Wsj.com har redan börjat

Wall Street Journals onlineversion har länge kostat pengar. De har 1 miljon betalande prenumeranter som årligen drar in mellan 50-70 miljoner dollar. Det är inga dåliga pengar men trots det tänker de ta bort betalningsspärren, enligt ett uttalande av Rupert Murdoch. Varför?

Martin Jönsson förklarar:

* en extremt hög tillväxttakt för reklamen på internet – där de riktigt stora varumärkena, som kan dra en global storpublik, har stoira möjligheter att öka sina webbintäkter
* en förändring av webbtrafiken, så att alltfler läsare kommer till de stora sajterna via sökträffar (mellan 25 och 40 procent av trafiken är i dag styrd på detta sätt).

Om läsarna
, när de kommer till WSJ, möts av skylten ovan: du måste betala för att få läsa, ökar risken att de backar ur sajten och inte kommer tillbaka. Men med en öppen sajt går det att generera längre besök och fler sidvisningar, vilket gynnar intäktsbilden. 

Rupert förklarade tidigare i år att ”det är bättre med 10-15 miljoner gratisbesökare utspridda över hela världen, än 1 miljon betalande”. Det ligger något i det uttalandet, vilket kanske även Aftonbladet med sin Plus-tjänst förstår efterhand?

Bara en vecka efter Rupert Murdochs uttalande har Wsj.com redan börjat öppna upp sig. De har inte tagit bort betalningsspärren men har lagt till Digg-knappar på alla artiklar och därigenom tagit bort spärren för alla premiumartiklar som är extra intressanta. Går man genom Digg är nämligen betalningsspärren borttagen.

Merläsning:
Digg the blog
Techcrunch
Sfnblog

Historien om betalningsmodeller, media och annonsernas nya värld

Det är intressant att se hur företag, främst traditionella medieföretag, försöker ta betalt för innehåll på internet. Många påstår att vi inte är beredda att betala på internet, att vi är allt för vana vid gratisinnehåll och att på grund av närheten (endast en Googling bort…) till gratisinnehåll inte gör det heller. Det är inte sant. Vi betalar visst för innehåll på internet men vi gör det inte för vad som helst.

Nu när e-handeln blir allt större är vi heller inte så rädda för att ta fram kortet, använda sitt Paypal-konto eller betala för saker och ting. Visst är säkerhetsaspekten fortfarande en stor hake men vi är å andra sidan rätt så förskonade med att det fungerar ändå, ytterst få kortbedrägerier och liknande görs. ”Jag har aldrig känt någon som råkat ut för något sådant” tänker man och så tar man gladeligen upp kortet.

Detta beteende ska inte underskattas. Skulle vi inte konsumera på internet skulle inte heller annonsmodellen fungera. Utan konsumtion, inga annonser. Därför är det egentligen inte så att vi inte vill betala för saker och ting, vi betalar mer än gärna för tjänster och varor. Problemet kommer till innehåll av typen information och media. Då blir vi helt plötsligt mycket snålare. Innehåll ska vara gratis!

Trots det gör det inte så mycket. För nånstans ska annonserna finnas och då är information helt plötsligt en hårdvaluta att omgärda av annonser. Problemet, som de traditionella medieaktörerna börjar känna doften av, är att annonsmarknaden inte längre är byggd kring medieinnehåll. Helt plötsligt finns miljontals ställen där kvalitativ information finns och där annonserna faktiskt konverterar bättre. Och det värsta av allt (enligt mediabolagen), är att Google ger massor kvalitativ trafik till alla dessa ställen. För att inte tala om Google själva, som faktiskt är en av de största platserna med annonser utanför mediesfären.

Annonserna har alltså förskjutits från media till sök till småaktörer i the long tail-andan. Inte konstigt att medieaktörerna skakar, Google köper annonsnätverk av bara farten och att jag själv tjänar tusentals kronor varje månad på det lilla innehåll jag har omgärdat av reklam. Framtiden är ljuv.

Detta är ett ämne som jag kommer återkomma till under veckan. Håll ut och kika in igen, det är väldigt intressant… 

Aftonbladet ska börja dela annonsintäkter med bloggare.. men hur?

Vi har under en period tittat på olika sätt att dela annonsintäkter med bloggarna här på Aftonbladet Blogg. Nu har vi kommit en bra bit på väg, och har träffat en intressant samarbetspartner. Vi håller på att utarbeta ett system där bloggar med mycket besök ska få en del av kakan.

Det där ”bloggar med mycket besök” är väl lite av ett antiklimax men i övrigt låter det mycket intressant. Är det Tailsweep som är samarbetspartnern, måntro?

Jag tycker det är bra och intressant att de vill dela med sig till bloggarna. Metrobloggens grundidé är lite halvsmart men ack så klumpigt utförd. Vi får hoppas att Lotta hittar på något bättre, som inte bygger på den uråldriga annonsmodellen betalt per sidvisningar. I mina ögon är  en Google Adsense-lösning det enda vettiga med kontextuella annonser som betalar per klick. Det vore väl dock otroligt om Lotta flirtat med Google men tyvärr finns det inte allt för många konkurrenter. I Sverige faktiskt ingen.

Det vore skoj om de börjar samarbeta med Tailsweep på ett sätt, eftersom de är duktiga, men vad Aftonbladets bloggverktyg skulle behöva är ett kontextuellt annonssystem som fungerar för alla. Google Adsense-utmanarna, var finns ni?   

Kindo låter dig bygga släktträd

Kindo är en svensk webbtjänst där släktträdet står i centrum. Väldigt lik den amerikanska konkurrenten Geni.com som jag skrev om i början av året. Största och kanske viktigaste skillnaden är att Kindo är på svenska.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag till en början inte blev allt för imponerad av Kindo. Framförallt eftersom jag fått andra familjemedlemmar att faktiskt vara aktiva på Geni.com, vilket gjorde att det kändes dumt att påbörja ett nästan identiskt sökande på en likadan tjänst. Nu när jag testat den lite noggrannare tycker jag dock den har många bra funktioner och ett trevligt användargränssnitt som dock har många likheter med Geni.

Jag ser inga klara fördelar med vare sig Geni eller Kindo i dagsläget och det kvittar vilken man använder för att på ett socialt sätt göra ett släktträd. Kindo är aningen enklare men har å andra sidan inte riktigt lika mycket funktioner men har å tredje sidan gjorts av svenskar. Sånt gillar jag.

Något jag saknar på Kindo är dels automatiska sökningar som återkopplar redan befintliga medlemmar när man fyller i namn. Det är en av de häftigare funktionerna på Geni, att släktträd kan börja haka i varandra! Kindo är dock mer centrerad kring familj istället för släkt, vilket torde vara en anledning till att funktionen inte finns i dagsläget.

Jag gillar’t i alla fall. Det är skoj med svenska webb 2.0-tjänster som både satsar lokalt och internationellt. Lycka till Kindo! Det kan gå bra!
Note: en till internationell konkurrent har jag hittat, Kincafe.

kindo.png

En innovativ konversation

Jag har ägnat större delen av dagen åt att skriva om ”Nyhetsflödet” där min vinkling varit social media. Tänkte dela med mig av lite av det jag funderade fram under dagen. Observera att rubriken var ”Nyhetsflödet” och att vinklingen därför var lite felaktig mot hur jag skulle skriva normalt om social media. Den är även redigerad för att passa bättre i ett generellt sammanhang.

Internet har inte bara gett oss ett större informationsflöde, det har även gett oss verktyg för att hjälpas åt att sålla ut den viktigaste informationen. Två stora innovativa lösningar på att sålla ut information finns på Internet idag. Den klart största i dagsläget är sökmotorn och fungerar mycket bra men är inte särskilt användbar för ett ständigt uppdaterande nyhetsflöde.

Media som är social och som inte längre är envägskommunikation, utan som faktiskt genererar en konversation är den andra stora innovationen som kallas social media. Bra exempel på social media är Digg.com, som är en teknikinriktad nyhetssajt där användarna lägger in länkar till nyheter som de tycker om och som man sedan får rösta  eller kommentera på. De med flest röster och kommentarer hamnar högst upp och får därmed mest uppmärksamhet. Man hjälps åt att sålla i nyhetsflödet och det fungerar oerhört bra!

[…] Problem löses genom diskussioner, brukar det heta men hur ska en diskussion kunna pågå när det offentliga rummet inte är öppet för motparten? Olika former av social media gör att diskussionerna inte stannar vid ett debattinlägg utan faktiskt skapar ett diskussionsforum. Genom att tillåta kommentarer på artiklar som publiceras på Internet skulle inte bara aktuella parter kunna kommentera direkt under artikeln, utan även vanligt folk få säga sitt. Länkar tidningen dessutom tillbaka till de bloggar som kommenterar inlägget blir det en konversationen med många olika parter där debattinläggskribenten inte bara uppmärksammat något utan även startat en levande diskussion.

Det handlar om att sålla information och det handlar om att informationen ska få ett större värde. Tillsammans kan vi skapa båda delarna, där vi hjälps åt att hitta det viktiga och sedan konversera kring det.

Hjälp mig med uppslag till reportage!

Jag ska skriva ett reportage på 3000 tecken och det ska handla om trender på internet. Gärna med inriktning mot marknadsföring, reklam eller reklaminvesteringar.

Har ni tips på uppslag? Alla trådar, idéer och funderingar uppskattas! Har ni koll på någon, eller är, ett intervjuobjekt är det minst lika uppskattat!

Kommentera eller maila till anton snabela primelabs punkt se!

Webb 3.0 – Jag

Lotta Holmström gjorde ett bra initiativ med bloggpanelen, som denna gång skrivit varsitt inlägg om framtidens medielandskap och internet. Alla inlägg är läsvärd, även om jag själv tycker att Jocke, Björn och Beta (märk Beta Alfas klockrena liknelser!) hade intressantast tankar och punkter i sina inlägg. Intressant var också Hans Kullin:

web 1.0: Ni
web 2.0: Vi
web 3.0 Jag

Nog ligger det en sanning i det? Webb 1.0, då bestämde någon vad som var webben. Webb 2.0, då är det vi tillsammans som skapar något. Digg kanske bästa exemplet. Webb 3.0 däremot, då är det jag själv som bestämmer MIN WEBB och inte någon annan.

Sociala nätverk kanske inte alls är framtiden

Inte var det längesedan Facebook-boomen var som störst? Den är i allra högsta grad fortlöpande men trots det går det inte att märka en viss nedgång i aktivitet och ironi i den Facebook-värld jag lever i.

Facebook fick den hype det förtjänade. Men nu då?

Varför ska man hänga på Facebook, när man redan har alla kontakter på sin IM-lista? IM (som Skype, MSN messenger, Gtalk/Jabber och ICQ) är överlägset bättre rent kommunikationsmässigt och är det enda på internet som jag aktivt använder både nu och för fem år sedan. Var tar den sociala grafen slut? Är det när man hittat alla vänner på Facebook?

IM-tjänsterna revolutionerade kommunikationen mellan människor. Framförallt ungas kommunikation, där IM och mobiltelefonianvändande är de överlägset vanligaste plattformarna. Det är också dessa två som levt vidare. Lever Lunarstorm vidare? Nja, på nedgång. Bloggfenomenet däremot, det lever vidare. Varför? Det skapade ett tomrum för den vanliga människan. Nog är mail, IM, mobiltelefoner och bloggar en självklar del av vår vardag. Kommer Facebook leva vidare på samma sätt?

Kanske, men inte fyller det ett särskilt stort socialt tomrum?

Nog är ni fler därute som tyckte det var skoj, men som inte riktigt ser de fortsatta sociala fördelarna? Inte är det en plats man kommer besöka lika aktivt om ett par månader? Jag tror de sociala nätverksplatserna måste hitta något större behov än de har gjort hittills. Fylla ett tomrum och ändra ett beteende, som kan vara konstant även fem år framåt. Facebook har kommit längst i denna strävan. Lyckats rätt bra. Men det räcker inte. Inte för mig, i alla fall.

Premiär för vlogportalen.se, ny samlingsplats för videobloggande

Jag har, tillsammans med min vapendragare Eric samt Rosemari (Kulturbloggen) och Johnny (Stationsvakt) idag lanserat videbloggportalen Vlogportalen.se. Vi tror på videobloggandet och tyckte att det behövdes en samlingsplats.

Formatet är en Digg-liknande klon men med lite andra syften än t.ex. Pusha.se. Vi vill att vlogportalen.se ska bli samlingsplatsen för alla vloggare och vlogginlägg, inte någon braksuccé där alla pingar sin vanliga blogg. Ungefär samma tanke, fast en helt annan nisch, som vi hade när vi lanserade Modetoppen.se.

Mer information:
Vlogportalen.se
Pressrelease finns på vlogportalens blogg
Rosemaris två inlägg

Två intressanta musiktjänster av svenskar, Spotify och SoundCloud

Musik är hett, riktigt hett, på den nya webbens läppar. Finns det något vi konsumerar mycket och via datorn så är det musik. Svenska grundare har de två heta musiktjänsterna Spotify och SoundCloud. Självklart är jag extra intresserad, då jag både är musiker och musikälskare. Tänkte därför dela med mig av min uppfattning av dessa två som jag faktiskt gillar riktigt skarpt.

Spotify
Spotify är musiktjänsten på allas läppar. Eller i alla fall dess läppar som lyckats få en invite. Det har jag haft ett bra tag nu och det går inte att vara annat än imponerad. Kort beskrivet är Spotify iTunes fast man har tillgång till all världens musik helt gratis, sökbart via deras bibliotek som sedan på nåt sätt streamas från internet. Det sköna med hela tjänsten är att, trots internetbaserad och otroligt stora mängder data, går det riktigt snabbt. Man märker inte att det streamas, sökningarna går lika snabbt som i iTunes och det fungerar precis som med vilken annan musikspelare som helst.

Nu ska det börja komma lite korta annonser mellan låtarna. Vilket kan vara okej. Hoppas dock på att annonsmodellen är såpass smidig så man inte störs av det, vore synd på en så klockren tjänst. ALLA jag visat Spotify för är imponerade.

SoundCloud
SoundCloud har en helt annan inriktning. Eric Wahlforss och Alexander Ljung har med denna startup flyttat till Berlin och verkar ha mycket coolt pågång, lyssna som exempel på senaste What’s Next där Eric förklarar lite noggrannare med hur de tänkt. SoundCloud är en grymt snygg webb 2.0-tjänst som åtminstone till en början främst är inriktad mot riktigt intresserade musiknördar. När jag tittar på hur jag skulle definiera målgruppen i dagsläget är väl DJs, podcastare och andra som sysslar med elektriska ljud de som framförallt får ut något av tjänsten.

Funktionerna är inte jättemånga till en början men det utgår från att det är ett enkelt socialt nätverk där man som användare kan lägga upp musik som sedan kan kommenteras av andra, hamna på topplistor osv. Det häftigaste och mest innovativa som jag ser det i dagsläget är möjligheten att kommentera mitt i låtar – det är både coolt och fyller en funktion. Tror dock SoundCloud efterhand kommer ha riktigt mycket coola användarmöjligheter som öppnar för större målgrupper och ett musikintresserat socialt nätverk.

Tror ni dessa två tjänster kommer ta världen med storm?