjälper (varför tror ni annars så många stora tidningar i USA har Digg-knappar? Jo, hamnar de på startsidan får de sjukt mycket trafik).

Precis som jag utrönat i en annan bloggpost, som fortfarande är högaktuell, handlar dock ”Viral loops” om något helt annat. Och för webbtjänster är detta väldigt viktigt.

Jag tycker t.ex. Teds kartor är grymma men de har ingen viral loop inbyggd. När jag sprider vidare en recension, ett café eller en karta så stannar det vid det. Mina kompisar fortsätter inte per default sprida vidare dessa. Det blir ingen loop där jag tipsar 10, de 10 tipsar 10 var (dvs 100) och där de 100 sprider vidare till 10 000.

Självklart är det väldigt svårt att uppnå detta och det kanske inte heller vore viktigt för dessa tjänster. Det är dock extremt kraftfullt när det fungerar. Facebook spreds delvis väldigt snabbt för att 1. någon blir medlem 2. denne vill ha kompisar för att få ut något av tjänsten, bjuder in sina kompisar 3. dessa kompisar bjuder in sina kompisar 4. någon lägger upp bilder, taggar två personer men den tredje personen har ännu ej facebook, de bjuder in den personen så han/hon kan se bilden 5. hon bjuder in sina kompisar… och så fortsätter det.

Lyckas man skapa en positiv viral loop har man verkligen lyckats. Oftast krävs det att tjänsten i sig skapar den här virala loopen, att loopen startas för att de som använder tjänsten då får större värde.

Så vad är då egentligen skillnaden på en viral loop och en viral tools? Jo viral tools kan man använda på allt innehåll, det är något av en ”hoppas på det bästa”-taktik, som dock alltid ska användas, medan viral loops är något som startar av sig självt och som nästan alltid är en (ofta omedveten) del av tjänsten/innehållet i sig.

Viral tools ska dock inte vara en taktik för distribution i sig, det är bara verktyget som gör det lättare att distribuera. Viral loops däremot är lika osäkert som söktrafik men en äkta bra distributionsmöjlighet.

Känslan av realtid viktigare än den egentliga tiden?

Jag har börjat fundera på om inte känslan av att någonting är i realtid är mycket viktigare än den egentliga tiden.

Vissa tjänster, t.ex. IM-tjänster som Skype, Live/MSN messenger och Google Talk är förstås helt beroende av att vara äkta realtime. Frågan är dock om användarna på tjänster som Twitter, Google Reader och Facebook märker någon skillnad om det är lite delay så länge känslan är att det händer just nu. Friendfeed är så, tycker jag. De plockar in innehållet väldigt snyggt och därför känns det realtime, medan det i själva verket går lika segt som på Facebook.

Känslan är ibland viktigare än det riktiga. Tyvärr failar de flesta både på snabbheten och känslan. Det är i princip bara Friendfeed som lyckas något så när.