Förändring, i all sin enkelhet

Det händer saker. Världen förändras. Vi måste tänka om. På många olika sätt, vilket Johan Ronnestam liksom många andra tänkare som Sir Ken Robinson och Fredrik Härén redogör för på ett ypperligt sätt. Att sluta anpassa oss till en ordning och verklighet som fanns för 50 år sedan, som knappt finns idag och som sannerligen inte kommer finnas imorgon.

Nästan all förändring och framförallt teknisk utveckling handlar om att göra saker enklare. Facebook gör det enklare att kommunicera med fler människor, Google gör det enklare att hitta saker, bilar gör det enklare att transportera sig, videoinspelade lektioner gör det enklare att koncentrera sig på lektionen eftersom inga anteckningar behöver skrivas, Spotify gör det enklare att lyssna på musik.

En sak som verkligen borde förenklas är dock hur förändringar kan förverkligas enklare. Hur besluten kan tas fortare, hur förändringen kan ske snabbare.

När man designar köpprocesser på nätet är målet att få så få steg från det att besökaren beslutar sig för att köpa (dvs klickar på ”Buy”) till att köpet är genomfört och varan överlämnad. De som kommit längst och optimerat detta bäst är antagligen Apple, som i deras App Store för iPhone och iPad har 2 klick (ett klick på ”7 kr” och ett på ”Buy now”) från beslut till färdigt genomfört köp då varan levereras (oftast krävs också att man fyller i sitt lösenord, om man inte laddat ned något annat från App Store senaste 15 min).

Den här extremt optimerade köpprocessen kan man lära sig mycket av när det gäller förändringsarbete. Skulle det vara lika enkelt att förändra något som det är att köpa något i App Store, skulle det utan tvekan bli fler förändringar genomförda. Hierarkier, byråkrati och tydligt definierade processer har skapats av en anledning. Man vill att idén man lägger in i tunneln valideras och beslutas av alla berörda parter innan den kommer ut som en äkta genomförd förändring när den kommer ut ur tunneln. Eftersom den validerats, diskuterats och röstats igenom av alla beslutsfattare blir förändringen kraftfull och officiell. Den blir väldokumenterad (byråkratins favoritord) och demokratiskt beslutad, ingen kan säga att den är orättvis.

Denna tunnel av hiearkier, beslut och byråkrati har dock sina nackdelar. Varav den största är att förändringar sker långsamt. Idéer hinner bli inaktuella innan de ens testats. Det är processen av att förändra, som gör att vi förändras för långsamt. Ironiskt nog oftast processen för att göra en förändring så något blir enklare. Vi behöver helt enkelt enklare sätt att förändra saker på. Utan hiearkier, byråkrati och veckor, månader, år av förstudier, undersökningar, beslutsprocesser och röstningsförfarande.

Vad skulle hända om det istället för tre år tog tre månader att göra en ny läroplan för grundskolan, där man istället för att göra tusen analyser och miljontals timmar i att precisera hur undervisningen ska gå till endast skrev med det viktigaste – och lät lärarna tillsammans iterera läroplanen var tredje månad baserat på riktiga erfarenheter?

Entreprenörer måste ta beslut snabbt, våga testa sig fram, iterera, göra pivots när det behövs och att förändra utan massa tunga analyser eller beslutskedjor. Självklart får entreprenörer goda råd, liksom de diskuterar flitigt, funderar och läser på först innan en förändring. Idag finns dock teknik och möjlighet till att få dessa råd när som helst, var som helst, hur som helst. Man behöver inte ha ett utskottsmöte i månaden då man diskuterar, för att ett halvår senare ha kommit fram till något. Diskussionen kan pågå under en helg, sen testa i realiteten i liten skala, iterera, sen i stor skala. Ett sätt att jobba på som även samhället i övrigt behöver anamma. Att realisera, och besluta, om förändringar är idag superenkelt. Det handlar bara om att förenkla processerna och ta bort många av de byråkratiska- och hierarkiska hinder vi själva byggt upp under lång tid. Det vore ju väldans tråkigt om vi inte fick till stånd positiva förändringar för att vi lever kvar i dåtidens sätt att skapa förändring på, tycker jag.

Det borde helt enkelt bli enklare att förändra. Så enkelt är det.

AOL Master Plan ger en glimt av framtidens journalistik

Igår läckte ”AOL’s Master Plan” ut med planer, målsättning och detaljerade beskrivningar av hur affärsmålen för företaget ska uppnås. Ett dokument i tiden, får man verkligen säga. För i samma stund är det en uppblossande liten debatt om framtidens journalistik här i Sverige. En debatt som i mångt och mycket helt tappat utgångspunkten av att medierna är vinstdrivande affärsverksamheter, vilket AOL Master Plan tvärtom fokuserat på. Ett utdrag från en artikel om the AOL Master Plan:

  • AOL tells its editors to decide what topics to cover based on four considerations: traffic potential, revenue potential, edit quality and turn-around time.
  • AOL asks its editors to decide whether to produce content based on ”the profitability consideration.”
  • AOL site leaders are expected to have eight ideas for packages that could generate at least $1 million in revenue on hand at all times.
  • In-house AOL staffers are expected to write five to 10 stories per day.
  • AOL knows its sites are too dependent on traffic from AOL.com, and it wants its editors to fix the problem by posting more frequently, with more emphasis on getting pageviews.

Självklart har stora delar av denna strategi fått utstå en del kritik, inte minst från journalistiskt håll. Jag tror dock The Next Web sammanfattar framtiden ganska bra med rubriken:

”You may not like it, but AOL’s ‘Content farm’ is the future of online media”.

Innehåll, nyheter och debatt som affärsidé är säkerligen en lysande affär i framtiden. AOL och Demand Media, två av världens just nu kanske snabbast växande mediehus, visar om inte annat att det är så. Eller snarare att de tror att det kommer vara det, även i framtiden. Vare sig det kallas ”content farm” eller ”journalistik”.

Den journalistiska debatten måste förstå detta och ha med perspektivet att det inte längre är dagstidningsprenumeranter, utan söktrafik från Google, som är publiken. Och att man inte får betalt för att någon läser innehållet, utan för att de klickar på annonserna. Journalistik är i första hand en affärsidé, även om det har en uppsida i att det ibland även är samhällsnyttigt. Det handlar väldigt lite om att ”granska makten” eller journalistikens roll i detta, det handlar om ett stort skifte i hur man tjänar pengar på innehåll.

En märklig debatt, ja. Märklig i bristen på affärsperspektiv.

Speltrender: Touchspel, Minecraft & Kinect


Photo credit: carbonnyc (CC)

Touchspel

Angry Birds är i sig en het trend, inte minst nu när det ska komma i formen av såväl brädspel som tv-spel. Succén för Angry Birds lär dock också skapa många nya succéer i kölvattnet. Att spel på touchskärmar kommer vara det hetaste heta 2011 är ingen vågad gissning bara av den anledningen.  Seriösa satsningar från Bonnier med deras nya bolag Brickmark som Björn Jeffery samt Emil Ovemar driver, samt Johan Ronnestams Jajdo är två heta svenska bolag som om inte annat bekräftar denna trend.  Jag själv är väldigt fascinerad över hur och aktiva såväl barn i min närhet som vänner, vuxna och gamla blir av just spel på touchskärmar. Nu när iPad kommit till Sverige tror jag denna trend kommer ta fart ännu snabbare, inte minst för att iPadskärmen gör det möjligt till mer sociala spel där fler deltar likt traditionella brädspel.


Photo credit: lollaking (CC)

Minecraft

Det är svårt att inte imponeras av Markus Persson/Notch och Minecraft. Detta till synes pixliga spel utan tydlig vinstmekanik har på kort tid blivit en supersuccé med hundratusentals aktiva användare. In the last 24 hours, 33558 people registered, and 7151 people bought[*] the game.”. Den typen av statistik talar sitt tydliga språk – Minecraft är ett spelfenomen sällan skådat. Nu när Markus bolagifierat intäkterna och anställt bland annat Carl Manneh som VD (tidigare på JAlbum) ska det bli mycket intressant att se vad framtiden har för sig. Något riskkapital lär dock inte behövas i första taget, under 2010 hade Markus Persson intäkter på runt 350 000 dollar/dag. Och nu när betan är släppt är priset också högre. Ouch.


Photo credit: popculturegeek (CC)

Microsoft Kinect

TV-spelsvärlden är en koloss som inte förändras särskilt fort. NHL 1996 och NHL 2011 är trots allt relativt lika i sitt grundutförande, även om den senare både är snyggare och väldigt mycket mer avancerad på många plan. En stor omvälvande trend senaste åren har dock varit Nintendo Wii som med ganska enkel teknik gjorde det mer interaktivt att spela med en kontroll och spelmoment som innefattade kroppen. Microsoft Kinect är nästa steg, två enkla små kameror som kopplas ihop med Xboxen och som gör att man slipper handkontrollen och där kroppens rörelser styr spelet istället. Vilket i sig är jäkligt coolt. Än coolare är dock alla hacks som folk gör med Kinect och vilka möjligheter två små kameror som känner av rörelser ger. Vi lär få se fler än dessa hack närmsta året, liksom många nya spel som tar nytta av Kinects möjligheter.

Att sälja med sociala medier

En möjlighet som ofta glöms bort eller undermineras i evangelisternas prat om sociala medier är försäljning. Det finns få företag som börjat utnyttja möjligheterna som sociala medier ger som försäljningskanal. Och nej, det handlar inte om att twittra ut ett produkterbjudande lite då och då – det handlar om att reagera på människors behovsskrik.

Aldrig tidigare har vi haft tillgång till vad folk tycker, tänker eller har ett behov av helt öppet som idag. Detta är något jag varit inne på tidigare, att fikarastsnacket flyttat ut på nätet. Detta innebär dock inte bara att företag kan dra nytta av att se hur mycket det pratas om en produkt, de kan även konkret sälja in den.

Skalbar försäljning har blivit extremt mycket effektivare senaste decennierna. Från att ha gått från postorder och telemarketing till ehandel och nu även ”one click shop” som i t.ex. Apple Store. Det har både blivit enklare att sälja in och att ta beslutet att köpa. Prisjakt och Google har även en viktig del i detta genom att skapa en tydligare öppenhet för jämförelse, desto mer och bättre data som blir tillgänglig desto enklare att ta köpbeslut baserat på fakta. Dessutom har Facebook Pages mfl inneburit ökade möjligheter till kontinuerlig införsäljning och merförsäljning, vilket skapat ett bra klimat för retention.

En av de absolut mest användbara fördelarna med internet är dock timing. Anledningen till att Googleannonser är så effektiva är inte för att de är textbaserade eller automatiserade, utan för att de når den potentiella kunden i exakt samma ögonblick som den letar efter precis det du försöker sälja. Att med annonser komma närmare en potentiell köpare  så långt in i köpbeslutsprocessen är nästan omöjligt.

Denna typ av timing går dock även att utnyttja i sociala medier. För även om man inte kan nå potentiella kunderna i exakt samma sekund de söker efter det i sociala medier genom annonsering, så gör öppenheten att det går att agera. När människor helt öppet berättar om sina behov, sina val och sina frågor är det självfallet helt ok att hjälpa till även som företag. Har man en lösning på ett specifikt behov, är konkurrenskraftig enligt internets alla jämförelsemöjligheter och dessutom ödmjuk finns det inget som säger att det skulle vara fel att som företag erbjuda den lösningen via en kommentarstråd i en blogg, som ett svar på Twitter eller som ett epost till den potentiella kunden.

Konkret innebär det att man som företag kan med hjälp av framförallt realtidssök se om någon berättar om ett behov och om man har en bra lösning för behovet, svara. Agera, sälja in.

I mitt nya ehandelsprojekt Headler bevakar vi kontinuerligt bloggar och Twitter efter potentiella köpare som skriver att de ”ska köpa hörlurar” eller ”behöver nya hörlurar!”, som vi sedan svarar med förslag. Konverteringen har varit uppemot 25% hög.

Tittar man på det i ett större perspektiv, finns stora möjligheter att skala upp den här typen av införsäljning. 140 tecken på Twitter och inte så många fler i bloggkommentarer eller på Facebook ger stora möjligheter till betydligt effektivare kommunikation vid införsäljning än med t.ex. telemarketing. Bättre sökfiltrering och fler verktyg á la Cotweet gör det möjligt att med ganska enkla metoder skala upp säljandet mot många. Kostnaden för kommunikation går mot noll, precis som teknik och data. De omvärldsbevakningsföretag som förstår att framtidens affär inte ligger i att sammanfatta datat till kunden, utan att ge bäst verktyg för att agera effektivt på datat, kommer att vinna i längden.

På mina föreläsningar brukar jag ibland prata om att webb 1.0 handlade om att göra information och kommunikation tillgänglig, medan webb 2.0 handlar om att agera på all den information och kommunikation som finns tillgänglig. Nu när informationen finns tillgänglig, kommunikationssätten är tillräckligt etablerade för att kunna skala upp så är det enklare än någonsin att sälja till rätt personer vid rätt tillfällen. Och det vore väldans dumdristigt att inte nyttja dessa nya möjligheter till försäljning likväl som kundtjänst.

Topp 10 Svenska PR- och kommunikationsbloggar

På tal om bra bloggar jag gillar att följa har denna blogg hamnat på en fin lista över ”Top 10 Swedish Public Relations and Communications Blogs”. Hedrande, och glad, blir man förstås. Grattis till er andra, dessutom. Jag läser er allihop!

Hela listan:

1. ronnestam.com

2. joinsimon

3. Media Culpa

4. SAME SAME BUT DIFFERENT

5. jardenberg unedited

6. FYRA NYANSER AV BRUNT

7. Doktor Spinn

8. bisonblog.se

9. Pers Värld

10. SOCIALA MEDIER

 

”2010 kommer bli stora sorteringsåret”


Niclas, jag, Evelina på en Flashy Jacks-spelning. Foto: Helena Sund

Det här med att sortera och gruppera människor i sociala nätverk har jag bloggat om ett par gånger. För ett år sedan skrev jag att ”2010 kommer bli stora sorteringsåret. Om inte för er, så i alla fall för mig”. Då hade Twitter precis lanserat Twitter Lists, Tweetdeck var min desktopklient för Twitter just för möjligheten att ha kolumner med specifika listor och jag efterfrågade fler liknande satsningar, främst från Facebook.

Nu när Facebook Groups har kommit, börjar det kännas som att jag hittade rätt i min analys om vad som skulle hända i år. I Facebook har det funnits ett ökat behov av att kommunicera med grupper av människor på ett smartare, mer konversationsinriktat sätt utan att behöva blanda in andra. När jag skrev om behovet förra året hade jag och mina närmsta vänner Facebooks mailfunktionen som räddning, den kunde man ju cc:a andra på, men den var inte så välanpassad då den ständigt tog uppmärksamhet. Funktionen för meddelanden i Facebook var helt enkelt till för just meddelanden, inte ostrukturerade diskussioner om många olika ämnen. Vilket nya Facebook Groups, eller för den delen de tidigare Jaiku Channels, gör på ett briljant sätt.

Idag uppstod en närliggande intressant diskussion om Facebook (på Facebook, förstås). Fler och fler, visar det sig, har släppt på den mentala spärren att endast ha privata vänner på Facebook. Gamla skolkompisar, jobbkontakter, konferensminglare eller för den delen någon man bara träffat på en fest någon gång, börjar bli självklara som kontakter på Facebook.

Detta är något jag också märkt, och efterlever med ganska stor tydlighet. Jag har gamla dagiskompisar, lärare, rektorer (!), skolkompisar, folk jag träffat på någon fest jag inte ens kommit ihåg, SSWC-vänner, dirigenter från orkestrar jag varit med i och såklart en och annan kontakt jag fått genom konferensminglandet. Fortfarande är jag ganska noggrann med att ha träffat alla personer IRL i någon form, mest för att det verkar vara normen bland de flesta på Facebook.

Joakim Jardenberg har en bra poäng kring detta, att om man inte tillåter sig att adda nya smått okända kontakter så kommer man aldrig skaffa sig några nya vänner. Vilket är extremt sant, och något jag verkligen rekommenderar andra att fundera över. Desto fler bra vänner, desto bättre. Allt. Se bara till att konvertera de nya kontakterna till riktiga vänner.

Och generellt är det ju så att relationer varken har med privat eller professionellt att göra. Precis som man har lösa eller mindre nära kontakter i vanliga livet av människor man träffat någon gång, finns sådana i arbetslivet. Världen är full av olika typer av kontakter, människor och relationer. Facebook är förutom ett bra verktyg att kommunicera med dessa, dessutom den bästa kontaktlistan för dessa. Om sedan den person du lade till för fyra år sedan, som du bara träffat två gånger, inte vill veta vad du åt till lunch – låt den personen bestämma det själv. Facebook har alla möjliga filter, smarta lösningar och bra sätt att sortera in människor i fack.

Ta inte bort Facebookvänner, tänk inte att det bara ska vara för privata kontakter. Det är en ohållbar tanke i 9 fall av 10, och dessutom ett sätt att motsträva verktygets möjligheter. Jag raderar aldrig foton eftersom alla foton är ett minne. Likaså raderar jag aldrig Facebookkontakter då de är en relation. Om än aningens grå, just nu. Chansen att de gråa håren ska försvinna från den relationen ökar dock tusenfalt om Facebookrelationen finns kvar.

Så istället för att radera – sortera. Sätt in personen i facket ”gamla vänner” och klicka ”hide” i nyhetsflödet. Låt den andra personen göra likadant, om den vill, med dina uppdateringar. Facebook har faktiskt sådana filter automatiskt också, pratar eller interagerar du inte med en person på länge dyker den upp alltmer sällan i ditt nyhetsflöde.

2010 ÄR det stora sorteringsåret. Förut har det varit Facebooks fel att man inte kunnat ha alla vänner på ett effektivt sätt där. Nu är det bara upp till dig.

Flöden jag gärna missbrukar


Foto (CC): mlostracco

Fredrik Wass beklagar sitt flödesmissbruk. Ett problem jag själv har, även om det är i ständig förändring. Jag är t.ex. inte Google Reader-beroende längre, även om jag kollar in där varannan dag eller ibland något oftare. Twitter (också med hjälp av Feedera), Facebook (hänger alltmer i de nya FB-grupperna, framförallt) och Hacker News är de flöden jag kollar mer eller mindre hela tiden.

Precis som Fredrik har jag funderat på vilka bloggar jag genuint vill läsa varje inlägg av. Vilka jag uppskattar mest, och alltid går in på först, i Google Reader. Och det här var det jag kom fram till:

Smarta människor
De bloggar inte så ofta men ack så bra de gör det. Har alltid gillat dessa bloggare, och fortsätter göra det. Skulle bara önska att de bloggade lite oftare:)

Smartast, mest läsvärd, bäst
Anders sprutar ur sig läsvärda tankar, dessutom med en språkstil som tilltalar mig mycket. Ingen förstår, eller förklarar, kultur och förändringar på nätet lika bra som Anders. Vill du slippa åsikter och istället läsa analyser ur oväntade infallsvinklar som alltid är spot-on, läs:

The famous five
Man tillhör inte den här skaran om man inte fortsätter att generera bra läsning under lång, lång tid. Alla dessa nedan är bloggande superstars som absolut är obligatorisk läsning för mig. Jag kan tycka att såväl Zackrisson, Torstensson som Ronnestam borde blogga oftare, dock 😉

Populärkultur (och läsnjutning)
Vissa kallar det populärkultur, jag kallar det läsnjutning. De här läser jag främst för att de är så otroligt bra skribenter.

Entreprenörsbloggar
Dessa fantastiska entreprenörer (och vänner!) följer jag intensivt. De råkar av en händelse vara riktigt bra skribenter allihop, duktiga på att berätta sina fantastiska historier från entreprenörslivet. Don’t miss!

Tre bonusbloggar på engelska
Det mesta jag läser är ändå på engelska, inte minst all suverän läsning jag hittar via Hacker News. Utan att radda upp allihop, är de här tre av de absoluta favoriterna jag ändå gillar så mycket att de är inlagda i RSS-läsaren.

… och hundratals andra
De ovan är ett urval, förstås. Jag läser massor av andra bloggar. Alltifrån bubblanbloggare som Nikke, Brit, Tjompa, Emanuel, Sofia, Tdh, Ulrika, Heidi, Leif och Jerry till de stora Silicon Valley-bloggarna som Techcrunch, AVC (ok jag vet, NYC snarare än SF) och Scobleizer till deras Europiska motsvarighet The Next Web. Dock ej lika noggrant som de i listorna ovan. Det är skillnad på att sålla (Techcrunch) och läsa varje inlägg (bloggarna i listorna ovan). Nästan alla dessa, såväl bubblanbloggar som större bloggar, läser jag endast ett urval av. Bäst, viktigast och ständigt mest lästa är dock inte bloggarna ovan. Det är mina närmsta vänners bloggar.

Rutin?
Trots extremt stor nyhets- och informationskonsumtion har jag inga fasta rutiner. Jag kollar av Twitter lite hela tiden. Google Reader/Reeder oftast på iPhonen, buss- och tågresor. Facebook dygnet runt. Hacker News ett par gånger per dag. DN.se och Svt.se är mina främsta källor till det ”vanliga” nyhetsflödet. Stänger av Tweetdeck och Facebookchatten när jag försöker vara produktiv.

Sammanfattningsvis
… så är jag väl också beroende, helt enkelt.  Ett missbruk som har fler uppsidor än baksidor, skulle jag dock vilja påstå 🙂

10 lästips om hur du når en stor publik med ditt startup


Foto: Luringa (CC)

Jag har läst en hel bunt med bra bloggposter om PR och försäljning för startups de senaste veckorna. Hur marknadsför man sitt startup? Hur lyckas man få mycket press? Vilka skalbara försäljningskanaler finns? Här nedan har jag samlat ihop de bästa artiklarna med en liten kommentar eller ett citat från allihop. Enjoy!

1. 16 Ways Your Startup Needs To Be Getting Customers
Superbra och ganska komplett lista på olika sätt att få kunder. PR, SEO, Affiliate, Events, Direct Sales och 11 till 😉

2. 36 places where you can submit your startup for some coverage
Det finns en helt bunt med bloggar och sajter som publicerar nya startups. Väl värt besväret, om inte annat för att få länkarna.

3. PR for Your Startup: How a Bunch of Silicon Valley Rookies Out-Launched the Veterans
Ett bra case med många lärdomar om hur man pitchar stora techbloggar á la Techcrunch, och vad resultatet av en omskrivning blir i trafik. Något som jag bloggat om tidigare.

4. Top 12 Most Influential Sites In the Viral Memesphere
Vill du få fnurr på något viralt är det alltså Mashable, The Huffington Post och BoingBoing du ska satsa på.

5. If you build it, they won’t come, unless…
En hel del bra idéer om hur man kan utnyttja kontakter och möjligheter till att nå kunder. Eller som Eric Ries formulerar sig ang. customer development: ”Very few startups fail for lack of technology. They almost always fail for lack of customers.” 😉

6. The Secret To Getting Really Good Press
”§ Key Tip: To get through the clutter, I rely on a basic fact of human nature:  People love to read about themselves.” Det, och mycket mer, i den här artikeln beskriver utförligt hur du ska göra för att få bra press. Smarta tips som inte alltid är helt självklara!

7. PR Tips For Startups: How To Get And Keep The Media Attention
Ganska gammal artikel, fortfarande lika värdefull. Och glöm ej det konkreta tipset som jag utan att tveka kan skriva under på av egen erfarenhet, ”Do not launch on Friday and on Monday”.

8. Startup Marketing Advice from Balsamiq Studio
Över två år på nacken gäller stora delar av de här tipsen fortfarande. Bra tips från ett underdogperspektiv. Applicerbara tips till väldigt många startups.

9. A viral ”launching soon” form
Nog för att ”stealthish startup-thingy, give us your email and we’ll let you know when we have something for you” är bra nog. Den här virala varianten gör dock att den sidan i sig självt blir viral. Grymt smart!

10. What are all of the free methods of initial user acquisition for a consumer web service?
En Quora-tråd där jag ger några förslag på initiala user acqusition-metoder.

Trender: realtidsdashboards, myndighetsbloggande & spelmekanik


Eftersom jag ändå håller koll. Foto: Nirazilla

Att blogga dagliga kommentarer á la Jardenberg mfl (missa inte Jennies superba lista på sådana) känns inte riktigt som min grej, speciellt inte när alla ni andra gör det så bra, men jag tänkte börja med att – förhoppningsvis veckovis eller iaf månadsvis – blogga om trender. Ja alltså trender från startupsfären, social media-bubblan och web 2.0-tjänsternas värld. Tipsa gärna om ni ser någon tydlig trend bubbla upp. Nu kör vi!

”Built in game mechanisms”
Foursquare och Gowalla har varit drivande för en trend som nu börjar blotta sig rejält – speltrenden. För även om beroendeframkallande sociala spel som Farmville, Planeto och World of Warcraft i sig självt också är en ständigt uppåtgående trend så är det att lägga ett spellager på andra produkter som nu i sommar på riktigt blossat upp som en stor grej. Det här TEDxTalket är en bra introduktion till ämnet. Missa ej heller Techcrunch monsterpost om olika metoder att baka in spelmekanismer i webbtjänster. Och med tanke på Googles uppköp på senare tid kanske vi även i Gmail, Buzz och Picasa kan börja samla achievements inom kort?

Realtidsdashboards (av alla de slag)
Vi som följer startupvärlden borta i Silicon Valley noggrant vet att Y Combinator haft deras största ”demo day” so far i förra veckan. I den finns ett helt gäng bolag som gör olika typer av dashboardtjänster, de flesta i realtid. De två mest intressanta därifrån är kanske SEO-inriktade Ginzametric och lite mer flexibla chart.ioMen även utanför YC har andra dashboardprodukter dykt upp med intressanta produkter (ni missade väl inte Twinglys nya Liveboard på SSWC?). Än så länge har jag dock inte sett något bra svenskt eller europeiskt bolag som satsar fullhjärtat på den här marknaden (tips för nytt startup!).

Myndighetsbloggande
I veckan var det en vältwittrad konferens om sociala medier och myndigheter, vilket förhoppningsvis skapar en våg av nya social media-frälsta inom den offentliga sektorn. Redan nu är dock en tydlig trend att Barack Obama-strategin börjar sprida sig, vilket är helt naturligt efter ett par år (det är ungefär så lång tid det tar för sådana här saker att sjunka in och bli  konkreta, mainstream och färdigutvecklade), och fler och fler myndigheter börjar satsa på sådana här saker. Svenska UD har startat ett gäng riktigt bra bloggar + en enkel bloggportal, vilket även Foreign Offices i UK har gjort  med en liknande satsning. Fler bra exempel här och worldwide finns såklart. Några tips?

Sweden Social Web Camp 2010

Foto (CC): Andreas Ivarsson

Även i år var jag med på Sweden Social Web Camp, webbsveriges mest avslappnade evenemang. På ett bra sätt. TV4 Nyhetsmorgon gjorde ett fint inslag signerad Lisah Pettersson, där jag är intervjuad men även Ronnestam, Jardenberg och Kristin. Andra bra sammanfattningar hittar man på Twingly Channels, Twingly Liveboard (som visades första gången på SSWC, fungerar bäst i Safari/Chrome/iPad) och på Flickr.

Lite spretliga tankar från årets SSWC:

  • Fredrik Wass och jag var ganska överens i flera diskussioner om att social media-bubblan numera är stor, spretig och att det börjar skapas grupperingar även på evenemang som SSWC. Och så är det, vilket är bra och visar på mognaden av de sociala medierna. Men då ska man vara medveten om att det är en av de mest öppna atmosfärer som finns, alla kan prata med alla och alla gör det också. Intressena styr måhända vilka sessions vi gick på men inte vilka vi minglar med om kvällarna, så att säga.
  • Utvecklare och startupmänniskor saknades på campet i år, och entreprenörer överlag (nåjo, både Reco, Twingly mfl var där förstås men färre än förra året). Kanske är 24hbc ett bättre forum för entreprenörer. Jag hoppas dock de hittar tillbaka, i år hölls alldeles för få tekniska sessions.
  • Baserat på den kanske bästa sessionen jag var på, Daniel Åbergs om att ge ut böcker själv, saknas det distributionskanaler för eböcker. Precis som det finns många distributionsnätverk för musik (som t.ex. ser till att låtarna kommer in på Spotify, Itunes etc) borde det finnas sådana för eböcker. När The Pirate Bay fortfarande är ett av de bästa sätten att få någon att läsa en ebok på vet man att det finns mycket kvar att göra.
  • Bästa PR-insatsen var tveklöst Bineros initiativ till att gå runt och bjuda nyvaknade campare kaffe. Oerhört uppskattat.
  • En sak jag märkt under både 24hbc och Sweden Social Web Camp är att isoleringen från omvärlden (24hbc på Hasseludden, SSWC på Tjärö) är en stor styrka för hela evenemanget. Alla äter samma mat, har samma typ av mer avslappnad klädsel och alla är där för att vara där utan att tänka på omvärlden. När människor hamnar i en kontext där man får mer lika förutsättningar skapas unika möjligheter att prata med nya människor. För så är det verkligen på Tjärö, alla vågar prata med alla och alla vågar avbryta alla. Jag tror inte på ett SSWC i Stockholms skärgård, av denna och flera andra anledningar.

Sammanfattningsvis var SSWC även i år ett underbart evenemang som sammanförde människor, skapade bra diskussioner, gav oss många härliga skratt och visade på vad genuint engagemang verkligen handlar om. För precis som jag sa i Sweet Sunday Web Crunch, det är vårt engagemang för webben som är minsta gemensamma nämnaren. 400 doers FTW!

Vi ses nästa år!