Trender webbåret 2008

Jag medverkade med en förutsägelse för What’s Next förra veckan och nu har den publicerats. Kort sammanfattat kan jag väl säga att dessa trender kommer vara heta 2008:

  • Mobilt och lokalt kommer vara hett. Geopositionering och mycket annat. Tuurf kommer vara en stark aktör här i Europa.
  • Hackers kommer vara kungar 2008 och Sverige kommer vara ett land som syns o hörs i massan, precis som i fildelningsfrågor.
  • Facebook fortsätter att dominera. Inget socialt nätverk hinner få den hype som krävs för att massan flyttar pås ig.
  • E-post och sms kommer bli samma sak, på riktigt. Plattformen spelar längre inte lika stor roll.

Lyssna på hela What’s Next. Många intressanta tankar.

Wikia lanseras

Wikia search, Wikipediagrundarens Google-killer, lanserades idag enligt uppkopplat. Jag har hela tiden tyckt att det är ett intressant projekt och nu när jag testar tjänsten blir jag förvånad över hur välfungerande, snygg och clean den känns. Den t.o.m. hittar svenska resultat mitt ibland japanska, engelska och tyska ihopblandat. Språk är, as always, ett stort problem.

Det verkar som om Wikia gillar två saker. Förstasidor (man ser inte många undersidor i resultaten) och vertikal scrollning. När man klickar sig fram till fler resultat kommer resterande resultat nämligen upp nedanför, inte på någon ny sida. Fungerar bra, även om javascriptlänkarna är lite halvdåliga.

Wikia verkar väldigt häftigt, det är både snyggt och välfungerande från första början. Det är lätt att bli medlem men tyvärr känns det som ett slag i bältet när det är ”ännu ett socialt nätverk”. Gud vad jag längtar till gränsöverskridande medlemskap.

Kort och gott, en bra sökmotor helt klart. Lite smådetaljer behöver filas på men jag tror det helt klart finns en publik som gillar wikia bättre än Google.

Dancejam.com kan visst bli succé

DN skriver om MC Hammer som 1996 blev bankrutt, gick och blev präst och nu ska släppa sajten Dancejam.com. Dancejam ska vara en Youtube-utmanare med kortare dansklipp som besökarna både ska kunna ladda upp och ladda ned.

Enligt James McQuivey på Forrester Research kommer det inte bli någon succé. Vilket jag säger emot, eftersom det mycket väl kan fungera. Det som talar emot är det stora antalet videorelaterade startups som redan finns, Youtubes dominans och en svår inkomstmodell som enbart bygger på annonser. Mycket talar dock för: det är nischat och det är en kändis bakom. Det brukar ge en rejäl extra skjuts framåt…

Nog för att Youtube är dominerande men precis som med Soundcloud som samlar alla house-junkies nu till en början kommer Dancejam kunna göra något liknande, hitta en egen approach och en liten väldigt intresserad grupp medlemmar. Nischa dig, och nischa dig lite till. Sedan kan det växa.

Läs även MC Hammers blogg

Jaiku är länken som saknats

Jag var inne på tjuvtittat.se idag (förövrigt en väldigt bra sajt) där jag fick syn på en annons för mobiltelefonen Sony Ericsson K850i. Det var då jag kom att tänka på Jaiku och lifestream-idén. Mobiltelefontillverkarna har ända sedan mobilkameran blev standard gjort coola reklamfilmer i tv där de visar hur enkelt och bra det är att alltid kunna ta bilder med den portabla multimediamaskinen man redan bär omkring på, mobiltelefonen. Och visst har mobilkameran blivit succé, den används flitigt av folk. Vissa för t.o.m. över bilderna till datorn.

Jag har dock alltid tyckt att det saknats något. Visst, coolt att kunna ta bilder överallt. Coolt att kunna mms:a till sina kompisar (även om jag aldrig sett någon aktiv användare av mms) och väldigt smart att ”fånga ögonblicket”. Än sen? Jag vill se den sociala nyttan i att ta bilder med mobiltelefonen! Mms blev som sagt ingen hit, åtminstone inte i mina kretsar.

sharing.png

När annonsen idag visade ”I ❤ sharing my story” föll dock poletten ned. Det är det som har saknats. Mobilen är på grund av sin portabilitet och kommunikativa förmåga vårt verktyg för att dela med sig av sin lifestream.

á la Jaiku

Med Jaiku får alla bilder vi skickar till Flickr ett aktuellt värde. Vi berättar dessutom hela tiden vad vi gör, upplever och frågar oss precis nu genom Jaikus grundidé – microblogging. När man skickar en video till Youtube från mobilen syns det i sin lifestream. Do you get it?

Grattis mobiltelefontillverkare – er reklam för miljoner håller på att få ett värde.

Imagine all the people, Sharing all the world

John Lennon hoped that someday we’d join him, and the world would be as one… Social media, the blog-o-sphere, web 2.0, whatever you wish to call it; they’ve brought this dream a step closer.

John Lennon imagined social media. En ganska lustig men sann tanke om hur åtminstone jag ser på social media idag. Eller egentligen inte social media, utan internet som helhet. Den sociala webben!

Läs den läsvärda artikeln på Essence-SEO.
Lyssna på imagine i Spotify!

johnlennon.jpg

Mashup-containers gör att vi redan är i klipp-o-klistra-eran

Andreas Krohn har skrivit ett intressant inlägg där han funderar över Facebook som en ”Mashup-Container”. Jag tycker han har mycket sunda tankar om Mashups, Facebook, Widgets och plattformar för innehåll och interaktion. Han berättar helt enkelt att vi, på sätt och vis, redan är här.

A Mashup is according to wikipedia a web app that combines several data sources into one experience. Thinking about it that is exactly what millions of users do everyday on Facebook using the Facebook applications. Basically every application is a widget that is running in the Mashup Container Facebook. […]

iGoogle and other widget platforms are not Mashup Containers in my definition until they allow the widgets to interact with the world around it.

Samtidigt får man se det som ett bevis på att widgets, mashups, plattformar och alla definitioner vi använder oss av idag (och som vi precis lärt oss använda) redan är på väg att smälta samman. En hisknande tanke men kanske inte helt lustig. Mer komplext men också mycket mer användbart, tekniken sätter inte längre gränserna.

Historien om betalningsmodeller, media och annonsernas nya värld

Det är intressant att se hur företag, främst traditionella medieföretag, försöker ta betalt för innehåll på internet. Många påstår att vi inte är beredda att betala på internet, att vi är allt för vana vid gratisinnehåll och att på grund av närheten (endast en Googling bort…) till gratisinnehåll inte gör det heller. Det är inte sant. Vi betalar visst för innehåll på internet men vi gör det inte för vad som helst.

Nu när e-handeln blir allt större är vi heller inte så rädda för att ta fram kortet, använda sitt Paypal-konto eller betala för saker och ting. Visst är säkerhetsaspekten fortfarande en stor hake men vi är å andra sidan rätt så förskonade med att det fungerar ändå, ytterst få kortbedrägerier och liknande görs. ”Jag har aldrig känt någon som råkat ut för något sådant” tänker man och så tar man gladeligen upp kortet.

Detta beteende ska inte underskattas. Skulle vi inte konsumera på internet skulle inte heller annonsmodellen fungera. Utan konsumtion, inga annonser. Därför är det egentligen inte så att vi inte vill betala för saker och ting, vi betalar mer än gärna för tjänster och varor. Problemet kommer till innehåll av typen information och media. Då blir vi helt plötsligt mycket snålare. Innehåll ska vara gratis!

Trots det gör det inte så mycket. För nånstans ska annonserna finnas och då är information helt plötsligt en hårdvaluta att omgärda av annonser. Problemet, som de traditionella medieaktörerna börjar känna doften av, är att annonsmarknaden inte längre är byggd kring medieinnehåll. Helt plötsligt finns miljontals ställen där kvalitativ information finns och där annonserna faktiskt konverterar bättre. Och det värsta av allt (enligt mediabolagen), är att Google ger massor kvalitativ trafik till alla dessa ställen. För att inte tala om Google själva, som faktiskt är en av de största platserna med annonser utanför mediesfären.

Annonserna har alltså förskjutits från media till sök till småaktörer i the long tail-andan. Inte konstigt att medieaktörerna skakar, Google köper annonsnätverk av bara farten och att jag själv tjänar tusentals kronor varje månad på det lilla innehåll jag har omgärdat av reklam. Framtiden är ljuv.

Detta är ett ämne som jag kommer återkomma till under veckan. Håll ut och kika in igen, det är väldigt intressant… 

Kindo låter dig bygga släktträd

Kindo är en svensk webbtjänst där släktträdet står i centrum. Väldigt lik den amerikanska konkurrenten Geni.com som jag skrev om i början av året. Största och kanske viktigaste skillnaden är att Kindo är på svenska.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag till en början inte blev allt för imponerad av Kindo. Framförallt eftersom jag fått andra familjemedlemmar att faktiskt vara aktiva på Geni.com, vilket gjorde att det kändes dumt att påbörja ett nästan identiskt sökande på en likadan tjänst. Nu när jag testat den lite noggrannare tycker jag dock den har många bra funktioner och ett trevligt användargränssnitt som dock har många likheter med Geni.

Jag ser inga klara fördelar med vare sig Geni eller Kindo i dagsläget och det kvittar vilken man använder för att på ett socialt sätt göra ett släktträd. Kindo är aningen enklare men har å andra sidan inte riktigt lika mycket funktioner men har å tredje sidan gjorts av svenskar. Sånt gillar jag.

Något jag saknar på Kindo är dels automatiska sökningar som återkopplar redan befintliga medlemmar när man fyller i namn. Det är en av de häftigare funktionerna på Geni, att släktträd kan börja haka i varandra! Kindo är dock mer centrerad kring familj istället för släkt, vilket torde vara en anledning till att funktionen inte finns i dagsläget.

Jag gillar’t i alla fall. Det är skoj med svenska webb 2.0-tjänster som både satsar lokalt och internationellt. Lycka till Kindo! Det kan gå bra!
Note: en till internationell konkurrent har jag hittat, Kincafe.

kindo.png

Webb 3.0 – Jag

Lotta Holmström gjorde ett bra initiativ med bloggpanelen, som denna gång skrivit varsitt inlägg om framtidens medielandskap och internet. Alla inlägg är läsvärd, även om jag själv tycker att Jocke, Björn och Beta (märk Beta Alfas klockrena liknelser!) hade intressantast tankar och punkter i sina inlägg. Intressant var också Hans Kullin:

web 1.0: Ni
web 2.0: Vi
web 3.0 Jag

Nog ligger det en sanning i det? Webb 1.0, då bestämde någon vad som var webben. Webb 2.0, då är det vi tillsammans som skapar något. Digg kanske bästa exemplet. Webb 3.0 däremot, då är det jag själv som bestämmer MIN WEBB och inte någon annan.

Sociala nätverk kanske inte alls är framtiden

Inte var det längesedan Facebook-boomen var som störst? Den är i allra högsta grad fortlöpande men trots det går det inte att märka en viss nedgång i aktivitet och ironi i den Facebook-värld jag lever i.

Facebook fick den hype det förtjänade. Men nu då?

Varför ska man hänga på Facebook, när man redan har alla kontakter på sin IM-lista? IM (som Skype, MSN messenger, Gtalk/Jabber och ICQ) är överlägset bättre rent kommunikationsmässigt och är det enda på internet som jag aktivt använder både nu och för fem år sedan. Var tar den sociala grafen slut? Är det när man hittat alla vänner på Facebook?

IM-tjänsterna revolutionerade kommunikationen mellan människor. Framförallt ungas kommunikation, där IM och mobiltelefonianvändande är de överlägset vanligaste plattformarna. Det är också dessa två som levt vidare. Lever Lunarstorm vidare? Nja, på nedgång. Bloggfenomenet däremot, det lever vidare. Varför? Det skapade ett tomrum för den vanliga människan. Nog är mail, IM, mobiltelefoner och bloggar en självklar del av vår vardag. Kommer Facebook leva vidare på samma sätt?

Kanske, men inte fyller det ett särskilt stort socialt tomrum?

Nog är ni fler därute som tyckte det var skoj, men som inte riktigt ser de fortsatta sociala fördelarna? Inte är det en plats man kommer besöka lika aktivt om ett par månader? Jag tror de sociala nätverksplatserna måste hitta något större behov än de har gjort hittills. Fylla ett tomrum och ändra ett beteende, som kan vara konstant även fem år framåt. Facebook har kommit längst i denna strävan. Lyckats rätt bra. Men det räcker inte. Inte för mig, i alla fall.