Mashup-containers gör att vi redan är i klipp-o-klistra-eran

Andreas Krohn har skrivit ett intressant inlägg där han funderar över Facebook som en ”Mashup-Container”. Jag tycker han har mycket sunda tankar om Mashups, Facebook, Widgets och plattformar för innehåll och interaktion. Han berättar helt enkelt att vi, på sätt och vis, redan är här.

A Mashup is according to wikipedia a web app that combines several data sources into one experience. Thinking about it that is exactly what millions of users do everyday on Facebook using the Facebook applications. Basically every application is a widget that is running in the Mashup Container Facebook. […]

iGoogle and other widget platforms are not Mashup Containers in my definition until they allow the widgets to interact with the world around it.

Samtidigt får man se det som ett bevis på att widgets, mashups, plattformar och alla definitioner vi använder oss av idag (och som vi precis lärt oss använda) redan är på väg att smälta samman. En hisknande tanke men kanske inte helt lustig. Mer komplext men också mycket mer användbart, tekniken sätter inte längre gränserna.

Historien om betalningsmodeller, media och annonsernas nya värld

Det är intressant att se hur företag, främst traditionella medieföretag, försöker ta betalt för innehåll på internet. Många påstår att vi inte är beredda att betala på internet, att vi är allt för vana vid gratisinnehåll och att på grund av närheten (endast en Googling bort…) till gratisinnehåll inte gör det heller. Det är inte sant. Vi betalar visst för innehåll på internet men vi gör det inte för vad som helst.

Nu när e-handeln blir allt större är vi heller inte så rädda för att ta fram kortet, använda sitt Paypal-konto eller betala för saker och ting. Visst är säkerhetsaspekten fortfarande en stor hake men vi är å andra sidan rätt så förskonade med att det fungerar ändå, ytterst få kortbedrägerier och liknande görs. ”Jag har aldrig känt någon som råkat ut för något sådant” tänker man och så tar man gladeligen upp kortet.

Detta beteende ska inte underskattas. Skulle vi inte konsumera på internet skulle inte heller annonsmodellen fungera. Utan konsumtion, inga annonser. Därför är det egentligen inte så att vi inte vill betala för saker och ting, vi betalar mer än gärna för tjänster och varor. Problemet kommer till innehåll av typen information och media. Då blir vi helt plötsligt mycket snålare. Innehåll ska vara gratis!

Trots det gör det inte så mycket. För nånstans ska annonserna finnas och då är information helt plötsligt en hårdvaluta att omgärda av annonser. Problemet, som de traditionella medieaktörerna börjar känna doften av, är att annonsmarknaden inte längre är byggd kring medieinnehåll. Helt plötsligt finns miljontals ställen där kvalitativ information finns och där annonserna faktiskt konverterar bättre. Och det värsta av allt (enligt mediabolagen), är att Google ger massor kvalitativ trafik till alla dessa ställen. För att inte tala om Google själva, som faktiskt är en av de största platserna med annonser utanför mediesfären.

Annonserna har alltså förskjutits från media till sök till småaktörer i the long tail-andan. Inte konstigt att medieaktörerna skakar, Google köper annonsnätverk av bara farten och att jag själv tjänar tusentals kronor varje månad på det lilla innehåll jag har omgärdat av reklam. Framtiden är ljuv.

Detta är ett ämne som jag kommer återkomma till under veckan. Håll ut och kika in igen, det är väldigt intressant… 

Webb 3.0 – Jag

Lotta Holmström gjorde ett bra initiativ med bloggpanelen, som denna gång skrivit varsitt inlägg om framtidens medielandskap och internet. Alla inlägg är läsvärd, även om jag själv tycker att Jocke, Björn och Beta (märk Beta Alfas klockrena liknelser!) hade intressantast tankar och punkter i sina inlägg. Intressant var också Hans Kullin:

web 1.0: Ni
web 2.0: Vi
web 3.0 Jag

Nog ligger det en sanning i det? Webb 1.0, då bestämde någon vad som var webben. Webb 2.0, då är det vi tillsammans som skapar något. Digg kanske bästa exemplet. Webb 3.0 däremot, då är det jag själv som bestämmer MIN WEBB och inte någon annan.

Sociala nätverk kanske inte alls är framtiden

Inte var det längesedan Facebook-boomen var som störst? Den är i allra högsta grad fortlöpande men trots det går det inte att märka en viss nedgång i aktivitet och ironi i den Facebook-värld jag lever i.

Facebook fick den hype det förtjänade. Men nu då?

Varför ska man hänga på Facebook, när man redan har alla kontakter på sin IM-lista? IM (som Skype, MSN messenger, Gtalk/Jabber och ICQ) är överlägset bättre rent kommunikationsmässigt och är det enda på internet som jag aktivt använder både nu och för fem år sedan. Var tar den sociala grafen slut? Är det när man hittat alla vänner på Facebook?

IM-tjänsterna revolutionerade kommunikationen mellan människor. Framförallt ungas kommunikation, där IM och mobiltelefonianvändande är de överlägset vanligaste plattformarna. Det är också dessa två som levt vidare. Lever Lunarstorm vidare? Nja, på nedgång. Bloggfenomenet däremot, det lever vidare. Varför? Det skapade ett tomrum för den vanliga människan. Nog är mail, IM, mobiltelefoner och bloggar en självklar del av vår vardag. Kommer Facebook leva vidare på samma sätt?

Kanske, men inte fyller det ett särskilt stort socialt tomrum?

Nog är ni fler därute som tyckte det var skoj, men som inte riktigt ser de fortsatta sociala fördelarna? Inte är det en plats man kommer besöka lika aktivt om ett par månader? Jag tror de sociala nätverksplatserna måste hitta något större behov än de har gjort hittills. Fylla ett tomrum och ändra ett beteende, som kan vara konstant även fem år framåt. Facebook har kommit längst i denna strävan. Lyckats rätt bra. Men det räcker inte. Inte för mig, i alla fall.

Två intressanta musiktjänster av svenskar, Spotify och SoundCloud

Musik är hett, riktigt hett, på den nya webbens läppar. Finns det något vi konsumerar mycket och via datorn så är det musik. Svenska grundare har de två heta musiktjänsterna Spotify och SoundCloud. Självklart är jag extra intresserad, då jag både är musiker och musikälskare. Tänkte därför dela med mig av min uppfattning av dessa två som jag faktiskt gillar riktigt skarpt.

Spotify
Spotify är musiktjänsten på allas läppar. Eller i alla fall dess läppar som lyckats få en invite. Det har jag haft ett bra tag nu och det går inte att vara annat än imponerad. Kort beskrivet är Spotify iTunes fast man har tillgång till all världens musik helt gratis, sökbart via deras bibliotek som sedan på nåt sätt streamas från internet. Det sköna med hela tjänsten är att, trots internetbaserad och otroligt stora mängder data, går det riktigt snabbt. Man märker inte att det streamas, sökningarna går lika snabbt som i iTunes och det fungerar precis som med vilken annan musikspelare som helst.

Nu ska det börja komma lite korta annonser mellan låtarna. Vilket kan vara okej. Hoppas dock på att annonsmodellen är såpass smidig så man inte störs av det, vore synd på en så klockren tjänst. ALLA jag visat Spotify för är imponerade.

SoundCloud
SoundCloud har en helt annan inriktning. Eric Wahlforss och Alexander Ljung har med denna startup flyttat till Berlin och verkar ha mycket coolt pågång, lyssna som exempel på senaste What’s Next där Eric förklarar lite noggrannare med hur de tänkt. SoundCloud är en grymt snygg webb 2.0-tjänst som åtminstone till en början främst är inriktad mot riktigt intresserade musiknördar. När jag tittar på hur jag skulle definiera målgruppen i dagsläget är väl DJs, podcastare och andra som sysslar med elektriska ljud de som framförallt får ut något av tjänsten.

Funktionerna är inte jättemånga till en början men det utgår från att det är ett enkelt socialt nätverk där man som användare kan lägga upp musik som sedan kan kommenteras av andra, hamna på topplistor osv. Det häftigaste och mest innovativa som jag ser det i dagsläget är möjligheten att kommentera mitt i låtar – det är både coolt och fyller en funktion. Tror dock SoundCloud efterhand kommer ha riktigt mycket coola användarmöjligheter som öppnar för större målgrupper och ett musikintresserat socialt nätverk.

Tror ni dessa två tjänster kommer ta världen med storm?

Varför USA är en nyckelmarknad

USA är kapitalismens mecka och på många sätt och vis en nyckelmarknad för världsdominans med en innovativ tjänst. Varför?

  • De är många. Det är klart att Indien har fler invånare men också mycket svårare att nå. USA är tillräckligt många för att tjäna riktigt mycket pengar, i alla fall.
  • De är köpgalna. Amerikanarna har mer pengar och konsumerar mer än någon annan. De köper inte bara mycket, utan även i storpack.
  • De är öppna för nya förslag. Alla förutom Mcdonald´s och Coca-cola tävlar om konsumenterna (de har redan vunnit, alltid). Amerikanarna tar gärna till sig nya produkter, innovationer och nyheter. Det finns en anledning till att Silicon Valley blivit ”the place to be”  för start-ups.
  • De är inflytelserika. Vissa europeiska företag säger t.o.m. ”Vår tjänst är populär i USA, alltså måste ni också gilla den!”. Det som sägs, säljs och görs i USA kommer till Europa och resten av världen 1-2 år senare. Så är det alltid. Når man marknaden i USA har man redan hälften vunnet. Tänk på Facebook eller alla andra saker som amerikaniserat oss.
  • I USA finns både annonsörer, investerare och användare/köpare – helt enkelt för bra för att vara sant. Dessutom inom alla branscher och områden!

Några fler bra anledningar till att man ska tänka USA i en tidig expansionsfas/lanseringsfas?

morans.jpg

Norge har dubbelt så många Facebook-användare som Sverige

Facebook har verkligen tagit Sverige med storm. Både medialt, hype-mässigt och medlemsmässigt. Nu kan man nämna Facebook bland vanliga människor och de trots allt har koll på vad det är. Därför blev jag förvånad när jag läste om att det blivit ännu större i Norge.

Siffrorna i artikeln stämmer inte men är i allra högsta grad relevanta, skillnaderna är fortfarande riktigt stora. I nätverket Sverige finns nu snart 150 000 medlemmar. Norge däremot, har nästan 330 000 medlemmar i nätverket Norge! Så visst har det slagit i Norge, kanske för att de inte haft en lika stark community-kultur som här i Sverige (lösa spekulationer…).

Med de siffrorna i åtanke fick jag för mig att göra en enkel lista över de nordiska ländernas Facebook-feber efter antalet medlemmar i respektive regionala nätverk.

Nordens Facebook-användande:

  1. Norge, 330 000 användare.
  2. Sverige, 150 000 användare.
  3. Danmark, 20 000 användare.
  4. Finland, 14 000 användare.
  5. Island, 3000 användare.

Det går ganska enkelt att utläsa var det varit Facebook-feber och inte. Vill man gå ett steg längre kan man jämföra med andra europeiska länder, t.ex. Spanien, som endast har 30 000 användare i sitt nätverk trots att landet är såpass stort.

Uppdaterat:
Jag är medveten om att alla inte är med i ett regionalt nätverk. Enligt mina observationer är dock den ”kritiska massan” det, dvs större delen av användarna, vilket torde visa på ganska rimliga siffror.

Uploaders vs konsumerande användare

Nu har ännu en undersökning kommit som visar att endast en av tio är så kallade ”uploaders”, medan de resterande 9/10 endast är vanliga användare som bara konsumerar. Detta är väldigt intressant för oss som jobbar med social media.

Vill man tänka ur ett användarperspektiv kan man helt enkelt inte räkna med att ”alla” är aktiva med att producera innehåll eller kommunicera i social media-tänket. De som är ”uploaders” och aktiva med att producera innehåll är de som syns – men likväl är de inte alls så många som de konsumerande användarna. Och inte får de konsumerande användarna tröttna för det? Det blir helt enkelt svårt att skapa en populär webbsajt som endast bygger på uploaders, i alla fall om man vill ta över världen i Google-anda.

Hur lyckas man skapa en social webbsajt som lyckas fånga båda dessa typer av användare? Plus den tredje, som kanske inte ens vet vad t.ex. en blogg är för något? Det är en svår och viktig fråga som allt fler kommer behöva fundera över. Jag gör det redan.

Via: Fabriken

Olika mediers inverkan på varandra i marknadsföring

Det här fick mig att börja fundera över hur marknadsföring i flera olika medier kan ha inverkan på varandra. Specifikt och mest med tanke på internet då det är internet som gett oss alla nya möjligheter till detta.

Enklaste scenariot då internetmediet samarbetar med exempelvis tv är självklart då det i tv-reklamen tydligt framgår en webbadress men inget telefonnummer. Det är dock nästan för enkelt, då har endast kontaktsättet blivit ändrad. Nej, det intressanta är hur reklam kan påverka oss att till exempel börja söka efter möbler när IKEA gjort reklam, Googla efter iPhone då det är ett nyhetsinslag på nyheterna om det eller läser en kontaktannons i morgontidningen men istället för att ringa upp går till dejta.se och letar vidare. Allt har inverkan på varandra – och ofta handlar det om sökning och vidareletande.

Allt detta kommer fler och fler inse potentialen i. Gör Telenor reklam för en mobiltelefon på bästa sändningstid i tv4 kan det kanske även vara smart att se till att de även ligger högst upp bland de sponsrade länkarna i Google. Troligtvis en förvånande hög andel av de som är intresserade av denna mobil och som dessutom tittat på reklamen, ägnar de sista minuterna på reklampausen till att Googla efter denna mobil. För att då fånga in denna publik, som Telenor faktiskt betalat stora summor för, behövs även det lilla extra för att sedan få dem som kunder. Att synas i både Google och i tv skapar fördelar gentemot konkurrenterna, dessutom utnyttjar man den potential som man själv betalat för.

Internet kan inte bara ses som en effektiv och billig marknadsföringskanal olik alla andra. Man måste även lära sig använda det på rätt sätt i kombination med andra marknadsföringsinsatser. Det är också därför jag fortfarande påpekar att företagets internetmarknadsföring måste komma från samma planeringsbord som övrig marknadsföring och pr. I en kampanj så sitter folk som jobbar med webb, tv, print och allting annat tillsammans och planerar och genomför. Marknadsföring 2.0. Framtidens melodi.

Microsoft har spärrat .info-adresser i MSN Messenger

Microsoft har gjort ett väldigt snedsteg mot ett fritt internet. De har spärrat möjligheten att skicka .info-länkar som i MSN Messenger. Testa till exempel att skicka http://www.XXXXX.info. Det går inte!

På många sätt och vis går det att förstå dem, ha sympati och inse faktum att 90% eller mer av de .info-url:er som skickas i MSN Messenger kommer från spam eller virus. Trots det tycker varken jag eller någon annan jag pratat med att det är okej. Diskussionerna flödar varma på Microsoftkritiska forum.

Det går inte att generalisera och vara så krass så man blockar en hel toppdomän bara för att det under den domänändelsen finns ovanligt mycket spam.

För så är det, .info-domäner är till 90% chans spam. Ett företag som Microsoft måste dock inse att man inte kan blockera en domändelse på det viset. Speciellt inte i ett program/tjänst som faktiskt enbart ska vara kommunikation mellan vänner och kontakter som man själv godkänt. Då vore det bättre att de täppte till alla möjligheter till dessa typer av spam att spridas rent tekniskt.